Vi möttes i en mjuk, men alldeles för våt, kyss. 'Äntligen en tjej som orkade med mina skoj' tänkte jag för mig själv och slöt ögonen.
___________________________________________________________________________
Charlotta's perspektiv
Det kalla vattnet rann nerför min ryggrad och chockade mig. Men vande mig efter att Lou hållt om mig ett tag, tur det. Vi kysstes, länge och passionerat.
-Get a room! klagade Niall som nu hade kravlat sig upp på bryggan han också.
Vår kyss byttes ut mot ett härligt skratt. Jag lutade mig på Lou's väldigt blöta axel och höll om hans arm. Solen värmde mig skönt i ansiktet och jag njöt. Njöt av att vara med de jag trivdes med, njöt av att vara med Lou, njöt av hela stunden. Det var som en dröm som ändå var verklig på något sätt. Det var otroligt att jag hade fått såna känslor för dessa, då okända, människorna. Nu kändes det som vi hade känt varandra i åratal. Det kändes bra att jag hade dom. Jag kände verkligen att vi passade ihop, alla 8. Vi hörde ihop på något sätt. Det kändes som att det var menat att det skulle vara just vi.
 

Gabriella's perspektiv
Vi satt på bryggan en lång stund. Paul och de andra säkerhetsvakterna som jag inte kunde namnen på satt fortfarande mitt ute i sjön och envisades med att dom skulle få fisk. Solen hade börjat gå ner och färgade himlen härligt rosa. Värmen var fortfarande kvar i luften. Det brände på armarna, hade väl antagligen bränt mig. Det gjorde jag varje sommar, jämt på armarna. Det kliade så fruktansvärt om jag inte använde solkräm, vilket jag var så dålig på att använda.
-Shall we go somewhere we can be alone? viskade Liam alldeles intill mitt öra.
Jag tittade på honom och han gav mig en 'cheeky' blick.
-Yeah sure, svarade jag och reste mig upp.
Jag borstade bort eventuell smuts från mina shorts och tog tag i Liam's hand. Vi började gå slalom mellan alla ben som låg kors och tvärs över bryggan.
-Where are you going? frågade Harry förskräckt när han såg oss gå iväg.
-Just going to the cliffs, be right back sweetie, svarade Liam och ruffsade till honom i håret.
Vi gick ut på gräset,upp för kullen och sedan upp på klipporna. Det var runt 10-15 meter ovanför vattenytan. Vinden fångade tag i mitt hår då och då. Liam hjälpte mig uppför stenar som jag inte kunde komma upp på utan stöd. Klippan började snart luta neråt igen. Vi gick försiktigt ner och kom snart till en liten, öde strand. Solen sken genom träden på oss, släppte fram små strimmor av ljus. Liam bärde upp mig och satte ner mig på stranden.
-Nice place, isn't it? frågade han och gick för att känna på vattnet.
-Yeah it really is.
Jag tog av mig skorna och klev försiktigt ner i vattnet. Det var inte så kallt som jag trodde. Jag började klättra på stenarna som låg halvt i vattnet. Jag kände hur Liam stirrade på mig, även om jag inte tittade på honom. Han kändes så härligt beskyddande. Jag slängde en blick bakåt på honom, såg hur han tittade efter mig. Log. Jag log tillbaka och vinkade till honom.
-Come over here babe! ropade jag samtidigt som jag höll balansen.
-Just a second!
 

Liam's perspektiv
Jag stod och tittade på henne. Granskade hennes kropp. Varje gång hon tappade balansen en gnutta så hoppade mitt hjärta över ett slag, hon var som en dyrbar diamant. Jag var så rädd om henne, ville aldrig se henne skadad eller sårad. Aldrig.
-Come over here babe! ropade hon till mig och vinkade.
Jag började gå ut i vattnet, sedan upp på några stenar. Jag hade bra balans, hade tränat upp den väldigt bra på sistone, så det var inga problem för min del att balansera på de där stenarna. Not at all. Hon stod där, lutat mot en klippa. Hennes hår var lite blött och flög då och då åt sidan när vinden tog tag i det. Jag stod framför henne.
-Jump over to this one, sa jag och pekade ner på den stora stenen jag stod på.
-I can't, sa hon och tittade på mig.
-I'll help you.
Hon tog ett ben försiktigt över till min sida. Hon snubblade till och jag var snabbt där med mina famn att fånga henne i.
-Got you!
Jag lyfte upp henne i luften. Hon knöt sina ben runt mina höfter och höll armarna om min nacke, såg mig rakt in i ögonen.
-I can't describe how happy I am when I am with you, sa hon och hennes ögon blänkte till.
Jag tittade bara på henne, kysste henne länge och ömt. Hennes läppar var så mjuka, hennes hår doftade nyduschat. Att få vara i hennes närhet fick mig att bli pirrig i hela kroppen. Jag kramade om henne, placerade min mun intill hennes öra. Jag satte en hårslinga bakom hennes öra och viskade:
I love you.
 

_____________________________________________________________________-
Ett litet natt kapitel! Massvis med romantik, blev helt pirrig i kroppen när jag skrev detta. Kändes bra på något sätt! Hoppas ni gillar det! ♥

Jag suckade lyckligt för mig själv. Jag kunde inte ha fått en bättre pojkvän än Liam. Han hade allt som fick mig att må bra och vara lycklig.
___________________________________________________________________________
Vilma's perspektiv
Huvudvärken bankade hårt innanför pannbenet. Det lät som när man hamrade ungefär. Att Zayn och Niall var på gladare humör än någonsin gjorde inte saken bättre heller. Jag bet ihop och höll ut, lutade mig på Harry's axel och slöt ögonen bakom solglasögonen som jag lånade av honom. Jag lät tankarna flyga fritt omkring i mitt huvud, försökte lyssna på vad killarna pratade om. Jag drogs in i en härlig dröm. Massvis med muskulösa män stod och skruvade upp hyllor på väggarna, skruvade ihop sängar och annat tungt. Harry och jag packade upp saker från stora flyttlådor. Vi satt i en stor,grå soffa i en ljus och rymlig lägenhet på 4 rum och kök. Vi hade utsikt över London, såg Big Ben från vårt vardagsrums fönster. Solens strålar sken rakt ner på oss. Möblerna runt omkring oss var på sin ordning, bara de små sakerna kvar.
-Can't wait until we get this little girl, sa Harry.
Han la en hand på min mage och kysste den mjukt. Inte förrän då märkte jag att jag var ovanligt rund. I min dröm var jag gravid med Harry Styles, vi skulle få en dotter. Vi hade precis flyttat in i en lyxig lägenhet med oslagbar utsikt. Harry såg mig rakt in i ögonen och log sitt stora léende, kysste mig.

-Sweetheart it's time to wake up.
Jag öppnade ögonen försiktigt och insåg att bilen hade stannat. Jag tittade på min armbandsklocka. Klockan var snart fyra. Hur länge hade jag sovit egentligen? Det kändes som bara några minuter. Hade vi verkligen suttit i bilen i ungefär en timma? Det kunde inte stämma.
-Where are we? frågade jag och försökte dölja en gäspning.
-At the most beautiful place in the world.
Jag slog upp ögonen helt och hållet, såg bara en stor och klarblå sjö framför mig. Ingen var kvar i bilen förutom jag och Harry. Solen sken och fick vattnet att glittra som kristallet. Jag såg hur Niall hoppade ner i vattnet från klippor, Zayn stod nervöst och tittade på. Louis och Charlotta satt med Liam och Gabbi på en brygga och spejade ut över sjön. Gabbi låg avslappnat i Liam's knä medan han lekte med hennes hår. Jag tittade ut över den glittrande sjön. Långt därute såg jag hur Paul och några andra satt och metade. Hade vi hunnit stanna någonstans och hämta fiskespön också? Hur mycket hade jag missat egentligen?
-Wow, this is beautiful.
Harry nickade belåtet och tog tag i min hand, öppnade bildörren på glänt.
-Shall we? frågade han och blickade utåt.
Jag nickade och log ett trött léende. Placerade solglasögonen på huvudet. Vi klev ut och gick hand i hand nerför en ganska brant kulle.
-Look who's awake! ropade Liam och log stort oss.
Jag kände hur kinderna började bli röda. Typiskt mig att börja rodna i såna här situationer.
 

Louis perspektiv
Jag satt där bredvid Charlotta, höll hennes hand. Liam och Gabbi gjorde oss sällskap. Hon hade blivit avslappnad igen, skönt det.
-Look who's awake! ropade Liam plötsligt och blickade upp mot kullen.
Jag och Charlotta vände oss om samtidigt, såg hur Vilma och Harry kom gåendes, hand i hand.
-They're so cute, aren't they? frågade jag Charlotta och puffade till hennes axel löst.
Hon nickade instämmande och höll handflatan ovanför ögonen så att hon inte skulle bli bländad. Hon ropade någonting på svenska till Vilma. Förstod ingenting hon sa, men antog att det var kul eftersom Vilma skrattade till ordentligt i några sekunder. Jag och Liam tittade konstigt på varandra och bara skakade på huvudena. Att de kunde ett sådant svårt språk.. Jag kunde inte förstå det.
Harry och Vilma slog sig ner på bryggan bredvid oss, Vilma satte sig framför honom med hans ben på vardera sida om henne. Jag kunde inte fatta att två av mina bästa vänner faktiskt också funnit flickvänner här i Sverige. Svenskorna kanske hade flickväns material trots allt? De flesta var iallafall vrål snygga, och det var ju ännu bättre att dom hade så underbara personligheter. Iallafall de vi hade träffat.
-Got you! hörde jag Niall säga med en ondskefull röst under bryggan.
Jag kände ett fast grepp om mina vrister och innan jag visste ordet av det var jag under vatten ytan. Med kläderna på. Jag slängde mig upp och skakade av vattnet från ansiktet och håret så att det skvätte på alla runt omkring mig.
-Lou stop it! gnydde Liam och torkade bort några vattendroppar som han fått rakt i ansiktet.
Vi skrattade högt allihop, speciellt Niall som var boven för sprattet. Zayn stod upp på bryggan i bara shorts.
-Revange is sweet Niall, revange is sweet! sa jag och log stort mot honom.
Jag kravlade mig upp på bryggan igen och kramade ur mina kläder. Min mobil låg fint lagd på bryggan. Tur för Niall att jag inte haft mobilen i fickan tänkte jag. Men han var en sådan person som man inte kunde bli arg på, aldrig någonsin. Jag och han är självklart glädjespridarna i One Direction, får alla att skratta hela tiden. När som helst, var som helst.
-Hug? frågade jag Charlotta och höll ut armarna.
-Forget it.
-Don't force me to hug you even if you don't want to!
Jag slog armarna om henne och hon skrek till lite av det halv varma vattnet som nu rann längs med hennes ryggrad.
-Thank you for that Louis, sa hon och klappade mig på ryggen.
-You're welcome, svarade jag och tittade henne i ögonen.
Vi möttes i en mjuk, men alldeles för våt, kyss. 'Äntligen en tjej som orkade med mina skoj' tänkte jag för mig själv och slöt ögonen.
 
__________________________________________________________________________
Kort men så mycket kärlek! Eller hur? Nästa kapitel blir ännu lite romantiskare skulle jag tro! Det gillar ni va? ;) Vad tyckte ni om detta kapitlet? Blev visst en gnutta kort, hoppas det inte gör något! Forstätt skriva era underbara kommentarer, de lägger sig så varmt runt omkring mitt hjärta ska ni veta♥

Det var helt fel tidpunkt och jag hade dessutom ingenting att oroa mig över. Liam och massvis med vakter överallt. Vad kunde gå snett?
________________________________________________________________________________
Liam's perspektiv
Vi hade signerat klart. Nu återstod det bara väldigt många personer som vi skulle krama och ta hand med. Jag hade ingenting emot det, men Gabriella verkade vara så nere. Spänd på något sätt. Det kom fram en tjej med ganska mörkt brunt hår och gröna ögon till oss, kramade om oss. Gabriella blev knäpp tyst, spände sig i hela kroppen. Jag såg på henne att någonting var fel. Jag kramade om tjejen som Gabbi just hade kramat och tittade allvarligt på henne. Hon tittade tillbaka med en skrämd blick. Ögonen var alldeles uppspärrade och det såg ut som att hon var en zombie eller liknande. Det var inte likt henne. Efter ungefär tio minuter var vi klara, allting hade gått fort. Lokalen tömdes sakta och det höga ljudet var helt plötsligt borta. Allt som hördes var Niall's tydliga skratt och alla andra som pratade om någonting som just då var ointressant för mig. Jag koncentrerade mig på Gabbi, försökte prata med henne. Hon var omöjlig att få kontakt med. Vi reste oss upp ur stolarna och började gå mot utgången. Jag tog tag i Gabriella's hand och drog henne intill mig. Hon började bli mer mjuk i rörelserna och var till slut helt avspänd. Tills vi klev ut genom dörren och skulle gå till de två bilarna som körde runt oss. Då förändrades allt.
 

Gabriella's perspektiv
Vi kom ut genom entré dörren. Jag såg henne stå där. Det långa, nästan svarta håret och dom gröna skarpa ögonen som såg rakt på mig och Liam. Jag tvärstannade. Benen ville inte röra sig, inte jag heller för den delen. 'Inte ett steg till' tänkte jag samtidigt som jag bet mig nervöst i läppen.
-What's wrong babe? frågade Liam och tittade oroligt på mig.
Jag stod stilla, sa inte ett ord. Svalde klumpen i halsen och tog ett steg framåt, närmare Liam.
-I'll tell you when we get into the car, svarade jag och log ett nervöst och falskt léende.
Det här var inget tillfälle då man log, verkligen inte. Men här kunde jag ju inte stå hela dagen. Jag drog mig ännu närmare intill Liam och vi började snabbt gå igenom folkhavet med Paul som gick beskyddande bakom oss. Han tillät oss inte att stanna någonstans, bara säga hej till allihop och fortsätta gå. Vi hoppade snabbt in i bilen och sköt igen dörren. Bilen började sakta åka iväg och fansen vinkade hejdå till oss. Vissa var lite galnare och sprang en bit efter bilen men gav snart upp. Jag tittade bakåt. Jag såg henne stå där. I mitten av allihop, hon stod ganska brett med benen och vinkade nonchalant till oss, log ett skrämmande léende och slängde håret åt sidan. Jag var inte lika rädd längre eftersom vi satt i bilen och hon inte kunde göra mig någonting ont. Jag lutade mig tillbaka i sätet och slöt ögonen. Framför mig satt Louis och Charlotta. Lou lekte med hennes hår och försökte fläta det. Det gick inte så bra som han hade tänkt. Louis gav upp efter ett tag och började istället kyssa henne på halsen retsamt. Hon skrattade högt när han kittlade henne med hans läppar.
-What was it that was wrong over there? sa Liam plötsligt och placerade sin hand på mitt lår.
Jag tog ett djupt andetag och berättade allting för honom. Berättade det hon hade viskat till mig och hur hon argt hade stalkat mig under de två timmarna som vi hade signerat och kramat fans. Lou och Charlotta lyssnade noga de också. Mitt i allting började min mobil vibrera i jeansfickan. Jag drog upp den och tittade på displayen. Dolt nummer. Jag antog att det var mamma som hade klantat till sig och dolt sitt nummer. 'Typiskt henne' tänkte jag och log lite för mig själv.
-Ja hallå? svarade jag med min gladaste röst.
-Jag har koll på dig. Det vet du va?
Jag blev helt tyst, Liam tog telefonen för mig. Han såg väl på mig att någonting var fel.
-Who are you and what do you want? sa han och lät arg.
Han tog bort mobilen från örat och tittade på displayen.
-She hung up.
En tung massa försvann från mitt bröst, jag kände mig lättad. Kanske hade hon fått klart för sig nu att hon inte kunde göra mig någonting.
-Don't worry babe, sa Liam och tittade på mig med en mjuk blick.
Han böjde sig åt mitt håll och kysste mig. Ömt och länge. Han hade rätt. Jag skulle inte oroa mig. Det här var bara löjligt. Visade jag något tecken på att jag var rädd över huvudtaget kunde ju hon bli uppmuntrad att gå på mig ännu värre. Det var bäst att bara behålla lugnet och vara cool i alla situationer. Ja, det var bäst. Så fick det bli.
Jag suckade lyckligt för mig själv. Jag kunde inte ha fått en bättre pojkvän än Liam. Han hade allt som fick mig att må bra och vara lycklig.
 
____________________________________________________________________________-
Romantik och jäkligt mycket drama! Vad tycker ni om det? Spännande va? Tror ni att tjejen kommer lämna detta söta par ifred nu när Liam röt ifrån?
Glöm inte att kommentera, vet inte hur många gånger jag har sagt det. Men det inspirerar mig så sjukt mycket att skriva när jag får kommentarer. Ni anar inte hur glad jag blir♥

Jag tog ett fast grepp om pennan, tittade på Harry.
-I can't do this, sa jag högt med skrikande tjejer i bakgrunden.
-Yes you can. It's not that difficult.
_____________________________________________________________________
Charlotta's perspektiv
Det var högt ljud i lokalen, hundratals skrikande tjejer överallt. De började släppa fram tjejer till vårt bord. Vi satt där och signerade allt som vi de ville ha signerat. Jag fick ta emot så mycket komplimanger. Vissa trodde att jag var från Stor Brittanien jag också, många gjorde misstaget och pratade engelska med mig. Jag vågade inte riktigt säga till att jag var svensk, så jag bestämde mig för att hålla tyst om den saken. Min engelska var ju inte dålig så det var ju inget problem att svara dom. Lou var på sitt vanliga, spralliga humör. Skojade med fansen och svarade på ovanligt många frågor som handlade om mig. Han presenterade mig lugnt som sin flickvän. Det kändes så härligt i kroppen när han sa det. 'She's my girlfriend'.
Jag slängde en blick åt Vilma som satt och försökte signera så gott hon kunde. Jag hade hört henne säga att hon inte hade någon speciell autograf några minuter tidigare. Men det såg ut att flyta på bra. Gabriella och Liam satt och höll hand i smyg under bordet. Jag puttade till lätt på Lou's axel och pekade diskret. Han skrattade lågt och skakade på huvudet
-Busted..
Han började prata med fansen som stod och såg ut som frågetecken framför oss. Man märkte att han trivdes i deras närvaro. Han älskade verkligen fansen, de var allt för honom. Det gjorde mig lycklig att de gjorde honom så pass glad. Niall och Zayn satt höger om oss. Niall bärde ett par stora solglasögon formade som stjärnor som han nyligen hade fått av ett fan. Fansen skrattade så att tårarna rann ännu kraftigare nerför kinderna på dom. Niall och Lou bredvid varandra passade inte så bra eftersom båda var två skojare. Jag skrattade högt tillsammans med dom. Allt var så härligt. Jag slängde blicken åt Gabriella's håll, såg att ett fan böjde sig framåt och viskade något i hennes öra. Gabriella gick från super glad till väldigt nere. Hon såg rädd ut. Fanet gick vidare till Liam som inte märkt någonting och sedan till oss, låtsades som ingenting. Men jag hade sätt det, alltihop. Vad hade hon sagt till Gabbi som fick henne att spänna upp sig så? Hon var alltid så avslappnad i Liam's närvaro, det hade jag märkt. Varför var hon inte det nu?
 

Gabriella's perspektiv
-Har du inte lärt dig än? viskade hon till mig och gav mig en diskret men arg blick.
Jag tittade skrämt på henne. Vad menade hon med 'Har du inte lärt dig än'? Vad skulle jag ha lärt mig? Hela kroppen blev spänd. Mina fingrar ville inte greppa tag om pennan ordentligt, det blev helt plötsligt svårt att signera. En klump i halsen började sakta men säkert forma sig, gjorde halsen helt tjock. Jag fick inte gråta nu. Hade ingen anledning till mig. Jag hade Liam vid min sida, han hade lovat mig att det inte skulle få hända mig något. Jag hade blivit så otroligt mycket känsligare sedan det där hemma hos mig hände. Jag skulle inte förstöra deras signering. Jag kunde prata med Liam efteråt, men inte nu. Det var helt fel tidpunkt och jag hade dessutom ingenting att oroa mig över. Liam och massvis med vakter överallt. Vad kunde gå snett?
 
________________________________________________________
Kort kapitel, kommer nog skriva ännu ett ikväll sedan så detta blir väl bra sålänge antar jag? :)
Tycker själv att det är sjukt läskigt med den där tjejen som håller på att stalka Gabriella eller vad nu är hon gör.. Tycker inte ni också det? Är det samma person som skallade henne ordentligt?
Glöm inte att kommentera!♥

Jag kröp ner under filten tillsammans med honom och han gav mig en varm kyss i pannan. Han tog tag i tv dosan igen och tryckte på play.
-Let's watch the rest of the movie, sa han trött och log.
______________________________________________________________________
Liam's perspektiv
Jag vaknade av att solens strålar sken rakt in i mina ögon. Jag öppnade ögonen försiktigt och fick kisa för att inte bli bländad. Rummet sken i en härlig nyans och tvn var fortfarande på efter filmen. Typiskt mig att somna mitt i. Gabriella låg fortfarande och sov lugnt på min axel, man kunde se hur ögonen rörde sig med små rörelser under hennes ögonlock. Hon drömde.
-Wake up beautiful, viskade jag i hennes öra.
Hon slog upp ögonlocken och tittade trött på mig, gnuggade sig i ögonen.
-It's early Liam, sa hon och gäspade stort.
-No it's eleven o'clock.
Hon tittade runt i rummet och stannade blicken vid den stora klockan som hängde ovanför tv:n.
-Okay you're right.
Jag drog en suck och skrattade. Plötsligt hördes det musik från hallen. Någon spelade på en gitarr. Bara några sekunder efteråt kom Zayn och Niall insmygandes i rummet och sjöng på 'Wake up song'. Vi hade väckt Zayn och Harry tidigare med den lilla sången.
-Sorry boys we're already awake, sa jag och flinade åt dom.
-Damn it, we've failed Niall, sa Zayn och släpade fötterna ut ur rummet igen.
Niall gick med tunga steg efter och dom såg verkligen missnöjda ut. Gabriella's skratt hördes tätt intill mitt öra. Det hade ett underbart klingande ljud. Jag fick aldrig nog av hennes léende och skratt. Det gick verkligen inte.
-Wait boys! ropade jag efter killarna.
Vi hörde hur dom sprang tillbaka och for snart in i rummet med en rasande fart på benen.
-We can always play for Harry,Vilma,Lou and Charlotta? sa jag och slog ut med armarna.
-Good idéa! svarade de glatt.
Jag och Gabbi reste oss upp ur soffan och gick tillsammans med killarna upp för trappan och in i rummet där Lou och Charlotta låg och sov.
-Schh.. väste Niall och höll pekfingret för munnen.
Jag satte mig ner vid Lou's fötter med Gabbi bredvid.
-It's time to get up in the morning..In the morning, we've got McDonald's breakfast for you..
Vi sjöng det lugnt och det sovande paret rörde inte en min.
-It's time to get uuup!! började vi sedan skrik sjunga tillsammans.
Jag reste mig upp och hoppade i sängen och viftade häftigt med armarna i luften. Nu däremot, vaknade båda två med ett ryck och log stort.
-Good morning to you too boys and Gabriella, skrattade Charlotta och kysste Lou på kinden som vägrade öppna ögonlocken.
-We've got to move on boys! ropade Gabriella som nu var otroligt uppspelt.
Vi tassade in i nästa rum där ännu ett par låg och sov sött. Harry hade tagit mer än halva täcket för stackars Vilma som försökte dra tillbaka det så gott det gick medan hon sov. Vi gjorde oss än en gång redo för en mardröms väckning. Niall började lugnt spela för andra gången.
-It's time to get up...
Vi hann inte längre förrän Paul slängde upp dörren för att driva med oss och han log stort. Harry och Vilma vaknade av dörren som slog in i väggen.
-Daddy you ruined the whole thing! utbrast jag och gjorde till rösten så att den skulle låta gråtfärdig.
-Bu-hu-huu... hörde jag ännu en tillgjord röst gny bakom mig.
Jag vände mig om och möttes av Harry's mycket sällsynta värsting skratt. Jag gav honom en irriterad blick men förstod snart att han drev med mig också.
-You have an hour on you to make you ready. You have a signing to do today, you know, sa Paul och slank ut genom dörren.
Just det! Signeringen! Det hade jag helt glömt bort, resten av gänget tittade chockat på varandra och vi insåg snart allihop att alla hade glömt det. Hur kunde vi ha gjort det?
 

Harry's perspektiv
Vi satt tysta och trötta i bilen. Jag, Vilma, Niall och Zayn. De enda som verkade vara pigga var Niall och Zayn. De skrattade och skojade med varandra. De skulle vara glada att de inte hade fått en rejäl väckning iallafall. Jag såg fram emot signeringen, det gjorde jag verkligen. Att få se alla underbara fans, krama om dom, visa dom att vi uppskattar deras stöd så himla mycket. Det fanns ingenting bättre än att prata med dom och se dom glada. Det enda negativa med hela processen var att vi var tvugna att se fans gråta då och då. Jag förstod inte varför dom grät. Visst, jag vet att dom tycker om vår musik och självklart oss. Vi bjöd så mycket på oss själva så de hade verkligen kommit nära oss. Men någonting jag aldrig förstod mig på var när dom grät. Lycka? Glädjetårar? Ja, jag antog att det var det. Jag hade ju också gråtit av lycka så det var väl helt normalt. Jag sköt tankarna åt sidan och försökte lugna ner killarna som hade börjat ställa Vilma riktigt konstiga frågor.
-Harry is good isn't he?
-He had shaved his dingeling right?
-Boys boys, stop it! sa jag och höll för munnen på dom.
Vilma bara skrattade åt dom och gömde sig i knät för att inte visa hur mycket hon skrattade.
-You can't ask that kind of questions! sa jag och märkte snart att jag inte kunde vara seriös.
-Sorry Harry, sa Zayn och gav mig en blöt puss på kinden.
Jag ruffsade till håret och skakade det åt sidan. Med andra ord 'hairflip'.
-Flip your curls for the girls! skrattade Niall och Zayn hängde på.
Jag tittade på Vilma och gav henne en konstig blick. Hon drog bort skratt tårarna som rann nerför kinderna och hon var alldeles röd i ansiktet.
-You're cute when you're blushing did you know? sa jag och blinkade mot henne.
Hon rodnade ännu mer och försökte dölja det. Jag drog henne intill mig och kysste henne pannan. Hon var så mycket mer än någonting vackert jag ville titta på. En glad rysning kittlade mig uppför ryggraden och stannade vid nacken. Jag älskade den känslan.
 

Vilma's perspektiv
Vi klev ut bland hundratals skrikande tjejer. Förut var jag en av dom, det var jag fortfarande, men på ett annat sätt. Killarna stannade fort hos några tjejer och gjorde dom lyckliga genom att skriva en autograf. Vi gick in i lokalen och pustade ut. Jag tittade på Gabriella. Hon tittade på mig med stora ögon och mimade 'Jäklar'. Ja, det ordet stämde in ganska bra. Jäklar. Vi kunde inte föreställa oss hur killarna orkade med det här ljudet varje dag, och dom hade självklart varit värre om värre situationer. Den här folkmassan utanför var inte stor över huvudtaget i jämfört med vad det hade varit i andra länder. Jag förstod inte varför killarna inte var döva ännu. Vi gick in i en stor sal där åtta stolar stod uppradade bakom ett bord. Åtta? Varför åtta? Vad jag visste så var det fem medlemmar i One Direction. Då slog det mig. Killarna plus mig, Charlotta och Gabriella blev åtta. Skulle vi med få signera? Vi slog oss ner i stolarna. Harry satt först, jag bredvid. Liam och Gabriella satt efter oss och sedan Lou med Charlotta. Niall och Zayn gosade med varandra i slutet.
-Should we sign autographs too?! frågade jag Harry med en låg stämma.
-Surprise... svarade han och närmade sig mina läppar.
Han kysste mig långsamt, jag lutade huvudet bakåt. Bort från honom.
-I don't even have an autograph! sa jag och tittade vettskrämt på honom.
-Don't think about it babe, just write down anything.
Jag lugnade ner mig och kysste honom ännu en gång. Sista kyssen innan lokalen fylldes med tjejer och ett fåtal antal killar. Blixtrar från kameror kom från alla möjliga håll och det var verkligen alldeles för hög ljudnivå för mig. Jag var inte van vid det här. Jag hade aldrig blivit fotograferad av okända människor förut, och jag hade absolut inte skrivit autografer! Jag kände hur många stirrade på mig med avund i blicken. Hur skulle detta gå egentligen? Bandet drogs bort från ingången och tjejerna började blygt gå mot oss. Jag tog ett fast grepp om pennan, tittade på Harry.
-I can't do this, sa jag högt med skrikande tjejer i bakgrunden.
-Yes you can. It's not that difficult.
 

__________________________________________________________________
Sådär ja. Jag är sjuk idag, min hjärna är inte sammarbetsvillig. Det har tagit ungefär 1,5 timma att göra det här kapitlet. Det brukar inte ta så lång tid. Men jag lovade er att få ut kapitel 29 idag, och det höll jag. Sviker er aldrig! :)
Men hur går det för Vilma och hennes autograf tror ni? Hoppas ni gillade det ♥

Jag hade inte förlorat henne. Yes. Yes. Yes. En stark,glad känsla for igenom min kropp när vi låg där och tittade på början av A walk to remember. Jag skulle aldrig svika min ängel.
______________________________________________________________________
Charlotta's perspektiv
Jag tryckte huvudet i kudden medan jag lyssnade på hur Lou's fotsteg sakta gick nerför trappan. Jag försökte höra vad han sa från nedervåningen, men det var hopplöst. Inte ett ord hörde jag. Bara lite mummel och snart hörde jag att han kom uppför trappan igen, snabbare steg den här gången. Han gled in genom dörren med hans ruffsiga frisyr och stängde dörren efter sig.
-Was there something wrong? frågade jag.
-No there wasn't.
-That's what I thought.
Han suckade ljudligt och gled ner under täcket igen.
-You've always right babe.
Han sträckte sig efter knappen på lampan bredvid sängen, det blev snabbt mörkt i rummet. Jag kunde inte se någonting. Det var inte någon strimma av ljus någonstans.
-Are you afraid of the dark?
Jag skrek till och Louis brast ut i skratt.
-You scared me! sa jag och försökte få tillbaka min vanliga andning.
-Sorry, it won't happen again. Promise.
Han låg nu över mig, lutade inte sin kroppsvikt på mig. Jag kunde känna hur han sökte efter mina läppar utan resultat. Han kysste mig på halsen.
-You're lips has been quite big, sa han och fortsatte att kyssa mig.
-Louis that's my neck.
Han skrattade tyst.
-I'm just kidding! utbrast han och drog ut på 'kidding'.
Han kysste mig igen, på munnen den här gången. Äntligen rätt ställe. Jag började fnissa för mig själv, mitt under vår kyss.
-Just kiss me! kved Lou och bet tag i min läpp.
-Aouch stop it! kved jag samtidigt som jag fortfarande skrattade.
Jag kunde känna hur han tittade konstigt på mig. Han undrade väl säkert vad det var som hade tagit åt mig.
-I love you so much, sa han kort.
-And I love you too.
-Even if you're wierd.
Jag puttade lätt till honom. Självklart skulle han överdriva allting och flög bort från mig och gav ifrån sig ett tjutande ljud.
-I always wanted to fly, thank you! sa han och hoppade tillbaka till sin plats bredvid mig.
-You're welcome!
Mina ögon började vänja sig vid mörkret. Louis syntes som en mörk gestalt bredvid mig men hans ögon tindrade som tusen stjärnor och lyste klart i mörkret. De ögonen kunde man inte få nog av.
-Do you want to cuddle? frågade han och tittade på mig med sin flirtigaste blick.
-Yeah sure.
Jag drog av mig nattlinnet och jag han tittade chockat på mig.
-No! Not cuddle in that way! sa han och rösten lät förvånad.
-In which way then?
-You know.. Just cuddle. Cuddle not cuddle if you know what I mean.
Jag skrattade högt och himlade med ögonen. Louis var verkligen sämst på att förklara saker på ett seriöst sätt. Inte sämst utan sämst.
-Yeah I know what you mean.


Vilma's perspektiv
Jag vaknade upp av att Harry sparkade till mig lätt på benet i sömnen, han armen halvt om mig. Var han tvungen att väcka mig på så konstiga sätt hela tiden? Jag flyttade mig närmare honom för att återfå värmen, jag frös något fruktansvärt. Ändå var det inte så speciellt kallt i rummet, det visste jag. Jag märkte att Harry låg helt naken under täcket med mig. Det fick mig att bli alldeles pirrig i kroppen. Harry Styles, naken vid min sida med en arm om mig. Hur knasigt var inte det? En vecka tidigare låg jag bara och fantiserade om att få röra honom. Nu låg jag här och sov med honom och jag fick röra och kyssa honom hur mycket jag ville. Hur otroligt var inte det? Jag tryckte ner huvudet djupt i kudden och lyssnade. Hörde hur Niall och Zayn skrattade ljudligt från rummet intill, lite svag film musik hördes från nedervåningen. Antagligen var Liam och Gabriella fortfarande vakna eftersom resten av oss var uppe på rummen. Eller så kanske Paul hade hittat hit till huset igen. Vad visste jag? Mina tankar flög runt i huvudet. För några timmar sedan hade jag sex med Harry för första gången. Det for en ilning längs min ryggrad, pirrade till liksom. Jag var okej med det, det kändes bra. Jag drogs in i mina tankar, och somnade till slut om med Harry's varma armar omkring mig.
 

Gabriella's perspektiv
Jag sög in den svaga doften av Liam's parfym, Only the brave. Diesel. Min favorit parfym hos killar, helt klart. Filmen var på och just nu satt huvudtjejen, Mandy Moore som hon hette på riktigt, bredvid huvudkillen Shane West på bussen. Om jag ska vara ärlig så brydde jag mig inte så mycket om vad dom gjorde eller sa på filmen. Jag kunde inte släppa mina tankar från Liam's ex. Det kändes fel att säga ex, jag visste inte ens hennes namn. Men jag kunde inte förstå hur Liam hade låtit sig själv tänka på henne. Han hade mig.. räckte inte jag till? Han sa att han älskade mig, och jag älskade honom också. Så mycket så att det gjorde ont inombords. Men det kändes så fel på något sätt. Jag var inte hon som brydde sig om sådant egentligen, kanske berodde det på att jag aldrig varit kär?
-I need to wash off my makeup, be right back, sa jag och reste mig upp och började gå mot toaletten.
-In the middle of the movie?
Jag vände mig om och nickade.
-Okay then, hurry up. I pause the movie.
Jag fortsatte att gå, jag drog upp dörren, klev in och tände lampan.. Väggarna var täckta av kritvitt kakel och ett stort badkar stod på en kortsida. Handdukar var prydligt upphängda på väggarna och en stor spegel hängde över två handfat. En kristall takkrona hängde i taket och lös vackert upp badrummet. allt var perfekt. Jag skruvade på kranen, ändrade om till varmt vatten och tryckte ut lite tvål från en behållare. Jag gnuggade in ansiktet med varmt vatten och med tvålen som doftade äpple. Jag avslutade med kallt vatten som fick mig att bli lite piggare och klarnade upp mitt tänkande. För tänka var någonting jag verkligen behövde just nu. Jag skruvade av kranen och tog tag i en handduk, torkade mitt ansikte så att det blev torrt igen. Jag tittade på mig själv i spegeln. En ganska lång tjej med långt blont hår som vilade på den vänstra axeln, iklädd i bara underkläder. Det var jag. Gabriella, gladare än någonsin. Jag log för mig själv i spegeln. Vad höll jag på med? Inte kunde jag vara orolig för att Liam fortfarande tyckte om sin föredetta. Jag litade på honom, han var ärlig mot mig. Hade han tyckt om henne så skulle han berättat det för mig. Självklart skulle han göra det.  Jag släckte lampan och gick ut ur badrummet, styrde fötterna mot rummet där vi tittade på film. Jag möttes av ett stort léende, Liam. Han såg så lycklig ut när han låg där i soffan med den lurviga filten. Hans ögon lyste klart och den bruna ögonfärgen värmde mig ända från huvudet ner till tårna.
-Hey there beautiful, sa han och granskade mig.
-Sorry, I'm not so good looking right know.
-You are beautiful without the makeup too, believe me.
Jag kröp ner under filten tillsammans med honom och han gav mig en varm kyss i pannan. Han tog tag i tv dosan igen och tryckte på play.
-Let's watch the rest of the movie, sa han trött och log.

__________________________________________________________________
Weeho! Blev nöjd med detta kapitlet faktiskt. Någorlunda långt blev det också? Hoppas ni gillade det! ♥

Innan jag lägger mig och tittar på film vill jag bara tacka er så oerhört mycket. Hade det inte varit för era fina och peppande kommentarer så hade jag aldrig suttit här och skrivit ut detta. Har alltid varit rädd för att skriva mina berättelser någonstans då jag för andra personer i min närhet inte ses som "hon som skriver", har inte det ryktet eller vad man säger. Har alltid varit rädd för att någon ska tycka illa om mig om jag visar vad jag kan och delar med mig av det jag vill och ser hur många som gillar det jag gör. Folk skrattar åt mig ibland när jag säger att jag älskar att skriva, och det är sant. De skrattar åt mig för att jag inte är personen som älskar att skriva för dom. Men sanningen är att jag älskar att skriva berättelser/sagor. Vad som helst, anpassade för vilken ålder som helst. Bara jag får skriva, och det får jag här utan att någon skrattar åt mig på ett negativt sätt. Ni som tar er tid och läser detta, tack för det. Ni anar inte hur mycket det betyder när jag ser att ni läser och att ni framför allt kommenterar att ni gillar det jag gör. Ni får mig att vilja skriva mer och mer. Hade jag inte haft såhär sjukt underbara läsare (och kommenterare) så hade jag aldrig orkat skriva ut allt detta som jag håller på med nu.
Tack ännu en gång♥

-I love you, viskade hon lågt efter att några minuter hade gått.
-I love you too my angel.
Tiden rann iväg och jag märkte att hon började andas tyngre och långsammare. Hon somnade på mitt bröst den kvällen.
_______________________________________________________________________________
Louis's perspektiv
Jag låg i sängen i mitt rum med Charlotta som vilade sitt huvud på mitt bröst. Hon läste de sista raderna av vår bok Forever Young och slog sedan igen den. Hon suckade ljudligt och gnuggade sig i ögonen.
-Good one huh? frågade jag henne och gäspade.
-Yeah, really good, svarade hon och vred upp huvudet och såg mig rätt in i ögonen med en nyfiken blick.
-Is it my turn to get attention now? frågade jag och gjorde till rösten.
Hon skrattade och bara skakade på huvudet. Hennes skratt som klingade så härligt, hennes djupa bruna ögon som såg så nyfiket på mig hela tiden. Jag kunde inte få nog av henne.
-Just kiss me, sa jag och drog upp henne så att hon låg bredvid mig.
Hon satte sina läppar mot mina när jag plötsligt hörde hur Liam pratade från nedervåningen. Han lät nedstämd, ledsen på något sätt. Han var inte typen som blev ledsen, och min jobbiga pappa-roll tog över min kropp. Jag kunde inte bara strunta i att Liam stod där nere och kanske var ledsen. Jag var hans bästa vän, vi var som bröder, jag kunde inte strunta i det. Jag drog mig undan från Charlotta's kyss och lyssnade mer noggrant.
-What is it? frågade hon och tittade än en gång nyfiket på mig.
-Wait here, I'll be right back.
Jag drog av mig täcket och reste mig upp i bara kalsonger. Jag öppnade försiktigt dörren och hörde fortfarande hur Liam pratade med någon från kökshållet. Jag gick försiktigt nerför trappan. Vad var det som pågick egentligen? Varför var Liam ledsen?


Liam's perspektiv
Tårarna slutade äntligen rinna och jag torkade mig torr under ögonen. Hoppades på att hon inte skulle märka någonting. Jag började långsamt släppa armarna om henne.
-Why are you crying!? frågade hon direkt när hon såg mina ögon som antagligen var alldeles rödsprängda.
-I'm just so..
Hon tittade på mig och såg orolig ut.
-So happy, svarade jag sedan och log ett halvt léende mot henne.
-I know that isn't why you cry .. tell the truth to me, sa hon och tittade allvalrigt upp på mig.
Jag berättade allt för henne. Att mina tankar svävat iväg till min ex flickvän och att jag hade det så mycket bättre med henne, med Gabriella. Det var sanningen, jag hade det så himla mycket bättre med henne än vad jag hade med min andra. Gabriella hade allt jag sökte efter. Jag hoppades på att hon skulle ta allting på rätt sätt, att hon inte skulle tro att jag fortfarande tyckte om min föredetta. För det var en lögn, jag ville inte ha tillbaka henne. Gabriella var min, och jag ville att hon skulle vara det föralltid. En orolig känsla började virvla runt i magen på mig. Hade jag sårat henne när jag berättat allt? Hade jag förlorat en stor del av henne nu?
-I love you, avslutade jag allting med.
Hon skakade på huvudet , en tår rann nerför hennes kind. Hon tog ett snabbt steg framåt och kysste mig på
läpparna. 


Gabriella's perspektiv
Jag lyssnade noga på varje ord han sa, såg att han var ledsen. Jag ville inte se honom ledsen, jag ville inte se honom gråta. Det gjorde ont i mig när jag såg hur han försökte tränga tillbaka tårarna som fyllde ögonen. Han drog en snyftning som skärde i mig. Men hade han verkligen tänkt på sitt ex, när han var med mig? Jag ville inte att han skulle tycka om mig för att jag likade henne på något vis, jag ville att han skulle tycka om mig för mig. För den jag var. Han ville mig inte något illa.
-I love you, sa han och avslutade allting han hade berättat.
Han kliade sig i nacken nervöst. Jag skakade bara på huvudet, tog ett alldeles för snabbt steg framåt och kysste hans läppar hårt.
-I love you too stupid, sa jag och torkade bort det blöta under mina ögon med armen.
-Hey excuse me, hörde jag en röst säga bakom oss.
Jag vred på mig och såg hur Louis stack fram huvudet genom dörröppningen. Håret var ruffsigt och han såg trött ut.
-What's going on? frågade han och tittade oroligt på oss.
-Nothing, go back to bed. I will tell you tomorrow, svarade Liam och drog ett léende på läpparna.
-Talk to me when you need to.
Vi hörde hur Lou's fotsteg styrdes bortåt, gick sakta uppför trappan igen och stängde en dörr efter sig.
-Are we going to finish the sandwiches and watch movies down here then? frågade Liam och lät mycket piggare och gladare.
-Yeah sure, svarade jag och log mot honom.
-I love your smile.
-I love you.
Han slängde en blick åt mitt håll samtidigt som han hällde upp två stora glas Coca Cola och skrattade lågt.
-I love you too hun, you shouldn't believe anything else.
Han tog med sig mackorna och glasen och gick åt mitt håll, kysste mig fort och höll en arm om mig. Vi gick sakta mot det stora tv rummet. Jag slog mig ner i en stor, svart soffa. Liam gick fram till en stor bokhylla och valde film, A walk to remember fick det bli. 
-I love this movie, sa han och drog ut på 'love'.
Han började trycka på massvis olika knappar på dvd spelaren och kunde efter mycket om och men äntligen trycka in filmen. Jag reste mig upp och drog av mig min klänning. Såg hur Liam granskade min kropp, han visslade till lite och startade sedan tvn.
-What is it? frågade jag och tittade på honom med en ganska uppnosig blick.
-You're just turning me on but yeah, svarade han och tog av sig sina kläder.
Han gick sakta mot mig, la händerna på min midja och puttade ner mig i soffan. Han la sig bredvid och gjorde ett tecken att jag skulle lägga mig bredvid, vilket jag självklart inte hade någonting emot. Jag la mig försiktigt ner och han ryckte till.
-Damn you're cold!
-Good thing I have someone who is warm then, svarade jag och la mig ner helt. Han grabbade tag om en ganska lurvig filt som låg alldeles intill hans huvud ,drog filten över oss och strök sedan min kind med handflatan, la en arm om mig och drog mig ännu närmare.
-Let's watch this incredible movie my dear.
Han kysste min panna ömt samtidigt som han log. Jag tog en tugga av min macka och la sedan tillbaka huvudet på sin rätta plats, på hans bröst.
-Yeah, let's watch.
Jag började plötsligt känna mig spänd. Spänd? Det hade jag aldrig varit i Liam's närhet. Aldrig. Jag var orolig för att de orden som hade gått rakt in i hjärtat på mig alldeles nyss bara var en bluff. Var det en bluff?


Liam's perspektiv
Jag hade inte förlorat henne. Yes. Yes. Yes. En stark,glad känsla for igenom min kropp när vi låg där och tittade på början av A walk to remember. Jag skulle aldrig svika min ängel.

_____________________________________________________________________
Gabriella känner sig spänd i Liam's närhet helt plötsligt... Hur ska hon tackla det tror ni? Kommer hon stanna kvar hos honom?
Hoppas ni gillar det!
Förlåt ännu en gång för att jag inte skrivit på länge. Hoppas det inte gjorde någonting, och att jag inte gjorde er besvikna med detta kapitlet. Ni är värda ett bättre.. Lovar att jag ska försöka skriva ett bättre imorgon!♥

Förlåt för att jag inte skrivit kapitel 27 idag. Vet inte om jag kommer hinna skriva det imorgon heller, hoppas verkligen på det. Annars får jag väl sitta uppe hela natten, för jag har sån sjuk ångest över att jag inte har skrivit något kapitel. Mår allvarligt talat DÅLIGT över det.. Förlåt så jättemycket! :(

Han rörde sig uppåt mot min tinning och kysste mig fortfarande. Hans andning var djup, jag kunde höra varenda andetag han tog.
-You're driving me crazy.
__________________________________________________________________________
Gabriella's perspektiv
Klockan var snart 11. Vi hade spenderat flera timmar på det här underbara stället, men det hade känts som bara några minuter. Jag undrade vad Harry och Vilma hittade på uppe i huset. De kanske satt och myste under en filt framför en film eller någonting.. Vad visste jag? Det kändes konstigt att de bara hade gått iallafall. Men det kunde helt klart bero på att båda var dyngsura. Jag hade ju trots allt tittat på när de badade.
-Shall we go inside? frågade Niall plötsligt.
Man kunde höra hur tänderna skallrade på honom, och jag höll med. Det började faktiskt bli kallt ute, brasan hade börjat slockna och värmen försvann sakta men säkert.
-Yeah, let's do it, svarade Zayn och höll för munnen medan han gäspade. I'm going to fall asleep any second.
Vi reste oss upp och Lou grävde ner brasan i sand för att släcka den. Jag tog tag i Liam's hand och vi gick upp till huset i mörker.
-Where are we? småskrek Lou och låtsades gå in i ett träd.
Niall skrattade så att tårarna sprutade, som vanligt.
Efter några minuter stod vi utanför dörren, Zayn öppnade och vi gick in. Vi sparkade av oss skorna och alla sprang upp till sina rum, alla förutom jag och Liam.
-Are you hungry? frågade han mig och kysste mig snabbt i pannan.
Just i den sekunden kurrade min mage, högt och tydligt. Ja, det var ganska uppenbart att jag var vrål hungrig.
-You are hungry, sa Liam sedan och fnissade.
Han drog med mig ut i köket där vi mötte Harry som stod och hällde upp två stora glas äppeljuice. Han hade en handduk virad om höfterna och vattnet droppade lätt från hans hårtoppar som stack ut under mössan.
-Hi there sweeties, sa han trött och stallde in juicen i kylen igen.
Han gnuggade två fingrar under ögonen och lyfte upp glasen.
-Hi Haz, svarade Liam och log retsamt mot honom.
Jag hälsade också och han gick vidare uppför trapporna.
-He looked tired, sa jag och tittade frågande på Liam.
-Yeah.. and he wore a hat.
Liam tittade på mig med ett ganska fräckt léende och skrattade när jag stod där och antagligen såg ut som ett frågetecken.
-What's wrong with that? frågade jag och puttade till honom i sidan.
-He always wear hat when he... började han.
Han väntade några sekunder.
-When he has had sex with someone, sa han sedan och började gå bort mot kylen.
-Say what!?
-Schh! sa han och höll ett finger för munnen.
Jag stod och funderade.. Hade Vilma och Harry haft sex när vi satt ute på stranden? Var det därför dom gick hem? Jag kunde inte tro det, var självklart glad för Vilma's skull. Hon hade nog fått en bra start på lovet. Jag däremot, hade redan fått en otrolig start på sommaren. Liam hade sjungit och spelat Stole my heart för mig och det hade varit otroligt underbart. Att få vara här med alla dessa underbara personer var jag så otroligt tacksam över.
-Day dreamer.. sa Liam och väckte mig ur mina tankar.
Han hade plockat fram allt som vi behövde och började bre en macka, gjorde en gest mot mig att jag skulle komma och göra det med. Jag stallde mig bredvid honom och tog ett bröd, började bre.
-What are you thinking on hun? frågade han sedan.
-How much I love you, sa jag sedan och släppte smörkniven, log mot honom.
Han gav mig en varm blick slängde sina armar om mig och kysste mig i nacken. Han snyftade lågt nära mitt öra. Grät han?
 

Liam's perspektiv
Hela kvällen hade varit perfekt. Jag hade spelat och sjungit för Gabriella, suttit vid brasan med mina älskade vänner och flickvän. Var så lycklig, ÄR så lycklig. Varför grät jag nu mot hennes axel? Jag tänkte tillbaka på min ex flickvän. Jag hade varit så kär i henne, men inte mer än vad jag var i Gabriella. Varför tänkte jag på henne? Var det normalt att det blev så när man älskade någon på nytt? Jag var säker på att jag hade kommit över henne, Gabriella var snäll mot mig. Hon hade allt. Mitt ex hade varit så elak, gjort slut med mig för att jag inte var bra nog. Glädjetårar. Självklart. Jag var glad. Antagligen därför jag grät intalade jag mig själv. Jag stod kvar med mina armar om henne länge och drog in doften av hennes väldoftande hår. Aldrig skulle jag släppa henne.


Harry's perspektiv
Jag stog i köket med handduken virad runt höfterna. Jag och Vilma hade duschat tillsammans efter vår mysiga stund.. Säger man så? Mysiga stund? Det kändes fel att säga sex , för det var så mycket mer än bara det. Jag hade sagt till henne att gå och lägga sig igen, förklarade att jag skulle fixa iordning någonting att dricka till oss. Hon gick uppför trapporna och gled in i mitt rum. Jag suckade lyckligt och släpade fötterna mot den stora garderoben. Plockade fram en mössa och drog på den på huvudet. Gick sedan vidare mot köket. Tog fram juice paketet och hällde upp det i två stora glas. Gabriella och Liam kom in och hälsade på mig. Orkade inte stå kvar och prata för länge, var alldeles för utmattad för det. Gnuggade mig i ögonen och slank förbi turtur duvorna, släpade benen uppför trappan och in på rummet. Vilma låg under täcket och spelade Temple Run.
-Liam and Gabbi are back, sa jag och stallde ner glasen på nattduksbordet.
-Are they!? utbrast hon och log stort.
-Never mind, let's cuddle.
Jag la mig under täcket och drog upp henne så att hon låg ovanpå mig.
-A good start to the summer vacation right? frågade jag och gav henne en flirtig blick.
-Good? The best, svarade hon.
Jag kysste henne ömt och höll mina armar om henne, länge. Älskade att ha henne så nära.
-I love you, viskade hon lågt efter att några minuter hade gått.
-I love you too my angel.
Tiden rann iväg och jag märkte att hon började andas tyngre och långsammare. Hon somnade på mitt bröst den kvällen.

________________________________________________________________________________
Drama och romantik, drama och romantik, drama och romantik... När tar det slut kan man undra!? ;) Hoppas ni gillade detta iallafall♥

Vi klev in genom dörren, kysstes desperat. Vi var ensamma i huset. Jag kände hur jag bara ville mer och mer. Mina andetag blev tyngre och jag andades fortare. Vilma drev mig till vansinne!
________________________________________________________________
Charlotta's perspektiv
Charlotta Persson. 17 år gammal, 18 den trettonde Augusti. Vanlig tjej från Stockholm. Bruna ögon och brunt, långt hår. Det var allt. Eller jag kanske stack ut lite, men det var inte mycket alls. Jag var Louis Tomlinson's flickvän, men det gjorde mig väl inte till en helt annan person trots allt?
Jag satt framför brasan och lekte med Lou's hår i nacken. Jag kunde känna hur han rös varje gång jag råkade komma ut på topparna. Mina tankar flög iväg medan de andra satt och pratade för fullt med varandra. Jag hade lärt känna två helt otroligt underbara tjejer, som jag inte kände alls för en dryg vecka sedan. Gabriella och Vilma. Båda var blivande 16 åringar, två år yngre än vad jag var men det gjorde ingenting. De märktes inte på dom, de var så trevliga och pratglada. Vi hade börjat prata mer dom senaste dagarna, umgicks med dom en hel kväll härrom dagen. Det hade varit så kul. Vi lärde känna varandra bättre och skrattade och skojade med varandra hela tiden. Två riktigt underbara tjejer helt enkelt, två goda vänner. Det kändes bra att jag hade lärt känna dom.
-What is it little angel? frågade Lou och hans röst väckte mig ur mina tankar. You're so quiet.
-I'm thinking to much, svarade jag och lutade huvudet på hans axel.
-As always..
Han fnissade lågt och kysste min panna. Jag flyttade mig närmare intill honom och hans arm la sig försiktigt om min rygg. Niall spelade några låtar för oss, bland annat So Sick av Ne-Yo. Han spelade självklart One Time av Justin Bieber också, eftersom det verkade vara hans största idol. Jag skrattade lågt.
-What is it now then!? sa Lou och hans röst sprack lite på 'now'.
Jag svarade inte, skakade bara på huvudet.
-Thinking to much again? frågade han och puttade på mig retande.
-Stop it! svarade jag och puttade tillbaka.
Det slutade med att vi brottades i sanden och hade kittelkrig. Det var härligt.
-You're so cute together, hörde jag Liam säga.
-You too, svarade han och pekade på Liam och Gabriella bakom lågorna.
Ett perfekt tillfälle för mig att grabba tag i hans arm och vrida om honom så att jag äntligen kunde få sitta över honom och känna mig som en kung. Jag tog tag fort och lyckades halvt med det jag ville. Han drog med mig så att jag låg platt på honom. Han kysste mig rätt på munnen och drog fingrarna genom mitt hår.
-Aaaw! utbrast alla andra samtidigt.
Jag kände hur Lou började le under kyssen. Det gjorde mig glad. Så länge han var glad så var jag glad.


Vilma's perspektiv
-You're cold! sa Harry och slutade plötsligt kyssa mig.
Han granskade mig och kände försiktigt på min våta klänning.
-You need to change that.. sa han och pekade på den.
Jag nickade och höll med honom. Ja, jag behövde verkligen byta om. Dels för att klänningen var genomblöt och dels för att jag inte ville lukta blöt hund. Det var allt annat än trevligt. Harry tog tag i min hand och drog mig vidare till en stor garderob, öppnade dörren och plockade fram en vit One Piece.
-Take this, sa han och räckte över den till mig.
Jag drog av mig klänningen och såg bakom tyget att Harry stirrade med stora ögon på min kropp.
-Forget that One Piece! sa han och slängde ifrån sig den.
Han kom närmare och la sina händer runt mig, råkade gå emot mitt känsligaste ställe. Precis under revbenen. Jag skrattade lågt och backade undan.
-So you are ticklish there? frågade han och drog sakta med fingrarna under revbenen.
Jag skrattade ännu en gång och han fortsatte att bara kittla mig. Jag sprang mot trappan. Harry jagade mig uppför och hotade med att kittla ihjäl mig. Jag skrattade högt och kämpade mig samtidigt uppför trapporna, steg för steg. Jag kom uppför sista trappsteget när han tog ett fast grepp om mina höfter och lyfte upp mig, snurrade ett varv och sprang in med mig i hans sovrum. Jag la märke till att det var mycket prydligt i hans rum. Ljus inredning och det var verkligen fräscht. Han slängde mig i hans säng som var gigantisk i jämförelse med min. Han la sig över mig och tittade mig rätt in i ögonen. Skrattet som ekat i hela huset var borta. Det var knäpptyst och jag drog ett djupt andetag innan jag log mitt lyckligaste léende mot honom. Han log tillbaka och kysste mig mjukt på läpparna. Jag drog mina fingrar genom hans lockiga hår som nu var ruffsigare än någonsin. En främmande känsla började sakta komma fram i min mage. Mitt huvud skrek efter Harry. Jag kysste honom mer hetsigt. Han svarade på mina signaler och han verkade ta det bra. Han drog av sig sin t-shirt och knäppte av sig sina jeans och slängde det åt sidan. Han började kyssa mig på halsen och jag rös i hela kroppen. Var det nu allt det där underbart mysiga skulle hända? Allt det som man bara såg på romantiska filmer och läste i böcker? Allt det där som jag alltid fantiserat om? Jag slöt ögonen och njöt av att ha Harry så tätt intill. Han rörde sig uppåt mot min tinning och kysste mig fortfarande. Hans andning var djup, jag kunde höra varenda andetag han tog.
-You're driving me crazy.

__________________________________________________________________________
Då var kapitel 25 klart! Hoppas att ni gillar det, jag blev nöjd faktiskt. Skrev lite från Charlotta's perspektiv med så att ni får lära känna henne också eftersom hon också är en del av den här berättelsen! :) Fortsätt att kommentera, det inspirerar mig mer än vad ni tror! ♥

Nu ska jag till stallet och sedan kommer jag hem, käkar lite och sätter mig och jobbar på kapitel 25 förmodligen. Måste tänka lite på hur jag ska lägga upp allting och sådant, ska fixa ett mini kapitel med Charlotta bland annat så att ni får lära känna henne lite mer också som person och inte bara 'hon som är tillsammans med Lou' :)
Dock har jag inte så stor skrivlust eftersom jag sätt att en tjej snott i stort sätt ett helt kapitel ifrån mig vilket jag blir riktigt upprörd över. Men jag lämnar ingenting oklart så jag fortsätter att skriva!

Hon nickade och klev ut ur bilen tillsammans med Zayn. Han sköt igen den stora bildörren igen och vi fortsatte upp mot huset.
-Why do you have to learn some chords? frågade Niall och tittade frågande på mig.
-You'll see.
___________________________________________________________________________________
Vilma's perspektiv
Det tog ett tag innan vi var framme. Men det var det värt. Gabriella hade berättat om det här stället, hur underbart det var när hon och Liam hade varit här. Det var verkligen lika underbart som hon berättade. Träden svajade i takt med vinden, vattnet var vindstilla, och till vänster skymtade man ett stort hus. Jag,Harry,Charlotta och Lou klev ut ur bilen och blickade bakåt. Zayn och Gabriella var dom ända som klev ut. Vart skulle Liam och Niall? De kom mot oss och det syntes gott och väl att Gabriella fått sig en tupplur där ute.
-Where are Niall and Liam? frågade jag Zayn.
-Don't worry, they will come down here soon, svarade han och gav mig ett léende.
Jag nickade och log tillbaka, tog tag i Harry's hand. Vi började gå ner mot stranden allihop.
-Are you tired? frågade jag Gabriella.
-Varför pratar du engelska? frågade hon tillbaka och tittade konstigt på mig.
Jag nickade mot Zayn,Liam och Lou som inte förstod ett ord av vad vi sa.
-Yeah I'm tired.. svarade hon sedan.
Vi satte oss ner i sanden, jag och Gabriella drog av oss skorna. Harry satte sig bakom mig med armarna om min midja. Jag kramade om hans händer med mina och lutade mig bakåt i hans famn. Han kysste mig i nacken. Lou gick iväg med Charlotta för att leta efter stora pinnar som man kunde använda till en brasa som vi skulle fixa på stranden. De kom tillbaka efter ett tag med varsin famn fullt av grenar och allt som gick att tända eld på. Vi byggde som en liten lägereld med stenar runt omkring och la pinnarna i mitten. Zayn hade en tändare på sig så han fick stå för själva elden. Han lyckades få glöd på en gren, han blåste lite på den och snart blev glöden till en större låga. Sedan en eld. Vi satt där allihop och pratade om allting.
-Anyone want to go swimming? sa Harry plötsligt bakom mig och reste sig upp. Han lyfte upp mig i sin famn.
-Harry! ropade jag medan jag la armarna om hans hals.
Alla reste sig kvickt upp, drog av sig kläderna och sprang rakt ut i vattnet. Alla utom Zayn. Han berättade att han inte kunde simma så att han avstod. Han satt kvar i sanden och pillade med en gren i brasan. Harry började småspringa ut han också och vattnet skvätte över honom och mina ben. Han slängde sig i vattnet, med mig om hans hals, kläderna var fortfarande på. Jag tryckte mig upp över vattenytan med hjälp av benen.
-You have mascara there, sa Harry blygt och pekade på mina ögon.
Jag tog lite vatten i händerna och skvätte upp i ansiktet, gnuggade runt ögonen.
-Better? frågade jag när jag trodde att jag hade fått bort allting.
-Much better, svarade han och drog mig intill sig.
De andra stojade runt någonstans runt omkring oss, jag lyssnade inte så noga. Allt som fanns för mig var Harry. Jag slängde armarna om honom, han lyfte upp mig och jag la benen runt hans höfter. Han kysste mig sakta och passionerat. Jag sneglade upp mot stranden, Niall och Liam hade kommit tillbaka. Niall drog av sig tröjan och slog sig ner bredvid Zayn. Jag såg att Liam gick iväg med Gabriella. Vart skulle dom?


Gabriella's perspektiv
Jag satt kvar som sällskap till Zayn när dom andra sprang ut i vattnet. De skvätte på varandra. Harry och Vilma stod ensamma och kysstes. Han bar upp henne i sin famn. Det såg så perfekt ut. Jag saknade Liam, även om han bara hade varit borta i någon timma. Skulle han vara borta hela kvällen? Plötsligt kände jag hur någon började leka med mitt hår. Jag ryckte till och tittade uppåt och blev glad när jag såg vem det var. Liam log mot mig.
-Hi babe, sa han och fortsatte att stirra rakt in i mina ögon.
Jag reste mig upp och borstade bort lite sand som fastnat på min klännig.
-Hello, svarade jag blygt.
-Can we go to a place where we can be alone? frågade han och la händerna på min midja.
Jag nickade och log ett blygt léende. Varför var jag blyg egentligen?
Han tog tag i min hand och började sakta gå bort från stranden. Jag hörde hur Zayn frågade Niall vart vi skulle bakom oss. Mer hörde jag inte. Jag ville verkligen veta, vart skulle vi?
Vi gick i några minuter och kom snart fram till en plats där det var helt tyst. Man hörde inte de andras skratt, inga skvalpande vågor, ingenting. Allt som hördes var trädens blad som susade till då och då och fåglarnas kvitter. En bänk stod vid slutet av udden, precis intill vattnet. Vi satte oss ner och jag tittade nyfiket på Liam. Han böjde sig ner och plockade fram en gitarr under bänken. Jag tittade på honom med stora ögon, vad hade han hittat på nu?
-I want to start your summer vacation well, började han.
Han la gitarren rätt och drog med fingrarna över strängarna.
-This song is called Stole My Heart.
Skulle han sjunga, för mig? Han började spela och tittade mig rätt i ögonen. Det var svårt att hålla kvar den blicken, den var så skarp. Han började sjunga början på versen. Han tog varenda ton perfekt, allt var perfekt. Solen hade börjat gå ner, det var vindstilla. Här satt jag med världens bästa pojkvän, hade precis fått sommarlov, och han spelade för mig. Han gled genom hela låten, den sista meningen träffade mig rakt i hjärtat.
'With just one look, I waited for a girl like you'
Han spelade de sista ackorden, och tonerna försvann snart. Det blev återigen tyst.
-That was perfect, sa jag och log.
-Are you sure? frågade han osäkert. Otherwise, I can..
Jag höll handen för hans mun och skakade på huvudet.
-That was more than perfect, trust me, svarade jag och kysste honom.

Vi reste oss upp från bänken, han bar upp mig i hans famn. Liam la mig ner i det mjuka, höga gräset och la sig gränsle över mig. Fortsatte att kyssa mig. Några minuter gick, och han la sig ner bredvid mig. Jag flyttade mig närmare intill honom och höll en arm om hans mage. Jag hörde hans hjärtslag och syrsorna hade börjat spela. Vi låg där länge, såg hur solen försvann mer och mer.
-Shall we go back? frågade jag honom efter ett tag och reste mig upp.
Han nickade och vi reste oss upp. Han lyfte upp gitarren och bärde den med ena handen. Den andra fick jag lov att hålla.
-Where have you been? ropade Louis när vi kom gående på stigen bredvid stranden.
Hans hår var fortfarande blött. Charlotta låg i hans knä och mumsade på ett strå med smultron.
-You don't even wanna know! svarade Liam och skrattade ljudligt efteråt.
Vi sjönk ner bredvid Zayn och Niall. Jag la märke till att Vilma och Harry inte längre var där.
-Where are Vilma and Harry? frågade jag och märkte att min röst lät alldeles för orolig.
-They went up to the house, they were tired they said, svarade Niall och skakade av de sista vattendropparna från hans hår.
-Stop it! ropade Zayn med en konstig röst.
Stackaren satt bredvid och fått vattnet rakt i ansiktet.
Brasan brann fortfarande och vi värmde händerna över den. Grabbarna sjöng What Makes You Beautiful för oss. Jag och Charlotta njöt av varenda sekund.
-The song is better when everyone is here, now Harry's gone, sa Louis ursäktande när dom var färdiga.
-It was good anyway, sa Charlotta och kysste Lou på kinden.
-Only on the cheek? frågade han ledsamt och tittade på Charlotta med valpögon.
Hon suckade och kysste honom på munnen fort samtidigt som hon skrattade lågt.
-A long kiss please! utbrast Lou och tryckte sina läppar mot Charlotta's.
Vi skrattade åt honom, de var så söta tillsammans. Bästa vänner och ändå ett par. Det var väl så alla tjejer ville ha det?


Harry's perspektiv
Vi klev in genom dörren, kysstes desperat. Vi var ensamma i huset. Jag kände hur jag bara ville mer och mer. Mina andetag blev tyngre och jag andades fortare. Vilma drev mig till vansinne!

____________________________________________________________________
Oj oj oj! Vad händer nu då Harry? ;)
Hoppas ni gillar det, fortsätt att kommentera. Det är era kommentarer som inspirerar mig att skriva mer och mer!

-I will never betray you my angel.
Hans läppar kysste mig ömt i pannan. En ilning for längs ryggraden. Här stod vi, bland hundratals med folk, och han kysste mig i pannan. Nu var det officiellt. Jag, Gabriella Kajrup, var nu tillsammans med Liam Payne. På riktigt.
____________________________________________________________________________

Harry's perspektiv
Vi hade precis klivit av scenen efter att vi hade upträtt med Torn. Och här stod vi. 5 killar och 3 tjejer. Vi blev fotograferade och jag och Liam hade precis erkänt för en stor folkmassa vilka som var våra flickvänner. Snart skulle alla våra fans veta det. Jag ville inte svika fansen, det var det sista jag ville. Jag hoppades att de skulle ta allting bra. Bara för att vi hade flickvänner skulle vi inte överge fansen och sluta göra musik, aldrig i livet. Allt skulle vara precis som vanligt, trodde jag. Jag sköt undan mina bekymmer åt sidan och fokuserade på nuet. Jag höll min arm om Vilma's midja, kysste henne lätt och slängde en blick åt Liam's håll. Han såg så stolt ut när han stod där med armen om Gabbi. Hans ögon hade nog aldrig lyst så mycket av glädje sedan vi sattes ihop till en grupp. Lou stod lugnt och höll hand med Charlotta, Zayn och Niall kramade om varandra eftersom de var singlar och inte ville ha flickvänner ännu. Jag förstod inte hur de inte kunde vilja ha flickvänner. Det var trots allt det underbaraste man kunde ha. Speciellt om man funnit tjejen som verkligen får än att känna sig speciell, och det hade jag gjort.
Människorna som ville fotografera oss hade gjort sitt, och vi började tränga oss igenom alla tjejer och även vuxna som ville få se glimten av mig, Liam, Zayn, Niall och Louis. Glimten av One Direction med andra ord. Vi fick stanna då och då för att skriva lite autografer, ta bilder. Dessa fansen verkade inte vara så nere efter att vi berättat om våra flickvänner för dom. Det kändes skönt. Paul ville inte att vi skulle stanna där så länge så han började fösa fram oss med massor andra säkerhetsvakter som tillkallats. Vi kom ut på parkeringen och möttes av Vilma's föräldrar som sa någonting till henne på svenska, hälsade även på mig. På parkeringen stod två svarta bilar, de vi brukade åka med när vi var här. Jag, Vilma, Charlotta och Lou klev in i den ena medan Liam,Gabbi,Zayn och Niall klev in i den andra. Vi stängde dörrarna och bilen började åka iväg. Vi skojade runt i bilen och pratade om allt mellan himmel och gjord.
-Shall we go out to the house? frågade Lou plötsligt och log stort.
-Yeah sure, svarade jag.
Lou drog fram mobilen från fickan och jag såg att han letade fram Zayn, ringde upp honom och berättade att vi skulle ut till huset och fira att Vilma och Gabbi hade fått sommarlov. Han la på efter någon minut och vända sig sedan framåt mot Paul.
-We go out to the house right now if you have time to drive us? sa Lou och tittade på Paul.
Han nickade och sa till chauffören vart vi skulle.
-Thanks daddy, sa Lou och gjorde någon konstig grimas.
Vi skrattade allihop. Han kunde verkligen få alla vanliga,tråkiga meningar till liv. Jag skulle gärna vilja veta hur han gör det, för han charmar ju en hel del tjejer med att bara vara så rolig.
-What should we be doing out there? frågade Vilma och kramade min arm samtidigt som hon lutade huvudet på min axel.
-I'm gonna make you feel like you're the only girl in the world! började jag sjunga för henne.
-Can't wait, svarade hon och kysste mig snabbt.
Hon la sig på min axel igen och konversationerna mellan oss och Lou och Charlotta rullade på som vanligt. Lou hade alltid något intressant att prata om enligt honom. Jag lyssnade inte så mycket, tänkte mest på att en ängel vilade på min axel. Min ängel.


Liam's perspektiv
-Who was it? frågade jag Zayn när han tryckte ner mobilen i fickan igen.
-Lou, we're going out to the house, svarade han och gnuggade Niall i hårbottnen.
Vi skrek några glädjetjut tills chauffören bad oss att dämpa ljudet lite. Då brast vi ut i skratt istället. Gabriella såg på mig med stora ögon, hon såg förväntansfull ut.
-What is it? frågade jag när hon hade stirrat på mig i några sekunder.
-I can't wait to spend the night with you again, svarade hon och log stort. I've missed you.
-I've missed you to sweetheart, svarade jag och kramade om henne.
-Aaaw sweethearts! ropade Niall och Zayn samtidigt och gjorde pussljud till oss.
-Do you want to see us kiss? frågade jag och gav dom en finurlig blick.
Jag hade fortfarande kvar armarna om Gabriella och jag såg hur hon började rodna lite. Hon var så söt när hon rodnade.
-Yeah of course! svarade dom i mun på varandra och stirrade på oss.
-Has anyone here popcorn? ropade Niall och dunkade en säkerhetsvakt på ryggen.
Vi skrattade högt. Jag kysste henne rätt på munnen och grabbarna blev alldeles knäpptysta.
-There you go, sa jag sedan och tog tag i Gabbi's hand.
-You're the sweetest couple in the world, sa Zayn och lutade huvudet i händerna.
Gabriella lutade huvudet på min axel och jag sneglade på henne lite. Hon hade slutit ögonen. Somnade efter en stund.
-Are you going to do something for her tonight? frågade Niall tyst.
-Yeah, svarade jag. You have to teach me some chords on the guitar.
-Anything for you bro, svarade han och lutade sig tillbaka i sätet.

Efter ungefär 40 minuters bilresa svängde vi in på grusvägen som ledde mot vårt sommarhus. Vattnet var stilla och trädens toppar gungade lätt i takt med vinden. Vi stannade upp precis framför stranden. Jag väckte Gabriella.
-Are we here already? frågade hon och gäspade diskret.
-Yeah babe, svarade jag och kysste henne snabbt i pannan. Me and Niall are going up to the house for a while. We will come down soon.
Hon nickade och klev ut ur bilen tillsammans med Zayn. Han sköt igen den stora bildörren igen och vi fortsatte upp mot huset.
-Why do you have to learn some chords? frågade Niall och tittade frågande på mig.
-You'll see.

_____________________________________________________________________
Vad ska han hitta på tror ni!?
Kapitel 24 kommer upp ikväll, 99% säkert. Har så mycket idéer i huvudet nu så kunde inte skriva ner allting i detta kapitlet. Det hade blivit för långt tillslut!
Hoppas ni gillade det här sålänge :) ♥

Vi tog en snabb gruppkram innan vi började spela in What Makes You Beautiful. Jag tänkte på Gabriella. Jag skulle få henne att veta att hon var världens vackraste oavsett hur hon såg ut. För det är ju det hon var, världens vackraste.
_______________________________________________________________________________
2 dagar senare..
Gabriella's perspektiv
2 dagar gick härligt fort, precis som jag trodde. För två dagar sedan hade jag legat hemma med Vilma och druckit smoothie, Charlotta hade tittat förbi och hängt med oss hela kvällen. Hon lovade att dyka upp på våran avslutning hon med.
Klockan slog 5, två timmar kvar tills avslutningen skulle dra igång. Jag låg i soffan och målade mina naglar i en fransk manikyr när det ringde på dörren. Jag stallde ifrån mig nagellacket och gick mot dörren samtidigt som jag blåste naglarna torra. Jag öppnade dörren och möttes av ett stort léende. Vilma stod framför mig med en ljusrosa klänning hängandes på en galge och lite locktångar och annat som vi behövde.
-Avslutnings fixning, here we come! utbrast hon och steg in innanför dörren.
-Jag kan inte fatta att det redan är sommarlov, svarade jag och lutade mig mot väggen och la armarna i kors, tittade på när Vilma försökte knyta av sig skorna med en enda hand.
-Kan du hålla den här? frågade hon och räckte fram galgen med klänningen till mig.
Jag grabbade tag i galgen och det gick genast mycket fortare för Vilma att klä av sig. Hon tog tillbaka klänningen och hon fortsatte gå in på mitt rum.
-Ska bara måla klart naglarna, sa jag och la mig ner i soffan igen.
-Gör det du, jag kommer snart.
Efter några minuter kom Vilma ut med en hel näve av nagellack. Jag tittade på henne med stora ögon. Skulle hon använda allt det där?
-Vilket ska jag använda? frågade hon och slängde sig i soffan hon med.
Hon la fram alla nagellack på en rad och jag tittade noga. Rött, vitt, genomskinligt, glittrigt... Jag stannade blicken på en rosa färg.
-Det där, sa jag och pekade. Det matchar din klänning.
-Att jag inte tänkte på det tidigare, svarade hon och suckade.

-Ser det här bra ut? frågade hon efter några minuter och höll upp händerna framför ansiktet på mig.
Jag nickade och log. Det såg faktiskt bra ut. Första gången som Vilma faktiskt målat naglarna och det blivit bra.
-Nu tycker jag att vi gör iordning oss! sa jag och reste mig upp och slog ut med armarna.
-After you Gabbi! svarade Vilma och stallde sig upp.
Hon gjorde en gest som visade att jag skulle gå före henne, jag skrattade. Jag gick in på badrummet och plockade fram mitt smink. Vilma kom in efter någon minut efter att hon hämtat det hon behövde. Vi började med ansiktet. Vi struntade i foundation nu för tiden och tog bara ett puder. Vi målade ögonbrynen, drog eyeliner över ögonen och drog försiktigt med mascaran på ögonfransarna. Inte för tillgjort, och inte för ofixat. Ett ord. Perfekt. Den här skolavslutningen skulle bli perfekt.
 

Vilma's perspektiv
Jag stod bakom Gabriella och höll på att locka hennes långa,blonda hår. Det blev så otroligt fint. Jag tog plattången och formade till hennes lugg, sprayade lite hårspray så att det skulle hålla sig.
-Vänd dig om, sa jag och tog tag i hennes axlar.
Min haka föll ner i marken, talförmågan försvann helt och hållet.
-Wow, sa jag.
Det var det enda som jag kunde säga. Wow. Hon var verkligen fin.
-Din tur! sa hon och stallde sig bakom mig.
Hon började reda ut lite små tovor med fingertopparna och det kittlades i nacken när hon råkade komma emot med nageln. Det tog några minuter innan det var klart, men jag blev så nöjd. Håret och sminket var klart, och klockan hade sprungit iväg. Halv 7 var snart klockan, vi sprang in i rummet och drog på oss våra klänningar. Jag hade min ljusrosa, Gabriella hade en likadan. Vi hade bestämt oss för att se nästan exakt likadana ut det här året, vi skulle vara extra finklädda. Vi skulle ju trots allt sluta 9an.
-Mamma skjutsar du oss till skolan nu? ropade Gabriella medan hon tog på sig sin ena, mycket höga sko.
-Ja visst när är ni klara? ropade hon tillbaka.
-En minut!
Vi gick fort ut i hallen eftersom det var rätt svårt att springa i höga Jeffreys.
-Vad fina ni är! sa Gabriella's mamma och höll ena handen för munnen.
Bakom henne stod Gabriella's pappa och höll med om att vi var fina. Vi gick ut och satte oss i bilen, åkte mot skolavslutningen.

Vi parkerade och klev ut ur bilen. Det doftade sommar och finklädda elever hade flockats i parken där avslutningen skulle hållas. Blickarna vändes mot oss när vi kom gåendes uppför backen. Vi fick komplimanger för vårt hår och våra klänningar, ja vi fick komplimanger för allt. Det var härligt. Jag spanade efter Harry. Skulle han hålla sitt ord och dyka upp? 'Klart han kommer dyka upp Vilma, var inte larvig nu!' tänkte jag. Klart att han skulle komma. Vi gick och satte oss med resten av vår klass, min blick mötte Jonathans som satt två rader bakom oss. Han tittade genast bort. Han hade undvikit mig ända sedan Harry överraskat honom ordentligt i korridoren. Det kändes tryggt. Jag och Gabbi slog oss ner bredvid varandra och 7orna började sjunga sommarlåtar. Vinden svalkade skönt och ruffsade om mig i håret. Rektorn ska nu presentera kvällens sista låt innan sommarlovet äntligen startar. Jag och Gabbi hade ännu inte fått syn på någon av grabbarna. Vi började bli oroliga. Någon petade till mig på axeln, jag vände mig om och såg Charlotta iklädd i ett par shorts och en skjorta och svarta Raybans.
-Hej tjejer! sa hon och log mot oss. Får jag slå mig ner?
Vi nickade glatt och hon sjönk ner bredvid mig.
-Var är killarna? frågade Gabriella och tittade nyfiket på henne.
-You'll see, svarade Charlotta och placerade solglasögonen på huvudet.
Vi vände oss framåt mot scenen igen. Fjärilarna i magen började flaxa omkring igen.
-Och nu, kvällens sista låt innan ni äntligen får ert sommarlov, sa rektorn och log ett gåtfullt léende. Res er upp för One Direction som framför låten Torn!
Alla reste sig upp, tjejerna runt omkring blev alldeles galna. Charlotta reste sig upp och vi följde efter. Hade killarna planerat det här alldeles själva utan att nämna någonting för oss? Jag tittade på Gabriella som log stort.
-Det här är otroligt! ropade hon högt till mig.
-Ja verkligen! svarade jag och fortsatte att klappa händerna.
Killarna kom ut, Liam började sjunga. Jag märkte att han spanade efter Gabriella, hittade henne tillslut. Man såg på henne hur lycklig hon var. Det lös om henne. Harry's och min blick möttes, han vinkade diskret till mig. Allt lät perfekt. Låten tog slut och alla skrek och klappade sina händer hårt.
-Thank you! ropade killarna i kör.
-We want to tell you something, började Liam. Many of you may already know that I and Harry have got girlfriends here in Sweden. We want to show everyone who they are.
Mitt hjärta dunkade hårt, jag tog tag i Gabriella's hand.
-Over there is my girlfriend, sa han och pekade på Gabriella.
Alla ansikten vändes mot henne. Hon torkade glädjetårar ur ögonvrån.
-And the girl next to her is my girlfriend, sa Harry och pekade på mig.
Applåder och visslingar fyllde luften. Jag kunde inte fatta det. Om någon timma skulle klipp från just det här ögonblicket ligga ute på Youtube. Snart skulle alla directioners i världen veta.


Gabriella's perspektiv
Jag satt där och kände mig som en stor fjant. Försökte torka bort tårarna innan de hann längre än ögonvrån. De gick av scenen igen och Charlotta kramade om mig och Vilma hårt. Jag kunde känna hur nyfikna människors blickar fortfarande brände i nacken på mig. Nu var det sommarlov. Vilket betydde att jag kunde vara med Liam när jag ville, hur länge jag ville och vart jag ville. Jag, Charlotta och Vilma gick iväg från scenen. Vi mötte killarna efter några minuter, omringade av tjejer som ville hälsa på dom. De hälsade snällt och vänligt och kramade om allihop. Liam kom närmare och jag slängde mig om hans armar. Han var inte så mycket längre än mig nu när jag hade höga klackar på mig. Jag kramade honom länge, kunde äntligen kyssa honom bland folk. Massor med personer ville ta kort på oss tillsammans. Liam tvekade inte en sekund. Jag stod bredvid honom med hans arm om min rygg. Harry hade armen om Vilma, Lou om Charlotta. Zayn och Niall stod och kramades med varandra, vi skrattade åt dom.
-I began to think that you wouldn't come at all, viskade jag i Liam's öra.
-I will never betray you my angel.
Hans läppar kysste mig ömt i pannan. En ilning for längs ryggraden. Här stod vi, bland hundratals med folk, och han kysste mig i pannan. Nu var det officiellt. Jag, Gabriella Kajrup, var nu tillsammans med Liam Payne. På riktigt. 

____________________________________________________________________________
Alla bitar faller på plats! Alltid gött med lite romantik eller hur? Såhär på kvällskvisten?
Hoppas ni gillade det! ♥

Bilen började rulla framåt. Mot jobbet, mot blixtrande kameror, mot fansen, mot verkligheten. På något sätt så kändes det skönt, jag hade saknat fansen en hel del. Bestämde mig för att jag skulle skriva autografer och ta bilder som aldrig förr.
____________________________________________________________________
Gabriella's perspektiv
Huvudet skrek att jag borde ligga ner, det gjorde så förfärligt ont. Men jag var tvungen att säga hejdå till Liam. Jag kunde inte bara ligga kvar där när jag inte skulle få träffa honom förrän på fredag kväll när vår skolavslutning var, han hade ju dessutom gjort mig en riktigt stor tjänst efter allt det här. Jag tvingade mig upp ur sängen och gick ut i hallen tillsammans med Harry,Vilma och Liam. Vi stannade upp i hallen, kysste våra pojkvänner hejdå. Ville inte släppa armarna om Liam's hals, det var svårare än jag trodde. Jag pressade tillbaka tårarna som brände bakom ögonlocken. Jag kunde inte gråta nu, vi skulle ju inte vara ifrån varandra för evigt. 2 dagar var ingenting. Jag släppte armarna om honom och han kysste mig för sista gången på munnen, sen i pannan. Han vände sig om och killarna gick ut och stängde. Borta. Vilma ville hitta på någonting, hon såg väl antagligen att jag var lite nere. Jag föreslog att vi skulle göra smoothie, vilket hon mer än gärna gick med på. Vi gick ut i köket och plockade fram frysta jordgubbar och lite yoghurt. Vi hällde ner det i mixern och mixade i någon minut. Vi hällde upp det i stora, fina glas och tryckte ner varsin jordgubbe på glaskanten och körde ner varsitt sugrör i varje glas. Vi slog oss ner i sofforna utanför köket och slog på tvn, zappade mellan kanalerna och försökte hitta något intressant att titta på. Vi bestämde oss för att titta på något naturprogram. Fanns inget bättre iallafall. Jag stallde ifrån mig glaset och reste mig upp.
-Vart ska du? frågade Vilma med sugröret i munnen.
-Jag kommer om en minut igen, svarade jag och fortsatte gå mot mitt rum.
Jag letade fram två par täcken och tog med mig två stora kuddar och gick ut i vardagsrummet igen. Slänge ett täcke över Vilma och kudden råkade jag slänga i huvudet på henne. Jag fnissade åt den vita figuren som satt bredvid mig.
-Vad var det där bra för! ropade Vilma och jag kunde se hur hon log under täcket.
Hon slängde kudden åt sidan och drog av sig täcket. Hon var alldeles ljusrosa i ansiktet av smoothien som råkat skvätta upp på henne. Hon reste sig upp och gick stelt bort mot toaletten. Fnisset övergick till gap skratt och jag skrattade så att tårarna rann. Huvudet började värka igen och jag slutade plötsligt skratta och lutade mig tillbaka.
-Vad är det? skrattade Vilma när hon kom tillbaka in i vardagsrummet med papper i hela ansiktet.
-Huvudet började göra lite ont bara, svarade jag och masserade tinningarna.
-Ena stunden gap flabbar du och andra sitter du och masserar tinningarna..Hur mår du egentligen Gabriella? frågade Vilma och småskrattade lite fortfarande.
Jag flinade tillbaka åt henne, min bästa vän var verkligen en skämtare. Mobilen bredvid mig vibrerade till. Jag låste upp den och blev alldeles varm inombords. Syntes säkert utanpå också för Vilma frågade vad det var som jag log åt. Jag höll upp skärmen framför ansiktet på henne och hon utbrast ett "aaaaw" och log stort. Smset var från Liam.
'I miss you already, hope that these 2 days will go fast. Love you'
Jag förde fingarna snabbt över displayen och skrev snabbt in ett svar.
'Yeah me too, I love you more hun.'
Jag tog kort på skärmen och gick sedan in i en redigerings app och beskärde ut dom två små meningarna. Använde bilden som bakgrundsbild. Jag visste att om den fanns där med mig hela tiden i två dagar, skulle det gå fortare än vad jag hade väntat mig.


Liam's perspektiv
-Liam! ropade en man och väckte mig ur mina tankar.
Jag ryckte till och tittade på honom.
-All five now, sa han med lite svensk brytning och pekade mot inspelningsrummet.
Jag nickade förstående och tog fort upp mobilen och skickade iväg ett snabbt sms till Gabbi. Jag la ifrån mig min iPhone och gick sedan in till de andra.
-Is it Gabriella? frågade Louis och log gulligt.
Alla grabbarna tittade på mig, jag nickade. Grabbarna log stort och gjorde sig till med gulliga röster och började krama om varandra.
-Believe me it is really difficult, sa Harry och tittade på Zayn,Niall och Lou allvarligt.
-We know boys, we're just kidding, svarade Zayn.
Vi tog en snabb gruppkram innan vi började spela in What Makes You Beautiful. Jag tänkte på Gabriella. Jag skulle få henne att veta att hon var världens vackraste oavsett hur hon såg ut. För det är ju det hon var, världens vackraste.

____________________________________________________________________
Inte långt, men jag har ju förklarat varför jag inte gör det så jättelångt längre! Skriver mer imorgon. Hoppas ni gillade detta! Är egentligen inte på sånt skrivhumör ikväll pågrund av lite saker som hänt under kvällen. Gjorde det mest för att visa hur mycket jag älskar alla mina vänner som jag har hittat tack vare One Direction. Detta kapitlet är till er, love you guys ♥

Jag gav Harry en 'bro-hug' och vi stod kvar utanför Gabriella's rum och pratade, slängde en hastig blick mot rummet. Vima och Gabriella verkade komma överens om någonting. Om jag bara visste vad..
________________________________________________________________________________________
Vilma's perspektiv
Jag vaknade upp av att någon sjöng för mig, jag kände igen rösten mycket väl. På sängkanten satt Harry och sjöng Isn't she lovely av Stevie Wonder. Jag hade hört honom sjunga den tidigare när han var med i Xfactor, och han var så duktig redan då. Nu var han ännu bättre. Jag lät honom sjunga klart. Efter att han sjungit sista meningen så satte jag mig upp ordentligt och kysste honom hastigt.
-That was really nice, sa jag och höll handen för munnen i en gäspning.
Jag skulle just resa mig upp när Harry trycker ner mig i sängen igen.
-Don't even think of making breakfast. I do it, sa han och gav mig en bestämd blick samtidigt som han kysste mig ännu en gång.
-Okay, you're the boss, svarade jag och la mig ner igen.
Han gick ut ur rummet och jag hörde hur han gick nerför trapporna. Just i den sekunden så började det vibrera i min mobil, jag läste Gabriella's namn på displayen och svarade. Hon var så himla stressad, trodde att jag fortfarande sov. Berättade för henne att hon inte behövde vara stressad, att Harry redan hade väckt mig. Hon pustade ut och vi bestämde att jag och Harry skulle komma förbi Gabriella innan skolan. Om 30 minuter skulle vi vara hos henne.
Jag gick upp ur sängen och klädde på mig, började sedan platta till håret och sminkade mig lätt, Harry hade lärt mig att jag inte behövde så mycket smink som jag var van vid, jag började vänja mig vid det. Han tog god tid på sig nere i köket så jag hann både klä på mig och göra mig iordning. Efter ett ganska bra tag ropade han på mig, bad mig att komma ner. Jag gick nerför trapporna och sedan in i köket. Han hade tänt ljus och dukat fram en riktigt stor frukost. Bröd, pålägg, juice, frukter.. Allt fanns! Han drog ut stolen för mig och jag satte mig. Vi åt tills vi blev proppmätta. Tittade sedan på klockan och insåg att det var dags att gå till Gabriella. Vi stallde in det vi inte hade ätit i kylskåpet igen och gick sedan ut i hallen och satte fötterna i skorna och traskade iväg.

Ett antal minuter senare stod vi på Gabriella's garage uppfart. Det hade tagit längre tid än vanligt att gå till hennes hus. Harry kunde verkligen inte låta bli att gosa med mig, inte ens när vi var ute. Jag öppnade Gabbi's brevlåda och plockade upp en tidning som hamnat där. Självklart var jag och Gabbi på första sidan med Harry och Liam. En stor text som löd "Nya flickvännerna?" prydde bilderna med stor, tjock text.
-Liam and I'll go out with it tonight.. mumlade Harry.
Han drog ett léende på läpparna. Han var verkligen inte bekymrad över att gå ut med det. Han ville gå ut med det. Hur skulle det bli för mig? Skulle jag bli överfallen med fans så fort jag kom ut genom dörren? Jag sköt tankarna åt sidan och tog tag i Harry's hand och började gå mot Gabriella's dörr. Jag ringde på och överraskades av att Liam öppnade dörren. Han såg inte så glad ut. Vi klev in och hälsade. Skulle precis knyta av sista skon när Liam berättar att Gabriella blivit knockad av någon okänd alldeles nyss, att hon låg i sängen och hade ont i huvudet. Jag slängde av mig sista skon och kastade tidningen på hatthyllan. Rusade mot hennes rum och det var sant det Liam sagt. Hon låg i sängen och höll ena handen för pannan, det såg ut som att hon hade ont.
-Shit hur är det!? ropade jag och kastade mig över henne. Vart har du ont?
-Huvudet, men det är bättre nu, svarade hon och försökte le utan att visa hur ont hon hade.
Jag kramade om henne. Hon nickade mot skrivbordet och jag märkte att det låg ett brev där, ganska skrynkligt. Reste mig upp och hämtade det.
'LÄMNA LIAM ANNARS KAN DU FÅ PROBLEM.'
Jag gick tillbaka mot Gabriella och såg henne allvarligt i ögonen.
-Vem har skrivit det här? frågade jag.
Hon ryckte på axlarna. Ganska dum fråga, inte visste väl hon vem som hade skrivit det.
-Jag tycker att vi stannar hemma idag Gabriella, du och jag. Jag ringer mamma direkt så får hon sjukanmäla mig, och så sjukanmäler jag dig, sa jag och sjönk ner i sängen igen.
Hon nickade på huvudet försiktigt. Antog att hon inte ville säga så mycket när hon hade så ont.
-Harry, Liam! ropade jag och killarna kom fort in i rummet.
-What is it? frågade Harry.
-We don't want to go to the school today.
Killarna tittade på varandra och tyckte att vi gjorde helt rätt val. Jag ringde min mamma och bad henne sjukanmäla mig, vilket hon gick med på. Sedan ringde jag skolan och låtsades vara Gabriella's mamma som sjukanmälde henne. De gick galant. En dags vila, vi två. Utan några bekymmer eller problem. Gabbi behövde vara hemma idag.
Vi satt och pratade länge, alla fyra. Klockan slog 7:58. Det började plötsligt ringa i Liam's telefon, han tog upp den och svarade. Han sa inte så mycket, mest "yes, yes, yes". Han tryckte av samtalet och tittade på oss andra.
-We have to go Harry, sa han.
Han nickade tillbaka som svar,såg besviken ut. Gabriella's huvudvärk hade släppt helt så hon bestämde sig för att försöka följa med ut i hallen och säga hejdå åt dom. Det gick bra men hon var lite vinglig trots allt, gick bredvid henne för säkerhets skull. Vi kom ut i hallen, killarna började klä på sig.
-Call me later? frågade jag Harry sedan och la armarna runt halsen på honom.
Han nickade.
-Of course I will, svarade han och kysste mig.
Gabriella och Liam kysstes hejdå dom också, sedan öppnade killarna dörren och gick ut. Vi skymtade en stor svart bil utanför huset innan dörren stängdes.
-Så.. Vad gör vi nu? frågade jag Gabriella.
-Jag vet inte, svarade hon. Vad sägs om Smoothie?
Jag log mot henne.
-Smoothie blir toppen!


Harry's perspektiv
Jag och Liam stod utanför Gabriella's rum ett tag och pratade. Vi pratade om hur mycket vi älskade våra fans och vårt jobb, men att vi så gärna ville vara med tjejerna varje dag. 2 dagar utan dom skulle bli väldigt svårt. Det visste vi båda två. Vilma ropade efter mig och Liam efter ett tag och vi gick in till Gabbi's rum. Vi satt och pratade en stund. Liam's telefon ringde. 'Dags att åka hem' tänkte jag och det var nästan läskigt hur rätt jag hade. Klart att det var dags att åka hem. Vi gick ut i hallen tillsammans med Gabriella och Vilma, kysste dom hejdå. Vilma ville att jag skulle ringa henne senare, vilket jag självklart skulle göra. Skulle skriva och ringa till henne så fort jag hade några sekunders paus. Vi gick ut genom dörren, stängde efter oss och gick sedan mot bilen och hoppade in. Paul hämtade oss som vanligt.
-Time for the hard work guys! peppade Paul oss två när vi satte oss i baksätet.
-Yeah.. Hard work.. svarade jag och slog igen dörraren. Lutade huvudet mot rutan och slöt ögonen. Kände hur Liam gav mig en töntig puss på kinden.
-Can I kiss you in 2 days? frågade han.
Han tittade på mig med hundögonen och en gullig grimas. Jag kunde inte låta bli att skratta.
-Of course you can hun, svarade jag och gav honom en lika gullig min tillbaka.
Bilen började rulla framåt. Mot jobbet, mot blixtrande kameror, mot fansen, mot verkligheten. På något sätt så kändes det skönt, jag hade saknat fansen en hel del. Bestämde mig för att jag skulle skriva autografer och ta bilder som aldrig förr.

_________________________________________________________________________________
Yey! Kapitel 20 ute nu.. Blev lite blandade känslor i detta kapitlet. Men det är väl bra? Skriver inte så långa kapitel längre för att det ska bli mer roligt att läsa/skriva nästa kapitel! ♥

Det ringde plötsligt på dörren, och jag kunde räkna ut vilka det var. Jag gick och öppnade och sedan minns jag inte så mycket mer. En smäll och allt svartnade för ögonen, jag hörde Liam's röst som sa att allt skulle ordna sig. Det dunkade så fruktansvärt i huvudet. Rösterna försvann, verkligheten försvann, allt försvann.
________________________________________________________________________
Liam's perspektiv
Våran morgon startade perfekt. Jag vaknade upp bredvid den jag älskade, Gabriella. Hon klädde på sig och gjorde frukost åt oss två. Hon hade gjort riktigt goda smörgåsar och téet som vi drack var something to die for. Hon gick ut i köket med disken, började sedan fixa sig efter ett tag. Jag låg kvar i hennes säng en stund efter att jag hade tagit på mig kläder, smsade lite med Niall som precis hade vaknat han också. Han skrev att han saknade mig och att jag och Harry var tvugna att vara i studion 2 dagar i sträck, utan fritid. Hur skulle jag klara mig utan Gabbi i 2 dagar? Jag gick in på toaletten där hon stod och fixade sig, tänkte berätta för henne. Hon stod och fixade sig, jag la undan sminket och sa till henne att hon var finare utan. Vilket var sant. Hon erbjöd sig att platta mitt hår, hon brände mig i nacken bland annat. Jag tittade på henne när hon småskrattade åt mig. Jag kunde inte berätta för henne nu när hon skrattade. Det skulle bli helt fel. Jag lät det vara och hon fortsatte med mitt hår. Plötsligt ringde det på dörren, inget speciellt med det tänkte jag. Gabriella gick ut från rummet och mot dörren, jag drog snabbt upp mobilen och skickade iväg ett sms till Harry.
'Niall just said to me that we'd work for 2 days now with no spare time. Has anyone told you?' skrev jag och klickade på "send"
Det tog några sekunder innan han svarade.
'Yep.. hate it'
Kort svar, men tillräckligt för att jag skulle kunna lista ut att Harry tyckte samma som jag om det. Jag tryckte ner mobilen i fickan igen och jag hoppade till av ett otäckt ljud utifrån hallen. Dörren slog igen, men inga fotsteg hördes. Vad höll Gabriella på med? Jag gick snabbt ut i hallen och fann henne liggande på hallgolvet med händerna för pannan. Jag sprang fram till henne. Hennes blick var tom, ögonen irrade fram och tillbaka. Det var konstigt att inte hennes mamma hade vaknat av smällen. Jag lyfte upp henne i min famn, kikade ut genom dörr kikhålet och såg ingenting. Jag gick med henne i min famn till hennes rum samtidigt som jag pratade med henne. Sa att allt skulle ordna sig. Jag la försiktigt ner henne i sängen och strök henne över pannan. Hon vaknade upp, hennes ögon var klarare. 'Tack gode gud' tänkte jag. Hon såg skräckslagen ut.
-I'm here it's okay, sa jag och la mig bredvid henne, höll om henne.
-What happened? frågade jag.
-I don't know.. All I remember is that someone grabbed my head and knocked me. A big bang.
Jag låg där, tittade henne rakt in i ögonen. Jag visste inte vad jag skulle säga. Hade någon knockat henne? Vem, och varför?
-That's scary stuff. Try to remember honey, sa jag och kysste henne i pannan.
Hon ryckte till, antog att hon hade ont.
-Sorry for that, sa jag fort och skämdes.
-It's okay my dear.
Jag samlade mod för att berätta det Niall hade skrivit till mig. Jag var tvungen att säga det, väntade jag kunde det bli för stora konsekvenser. Jag ville inte riskera mitt och Gabbi's förtroende för varandra.
-I know that there is no mode for this now. But I must tell you something.. började jag och svalde oron i min hals.
Hon tittade på mig, gjorde en blick som ville att jag skulle fortsätta.
-Niall wrote to me that we needed to work 2 days now, with no free time. I want to be with you, but you have school graduation when I have a day off. I promise to show up there with all the guys.
Pratade jag för fort? Jag höll andan och väntade på svaret, hoppades på att hon skulle ta det bra.
-I understand you, it's okay for me. I can wait forever to see you again, svarade hon och log mot mig.
'Yes, yes yes!' tänkte jag för mig själv. Vi låg där och pratade en stund, om allting. Hennes värk i huvudet började gå över och hon återgick till det normala. Vi hörde ett plingande ljud från hallen igen, dörren ringde.
-This time I open, stay here, sa jag och gick ut till hallen.
Tittade i kikhålet och blev lättad över att se vilka det var. Jag öppnade dörren.
-Hi guys! sa jag högt och kramade om Vilma och Harry.
-Hi Liam, svarade Vilma.
Jag började berätta för dom, allt som hänt på så kort tid med Gabbi nu på morgonen. Vilma slängde av sig jackan och skorna och sprang in till Gabbi's rum, slängde sig över henne och kramade henne hårt. Dom började prata om någonting på svenska som jag inte förstod. Jag tittade på Harry som såg nedstämd ut.
-I love them so much, sa han och nickade mot sängen där Vilma fortfarande kramade om Gabbi.
-Yeah, me toom, svarade jag och suckade lyckligt.
Jag gav Harry en 'bro-hug' och vi stod kvar utanför Gabriella's rum och pratade, slängde en hastig blick mot rummet. Vima och Gabriella verkade komma överens om någonting. Om jag bara visste vad..

________________________________________________________________
Skönt att Gabriella mår bra va!?
Har prov att plugga till ikväll därför jag inte kunde skriva så långt. Skriver längre imorgon såklart! Tack till alla ni som läser♥

Vi hade duschat tillsammans, hon och jag, och det var inga problem. Jag visste att hon var lite osäker, men jag gjorde klart för henne att hon inte behövde skämmas. Hon satte sig ovan på mig och började massera. Det var så himla skönt. Jag lät mina ögonlock fällas ner över mina ögon och jag låg bara där och njöt av att känna hennes händer smeka min rygg. Jag föll snart in i en djup sömn.
_____________________________________________________________________________
Gabriella's perspektiv
Jag vaknade upp av alarmet, som varje morgon. Stängde snabbt av det, också som varje morgon. Sträckte lite på mig och tittade åt höger. Bredvid mig låg världens vackraste skapelse. Liam låg med huvudet nertryckt i kudden och ena armen låg halvt över hans ansikte.
-Good morning sunshine, böjde jag mig fram och viskade till honom, kysste honom på kinden.
Han började röra på sig lite och öppnade sedan försiktigt ögonen och kisade av trötthet.
-Good morning, gäspade han tillbaka och smekte min kind.
Jag tog av mig täcket och reste mig upp, valde kläder och klädde på mig.
-I'll be back soon with breakfast, sa jag till Liam och drog fingrarna genom håret.
Jag öppnade dörren, lämnade den på glänt och gick mot köket. Mamma sov fortfarande och pappa hade redan åkt till jobbet. Då kom jag på att jag hade glömt ringa Vilma, det jag gjorde varje morgon! Jag grabbade tag i telefonen som stod på laddning i köksfönstret och slog in Vilma's nummer. Det gick några signaler innan hon svarade.
-Ja hallå? sa hon.
-Ja hej! Shit förlåt jag hade glömt ringa dig, förlåt! flämtade jag pågrund av all stress.
-Det är lugnt Gabbi! Harry väckte mig idag.
Jag pustade ut.
-Okej va bra.
-Vi kommer förbi er sedan, tänkte att vi fyra kunde gå till skolan tillsammans?
-Ja absolut.
Vi bestämde att de skulle komma förbi om trettio minuter, vilket var mer än behövligt för min del. Jag gjorde iordning frukost och gick in med det till Liam.
-I'm sorry that it took so long, talked to Vilma on the phone, sa jag och sköt upp dörren med foten.
-It's okay, svarade han medan han stod och drog på sig sina jeans.
Jag gav honom tallriken och ett glas te, det tog inte lång tid innan han rensat tallriken från alla bröd smulor och druckit upp varenda droppe te. Han tackade så mycket och höll sig för magen. Jag antog att han var mätt. Jag åt upp mitt också och gick sedan ut med disken, stallde det i diskmaskinen och släpade sedan fötterna vidare mot badrummet. Gjorde iordning mig så som jag gjorde varje morgon, plattade till topparna lite och skulle precis börja med själva sminket när Liam öppnade dörren, stallde ifrån mig sminket och kramade mig.
-You're so much prettier without, sa han och började sedan platta sitt hår med min plattång.
Jag kysste honom på kinden som tack och erbjöd mig att platta håret åt honom, han tackade självklart ja eftersom han var tröttare än någonsin. Jag råkade bränna honom lite lätt i nacken.
-Aouch! ropade han och höll med handen på det ställe som gjorde ont.
-I'm sorry, sa jag och tittade ner i golvet, skämdes.
-It's okay hun, svarade han och ruffsade runt i håret på mig.
Det ringde plötsligt på dörren, och jag kunde räkna ut vilka det var. Jag gick och öppnade och sedan minns jag inte så mycket mer. En smäll och allt svartnade för ögonen, jag hörde Liam's röst som sa att allt skulle ordna sig. Det dunkade så fruktansvärt i huvudet. Rösterna försvann, verkligheten försvann, allt försvann.

____________________________________________________________________________
Super kort kapitel, men spännande eller hur!? Vad hände med Gabriella...?
Stay tuned!

Jag kommer skriva ett nytt kapitel i eftermiddag, och inte ikväll. Så håll ögonen öppna! Ville bara säga det, nu ska jag snart iväg till skolan. Ha en bra dag allihop!

Han la ifrån sig väskan och vi kröp ner under täcket tillsammans. Han gjorde ett tecken åt mig att jag skulle vila mitt huvud på hans axel. Jag la försiktigt ner huvudet på hans axel som han ville och smög försiktigt upp armen på hans bröst. Jag slöt ögonen och bara lyssnade på Liam's hjärtslag.
-Goodnight beautiful, sa Liam och kysste mig i hårbottnen.
Det var det sista jag hörde, innan allt blev svart för ögonen.
__________________________________________________________________________________
Liam's perspektiv
Vi hade haft en otroligt trevlig dag, jag och Gabriella. Jag hade slängt i henne i poolen, vi låg ute på hennes baksida i den stekheta solen och bara tog det lugnt. Senare på kvällen kom Zayn,Niall,Charlotta och Louis förbi medan jag och Gabriella spelade något spel med hennes föräldrar. De fick förklara riktigt ordentligt för mig för att jag skulle förstå, men det gick hyffsat bra ändå. Nu låg jag här, i Gabriella's säng med Gabbi's huvud på min axel. Hennes arm höll om mig, hon var varm och luktade shampoo. Vi hade duschat tillsammans för första gången idag, det var så härligt. Vi tvålade in varandra, hade vatten krig. Jag antog att badrummet såg ut som ett bombnedslag just nu. Jag hade hittat tjejen som jag ville leva med, vi hade inte känt varandra i en vecka ännu. Men vi var verkligen tighta redan, berättade allt för varandra. Jag bestämde mig för att sova lite jag också, ännu en studiodag väntade dagen efter. Det tog inte långt stund innan jag sov tungt, med Gabriella i min famn.


Vilma's perspektiv
Vi gick ner för att äta tillsammans med familjen, pappa hade kommit hem nu också. Vi satte oss ner och åt i lugn och ro. Pratade med mina föräldrar. Mamma och pappa var inte vana vid att prata engelska med mig, de tyckte att det var oförskämt att prata svenska med mig när Harry var med mig, han förstod ju inte vad vi pratade om. Vi hade kommit överens om att vi skulle prata engelska när Harry var i huset, även om han inte var i närheten. 'Det tränar även oss allihop' hade mamma resonerat.
Vi satt ganska länge vid matbordet, skojade med mina föräldrar. De hade verkligen blivit helt tokiga i Harry som charmade dom så fort han gav dom en blick. Var jag också så lätt påverkad?
Efter en bra stund bestämde vi oss ändå för att gå upp igen, klockan hade slagit 22:18 och jag hade ju trots allt skola imorgon. Vi tackade för maten och stallde in disken i diskmaskinen. Därefter jagade Harry mig uppför trappan, jag skrattade så att tårarna sprutade. Han bar upp mig och sprang in med mig till rummet, slängde mig i sängen och la hela sin kroppsvikt på mig.
-Harry.. I can't..breathe.. sa jag medan jag kippade efter andan.
Han reste sig upp en bit och la sig sedan bredvid mig.
-Thank you.
-No problem, everything for you!
Vi låg tysta ett tag, det var nästan pinsamt. Sån pinsam tystnad som ingen ville uppleva. Men jag visste att Harry var tyst med flit, han lekte en lek med mig om vem som skulle kunna låta varandra vara längst. Jag hade blivit utsatt för den leken många gånger, vann alltid. Insåg snart att jag skulle vinna den här gången också. Harry kysste mig uppför armen och vidare på halsen, fortsatte mot örat som han ännu en gång stannade.
-Do you have a massage oil at home? sa han.
-Yes I think there's a bottle in the bathroom, why?
Harry hoppade över mig och smög sedan ut i badrummet, det tog några minuter innan han kom tillbaka med oljan i ena handen.
-Thought you would have a nice evening before school tomorrow, sa han och öppnade flaskan och tryckte ut lite olja. Lay on your stomach.
Jag gjorde som han sa och rullade över på mage. Han satte sig över mig, drog av mig t-shirten jag hade dragit på mig och plötsligt låg jag med bar överkropp. Hans händer började röra sig sakta över min rygg, och han var väldigt duktig på det han gjorde.
-Nice huh? sa han efter några minuter tystnad.
-Very nice, mumlade jag sömnigt med huvudet nertryckt i kudden.
Jag skojar inte, det var verkligen riktigt skönt. Jag njöt av de sista massage minutrarna innan han slutade och la sig bredvid mig.
-My turn? mumlade jag och drog ur huvudet ur kudden.
-I doesn't force you, svarade han och vred huvudet åt mitt håll.
-I know, but I want to, svarade jag och satte mig upp.
Jag kom till min stora fasa på att Harry dragit av mig tröjan. Där satt jag framför Harry utan tröja, utan bh, hade ingenting på mig.
-Oh sorry for that, sa jag och rodnade.
-You don't need to be ashamed, svarade han. We showered together before.
Han hade rätt, vad hade jag att skämmas för? Harry la sig också på mage och jag började massera. Jag hade fått komplimanger för min massage tidigare, och det verkade som att Harry gillade det också. Efter ungefär tjugo minuter slutade jag, märkte att Harry hade somnat. Jag log för mig själv, la mig bredvid honom och drog upp täcket över oss. Jag tittade på honom länge, han var så otroligt söt när han sov. Det var han annars också, men han var lite extra gullig när han sov. Jag kysste honom lätt och flyttade mig närmare intill honom, han var jämt så varm och härlig. Vem ville inte vara nära honom? Det tog inte lång tid innan jag somnade jag också.


Harry's perspektiv
Jag fick en idé helt plötsligt när vi låg där i sängen, en skön massage stund skulle väl inte sitta fel? Jag frågade henne om dom hade massage olja, vilket dom hade. Vilken tur jag hade. Jag gick in på badrummet och letade, hittade inte flaskan först. Men efter ett tag hittade jag den, det stog dock på svenska. Men jag hade lärt mig att massage stavades likadant på svenska som på engelska så jag visste vilken flaska det var. Jag smög tillbaka in i rummet, bad henne lägga sig på mage. Jag satte mig på henne och drog av henne hennes t-shirt, jag började massera henne. Jag märkte att hon njöt av det, hon var på gränsen till att somna när jag slutade och la mig bredvid henne. Hon envisades med att massera mig också, och det var väl ingenting man tackade nej till? Jag lät henne göra det hon ville. Rullade över på mage och hon skämdes över att hon glömt bort att hon var helt naken på överkroppen. Jag hade ingenting emot att hon var naken förstås, hon behövde inte skämmas. Vi hade duschat tillsammans, hon och jag, och det var inga problem. Jag visste att hon var lite osäker, men jag gjorde klart för henne att hon inte behövde skämmas. Hon satte sig ovan på mig och började massera. Det var så himla skönt. Jag lät mina ögonlock fällas ner över mina ögon och jag låg bara där och njöt av att känna hennes händer smeka min rygg. Jag föll snart in i en djup sömn.

_________________________________________________________________________
Hatar att avsluta kapitel med sömn haha! Ska försöka att sluta med det! ;)
Gjorde detta kapitlet för att en tjej ville att jag skulle det, klockan var inte så mycket så jag gick med på det. Hoppas ni gillar detta spontan kapitel också!

Han log ett léende som liknade ett hånflin på pricken, böjde sig fram och kysste mig på halsen. Lutade sig sedan framåt mot mitt öra och viskade:
-I'll make this night the best ever, I promise.
Han tittade mig djupt i ögonen.
-I promise.
______________________________________________________________________________
Vilma's perspektiv
-So you will sleep here tonight? frågade jag.
-I gave you a promise that Jonathan would never come near you again, I keep my promise.
Han fortsatte att stirra rakt in i mina ögon. Han tog verkligen detta med Jonathan allvarligt, det fick mig att känna mig trygg. Han tänkte inte låta mig vara ensam någongång längre, jag litade på honom så fruktansvärt mycket. Jag kunde vara säker på att Jonathan aldrig kunde göra mig något ont igen. Aldrig. Jag kysste Harry hårt och kramade honom. Han rullade över på sidan och la sig bredvid mig, tog tag i min hand. Och där låg vi, länge. Kysstes och skojade med varandra. Några paparazzis försökte att ta kort mellan buskarna, jag tror att de fick några ganska bra bilder på oss.
'Undrar hur snabbt det tar för dom att komma ut över hela internet...' tänkte jag för mig själv. Sa ingenting till Harry, han skulle tro att jag var för osäker i hans närhet, och det var jag inte. Ville inte få honom att tro det. Fick helt enkelt vänja mig vid någonting som jag inte tyckte om, att vara med på bild.
Efter några fler dopp i vattenspridaren bestämde vi oss för att gå in, solen började sakta gå ner på himlen. Tiden hade bara runnit iväg när vi varit ute på min baksida. Det kändes som att vi hade varit där ute i några minuter, men vi hade varit där ute i några timmar. Det finns ett uttryck som lyder 'tiden går fort när man har roligt', och det stämde in på den här situationen som en hand i en handske. Tiden gick så otroligt fort när jag spenderade tiden med att umgås med Harry, det var nästan läskigt.
Vi gick in och tog en dusch tillsammans på undervåningen, klev sedan ut med handdukarna virade runt våra kroppar och märkte att mamma nu kommit hem. Hon stod i köket och lagade hemmagjord kina mat. Det luktade gudomligt gott, och Harry satte genast näsan i vädret.
-Niall would kill to be in my place right now, sa han och drog in ett djupt andetag.
-Do you think so?
-Think? I know.
Vi hälsade på mamma som glatt kramade om oss båda och pratade ivrigt med oss. Det märktes tydligt att hon redan älskade Harry. Vi satte oss vid matbordet och tittade på när hon kryddade och blandade runt i alla sorters grytor. Det gick någon halvtimma innan jag och Harry bestämde oss för att dra på oss lite kläder istället för att sitta invirade i våra handdukar. Vi gick upp på mitt rum, Harry vände om mot toaletten. Jag öppnade garderoben och började rota fram någonting att ha på mig. Valde en enkel, vit klänning. Det fick duga. Jag skulle precis trä över klänningen över huvudet när ett par varma händer snuddade vid min rygg. Händerna gled över mina höfter och stannade mitt på magen. Harry's händer.
-You are so beautiful my angel, viskade han i mitt öra. I love you so damn much.
-I love you to sweetheart.
Han vände mig och började långsamt kyssa mig, backade mig mot min säng. Jag la mig försiktigt ner med hans kropp över min. Hans andetag blev tyngre och allt hetsigare. Mitt i allt avbryts vi av en röst.
-Vilma, Harry! The food is ready! ropade mamma.
Harry suckade, nästan lite besviket. Men tittade sedan ner på mig som låg under honom, hans blick borrade sig ännu en gång in i min. Han log ett litet léende och kysste mig på halsen och upp mot örat, där han stannade.
-I told you this would be a wonderful night.  


Gabriella's perspektiv
Jag stirrade på brevet med en tom blick. Visste inte riktigt vad jag skulle tro eller ana. Liam kände nog att jag blev spänd och inte så som jag varit innan.
-What's wrong hun? frågade han mig och strök mig med händerna över ryggen, kramade mig fortfarande.
Jag kunde inte ljuga för honom och säga att allt var okej med mig, jag var ingen lögnare. Jag sa som det var.
-I'm scared, svarade jag.
-Why? frågade han och slutade nu att krama mig och tittade på mig istället.
Jag nickade mot brevet, han vände sig om och förstod direkt att det var det som var felet.
-You will never get in trouble babe, I watch over you as an angel.
-You are an angel.
Han log stort nu, och jag kunde inte vara rädd mer. Léendet gjorde mig knäsvag och jag kunde inte göra annat än le tillbaka, kyssa honom ömt och bara dra in doften av hans tröja. Doften av Liam.
-I can stay here over the night, sa han efter ett tag. If you want.
-Of course I want! svarade jag.
Jag närmade mig hans läppar ännu en gång, skulle precis kyssa honom när dörren plötsligt slogs upp.
-Vill ni vara med på.. oj stör jag? sa mamma och granskade oss när vi stod där tätt intill varandra.
-Ja det gör du.. Men vad ville du? svarade jag.
-Oj förlåt, det var inte meningen, började hon. Tänkte om ni ville vara med och spela Monopol och äta lite gott?
Jag översatte åt Liam och han ville mer än gärna vara med och spela sällskapsspel med mina föräldrar. Jag ville egentligen inte, men Liam såg fram emot det så jag gjorde det för honom. För min pojkvän.
-Ja vi är med.. sa jag till mamma som stod och väntade på svar. Vi kommer ut om 5 minuter.
Hon nickade glatt och stängde sedan dörren.
-So where were we? sa jag på ett flirtigt sätt till Liam och la armarna om nacken på honom.
-I think that you were going to kiss me or something... svarade han på samma sätt.
-I think I remember now..
Jag kysste honom hastigt och jag såg hur han hungrade efter mer, men jag hade sagt till mamma att vi skulle vara ute om 5 minuter så det kanske var dags att gå ut. Jag tog tag i hans hand och drog med mig honom ut till vårt andra vardagsrum. Prydliga tallrikar stod på bordet mellan de gråa sofforna och det var levande ljus överallt. En stor skål med äpplen och en annan med smält choklad i stod och gjorde mig alldeles vattnig i munnen, det såg så gott ut. Jag slängde en blick på Liam, tror att han tyckte samma sak.
Vi slog oss ner i en soffa mittemot mamma och pappa och vi började förklarade spelet för Liam, som förstod hyffsat fort. Min lilla dumskalle var det där. Vi började spela enkelt så att han skulle förstå. Vi hade suttit där i några minuter när det plötsligt ringde på dörren.
-Jag öppnar, sa jag. Bekanta er lite mer med Liam sålänge om ni vill.
Jag gick mot dörren och öppnade, hann knappt se vem det var förrän 4 personer stormar in i lägenheten.
-What's up Gabriella's family!? skrek Louis och slängde av sig skorna och hängde av sig jackan.
Han sprang in i vardagsrummet där han såg att dom andra satt och hälsade glatt på mina föräldrar. Niall, Zayn och Charlotta tog det mycket lugnare och hängde av sig i lugn och ro.
-Han har varit sådär hela dagen så tro inte att han har hjärnskador eller någonting, sa Charlotta till mig och skrattade.
Jag skrattade ett svar tillbaka. Zayn och Niall försökte härma våran svenska som tydligen var väldigt intressant för dom. Vi gick tillsammans in till vardagsrummet där Louis redan gjort sig som hemma och börjat ta för sig för äpplena och den smälta chokladen.
-This was so good! sa Lou och grabbade tag i ännu en äpplebit.
Charlotta och grabbarna presenterade sig för mina föräldrar och berättade vilka de var. Mamma och pappa älskade varenda en av dom och mamma bad dom att stanna, vilket Lou gärna gjorde när han hade glufsat i sig en tredjedel av äpplena.
Vi satt hela kvällen och skojade, mamma och pappa lämnade oss ifred i rummet efter ett tag och vi satt och pratade så att munnarna torkade ut. Klockan slog plötsligt 23.16 och vårt överraskande sällskap bestämde sig för att dra sig hemåt. Charlotta och jag hade fått otroligt bra kontakt den här kvällen. Vi bestämde oss för att hon, jag och Vilma skulle umgås någon gång snart, vilket jag såg fram emot.
-Will you come with us, or ..? frågade Niall när jag och Liam följde allihop till hallen.
-No, I'll stay here tonight, sa Liam och drog mig närmare honom, kysste mig i pannan.
-Liam, you've become a big boy and I love you, sa Zayn och tittade på Liam med kärlek i blicken.
-Love you too bro, svarade Liam.
-Don't be late to the studio tomorrow morning! See you there at 8 o'clock! ropade Lou och pekade menande på Liam medan han gick ut genom dörren.
-I promise, svarade Liam med ett litet skratt.
Vi sa hejdå och låste dörren efter de, gick sedan in på mitt rum och la oss i sängen. Pratade om allt mellan himmel och jord.
-I think I'm gonna take a shower.. Are you coming? frågade jag Liam efter ett tag och reste mig upp.
-Yes of course, svarade han och gav mig en varm blick.
Vi gick tillsammans in på badrummet, klädde av oss, duschade tillsammans. Vilma hade berättat att hon och Harry duschat tillsammans, att det var det underbaraste hon någonsin gjort. Hon hade rätt i det. Jag hade alltid trott att det skulle vara pinsamt, men det var det inte. Jag skämdes inte framför Liam, och jag tror inte han gjorde det framför mig heller. Vi hade kommit så otroligt nära varandra han och jag.
Efter ett antal minuter gick vi ut och kropparna ångade efter det varma vattnet som öst ner över oss. Vi gick in på rummet, men hann inte stänga dörren förrän mamma stack in huvudet. Vad ville hon nu?
-Niall kom inspringandes med det här åt Liam, sa hon och räckte till mig en väska.
Hon stängde dörren efter sig och jag gav väskan till Liam.
-Oh Niall.. små skrattade Liam och höll upp ett par kalsonger, ett par jeans och en t-shirt.
Han la ifrån sig väskan och vi kröp ner under täcket tillsammans. Han gjorde ett tecken åt mig att jag skulle vila mitt huvud på hans axel. Jag la försiktigt ner huvudet på hans axel som han ville och smög försiktigt upp armen på hans bröst. Jag slöt ögonen och bara lyssnade på Liam's hjärtslag.
-Goodnight beautiful, sa Liam och kysste mig i hårbottnen.
Det var det sista jag hörde, innan allt blev svart för ögonen.

______________________________________________________________________
Romantik romantik romantik.... Slutet på Harry's och Vilma's dag kommer i nästa kapitel dvs att nästa kapitel bara blir ett Vilma och Harry kapitel!
Hoppas ni gillar detta kapitlet! :)

-Do you like it? frågade han.
-Like it? I LOVE it, svarade jag och vände mig om.
Jag gav honom en stor kram. Min blick stannade på brevet jag fått. 'Lämna Liam annars kan du få problem'. Vad skulle det betyda? Jag rös till. Vad menades med "problem"..?
________________________________________________________________________________
Harry's perspektiv
Hon såg så skärrad ut över det som hände. Killen skulle inte ha någonting med min flickvän att göra. Vilma berättade allt om honom, att han smsat henne men att hon inte svarat när vi varit på tivolit med namnet som jag inte kunde uttala, hon berättade att han tagit samma buss som henne för att få prata med henne. Jag var rasande inombords, men kunde självklart inte låta den ilskan gå ut över Vilma. Jag svalde och bet ihop, sa till henne att han aldrig kommer att kunna göra henne illa eller på något sätt "förfölja" henne mer, det skulle jag se till. Jag stannade upp och kysste henne, kramade henne, allt för att hon skulle känna sig trygg och lugna ner sig igen. Jag kände att hon blev lättare i andetagen. Det var skönt att höra. Jag tog tag i hennes hand igen och vi fortsatte att gå hemåt mot henne.
Efter ungefär 20 minuter svängde vi upp på hennes garage uppfart och gick mot dörren. Hon tog upp ett par nycklar ur fickan och låste upp dörren, ingen bil stod på uppfarten så jag antog att ingen var hemma.
-Is there no one at home? frågade jag samtidigt som jag sköt igen dörren och började snöra upp mina skor.
-No, sa hon och tittade på mig, hon log.
Jag gav henne en mjuk men ganska flirtig blick.
'Äntligen ensamma' tänkte jag för mig själv.

Vilma's perspektiv
Det tog ett tag att komma hem till mig, men ingen var hemma så vi skulle få ha huset för oss själva i några timmar till. Skönt det. Jag satte mig lugnt ner på trappan och började snöra upp skorna, samma gjorde Harry.
-Is there no one at home? hade han frågat mig.
Jag berättade att det inte var någon hemma och han gav mig en blick som jag aldrig fått förut. Han såg ovanligt mysig ut idag, varför visste jag inte. Jag fnissade lätt åt honom och gick till köket, tog fram två glas och fyllde dom med vatten och la i några isbitar. Gick sedan ut i vardagsrummet där Harry låg i soffan och tittade rakt upp på mig.
-Hello there beautiful, sa han och reste sig upp, kysste mig.
Det pirrade i hela kroppen, kunde inte fjärilarna i magen ge upp snart? Jag hade ju kysst Harry miljontals med gånger nu, ändå blev jag alldeles till mig när han rörde vid mig. Antagligen ett tecken på att jag är kär, tänkte jag.
-Thought you might be thirsty, sa jag samtidigt som jag drog upp tröjan fort på honom och stallde det iskalla glaset på hans mage.
Han for upp i soffan samtidigt som han gav ifrån sig ett lågt skrik. Jag skrattade högt åt honom. Stallde ifrån mig glasen på golvet och höll mig om magen. Harry tittade på mig och försökte dölja ett léende.
-Revenge! ropade han och reste sig upp.
Jag försökte komma undan, men Harry kom ifatt mig. Han tog tag om min midja och backade mig närmare intill honom. Han lyfte upp mig och bärde mig ut på våran baksida, mina ben hängde löst rakt ner mot marken och jag försökte komma loss. Jag insåg snart att det var en ganska dålig idé. Vi kom ut på baksidan, gick ner på trapporna och ut på gräset.
-So what should I do with you? sa han med en rolig röst och jag kände hur han tittade med blicken ut över våran stora trädgård.
-Aha! utbrast han efter några sekunder och gick rakt mot en vattenspridare som stod på gräset.
-You wouldn't dare! skrek jag och fnissade.
-Believe me, I dare, sa han och och skrattade åt mina försök att komma loss.
Han höll mig i sin famn medan han böjde sig ner och satte på vattenspridaren. Han hade rätt, han vågade. Strålarna började sakta åka åt ena sidan, bort från oss. Harry backade oss så att vi skulle få så mycket vatten på oss som möjligt.
-I also take this revenge with you, sa han tätt intill mitt öra.
Strålarna vände och kom mot oss, jag slöt ögonen och vattnet nuddade först mina fötter och sedan strilade vattnet nerför oss som regn. Jag skrek till lite, vattnet var så kallt, men så härligt svalkande. Harry vände mig om, skakade av håret så att vattnet skvätte åt alla håll. Han tittade mig rakt in i ögonen och log stort.
-It was great huh? frågade han.
-Yeah it was, sa jag och tittade ner i marken.
Han tog sitt pekfinger under min haka och lyfte upp min blick igen.
-What about a kiss in the fake rain? frågade han och lutade sin panna mot min, läpparna var inte mer än 2 centimeter ifrån varandra.
-It would be great, svarade jag och log mot honom.
Jag kände hur de första dropparna snuddade vid min rygg, och sekunden efter var vi täckta av vattnet som regnade nerför oss. Harry tittade på mig med sina gröna ögon, la sina känder strax bakom mina kindben och kysste mig, länge och passionerat.
-I've been dreaming about this for so long, sa han efter en stund när han sakta drog sina läppar ifrån mina.
-To take revenge on me? sa jag och skrattade lågt.
-No, to kiss the one I love in the rain, this is false rain, but it's the same thing.
Han närmade sig ännu en gång och kysste mig, såhär kunde jag stanna förevigt. Plötsligt slängde han sig på gräsmattan och la mig på rygg, satte sig på mig.
-Got you, skrattade han och höll upp mina armar ovanför huvudet.
-Harry get off of me! skrek jag.
-In your dreams babe.
Han log ett léende som liknade ett hånflin på pricken, böjde sig fram och kysste mig på halsen. Lutade sig sedan framåt mot mitt öra och viskade:
-I'll make this night the best ever, I promise.
Han tittade mig djupt i ögonen.
-I promise.

__________________________________________________________________________
Åååh så sött! Fortsättning på Vilma's och Harry's romantiska dag kommer imorgon, blev inte något långt inlägg idag. Kom inte på mycket mer att skriva och ville ha ett mystiskt 'slut' så fick bli såhär. Hoppas ni gillar det!
Glöm inte att kommentera! :)

Kommer inte kunna skriva kapitel 15 för jag har jättebråttom. Ska till en kompis och sova hos henne och har inte tillgång till dator och skriva därifrån.. Så jag lovar att det kommer upp imorgon.
Älskar er mina söta novell läsare!

-I promise that this guy will never come near you again, sa han efter några sekunder och tittade på mig. You haven't done anything wrong.
Han stannade upp framför mig och såg mig djupt i ögonen. Sedan kysste han mig hårt och kramade om mig.
-I love you Vilma, sa han efter en stund.
-I love you too.
_______________________________________________________________________________
Gabriella's perspektiv
Vi kom ut genom entrén. Jag och Liam blev båda två överraskade av att vi såg Harry komma gåendes mot oss, han frågade om vi visste var Vilma var, jag berättade för honom att hon fortfarande var kvar däruppe. Han gick in i skolan och sedan såg vi honom inte mer, Vilma skulle bli så glad när Harry överraskade henne, det visste jag.
Jag och Liam bestämde oss för att gå hem till mig, det var ju inte så farligt långt. Vi gick där på cykelbanan och fjantade oss, han bar upp mig och svängde omkring mig i luften. Vi skrattade högt och kysstes. Jag blickade bakåt lite fort och såg att en man i 40 års åldern hängde efter oss med en stor kamera.
-Do you know who he is? sa jag och nickade med huvudet bakåt.
Han vände sig om och tittade noga.
-The pap of the week, svarade han och blinkade mot mig.
Han tog upp sin mobil och klickade fram kameran, han vände sig om och tog en bild på mannen. Liam skrattade högt och twittrade det. Jag fnissade åt honom, pap of the week... Kunde slå vad om att det var Lou som hade kommit på den idén.
Efter ett par minuter svängde vi in på min gata och man såg mitt hus några tiotal meter ifrån där vi gick.
-It's gonna be so fun to meet your parents, sa Liam och tittade på mig med förväntansfulla ögon.
-They will be surprised, svarade jag och tittade tillbaka.
-That's the point! sa han och slog ut med armarna.
Han var så söt min Liam. Vi närmade oss huset och jag gick fram till brevlådan för att titta om vi hade fått någon post. Det hade vi, ett ganska litet kuvert. 'Gabriella Kajrup' stod det på det. Till mig? Så trevligt, tänkte jag och slog igen locket på brevlådan. Jag tittade på Liam som stod otåligt utanför dörren och väntade. Jag gick fram till honom och precis när jag tog foten på första trappsteget så tryckte han ner dörrhandtaget och öppnade åt mig.
-Ladies first, sa han och höll en hand om min rygg.
Jag gick in genom dörren,slängde ifrån mig väskan och knöt av mig mina converse, Liam tog av sig sina skor han också.
-Hallå? ropade jag och plockade upp väskan från golvet.
-Ja hallå?! ropade pappa och man hörde att han reste sig upp från fåtöljen.
Han kom ut i hallen och tittade på Liam, gick sedan fram till honom.
-Hey there, sa han och skakade hand med honom.
-Hi sir, svarade Liam och skakade tillbaka.
-So you're Gabbi's boyfriend? frågade pappa.
-That's true, svarade Liam och gav mig en varm blick.
Vi gick in i vardagsrummet och slog oss ner i sofforna. Pappa ropade till mamma att hon skulle komma ut i vardagsrummet. Hon kom fort och stannade tvärt upp i ett stort léende bredvid Liam, hon presenterade sig och vi satt en stund och pratade. Liam berättade massvis om grabbarna och hur hårt de fick jobba om dagarna i studion, men att det var kul. Han berättade om fansen och hur glad han var att han träffat mig.. Det fick mig att rodna. Glad att träffa mig, han hade miljontals fans, men han såg mig och valde mig. Jag kunde inte fatta det.
-Shall we go outside? frågade jag Liam efter ett antal minuter.
-Yeah sure, svarade han och tittade.
Mina föräldrar tittade efter oss när vi gick ut på baksidan, plötsligt stannade Liam upp och hans ögon blev stora, hakan hängde ner till knäna.
-What is it? frågade jag och skrattade åt honom.
-You have a pool... svarade han och stirrade på poolen.
Sedan tittade han på mig med en ganska hård blick och ett litet léende på läpparna. Han tog tag om min midja och bar upp mig i luften och sprang mot poolen. Jag slog honom på ryggen och skrattade så kraftigt att jag hade ont i magen. Han tog ett steg rakt ut i poolen med kläderna på.
-What are you doing!? skrek jag till honom samtidigt som jag försökte simma till kanten.
Han tog tag i mina ben och drog tillbaka mig igen, jag skrek och skrattade. Han skvätte vatten på mig och jag var chanslös mot honom. Han drog av sig tröjan och simmade mot kanten, slängde upp tröjan på stenplattorna och kravlade sig sedan upp på poolkanten med benen dinglandes i vattnet. Han skvätte självklart på mig, skrattade ljudligt när jag försökte komma undan. Efter ett tag slutade han, och gjorde en gest åt mig att komma till honom. Jag simmade sakta mot honom och han lyfte upp mig. Jag vägde ingenting för honom. Han lutade sig bakåt och la sig på rygg på stenplattorna. Jag satte mig på hans magen med benen på varsin sida. Jag böjde mig fram och kysste honom, länge. Han höll fortfarande händerna på min midja.
Efter ett tag reste vi oss upp, vi hade två solstolar lite längre bort så vi slog oss ner i dom. Mamma kom ut med melon skivor åt oss. Vi låg i solen länge och bara njöt av tiden som vi var tillsammans. Liam erbjöd mig massage, inget man tackade nej till precis. Han var allt bra duktig! Hans händer drog över kroppen och det kändes tryggt. Han var så försiktig med mig.
Efter ett antal timmar ute i solen bestämde vi oss för att gå in på rummet och bara titta på film eller någonting, solen hade börjat gå ner och vi tyckte båda två att det var dags att gå in. Vi tog av oss alla våra blöta kläder och hängde upp dom. Vi gick in genom balkongdörren och in direkt på mitt rum, tur att mina föräldrar inte satt i vardagsrummet. Vem ville se två halvnakna ungdomar springa omkring hej vilt? Liam slängde sig på min säng och virade in sig i täcket när något prasslade till. Han sträckte sig efter ett kuvert som råkat ligga på sängen och gav det till mig.
-I think this is for you, sa han och tittade på mig.
Just det, kuvertet. Det hade jag glömt bort helt och hållet. Jag rev upp det och läste det som stog med stora bokstäver.
'LÄMNA LIAM ANNARS KAN DU FÅ PROBLEM.'
Jag visade det för Liam som självklart inte förstod ett ord om vad som stod förutom hans egna namn. Jag översatte det åt honom, och han blev helt till sig.
-No one will ever be able to make you something stupid I promise, sa han och tog tag i min arm och tittade mig i ögonen.
Han hade rätt, ingen kunde göra mig någonting ont. Eller?
-Wait here, sa han plötsligt och reste sig upp.
Han tog en filt och virade kring kroppen och gick ut, vart skulle han nu? Han var borta några minuter och efter ett tag hörde jag att han kom tillbaka. Han klev in genom dörren och stängde efter sig.
-For you my dear, sa han och räckte fram en ask.
Jag öppnade och min blick möttes av det finaste halsbandet jag någonsin sätt. Äkta silver kunde jag konstatera direkt, med ett hjärta i. I hjärtat hade bokstäverna L och G graverats in.
-Liam and Gabriella, sa han och tittade på mig.
Jag var helt mållös, kunde inte säga ett ord. Jag slängde armarna om honom.
-Thank you so much.
Jag släppte taget och höll upp halsbandet.
-Can you help me? sa jag och vände ryggen mot honom och gav honom halsbandet.
-Of course.
Han knäppte det runt halsen på mig och jag gick fram till spegeln och såg på halsbandet, Liam stod bakom mig och log stort.
-Do you like it? frågade han.
-Like it? I LOVE it, svarade jag och vände mig om.
Jag gav honom en stor kram. Min blick stannade på brevet jag fått. 'Lämna Liam annars kan du få problem'. Vad skulle det betyda? Jag rös till. Vad menades med "problem"..?

_____________________________________________________________________
Lite drama och romantik med Gabbi här också... Vem har hon fått brevet av? Och vem vill skapa "problem" med henne? Det får ni se i framtiden!
Kapitel 15 kommer nog senare ikväll så stay tuned och kommentera! :)

-Möt mig bakom skolan på lunchrasten, var det sista han sagt till mig. Säg inte ja eller nej, gör det bara.
Vad ville han mig?
___________________________________________________________________________
Gabriella's perspektiv
Vi gick in genom entrén, det var fortfarande tyst. Jag stannade upp henne. Nu fick hon berätta.
-Vad är det som har hänt?
Vilma vände sig mot mig med tårar i ögonen. Det syntes på henne att hon var så arg, men samtidigt väldigt osäker.
-Han vill träffa mig på lunchrasten bakom skolan, sa hon sedan med svag röst.
Jag stirrade på henne. Vad FAN ville Jonathan henne efter allt som hänt? Varför tar han chansen att prata med henne nu när han sätt att hon har Harry?
-Gör ingenting dumt Vilma, sa jag och gav henne en allvarlig blick. Du älskar väl Harry eller hur?
Hon nickade fort, självklart älskade hon Harry. Vi började gå upp mot skåpen igen och jag höll armkrok med henne för att visa att jag alltid fanns där för henne.


Vilma's perspektiv
De första timmarna i skolan gick fort, jag skrattade och var med Gabriella hela tiden. Min bästa vän. Klockan slog 20 över 11, dags för lunch. Då mindes jag. Jag skulle ju träffa Jonathan nu. Det började oroligt göra ont i min mage, jag visste att det här inte var någon bra idé, men han hade låtit så bestämd när han sa det. Jag var rädd för honom, ville inte trotsa det han sa. Det var bäst att gå dit och säga som det var och sedan gå därifrån. Vi gick ut ur historia salen, mot våra skåp och lämnade mina böcker.
-Då var det dags.. sa jag till Gabriella och tittade på henne oroligt.
-Kom ihåg det jag sa Vilma, svarade hon. Gör ingenting dumt och försök att komma därifrån så fort som möjligt. Jag stannar här.
Jag nickade förstående. Hon hade rätt, det var bäst att jag skyndade mig med att säga det jag ville. Jag ville ändå inte vara med Jonathan så hur svårt kunde det vara?
Jag styrde mina fötter mot trapporna, gick sedan ner för dom och ut genom entrén, började gå mot sidan av skolan. Det blev svårare och svårare att gå för varje steg jag tog. Jag ville inte, men jag var tvungen. Varför kunde han inte bara låta mig va? Jag kom runt hörnet när jag fick syn på honom. Lutad mot stenväggen och blossade på en cigarett. Jag gick närmare och stannade precis bredvid honom när han la märke till mig. Han slängde iväg cigaretten.
-Hej där, sa han och blåste röken på mig. Så du kom ändå?
-Vad vill du? svarade jag och såg på honom med hat i blicken.
-Ville berätta för dig att jag fortfarande älskar dig, väldigt mycket, började han. När jag såg dig med han den andra killen så blev jag helt krossad, jag är avundsjuk på honom förstår du Vilma. Han har någonting som är mitt.
Han vände sig mot mig och kom närmare, tog tag om midjan på mig.
-Sluta! skrek jag och puttade bort honom ifrån mig. Hur tror du att jag kände mig när du låg med en av mina närmsta vänner tror du!?
Han stirrade med tom blick ner i marken, han skämdes. Precis som jag ville.
-Jag älskar en annan, och du får vänja dig vid det. Jag är inte din, långt ifrån! fortsatte jag sedan.
Tårarna brände bakom ögonlocken, jag var så arg. Jag ville inte ha någonting att göra med honom. Han gjorde mig arg och olycklig, Harry gjorde det motsatta, jag var lycklig och glad med honom. Han accepterade mig för den jag var. Jag vände på klacken och gick fort därifrån, jag kunde känna hur Jonathan's ögon fortfarande stirrade efter mig, jag gick runt hörnet och lugnade ner mig. En stor tyngd som funnits inom mig försvann, jag kände mig glad igen. Torkade bort en tår som runnit ner för min kind, jag kände mig obesegrad, stark. Jonathan skulle aldrig få krossa mig igen, aldrig.

De sista timmarna gick fort, vi satt på vår sista lektion som var matematik och jag var åter igen glad. Mina och Gabriella's samtal flöt på bra och vi skrattade som aldrig förr.
-Ja då var det dags att plocka ihop! sa plötsligt våran lärare Mattias. Vi ses imorgon igen men ni behöver inte ta med böckerna eftersom det är våran sista lektion tillsammans för detta läsåret. Tänkte att vi kunde ha det lite mysigt istället!
Hela klassen jublade, vi plockade ihop och sprang ut ur klassrummet. Jag tog upp mobilen och tittade twitter lite fort, ingenting speciellt hade hänt, bortsett att jag hade fått massvis med tweets från fans som frågade om jag var tillsammans med Harry. Orkade inte svara just nu, tryckte ner mobilen igen och lyfte blicken. Jag möttes av Liam som stod lutad mot ett par skåp och knäppte med mobilen. Gabriella rusade förbi mig och hoppade upp i hans famn. De stod länge och kramades, sura fans blängde på dom. Om jag ändå hade det så med Harry, visst det hade jag ju om man räknade bort allt drama med Jonathan. Jag skulle berätta för Harry idag bestämde jag mig för, han var värd att få veta. Jag, Gabriella och Liam gick tillsammans bort mot våra skåp och lämnade böckerna, Gabbi tog ut sin väska och låste skåpet igen.
-Liam följer med mig hem nu direkt, är det okej för dig? sa hon plötsligt och tittade på mig.
Jag nickade.
-Bra, vi hörs sen gumman ring om det är något!
Hon tog tag i Liam's hand och de gick tillsammans bort mot trapporna och försvann.


Harry's perspektiv
Vi hade jobbat duktigt idag i studion, så vi hade fått sluta tidigare än beräknat. Jag fick skjuts direkt till Vilma's skola, tänkte överraska henne. Liam hade berättat att de slutade klockan 3 och han skulle också dit och möta henne hade han tänkt, men han blev klar tidigare än jag så han hade redan åkt iväg. Jag inväntade Paul på parkeringen och efter ungefär tio minuter stannade en stor, svart bil bredvid mig. Jag berättade att jag behövde skjuts till samma ställe, han suckade ljudligt och skrattade sedan efteråt.
-Sometimes I feel like I'm your father and not your bodyguard.
Jag skrattade åt honom och satte mig i framsätet.
Efter några minuter blev jag avsläppt på parkeringen.
-Thanks for the ride, sa jag till Paul innan jag klev ut ur bilen och slog igen dörren. Jag möttes av Liam och Gabriella som kom ut genom porten hand i hand.
-Hey guys! ropade jag och vinkade mot dom.
De vinkade tillbaka och hälsade.
-Do you know where Vilma is?
-Yeah she's still up there, svarade Gabbi och log mot mig.
-Okay,thank you!
Jag gick in genom porten som Gabbi och Liam hade kommit ut genom, jag sprang upp för trapporna och bort mot deras skåp. Jag hade ganska bra lokalsinne så jag kom ihåg exakt hur och vart man skulle gå för att komma till deras skåp. Upp för trapporna och vänster. Så svårt var det inte. Jag gick uppför de sista trappstegen med ett stort léende på läpparna, var beredd på att överraska Vilma. Det var så roligt att överraska henne, hon blev jämt så glad och just det som allt handlade om, överraskad. Jag svängde vänster och möttes av en syn som gjorde mig så upprörd och arg.

Vilma's perspektiv
Jag stängde skåpte och låste det. Skulle precis vända mig om och gå när jag hörde en röst alldeles intill mig.
-Hej igen, sa Jonathan.
Jag ryckte till, vad gjorde han här? Hade jag inte gjort klart för honom att jag inte ville ha någonting med honom att göra?
-Ville bara reda ut saker och ting, började han och kom lite närmare. Snygg tröja, sa han och pekade på den grå skjortan.
-Tack, sa jag och backade lite.
-Backa inte undan när jag kommer närmare.
Han lät bestämt, nästan arg. Var han arg? Jag hade sagt rätt så extrema saker till honom för några timmar sedan, men jag hade bara varit ärlig. Det var väl ingenting att bli arg för eller..?
Han kramade om mig, jag försökte putta ifrån honom men det gick inte. Han kramade mig hårdare, det gjorde ont.
-Släpp mig! sa jag högt.
-Glöm det.
Han drog mig ännu närmare intill sig och började kyssa mig på halsen, jag slog honom i ansiktet med knytnäven.
-Hey! hörde jag en röst från min högra sida.
Jag vände blicken, Harry kom springandes mot oss. Jonathan vände upp blicken och stelnade till. Harry stannade upp bredvid och puttade iväg Jonathan.
-What are you doing!? skrek han. Leave MY girlfriend alone!
Jonathan backade och vek in genom en öppen dörr och smällde igen efter sig. Jag brast ut i gråt, slängde mig i Harry's armar.
-It's okay hun, sa han och kramade mig hårt. Who is that guy?
Jag lyfte upp huvudet från hans axel och tittade på honom.
-Don't cry, I'm here now, sa han och kysste mig. You can tell me everything later if you want to.
Han torkade bort mina tårar och drog fingrarna genom mitt hår.
-Should we go home to you? We can have a chill day today.
Jag nickade och hans armar lossnade om mig, han tog tag i min hand och vi började gå ut från skolan. När vi kom ut genom entrén så drog jag in frisk luft i lungorna, och började berätta. Om Jonathan, om smset, om idag, om allt. Jag hoppades på att han skulle ta allting bra. Han lyssnade noggrant när jag berättade. När jag var klar så granskade jag Harry med blicken, försökte se hur han tagit allting. Han såg fundersam ut. Men hans hand hade inte släppt min ännu, jag antog att det var ett bra tecken.
-I promise that this guy will never come near you again, sa han efter några sekunder och tittade på mig. You haven't done anything wrong.
Han stannade upp framför mig och såg mig djupt i ögonen. Sedan kysste han mig hårt och kramade om mig.
-I love you Vilma, sa han efter en stund.
-I love you too.

__________________________________________________________________
Skönt att Harry kommer som en lifesaver va!? Men tror ni att Jonathan kommer lämna Vilma ifred..? Well, det märker ni! Nu måste jag hitta på någonting spännande om turturduvorna Liam och Gabriella också.. ;)
Stay tuned!

-At 3pm, svarade jag.
-Okay, love you Gabbi don't forget that.
-Love you more babe, bye.
-Bye.
Jag klickade på 'end call' och tryckte ner mobilen i fickan igen. Jag drog en lättad suckning för mig själv. Jag hade hört hans röst, vilket skulle göra min skoldag enklare. Jag drog upp entré dörren och gick in. Idag skulle det bli en bra dag.
_____________________________________________________________________________
Vilma's perspektiv
Gabriella hade ringt och väckt mig, precis som varje morgon innan skolan. Det fick mig på bra humör och jag blev genast motiverad till att släpa mina fötter mot skolan. Jag gick upp ur sängen, gick ner och åt lite frukost. Efter några minuter så gick jag upp igen och började sedan göra mig iordning. Det tog sin tid för mig på morgonen med sminket och det, men av någon anledning så kände jag mig vacker utan idag. Kanske var det Harry som fått mig att tänka om? För säkerhets skull så plattade jag till mitt hår och pudrade jag mitt ansikte lätt och drog lite mascara på ögonfransarna. Jag gick lugnt in på rummet och sneglade på klockan, 10 över 8. Shit också, bussen går om 10 minuter! Jag sprang fram till min garderob och letade fram ett par shorts och en grå skjorta som jag snabbt drog över huvudet och knäppte. Jag drog fram mina vita, nya tygskor som låg fint inne i garderoben. Jag lutade mig mot väggen och satte i vänstra foten, precis när jag skulle dra på mig andra skon så såg jag att det låg ett meddelande, prydligt skrivet på mitt skrivbord. Jag tog på mig skon och gick snabbt fram och plockade upp lappen och läste. Det var från Harry, han skrev att Paul hämtade honom tidigt imorse och att han skulle ringa mig tidigare. Jag lugnade ner mig, så lugn som bara Harry och Gabriella kunde få mig. Jag drog på läpparna, underbara Harry. Jag la tillbaka den lilla pappersbiten och sprang sedan ut ur mitt rum och nerför trapporna.
-Jag går nu, vi hörs senare! ropade jag till mina föräldrar.
-Ja det gör vi, ha en bra dag, svarade båda två.
Jag gick snabbt ut genom dörren och mot busshållplatsen, i hopp om att jag skulle hinna precis i tid. Vilket jag gjorde också, tur det. Bussen kom precis i tid med mig. Jag gick på, satte kortet mot avläsaren och sjönk sedan ner i ett säte långt fram. Då märkte jag att någon jag kände väl, alldeles för väl, satt bredvid mig.
-Hej Vilma, sa Jonathan och gav mig en flirtig blick.
Den blicken fick mig alltid på fall, han hade sin söta ruffsiga frilla och de bruna ögonen glittrade mot mig. Nej Vilma ryck upp dig! tänkte jag för mig själv. Han är inte söt, han har varit elak mot dig. Strunta i honom!
-Hej, sa jag lite spydigt tillbaka och slängde håret åt sidan, försökte att inte titta på honom alls.
-Sen när åker du med den här bussen?
Jag hörde hur han skrattade sitt låga skratt bredvid mig.
-Sen när har du blivit spydig? svarade han.
Det skrattet, den rösten, den fick mig att bli alldeles varm av ilska inombords. Den fick mig att minnas allt det hemska som inträffade när jag var tillsammans med Jonathan. Han hade varit så elak mot mig, han hade varit otrogen mot mig. Det var det värsta. Han var tvungen att vara otrogen, för jag dög inte åt honom. Jag dög inte.
-Bara så du vet så vill jag inte ha dig, vräkte jag sedan ur mig. Jag har Harry nu och jag älskar honom, hitta någon annan som faller för ditt gulliga skratt och dina oemotståndliga ögon.
Han tittade på mig, chockad. Vart kom det där ifrån? Sa jag precis det där..? Sa jag precis att hans ögon var oemotståndliga, och att hans skratt var gulligt?
Nej Vilma, tänkte jag för mig själv. Vad har du nu ställt till med?


Gabriella's perspektiv
Jag gick mot trapporna direkt när jag hade kommit in, gick mot mitt skåp. Öppnade och slängde in min väska, låste sedan och gick ut mot busshållplatsen där jag alltid mötte Vilma. Varje morgon. Hon kom alltid ur bussen med fötterna släpandes efter sig och hon kunde aldrig hålla sig för skratt när jag stod där lutad mot busskuren. Jag lutade mig idag också, allt för att få det så vanligt som möjligt. Efter några minuter kunde jag skymta den gula bussen som Vilma kom med varje morgon. Den stannade alldeles framför mig och Vilma klev av, bakom henne gick Jonathan. Jonathan? Har han börjat åka med den här bussen? Han viskade någonting till Vilma som fick henne att rycka till, han gick sedan före henne och mot mitt håll.
-Hej Gabbi, sa han och nickade mot mig.
Jag nickade tillbaka.
Vilma kom emot mig, helt blek i ansiktet. Vad hade hänt? Jag gick mot henne och kramade henne.
-Jag måste prata med dig sen på rasten, hinner inte nu, sa hon och kramade tillbaka.
Hon gav mig en menande blick. Jag nickade mot henne och vi gick tyst tillbaka till skolan. Det kändes inte rätt, samtalen brukade jämt flyta på. Vi hade alltid någonting att prata om. Varför inte nu? Jag sneglade på henne, hon tittade ner i marken och jag kunde se att hon var ledsen, eller bara chockad. Det kunde inte ha någonting med Harry att göra, det visste jag. Hon var min bästa vän, jag hoppades att hon visste att hon kunde berätta vad som helst oavsett vad det handlade om.


Vilma's perspektiv
-Möt mig bakom skolan på lunchrasten, var det sista han sagt till mig. Säg inte ja eller nej, gör det bara.
Vad ville han mig?

_________________________________________________________________________
Spännande va!?
Blev inte något långt kapitel nu men kommer nog skriva ännu ett senare ikväll. Vad kommer Jonathan hitta på med Vilma tror ni..?

Detta ska inte bli någon vardagsblogg, men måste visa det här för er. Satte upp ett mål att försöka få minst 100 unika besökare idag på bloggen, inte mycket för storbloggare jag vet, men alltid någonting. Trodde inte att det var möjligt att fixa det idag, men det var det. Tack så mycket för er som har besökt bloggen, hoppas ni stannar och läser! Imorgon kommer kapitel 12 som jag ska slita med ordentligt för att det ska bli så bra och verkligt som möjligt. Ännu en gång, TACK SÅ MYCKET!
Mina fingrar vill verkligen skriva nu, blir så glad när sånt här händer♥

Tänkte berätta lite om mig själv så att ni ska veta vem jag är också. Så jaa..Här är jag.

Jag heter Sanna Linde och jag är 13 år gammal, blir 14 år i augusti. Bor i Motala, en liten håla som ligger i Östergötland inte så långt utanför Linköping. Har varit directioner enda sedan jag hörde WMYB samma dag som den släpptes, blev helt förälskad men har inte alltid haft super koll på grabbarna. Har haft super koll i några månader nu och älskar dom! Startade den här novellen för att jag alltid har älskat att skriva, har velat visa hur jag skriver för folk jättelänge men har inte vetat på vilket sätt då folk inte kan tolka mig som duktig i skrift, man kanske inte ser det på mig helt enkelt. Tycker personligen inte att jag är världens bästa men jag gör det bästa av situationen hela tiden. Hoppas ni gillar novellen och nu har ni lärt känna mig lite också! :)

Han var varm, hans hår var fortfarande fuktigt och hans små lockar kittlade mig i ansiktet när jag flyttade mig närmare. Jag vilade huvudet på hans bröst och lät mina tankar ströva fritt. Tänkte på Jonathan, jag tänkte på Harry. Min underbara Harry. Aldrig ville jag förlora honom. Mina tankar började sakta suddas ut, till slut somnade jag.
_____________________________________________________________________________
Harry's perspektiv
Jag vaknade upp av att min mobil vibrerade under mitt huvud, vem ville mig någonting såhär tidigt?
Jag gnuggade mig i ögonen och satte mig upp och drog ut mobilen som låg under kudden.
-Yeah hello? svarade jag trött samtidigt som jag gäspade stort.
-Hey buddy! svarade en välbekant röst, Niall. Paul is on his way to pick you up.
-Thank you for calling me man, sa jag och la på snabbt.
Jag hade helt glömt bort att jag smsat Paul och sagt till honom att hämta mig tidigt. Jag hoppade över Vilma och började ta upp mina kläder som hängde fint på en stol.
-What are you doing up so early? viskade en röst bakom mig.
Jag hade väckt Vilma, någonting jag verkligen inte ville.
-Paul is on his way to pick me up, svarade jag och gick fram och kysste henne i pannan. Go back to sleep again.
Hon slöt ögonen och drog upp täcket ovanför hennes axlar. Hon hade redan somnat om. Jag log och drog mina fingrar genom håret på henne. Jag drog på mig tröjan över huvudet när jag fick syn på en pappersbit och en penna. Jag kanske borde skriva ett meddelande och säga vart jag är iallafall? Det var lika bra att jag gjorde det.

'Paul picked me up early this morning, I have to work. Calling you later, love u. Harry'

Jag pyntade lappen med lite söta hjärtan runt omkring så det inte skulle se för tomt ut. Jag var en sådan typ, ville inte att det skulle se tomt och surt ut. "Better too much than too little!" brukade Louis säga. Han hade så rätt i det.
Jag gick försiktigt nerför trapporna och stannade i hallen. Tog på mig mina svarta converse och drog på mig jackan, öppnade dörren och gick ut i morgonkylan. Paul stod redan och väntade på mig. Jag gick med tunga steg mot bilen och satte mig i framsätet.
-Hey there, sa Paul piggt och nickade mot mig. Are you tired?
-Mmhmm.. svarade jag trött och slog igen bildörren efter mig.
Jag spände fast mig och lutade mig tillbaka i sätet. Detta skulle bli en lång dag.. Jag längtade redan efter Vilma's närhet och värme.


Gabriella's perspektiv
Jag vaknade av att min väckarklocka ringde sin gamla vanliga signal. Jag tryckte på 'stäng av' och satte mig på sängkanten och gnuggade mig i ögonen. Halv 8 var klockan, jag hade gott om tid på mig. Jag tog upp mobilen och letade fram Vilma's mobilnummer, tryckte sedan på 'ring' och satte mobilen mot örat. Det gick några signaler innan hon svarade.
-Mmmm hallå? svarade hon tyst.
-Godmorgon solstråle! ropade jag tillbaka. Upp och hoppa skola om en och en halv timme.
-Jag hatar dig.. sa hon och fnissade.
-Jag vet! Nej men allvarligt gå upp nu.
-Ja ja, jag ska.
Sedan la jag på. Vilma hade alltid sagt att när jag ringde och väckte henne på morgonen så tyckte hon att det blev lättare att gå till skolan. Hon blev på så bra humör. Hon beskrev mig alltid som en glädjedödare på morgonen, men som en life saver i skolan. Vore det inte för mig skulle hon säkert aldrig komma upp ur sängen, det var tur att hon hade mig trots allt.
 Jag reste mig upp och öppnade dörren. Jag möttes av lukten av nybryggt kaffe, mammas ansikte stack ut genom köket.
-Godmorgon sötnos! sa hon och log stort mot mig. Ska jag göra iordning några mackor och en kopp te åt dig?
Jag nickade och log tillbaka, slog mig sedan ner i soffan. Efter några minuter kom hon ut med två mackor med skinka som låg på ett fat och en kopp te med smak av forest fruit. Min favorit frukost.
-Tack, sa jag och tog emot fatet och koppen.
Jag smuttade försiktigt på teet och insåg ganska fort att det var varmt. Blåste försiktigt på det och försökte sedan igen. Mycket bättre, tänkte jag för mig själv och tog en klunk. Grabbade tag i tv dosan som låg snyggt bredvid mig. Tryckte på tv:n och bestämde mig för att titta på nyheterna eftersom det ändå inte fanns någonting annat intressant att titta på såhär på morgonen. Jag blev chockad över vad jag möttes av när jag tryckte in kanal 4 på dosan. En bild av mig och Liam samt Vilma och Harry kom upp. De pratade om att två killar i One Direction funnit kärleken i Sverige och hade sätts igår kväll på Gröna Lund i Stockholm. Jag lugnade ner mig själv. Jag fick räkna med det här om jag hade Liam. Jag fick vänja mig helt enkelt.
Det tog ungefär femton minuter innan jag var klar och proppmätt. Jag satt kvar ett tag i soffan för att smälta frukosten som jag precis slängt i mig. Sedan reste jag mig upp och gick in på toan för att påbörja dagens sminkning. Jag plockade fram plattången och plattade igenom mitt hår lite, inte så noggrant, lät det mer vara naturligt som jag brukade. Tog sedan upp mitt puder ur sminkväskan och en borste, borstade på lite och tog sedan lite rouge. Letade sedan fram min eyeliner och försökte att få den så rak och jämn som möjligt ovanför ögonlocket, jag brukade lyckas med det. Tur att jag gjorde det idag också. Kletade på lite mascara snabbt och var sedan klar. Tog ca 10-15 minuter för mig att göra mig iordning, vilket jag älskade. Behövde aldrig stressa. När jag var klar så tittade jag på klockan, kvart över 8. Gick in på mitt rum igen och letade fram lite kläder, tittade alltid på termometern som satt på min vägg innan jag bestämde mig för vad jag skulle ha på mig. Det skulle bli varmt ute idag, 20 plus grader stod den på redan. Jag bestämde mig för ett par jeans shorts och ett stickat linne. Svalt och skönt. Plockade upp min väska från golvet och släpade med mig den ut i hallen. Tog på mig mina vita, låga converse.
-Hejdå mamma, vi ses efter skolan! ropade jag och satte handen på dörr handtaget.
-Ja det gör vi, ha en bra dag! ropade hon tillbaka.
Jag tryckte ner handtaget och gick ut, stängde dörren efter mig. Drog in doften av nyklippt gräs. Jag började gå mot skolan med lätta steg, samtidigt som jag tänkte på Liam. Vad gjorde han nu tro? De skulle upp och jobba tidigt idag, det visste jag. Han hade inte smsat ännu så jag antog att han var ganska upptagen. Tankarna på att vi blev tillsammans igår fick mig helt vimsig i huvudet. Jag, Gabriella Kajrup, och Liam Payne var ett par nu. Bilden av mig och Liam från nyheterna imorse kunde inte lämna mitt huvud. Det kändes overkligt på något sätt. Jag hade aldrig räknat med att se mig själv på tv när jag gick in på deras signering i lördags. Det var overkligt att så mycket hade hänt på bara några dagar.
Jag kom runt hörnet och skymtade skolan, några elever stod utanför och smygrökte och ett par andra stod och hoppade twist lite längre bort. Då, helt oväntat, började det ringa i min mobil. Jag drog upp mobilen ur fickan och svarade.
-Ja hallå?
-Hello babe, svarade Liam.
Äntligen! tänkte jag för mig själv.
-Hello hun! sa jag.
-What's up? frågade han sedan.
-I'm on my way to school, you?
-Not so much.. Just chillin with the lads. Just wanted to hear your voice before I go into the studio again.
-You're so sweet, sa jag.
-Liam it's your turn! ropade Paul i bakgrunden.
-Yeah you hear.. I call you later, when do you finish today? sa han och suckade.
-At 3pm, svarade jag.
-Okay, love you Gabbi don't forget that.
-Love you more babe, bye.
-Bye.
Jag klickade på 'end call' och tryckte ner mobilen i fickan igen. Jag drog en lättad suckning för mig själv. Jag hade hört hans röst, vilket skulle göra min skoldag enklare. Jag drog upp entré dörren och gick in. Idag skulle det bli en bra dag.


_________________________________________________________________________
Inte mycket romantik, inte mycket drama! Vardags kapitel kallar jag detta! ;)
Kapitel 12 kommer imorgon. Fortsätt kommentera!

Skrattet bröt plötsligt upp, och han blev lite mer allvarlig. Han kom emot mig samtidigt som vattnet rann över oss. Han höll om mig, och gav mig en lång och härlig kyss. Det for en ilande känsla längs ryggraden och gjorde mig helt varm inombords. Sedan backade han tillbaka och bara såg på mig. Han böjde sig fram och viskade i mitt öra:
I love you.
_______________________________________________________________________
Liam's perspektiv
Jag satt där i bilen med Paul och tänkte på Gabbi. Min Gabbi. Min flickvän. Jag formade orden för mig själv. Det kändes bra. Det kändes otroligt bra att jag kunde kalla henne för min flickvän, ingen annans. Det gick några minuter, hörde plötsligt en signal från Paul's ficka. Han tog upp mobilen och läste ett sms, svarade snabbt och tryckte ner den i fickan igen.
-Harry stays with Vilma overnight, sa han samtidigt som han gäspade och knäppte fast säkerhetsbältet igen.
Han startade bilen och den började försiktigt rulla framåt. Jag skrattade lågt för mig själv. Harry, Harry... Vad hade han nu hittat på?
Det tog ett tag innan vi stannade utanför vårt hotell, Paul klev ut före mig för att försäkra sig om att det inte stod några envisa fans utanför. Det gjorde det inte. Jag fick lov att kliva ut och jag släpade långsamt benen efter mig in genom den stora dörren och uppför trapporna, jag var så trött. Klockan var väl runt tolv snart, vi var tvugna att gå upp inom 6,5 timma.. Jag ville inte tänka på det, sköt iväg tankarna och klev in genom vår hotelldörr. Jag möttes av mina tre bästa vänners nyfikna blickar, de tittade efter Harry.
-Where is curly? frågade Lou och såg helt förskräckt ut.
-He sleeps with Vilma tonight.
Lou pustade ut, men på skämt förstås.
Lou skämtade om allt jämt och ständigt. Harry hade väl naturligtvis smsat grabbarna och förklarat, tänkte jag.
Jag gick in i badrummet och tog en snabb dusch, lät vattnet rinna sakta över mig. Efter några minuter klev jag ut och grabbade tag i handduken och torkade mig. Jag virade handduken lätt kring mina höfter och borstade tänderna. Låste sedan upp dörren och gick mot mitt rum försiktigt, det verkade som att killarna redan hade somnat. Jag tog av mig handduken och kröp ner under täcket. Harry hade lärt mig att sova naken, han tyckte att det var en befrielse. Jag småskrattade tyst för mig själv när jag tänkte på honom. Han kom på mycket knasiga saker den pojken.
-Nice body, hörde jag plötsligt en välbekant röst säga bredvid mig.
Jag ryckte till och vred huvudet åt sidan. Där låg Lou och gav mig ett stort léende.
-You're wierd! skrattade jag och vände mig om igen. Goodnight.
-Goodnight baby boy, svarade han och gjorde likadant.
Jag låg där länge och tänkte på Gabriella. Hennes hår som flög i vinden. Jag kunde vara mig själv framför henne, det gjorde mig så lycklig i hela kroppen. Hennes ögon som glittrade som självaste havet, blåa med lite grönt i. Världens vackraste ögon. Jag var så glad över att jag hade henne vid min sida. Jag plockade fram min mobil och skickade iväg ett sms till henne.


Gabriella's perspektiv
Jag hade precis ätit några smörgåsar och pratat med familjen en stund. Klockan började bli mycket, tror att den hade slagit tolv. Jag plockade upp mobilen, japp det hade den. 23:56, snart tolv. Det var nog dags att gå och lägga sig om jag skulle orka skoldagen imorgon.
-Jag går nog och lägger mig nu, sa jag till mina föräldrar.
-Gör så gumman! svarade mamma direkt. Sov gott.
Jag reste mig upp ur soffan och gick in på badrummet för att borsta mina tänder. Jag gick in på mitt rum och bytte om till min pyjamas och satte mobilen på laddning. Sedan la jag mig ner i sängen och tryckte huvudet mot kudden. Jag slöt ögonen. Då vibrerade min mobil bredvid mig, vem ville mig något såhär sent?
Jag greppade tag om min mobil och låste upp den. Liam.

'Goodnight darling, I love u. x'

Jag log för mig själv och svarade.

'You woke me up, haha. Love u 2. x'

'Sorry for that.. hope u can forgive me. x'

'It's okay sweetheart, I still love u more than anything else. x'

Vi skrev ett tag, berättade hur mycket vi tyckte om varandra. Efter någon kvarts smsade så bestämde vi oss till slut för att sova. Han skulle upp tidigt, jag hade skolan. Vi behövde vår sömn. Vi sa godnatt och jag vände mig om och slöt ögonen ännu en gång. Då vibrerade det i min telefon ännu en gång, nu blev jag irriterad. Jag tog tag i min mobil för andra gången och låste upp den, nu var det Vilma. Hon var allvarlig.

'Behöver prata med dig imorgon i skolan, det är viktigt.'

Jag bestämde mig för att inte svara, då hade jag varit tvungen att sitta uppe hela natten. Vad hade hänt egentligen?
Jag la ifrån mig mobilen, vände mig om igen. Hoppades på att få sova den här gången.
Jag kände hur jag sakta drogs in i mina tankar djupare och djupare, sedan kom jag till en annan värld. Jag sov.


Harry's perspektiv
Vi stod i duschen ett tag, i ungefär tjugo minuter skulle jag tro. Hade det mysigt, kysstes medan vattnet strilade nerför våra kroppar. Det var härligt. Vi klev ut och tog tag i varsin handduk att torka oss med. Jag knöt handduken lätt om höfterna och hon virade in sig i sin också. Vi sköljde munnen med munvatten och gick sedan in på hennes rum igen. Hon släckte lampan, det blev svart i hela rummet. Jag tog av mig handduken och kröp ner under hennes täcke. Jag kände hur platsen bredvid mig sjönk ner. Jag puttade till på henne och hon ryckte till. Jag skrattade. Hon suckade tungt ut.
-You scared me! sa hon högt.
-Sorry babe, svarade jag och kysste henne.
Jag hörde hur hon fnissade. Jag älskade när hon gjorde det, det var så sött.
-Love you, sa jag sedan.
-Love you too.
Hon tog upp mobilen och hennes ansikte lyste upp. Jag såg att hon klickade fram Gabriella's nummer och skrev in någonting jag inte förstod, förstod bara ordet dig och i, sedan förstod jag inte mer. Men jag struntade i det och drog henne närmare mig istället, hon la sitt huvud på mitt bröst.
-Goodnight, sa hon.
-Goodnight.
Jag kände hur hennes andetag blev tyngre, insåg snart att hon somnat. Låg vaken ett tag och bara tänkte. Hon hade varit så nere på något sätt sedan hon höll på med mobilen inne på det där tivolit.. Vad hade hon läst för någonting egentligen? Borde jag vara orolig just nu..?


Vilma's perspektiv
Vi hade duschat länge, Harry och jag. Vi kröp ner under täcket tillsammans. Mina tankar på Jonathan ville inte försvinna. Kunde inte sluta tänka på smset jag fick. Hade tusentals obesvarade frågor kvar i mitt huvud, jag ville få svar på dom. Men jag var tvungen att fråga Gabriella om råd. Hon visste jämt vad som var det bästa. Jag tog upp min mobil när jag låg där i sängen med Harry och skickade snabbt iväg ett sms till henne. Skrev att jag behövde prata i skolan imorgon. Jag tryckte in mobilen under kudden och jag kände hur Harry ville att jag skulle komma närmare. Självklart flyttade jag mig närmare intill honom, jag älskade att vara i hans närhet. Han var varm, hans hår var fortfarande fuktigt och hans små lockar kittlade mig i ansiktet när jag flyttade mig närmare. Jag vilade huvudet på hans bröst och lät mina tankar ströva fritt. Tänkte på Jonathan, jag tänkte på Harry. Min underbara Harry. Aldrig ville jag förlora honom. Mina tankar började sakta suddas ut, till slut somnade jag.

_______________________________________________________________
Inte så långt kapitel, är tyvärr sjuk idag så min hjärna vill inte riktigt samarbeta. Ska försöka klippa ihop ett bättre kapitel imorgon! Fortsätt att kommentera massor, det inspirerar mig att fortsätta skriva.
Men vad kommer Vilma göra med Jonathan tror ni..?

Sedan vände han om och klev in i bilen, jag gjorde ett tecken åt Vilma att hon skulle ringa mig när hon kom hem. Hon nickade. Jag vinkade när dom åkte iväg, gjorde slängkyssar till Liam. Sedan var dom borta. Gone. Jag klev in genom dörren och slog igen den sedan. Lutade mig sakta bakåt mot den och andades ut.
-Hej gumman!Har du haft det kul!? ropade mamma från vardagsrummet.
-Ja, det har jag verkligen, svarade jag tyst för mig själv och slöt ögonen. Aldrig trodde jag att jag skulle kunna bli så kär på bara 3 dagar.
__________________________________________________________________________
Vilma's perspektiv
(För extra feeling, lyssna på When I look at you)
Vi stannade upp vid Gabriella's hus. Hon och Liam klev ut, sa hejdå. De såg så lyckliga ut när de stog där på trappsteget och kysstes. Låten 'When I look at you' av Miley Cyrus kom upp i huvudet. Jag tänkte på Harry samtidigt som låten spelades högt inuti mitt huvud. Jag försökte hålla tillbaka tårarna, men jag insåg snart att det var omöjligt. Tårarna började rinna nerför mina kinder.
-What's wrong hun!? nästan skrek Harry åt mig och höll händerna vid mina kindben.
Han tittade på mig, torkade bort tår efter tår. Kramade om mig hårt och vi satt bara där. Jag drog in doften av Harry. Doften av honom som jag var kär i, han som jag ville leva med. Jag kramade honom hårdare. Varför grät jag egentligen? Jag var inte upprörd för det där med Jonathan, han var inte värd min tid eller mina tårar. Jag grät inte för honom längre, jag tyckte inte om honom. Inte alls. Jag ville inte tycka om honom, ville inte tänka på honom. Då slog tanken mig.Glädjetårar. Självklart, jag var lycklig, jag har sett mamma gråta ibland när hon mått riktigt bra. Hon gråter för att allt är så perfekt. Min vardag har blivit så mycket bättre med Harry, han gjorde mig jämt på bra humör. Jonathan skulle inte förstöra det här, det kunde han glömma.
-Why are you crying? frågade han sedan och tittade mig allvarligt i ögonen.
-Hapiness.
Han pustade ut och log mot mig. Kramade om mig igen, kysste mig i nacken.
-I thought you were sad, sa han tyst.


Harry's perspektiv
Hon hade plötsligt börjat gråta. Jag hörde hur hon drog efter andan, hon försökte dölja det men hon avslöjade sig med små snyftningar. Jag hade tittat på henne, kramat henne. Hade jag gjort någonting fel? Var hon ledsen på mig? Besviken..? Jag frågade henne oroligt, hon avslöjade att det var glädjetårar. Jag pustade ut. Kramade om henne igen. Jag hade inte gjort fel, tack gode Gud för det.

Vilma's perspektiv
Mina tårar hade börjat torka, jag började dra med pekfingrarna under ögonen för att lugna ner ögonen. Så gjorde jag alltid efter att jag hade gråtit, oftast för att ta bort mascaran som runnit. Nu kom jag på att jag inte hade mascara. Gammal vana. Vi hörde hur Paul startade bilmotorn och vi insåg att att det var dags att åka igen. Jag torkade bort de sista tårarna som satt i ögonvrån och försökte se oberörd ut. Ville inte vara ledsen inför Liam också, det kändes som för mycket.
Han öppnade bildörren och klev in, slog sedan igen dörren efter sig. Tittade ut mot Gabbi som stod på trappsteget och vinkade åt oss. Hon slängkysste Liam, sedan såg vi henne inte mer. Bilen rullade hemåt mot mig. Jag hade inte varit hemma på 3 dagar. Det skulle bli skönt att komma hem och slänga sig i sin egen, stora säng för en natt. Men jag skulle sakna Harry så oerhört mycket.

Efter ungefär 10 minuter svängde vi in på gatan som jag bodde på.
-You can stop here, sa jag till Paul och han nickade och tryckte lätt på bromsen.
Vi stannade utanför ett vitt, ganska stort hus med en stor, vacker ek på framsidan som vaggade lätt i takt med vinden. Harry granskade huset med blicken och såg nöjd ut, imponerad. Jag förstod inte varför. Jag bodde ju knappast bättre än vad han gjorde.
-I follow Vilma to the front door, sa han till Paul och han suckade högt.
-Take the time you need.. sa han ännu en gång, nästan lite irriterat.
Vi klev ut och han slog igen dörren, och gick bakom mig fram till dörren.
-I really want to meet your parents tonight, viskade han i mitt öra och öppnade dörren och drog med mig in.
Vänta... va? Träffa mina föräldrar, ikväll? Det var sent, klockan var runt tjugo i elva skulle jag tro. Jag höll tummarna för att mina föräldrar inte sov. Vi tog av oss jackorna och skorna och gick vidare mot vardagsrummet som låg lite längre ifrån. Man kunde höra att tv:n var påslagen. Dom var vakna. Yes.
-Stay here, we can't surprise them too hard, sa jag och kysste honom lätt på läpparna.
Sedan släppte jag taget om hans hand och gick själv in till vardagsrummet, det kändes nästan som att jag svävade på rosa moln.
-Hej gumman! sa mamma och log stort mot mig.
Pappade gjorde samma sak och gav mig en nickning som hej. Jag hälsade på dom och pratade lite innan jag började berätta.
-Jaa.. ni vet väl att jag dejtar Harry vid det här laget, började jag sakta.
Mamma och pappa lyssnade nyfiket.
-Han ville följa med hit idag och hälsa på er lite fort, sa jag sedan och pustade ut, hoppades på att dom skulle godkänna det.
Mamma lös upp.
-Självklart!
Jag ropade in Harry och han kom försiktigt in och hälsade så hjärtligt på mina föräldar. De verkade redan tycka om honom väldigt mycket. De pratade ett tag om allt möjligt, lärde känna varandra lite. Klockan tickade och det hade redan gått 20 minuter.
-Is it okay if I stay here for the night? sa Harry plötsligt.
Jag tittade förvånat på honom med stora ögon, men märkte mig inte.
-Of course it is! svarade pappa och slog ut med armarna. You're a part of the family now.
A part of the family.. En del av familjen. Familj. Jag tänkte på orden. Han hade rätt, Harry var faktiskt en del av oss nu. Min andra halva.
Han tackade så mycket och lät så säker på sin grej. Vi satt kvar en stund till och pratade, sedan bestämde vi oss för att gå upp och lägga oss. Det var trots allt väldigt sent. Vi sa godnatt till mina föräldar och gick mot trapporna. Det var svårt att sätta foten på steg för steg just nu, jag var så trött att jag kunde falla ihop när som helst. Men jag var tvungen att duscha först, såklart. Det behövdes verkligen nu.
Vi gick in på mitt rum och Harry slängde sig i min säng på ett sådär gulligt sätt som bara han kunde.
Jag slängde mig bredvid honom och vi bara låg där. Han berättade att när jag hade gått in för att prata med mina föräldrar först så hade han vetat att han skulle få sova här. Han var säker på det. Så han skickade iväg ett sms till Paul och sa att han blev kvar över natten, att han kunde hämta upp honom klockan 6 på morgonen dagen därpå. Paul hade accepterat hans val och kört iväg. Jag skrattade åt honom. Kanske var det därför som han lät så säker där nere för en stund sedan?
Vi låg där en stund till och bara höll om varandra, pratade.
-I'm gonna take a shower, sa jag efter att några minuter hade gått.
Jag reste mig upp och började leta fram min pyjamas ur klädskåpet.
-Can I come with you?
Han tittade på mig med sina gröna ögon som riktigt borrade sig in i mig. Jag blev varm i hela kroppen. Jag gav honom en nickning och drog med mig honom mot badrummet. Vi klev in, låste dörren och började ta av oss våra kläder. Harry tog mer än gärna av sig. Jag hade vetat länge att han älskade att vara naken, så han tyckte mer att det var en skön känsla att få ta av sig kläderna. Jag däremot, var väldigt blyg när det kom till den biten.
-You don't have to be shy my love, sa han och drog mig närmare intill sig, och gav mig en snabb kram.
Det här var det bästa med honom. Han förstod hur jag betedde mig i olika situationer, han förstod hur jag tänkte. Han lugnade ner mig. Helt plötsligt var jag inte blyg längre. Jag tog av mig resten av kläderna och vi klev in i duschen. Jag skruvade på strålen och vi lät vattnet strila nerför våra nakna kroppar. Vi stod där länge, fjantade oss. Slängde shampoo lödder på varandra och hade det bara kul. Skrattet bröt plötsligt upp, och han blev lite mer allvarlig. Han kom emot mig samtidigt som vattnet rann över oss. Han höll om mig, och gav mig en lång och härlig kyss. Det for en ilande känsla längs ryggraden och gjorde mig helt varm inombords. Sedan backade han tillbaka och bara såg på mig. Han böjde sig fram och viskade i mitt öra:
I love you.

_____________________________________________________________________
Romantik, romantik, romantik... Gudars vad jag skriver mycket romantik!
Men hur går det nu mellan Vilma och Jonathan..? Kommer hon kanske bli kär i honom igen? Hur ska hon hantera den här situationen?
STAY TUNED! ♥

-I will never forget this guys, sa Niall och tittade på oss samtidigt som han spanade ut över staden.
-Neither do I, svarade jag och Liam i mun på varandra.
Plötsligt hörde vi skrik bakom oss, jag undrade varför. Men förstod snart. Vi släpptes snabbt och jag såg staden försvinna mer och mer. Vi föll fritt.
________________________________________________________________________
Harry's perspektiv
Vi stod där nere och tittade på dom. Jag, Zayn, Vilma och två livvakter. Vi såg hur de hissades uppåt sakta och att Liam och Gabbi kysstes däruppe. 'Vas happenin up there!?' hade Zayn sagt och dunkat till mig och Vilma på axeln och pekat uppåt, vi skrattade högt och ljudligt. Efter någon minut så var dom högst upp och satt kvar där en stund. Sedan släppte det. De föll rakt ner! Det pirrade i min mage även om jag inte satt däruppe. Niall skrek som en liten barnunge! Karusellen stannade tvärt upp några meter innan marken och åkte sedan långsamt ner mot marken. Niall applåderade och skrattade ihjäl sig, som alltid. Jag förde blicken vidare mot Lou och Charlotta.. De log stort båda två, Paul såg vettskrämd ut. Liam skrattade bara och Gabbi var nog lika förvirrad som Paul. De spände av sig alla remmar och Lou testade marken i hopp om att kunna stå upprätt. De kom gåendes nedför plattformen och puttade på varandra. Liam tog tag om Gabbi's midja och kysste henne i nacken. Jag sneglade på Vilma, såg att hon höll på med mobilen.. Puttade till lite på henne och tog sedan tag i hennes hand, hon tryckte ner mobilen i fickan.

Vilma's perspektiv
Fan fan fan! Varför smsade HAN mig?! Mitt ex Jonathan.. Jag hade raderat hans nummer för länge sedan, han hade sårat mig så hårt att jag inte visste vart jag skulle ta vägen ett tag. Jag hade slängt silverhalsbandet med ett hjärta i i sjön direkt när jag fick reda på det. Han hade varit otrogen, med en nära vän till mig. Jag pratade inte med någon av dom längre, klarade mig så bra utan det. Men varför sökte han kontakt med mig nu? Jag hade fortfarande små känslor kvar för honom, vi var tillsammans i 8 månader, inte så mycket kanske, men tillräckligt för att jag skulle bli kär i honom.

'Hej Vilma, förstår om du inte vill veta av mig, men ville bara höra hur du mår. Är du okej? Jonathan'

Jag läste det om och om igen. Vad FAN ville han mig? Jag skulle precis be honom att fara och flyga när jag kände hur någon puttade till på mig och tog tag i min hand. Jag struntade i smset för tillfället. Han kunde gott vänta. Jag tryckte fort ner mobilen i fickan igen.

Liam's perspektiv
Vi föll fritt. Karusellen stannade upp och vi gick av, nedför plattformen. Vi skrattade så mycket!
-That was fun huh!? sa jag till Niall och puffade till honom på armen.
-Haha, yeah buddy! sa han och nickade.
Det syntes på honom att han var riktigt lycklig just nu. Jag älskade att se Niall lycklig. Det bara lyste om hela honom.
Jag tog tag om Gabbi's midja och gick bakom henne, tittade i smyg mot Harry, Vilma och Zayn. Jag såg att Vilma tog upp sin mobil och att hennes glada ansiktsuttryck förändrades till något helt annorlunda blixtfort. Hon såg allvarligt ut, jag hade aldrig sätt henne så. Harry sneglade på henne och tog tag i hennes hand, hon tryckte ner mobilen igen. Vad var det där?
-Vas happenin Zayn!? hojtade Lou och småsprang fram till Zayn och gav honom en broderlig kram. I was afraid I'd never see you again, sa han sedan och snyftade.
Zayn skrattade, som alltid när Lou sa någonting skoj. Louis skrattade han med och drog till sig Charlotta och gav henne en kyss. Jag höll fortfarande om Gabriella's midja och hon verkade trivas med det. Hon flätade sina fingrar med mina och vilade huvudet mot min haka. Jag fortsatte att studera Vilma.. Hon såg inte okej ut. Allvarlig, orolig.. Vad var det hon hade sett på mobilen? Jag sköt tankarna åt sidan och koncentrerade mig på det som jag visste och inte behövde fundera över.

Timmarna gick och vi sprang fram och tillbaka, från karusell till karusell. Vi åt väldigt mycket, Niall var ju trots allt med. Vi hade skrattat allihop när han klagade på att han var hungrig.
- I'm so hungry! hade han suckat och hållt sig om magen.
Till slut slog klockan 10.
-I think it's time to go home guys, sa Paul strängt. We have work to do tomorrow morning, fortsatte han sedan och tittade på oss.
Vi började gå mot entrén, vi mötte självklart några fans på vägen som ville ta kort med oss, Paul gav tillåtelse till det och vi gjorde det vi skulle. Sedan, när vi var klara, gick vi ut genom entrén. Jag höll i Gabriella's hand, som alltid. Vi var ett par nu, jag kunde inte vänta till att berätta för killarna. Jag var nog världens lyckligaste som hade fått den finaste tjejen med skrattet som klingade i öronen. Hon fick mig hel.


Gabriella's perspektiv
Timmarna hade rullat iväg på Grönan. Vi hade så roligt, Liam kysste mig hela tiden och gav mig blickar som alla tjejer borde få dagligen. Han höll mig i handen, visade för allihop att han tillhörde mig, och att jag tillhörde honom. Jag trivdes i hans närhet. Paul sa att det var dags att åka hemåt, vi höll med honom. Vem vågade göra annat? Vi gick mot entrén, mötte några fans som killarna skrev autografer till och tog bild med, och sedan gick vi ut genom entrén. Paul hade fixat två bilar som hämtade upp oss utanför. Jag, Liam, Harry och Vilma åkte i en bil med Paul, resten av grabbarna satt i bilen bakom oss. Jag och Liam berättade om vad vi hade pratat om uppe i Höjdskräcken, vi berättade att det fanns ett vi. Harry jublade och klappade händerna och Vilma blev också glad.
-So.. Vilma I need to ask you something, sa Harry plötsligt och tittade rakt in i Vilma's ögon.
-Yes..? sa hon och tittade nyfiket på honom.
-Are we.. you know.. a couple like them? sa han och nickade mot oss.
Vilma nickade ivrigt och kramade om honom. Harry gjorde tummen upp mot oss och log stort. Vi kunde inte hålla oss för skratt.
-Congratulations! utbrast med Liam och började jubla, precis som Harry gjort någon minut tidigare.

Efter ungefär 20 minuters bilresa så stod vi utanför mitt vita hus.
-It was very nice to meet you! hojtade Paul från framsätet till mig. Take care and see you soon!
-Same to you, see you soon! sa jag tillbaka och klev ur bilen tillsammans med Liam.
-We'll just say goodbye, sa Liam till Paul.
Paul nickade förstående och log mot oss.
-Take the time you need buddy! ropade han efter oss innan vi slog igen dörrarna.
Liam följde mig ända till dörren. Vi stod där och kramades, länge. Jag ville inte släppa honom, aldrig någonsin. Jag drogs till honom på något sätt, han förvandlade mig till någonting bättre. Var det såhär det kändes när man var kär?
-See you tomorrow? frågade Liam och tittade djupt in i mina ögon, så som han brukade göra nu för tiden.
Jag nickade till svars, ögonen fylldes med tårar. Glädjetårar. Jag var så lycklig.
Jag lyfte mig lite på tå och kysste honom, länge. Paul tutade till lite, vi hade tydligen tagit lite för lång tid på oss. Hans armar om min rygg gled sakta bort och han kysste mig i pannan.
-I love you babe, sa han.
-Love you too, svarade jag och kysste honom också.
Sedan vände han om och klev in i bilen, jag gjorde ett tecken åt Vilma att hon skulle ringa mig när hon kom hem. Hon nickade. Jag vinkade när dom åkte iväg, gjorde slängkyssar till Liam. Sedan var dom borta. Gone. Jag klev in genom dörren och slog igen den sedan. Lutade mig sakta bakåt mot den och andades ut.
-Hej gumman!Har du haft det kul!? ropade mamma från vardagsrummet.
-Ja, det har jag verkligen, svarade jag tyst för mig själv och slöt ögonen. Aldrig trodde jag att jag skulle kunna bli så kär på bara 3 dagar.

________________________________________________________________
Romantik, romantik och ännu mer romantik! Kanske ska det bli lite drama mellan Gabbi och Liam snart också..?
Hur går det för Vilma med hennes ex?
Stay tuned, och kommentera! ♥

'I love you'
Två tjejer blängde surt på mig och Gabriella. Mindes plötsligt att dom också gillade Harry och Liam, väldigt mycket. De var beredda att göra allt för att få dom. Verkligen vad som helst. Dom stirrade länge på oss med hat i blicken. Vad tänkte dom göra med oss nu..?
_______________________________________________________________________

Gabriellas perspektiv
Vilma hade ringt och väckt mig, vi hade båda två glömt bort helt och hållet att vi inte hade fått sommarlov ännu. Shit också. Jag och Liam klädde på oss blixtfort och Louis hämtade upp oss, sedan körde vi vidare för att plocka upp Vilma och Harry. De släppte av oss på skolgården och vi blev omringade av småtjejer som ställde massvis med frågor. Plötsligt hörde vi två röster, Liam och Harry kom gåendes mot oss. De berättade att de ville vara med oss i skolan. Jag och Vilma nickade belåtet.
Vi hann knappt komma in i skolan förrän i blev förföljda av en massa med tjejer. 'Sjukt' tänkte jag och tittade mig osäkert omkring. Liam och Harry var lugna och coola, tog bilder med tjejer som ville och skrev autografer, sånt som de var vana vid. Det var deras vardag att bli förföljda av tjejer nu för tiden. Jag tittade på Vilma. Hon stirrade på någonting, det såg ut som att hon hade sett ett spöke. Hon stod alldeles stilla och såg helt vettskrämd ut. Jag letade efter vad hon stirrade på, och upptäckte två tjejer som blängde surt fram och tillbaka på mig och Vilma. Jag undrade varför de gjorde så.. Resten av tjejerna gjorde ju inte det så varför skulle dom nu göra det..? Då mindes jag. De tjejerna var de där populära i skolan, de var också galna i One Direction, framför allt Liam och Harry. Jag grabbade tag i Vilmas arm och drog med henne till grabbarna som oroligt tittade på oss. De märkte att det var någonting som var fel.
-What's wrong babe? viskade Liam till mig samtidigt som han skrev en autograf till en blond tjej.
-I tell it to you later., svarade jag och tog tag i hans vänstra hand. Han höll hårt om den.
Några minuter senare var grabbarna tvugna att säga hejdå, vi var ju trots allt försenade. Tjejerna tittade besviket på killarna men traskade vidare till deras lektioner.
Vi gick fort mot våra skåp och hämtade våra engelska böcker, typiskt att vi var tvugna att ha just det ämnet nu. Läraren, som heter Petra, är den strängaste av alla. Hon blir sur för minsta lilla. 'Hoppas vi kommer undan någorlunda bra idag..' tänkte jag för mig själv.
Vi sprang vidare mot sal 16 och knackade på dörren. Mitt hjärta bultade hårt i bröstet och jag kunde känna Liam's andetag i nacken. Dörren öppnades.
-Och vart har ni va... Petra hann inte längre förrän hennes blick färdades vidare mot Liam och Harry.
-Det är okej för den här gången, sa hon senare och gav oss en kärleksfull blick.
Tjejerna i klassen tappade hakan och en del började småskrika medan vi gick in i klassrummet. Harry och Liam fick komma fram och presentera sig och de svarade på några frågor. Jag var galet förvånad över hur tjejerna kunde hålla sig så lugna, vi var allihop 1D galna i klassen. Killarna försökte se ointresserade ut, men de lyckades inte så bra. Jag viskade till Vilma och vi båda fnissade tyst. Liam gav mig långa och varma blickar under tiden som Harry pratade. Skulle dagen fortsätta att vara såhär bra och lugn så kunde jag mer än gärna ta med honom hit varje dag.

Timmarna gick fort under dagen och snart var dagen slut. Vi stängde in våra böcker i skåpet och drog åt oss våra väskor, låste skåpen och började gå mot entrén. Vi gick förbi de två avundsjuka tjejerna. Blickarna satt som knivar i min rygg och jag ville bara bli osynlig. Jag kände mig osäker, men trygg när Liam var med. Jag visste att han alltid skulle skydda mig oavsett vad.
Vi gick ut ur den stora dörren och sög in frisk luft.
-Freedom! ropade Harry och slog ut med armarna och la en av dom över Vilma's axlar. Hon skrattade och la en arm om ryggen på honom. Dom såg verkligen ut att trivas ihop, precis som jag och Liam gjorde när vi gick där hand i hand.
-What should we do for fun today? frågade Liam oss.
-How about Gröna Lund? svarade Vilma och slängde en snabb blick över axeln på Liam.
Han grimaserade konstigt.
-Grouna Lund? försökte han. What is that?
Jag och Vilma skrattade.
-A carnival, svarade Vilma.
-Yeah sure! sa Harry och log nöjt. We take Zayn, Niall and Louis with us or what?
Vi svarade 'Yeah' alla tre och vi bestämde oss för att ta en tur på Grönan. Detta skulle bli såå kul!

Några timmar senare stod vi i kön, redo för att betala kassörskan som satt precis i början av Gröna Lund. Liam och Harry hade envisats om att de skulle betala för oss, vi ville inte, men de gav sig inte så vi fick ge med oss. Zayn, Niall och Louis samt hans flickvän Charlotta stod i kön och såg förväntansfulla ut. Charlotta hade varit på Grönan många gånger tidigare berättade hon. Snart var det våran tur, äntligen. Harry och Liam betalade för oss och vi fick varsitt åkband och var redo att gå in. Vi väntade på de andra precis innanför i sällskap av några livvakter till oss, bland annat Paul. De var tvugna att följa med på såna ställen där det var mycket folk, Liam hade suckat ljudligt när de berättade att de var tvugna att följa med oss. Han hatade att bli vaktad dygnet runt.
Efter någon minut kom de andra in och killarna stallde sig och tittade runt.
-Where shall we start? frågade Niall och tittade runt.
Louis smällde till honom på armen och pekade på höjdskräcken. Niall nickade fort och log stort. Vi gick mot den, efter några minuter stod vi precis bredvid den. Zayn's blick höjdes uppåt och han såg vettskrämd ut.
-I am afraid of heights so.. sa Zayn och var alldeles blek i ansiktet.
Harry och Vilma nickade instämmande. De tyckte inte heller om den här sortens karusell. De bestämde sig för att stanna nedanför.
Paul gick och pratade med han som skötte själva betalningen och såg till så att vi fick gå först in för att slippa stå i kön.
-It may be too dangerous, hade Paul förklarat och tittat allvarligt på oss.
Vi fick gå in genom en vipingång och valde platser. Sedan släpptes några fler lyckliga personer upp och satte sig i stolarna och spände fast sig. Det var 3 platser på varje sida. Jag, Niall och Liam satte oss tillsammans. Louis och Charlotta satte sig bredvid Paul på en annan sida. Jag satt i mitten med killarna på varsin sida. Kontrolleraren kom och såg till så att vi satt ordentligt fastspända och sedan gick han tillbaka till sitt lilla bås för att börja åkturen. Vi började sakta hissas upp och Niall började skaka av spänning.
-This is sooo cool! sa han när vi var så högt upp så att vi kunde se ut över Stockholm.
Jag och Liam skrattade åt honom. Jag blickade upp och insåg att det var en liten bit kvar tills vi var uppe.
-Are you afraid Gabbi? frågade Liam och tittade på mig.
Jag gav honom en osäker blick men gjorde klart för honom att jag var okej, det var det viktigaste. Han tittade djupt in i mina ögon och böjde sig lite åt sidan och kysste mig ömt. Det pirrade i hela kroppen.
-Are we like.. a couple? frågade han sedan och tittade nyfiket på mig.
Ville Liam vara min pojkvän? Ville han att jag skulle vara hans flickvän? Ville han att vi skulle vara ett par? 
Jag nickade och log mot honom. Han drog på läpparna och log stort. Han lutade sig tillbaka och blickade uppåt han också, vi var uppe inom 5 sekunder.
-I love you Gabriella, don't forget that babe, sa han och tog tag i min hand.
-And I love you sweetheart, svarade jag flätade fingrarna mellan hans.
Plötsligt hörde vi ett högt ljud uppifrån och vi märkte att vi hade kommit upp nu. Jag tittade försiktigt neråt och såg hur Vilma, Harry
-I will never forget this guys, sa Niall och tittade på oss samtidigt som han spanade ut över staden.
-Neither do I, svarade jag och Liam i mun på varandra.
Plötsligt hörde vi skrik bakom oss, jag undrade varför. Men förstod snart. Vi släpptes snabbt och jag såg staden försvinna mer och mer. Vi föll fritt.


_____________________________________________________________
Åååh härligt va!? Blev inte så nöjd med detta kapitlet, kände mig stressad för att göra ett nytt men känner nu att jag inte borde känt så och lagt ner mer tid. Kanske kan skriva kapitel 8 ikväll också, men lite mer noggrant.
Hoppas det duger iallafall!♥

Tankarna for genom mitt huvud. Jag ville inte att det här skulle ta slut, någonsin. Det här fick inte vara en sommarromans. Det skulle vara förevigt. Jag tyckte så väldigt mycket om henne. Hon var så avslappnad och vacker, och blyg. Blyg på ett gulligt sätt. Hon hade allt som jag letade efter hos en tjej.
-Please God, let two months go slowly, sa jag för mig själv. Please...
__________________________________________________________________________

Vilma's perspektiv
Jag vaknade upp med ett ryck och såg mig omkring i rummet. Låg på sidan med Harry's arm runt om mig. Det kändes tryggt. Jag pillade fram mobilen som låg under kudden och låste upp den. Hade fått 14 sms från Matilda som går i min klass. Vad ville hon?
Jag klickade upp det första smset.
"Vilma vart är du!? Vi börjar om 15 minuter!!"
Vad menade hon? Tittade vad det var för veckodag.. Mina ögon blev stora som pingisbollar. Shit också! Det var ju måndag och skola! Det hade jag helt glömt bort!
Jag väckte Harry och förklarade, han gnuggade sig försiktigt i ögonen.
-It's okay. I'll call Louis so he may pick up Gabriella and Liam, and then us.
Jag ringde Gabriella samtidigt som jag drog på mig shortsen och linnet som jag hade igår, det var inte smutsigt så det fick duga. Några signaler gick innan det äntligen var någon som svarade.
-Jaa hallå? hörde jag Gabbi svara trött.
-Hej Gabbi det är jag. Du måste upp nu och klä på dig, vi har glömt att vi har skola idag! sa jag. Väck Liam också, Louis är påväg och ska hämta er.
Gabbi suckade ljudligt och sa sedan tack och la på. Jag var så himla stressad, jag var inte den som kom för sent!
-Calm down sweetie, hörde jag Harry säga bakom mig och han gav mig en kyss i nacken. Det lugnade mig. Jag hade haft en underbar natt tillsammans med honom. Vi hade gått hem mot honom runt 10 på kvällen, vi hade lagt oss i hans säng och satt på en film. Han hade dragit mig närmare intill honom och kysst mig ömt. Den första och perfekta kyssen. Han var så härlig att umgås med. Jag kunde verkligen vara mig själv med honom.
Jag vände mig om om slog armarna om honom, kysste honom. Hans närhet fick mig att bli knäsvag, han lugnade ner mig när jag var uppstressad. Mitt i den fina stunden började min mobil som låg på sängen ringa. Gabriella läste jag på displayen. Jag tog upp den medan jag höll om Harry.
-Ja hallå?
-Ja det är Gabbi, vi sitter i bilen med Louis nu och är framme hos er om ungefär 10 minuter, sa hon.
-Okej tack, puss! sa jag och la på.
Slängde mobilen på sängen igen.
-Puss puss, sa Harry i hopp om att kunna härma mig.
Jag skrattade lågt och tittade på honom.
-You're really good in Swedish! sa jag till honom.
Harry nickade instämmande och kramade om mig. Sedan släppte han händerna om min rygg och började gå mot garderoben. Han tog upp ett par mörkblå jeans och en Ramones t-shirt och drog på sig jeansen och drog tröjan över huvudet. Sedan tog han upp ett par Rayban solglasögon ur en byrålåda. Det pirrade till i hela kroppen. Gud vad han var vacker.
-Shall we go out? sa han sedan och jag kände hur hans ögon tittade på mig bakom det mörka glaset.
Jag nickade och började gå mot hallen, jag tog på mig mina skor och slängde sedan lite med håret. Idag var jag helt ofixad, det kändes ovant. Men tyckte Harry att jag var fin som jag var så brydde jag mig inte om andras åsikter. Vi gick ut och Harry låste dörren noggrant efter sig. Vi började gå nerför trapporna och plötsligt tog han tag i min hand, oväntat men helt underbart.
-I wanna show everybody that you're mine, sa han och kysste mig på kinden. Jag rodnade, log mot honom.
Vi gick ut genom hotellporten och möttes av 2-3 stycken paparazzis som ropade efter Harry. Harry brydde sig inte om dom så mycket, han spanade efter Louis bil.
-Oh there he is! sa han och pekade mot parkeringen på andra sidan gatan. Vi gick över och satte oss i bilen.
-Hello there sweeties! sa Louis högt och log stort mot oss. Vi hälsade tillbaka.
Efter några minuter stod vi helt plötsligt utanför våran skola. Jag och Gabbi klev ut tillsammans med Harry och Liam. Vi kysste dom hejdå och sa att vi skulle höra av oss senare. Sedan klev de in igen och körde iväg.
Jag och Gabbi gick över skolgården, när vi omringades av några yngre tjejer som talade engelska, våran skola bestod av några engelska elever..
-Do you know them!? frågade en tjej med nyfiken blick.
Hur skulle vi komma ur det här? Vi kunde inte avslöja oss redan, det ville nog inte killarna. Inte än iallafall.
-Yeah they do, hörde jag en röst bakom oss.
Liam och Harry kom gåendes mot oss med stora léenden på deras läppar. Tjejerna såg svimfärdiga ut.
-Can we take a picture!? började tjejerna säga i mun på varandra. De fick kramar, autografer och hela köret. Sedan sprang de över skolgården, de va helt som galna! Vi fnissade lite för oss själva.
-We came because we want to go with you into the school for the day .. Sorry if you were surprised, sa Liam och tittade blygt på Gabbi.
-It's alright babe, sa Gabbi och stallde sig på tå och kysste honom snabbt.
Vi började sakta gå mot skolentrén, vi gick in. Snabbt omringades vi av tjejer som ville ta bild med grabbarna.
Hur skulle detta gå egentligen? Var det verkligen så smart av killarna att följa med oss in? Plötsligt mindes jag Harry's ord.

'I wanna show everybody that you're mine'

Jag tittade efter Harry som föstes in i tjejmassan. Han tittade tillbaka på mig länge när han märkte att jag tittade på honom. Han mimade åt mig.
'I love you'
Två tjejer blängde surt på mig och Gabriella. Mindes plötsligt att dom också gillade Harry och Liam, väldigt mycket. De var beredda att göra allt för att få dom. Verkligen vad som helst. Dom stirrade länge på oss med hat i blicken. Vad tänkte dom göra med oss nu..?


______________________________________________________________
Dramaa..!
Fortsättning följer...

Glöm inte bort att kommentera, inspirerar mig att få kommentarer. Tar 10 sekunder!

Jag gick ut i hallen igen och satte på mig mina skor.
-Hejdå! ropade jag till Gabbi's mamma. Jag kommer tillbaka om några timmar!
-Okej, vi ses! ropade hon tillbaka.
Han öppnade dörren för mig och stängde igen den försiktigt. Han tog tag om mina höfter och viskade i mitt öra:
"Tonight it's just you and me."
_________________________________________________________________________________

Gabriella's perspektiv
Jag tittade ut ur fönstret i limon. Såg Vilma stå i mammas och pappas sovrumsfönster och titta på oss när vi åkte iväg. Jag tyckte lite synd om henne som skulle få sitta hemma några timmar själv medan jag var ute med Liam.. Jag sköt tankarna åt sidan, hon skulle nog ha det bra, det visste jag. Liam och jag satt tätt intill varandra och pratade länge om allt mellan himmel och jord. Han tog tag i min hand. Jag började känna mig trött, tror att han märkte det. Han drog mig närmare och lutade huvudet på mitt. Jag slöt ögonen och lät mina tankar rusa runt i mitt huvud. Jag höll precis på att somna när den avlånga bilen stannade. Jag slog upp ögonen fort. Jag lade märke till att vi var omringade av gröna träd. Grenarna vaggade i takt med vinden och framför oss glittrade vattnet. Bakom trädstammarna skymtade jag ett stort, vitt hus. Jäklar vad det var vackert!
Liam öppnade bildörren och gick ut. Han gick runt till min sida och öppnade åt mig. Jag klev försiktigt ut, jag var nämligen en mästare på att ramla när det gällde att kliva ur bilar.
Limousinen åkte iväg och där stod vi, han tog tag i min hand ännu en gång och drog mig närmare intill sig. Jag var högst 2 centimeter ifrån hans ansikte. Han slöt ögonen och kysste mig. Mitt hjärta stannade och allt som fanns var han och jag. Vår första kyss. Jag skulle aldrig glömma den bestämde jag mig för, aldrig någonsin.
Efter några sekunder backade han tillbaka lite, han tog tag i min hand ännu en gång och drog med mig till sjön som glittrade som tusen stjärnor. Vi satte oss ner i den mjuka sanden och tog av oss våra skor. Vi satt där och pratade länge.
Min mobil vibrerade till i fickan på jumpsuiten. Sms från Vilma.

Harry överraskade mig precis genom att komma hit och hämta mig. Nu ska vi ut! Shit vilken överraskning. Vart är du och hur har du det? Hör av dig när du kan.

Jag skrev snabbt in att jag var på ett ställe som jag inte visste vart det låg och att jag skulle höra av mig senare.
Plötsligt reste han sig upp och hjälpte mig upp också. Han bärde upp mig och jag flätade benen kring hans höfter. Han var sådär otroligt nära igen. Jag ville jämt vara såhär nära honom. Han kysste mig ännu en gång, jag var så hypnotiserad att jag inte märkte att han faktiskt började gå ut i vattnet. Jag märkte ingenting förrän jag plötsligt hörde hur vattnet skvalpade under oss. Jag tittade ner och insåg att vi faktiskt var i vattnet. Jag tittade på honom med en blick full av frågor.
-Surprise, sa han och log lite retsamt.
Han slängde sig i vattnet med mig, jag hann inte ens tänka innan vi plötsligt var under vattenytan. Jag slängde mig uppåt, dyngsur. Han tittade på mig och skrattade.

Timmarna gick fort och solen började gå ner. Vi bestämde oss för att gå upp mot huset, som grabbarna ägde. Liam berättade att de hade köpt huset för att kunna njuta av Sverige också, inte bara jobba och slita.
Liam drog upp en nyckel ur byxfickan och tryckte in nyckeln i dörren. Han märkte att dörren redan var öppen.
-Apparently we're not alone here.. sa han lite irriterad.
Vi klev in och det första jag märkte av var att det luktade ljuvligt därinne. Jag och mitt luktsinne var verkligen ett team.
-Hello? ropade Liam.
-Hello! hördes en röst från övervåningen.
Louis kom ut ur ett rum alldeles rufsig i håret och iklädd jeans, hängslen och självklart en randig t-shirt.
-Oooh hello there! utbrast han när han såg mig. So we meet again at last!
-Haha, yup, sa jag och log mot honom.
Bakom Louis dök en tjej upp. Bruna ögon och brunt hår.
Båda två kom nerför trappan och jag och tjejen presenterade oss för varandra. Hennes namn var Charlotta, hon var tydligen svensk hon också så vi kunde prata svenska med varandra. Hon bodde dock i London hela tiden, förutom på somrarna när hon kom hit för att träffa familjen.
Grabbarna tittade lustigt på oss, förstod inte ett ord om vad vi sa. De försökte härma vad vi sa men det gick inget vidare. Vi kunde inte låta bli att skratta åt dom.
Charlotta var Louis flickvän och dom hade gått ut hit för att hämta lite saker. Men de skulle precis gå igen när vi kom.
-Shall we go again, Lou? So Liam and Gabriella may be left undisturbed, sa Charlotta och kysste Louis.
Han nickade.
-Trevligt att träffas! sa Charlotta till mig innan de gick ut genom dörren. Hon var verkligen en trevlig tjej. Jag förstod varför Louis hade fallit för henne.
-Bye guys, see you later! sa Louis med sin brittiska dialekt och sedan gick de ut ur dörren och lämnade oss ensamma.
Vi var båda två hungriga så vi gjorde en god kycklingrätt tillsammans.
-I didn't know you could cook! sa jag retsamt till Liam medan jag sköljde av min tallrik.
Han tittade på mig och försökte härma mig med rösten. Jag skrattade så att jag fick hålla mig för magen. Jag trivdes så bra med Liam.
Nu var det nästan kolsvart ute så vi bestämde oss för att slå på en film. Liam ville att jag skulle stanna över natten, självklart ville jag det. Vi slängde oss i soffan och bestämde oss för att se på A walk to remember. Min favorit film.
Filmen skulle precis börja när det vibrerade i min telefon.
Jag tog upp telefonen och såg Vilma's namn på displayen. Jag gjorde en gest åt Liam att han skulle pausa filmen.
-Ja hallå?
-Hej gumman! Hur är det? frågade Vilma.
-Det är jättebra, själv då? sa jag sedan.
-Underbart. Vi har ätit på resturang och tittat på bio. Nu är jag på hans hotellrum, jag stannar nog här inatt. Hälsa din mamma det när du kommer hem.
Just det! Mamma!
-Shit också. Jag har glömt prata med henne! utbrast jag. Jag måste smsa henne direkt, vi hörs imorgon! sa jag snabbt.
Vi la på och jag skickade snabbt iväg ett sms till mamma.

Kommer inte hem ikväll, inte Vilma heller. Vi hörs imorgon. Puss / Gabriella.

Jag fick inget svar tillbaka men det var typiskt mamma. Hon svarade aldrig på sms. Liam playade filmen igen och vi satt tätt intill varandra, det var så mysigt. Såhär kunde jag ha det föralltid. Filmen tog plötsligt slut och jag förvånades av hur fort tiden hade gått.
-Shall we go to sleep beautiful? I'm really tired, sa Liam och gäspade stort.
Jag älskade när han kallade mig beautiful, det pirrade i hela kroppen och jag blev alltid så glad och varm av det. Jag nickade åt honom och vi reste oss upp och gick uppför trappan mot hans sovrum. Hans säng var stor och bäddad med vitt tema. En stor tv var uppsatt på väggen framför, man märkte att han levde gott. Han hade massvis med ljus runt om i rummet. Han tog upp en ask med tändstickor och tände vartenda ett, precis som jag hade önskat i mina tankar. Kunde han läsa dom kanske?
Han drog av sig sina mörka jeans och knäppte upp skjortan. Plötsligt stog han bara i underkläder framför mig. Han kröp ner under täcket. Jag tog av mig min jumpsuit och kröp ner jag också. Han flyttade sig närmare mig och jag kände hans kropp mot min. Han var så varm. Jag lutade huvudet mot hans bröst och slöt ögonen.
-Stay with me, forever, viskade han och kysste mig i pannan.
-I promise, sa jag och flyttade mig ännu lite närmare honom. Jag var så trött, lyssnade på Liams andetag. Jag drogs in i en underbar dröm.

Liam's perspektiv
Jag var galen i henne. Jag kände det i hela kroppen. Jag kände hur hennes andetag blev tyngre och att hon andades lugnare. Jag tror att hon sov. Själv låg jag vaken i någon timma och bara tänkte, kände hennes kroppsvärme, lyssnade på hennes andetag. Jag ville ha henne förevigt. Hur skulle det bli när vi åkte hem om 2 månader? Skulle hon följa med mig eller skulle hon stanna här? Skulle vi behålla kontakten och försöka ses så ofta vi kunde isåfall?
Tankarna for genom mitt huvud. Jag ville inte att det här skulle ta slut, någonsin. Det här fick inte vara en sommarromans. Det skulle vara förevigt. Jag tyckte så väldigt mycket om henne. Hon var så avslappnad och vacker, och blyg. Blyg på ett gulligt sätt. Hon hade allt som jag letade efter hos en tjej.
-Please God, let two months go slowly, sa jag för mig själv. Please...

______________________________________________________

Dramaaa!
Skrivit två kapitel idag, stolt över mig själv. Ett lite kortare och ett längre. Hoppas ni gillar dom. Jag är personligen väldigt nöjd.
Glöm inte att kommentera, det tar ungefär 10 sekunder!

-You are so beautiful, sjöng han tyst och kramade sedan om mig hårt och gav mig en kyss i pannan.
-Hello to you too sweetheart, sa jag och småskrattade. Han log tillbaka mot mig.
Han ledde mig mot limousinen och stängde dörren efter oss. Vi sjönk ner i det mjuka sätet och bilen började rulla.
-Where shall we go? sa jag och gav honom en nyfiken blick.
-You'll see, svarade han och tittade på mig.
Hans ögon tog kål på mig.
___________________________________________________________________________________

Vilmas perspektiv
_______________
Jag stod lutat mot väggen och tittade ut genom fönstret. Han kysste henne i pannan och det väntade en vit limo utanför vårt hus. De satte sig i limon och hjulen började rulla framåt sakta. Plötsligt var dom borta. Och här stod jag, ensam hemma hos Gabbi. Vad skulle jag göra i några timmar nu?
Jag gick in till Gabbi's rum och började rota i min väska efter något fint att ha på mig. Drog på mig ett par vita jeansshorts och ett beiget, virkat linne. Det fick duga. Det var trots allt väldigt varmt ute så jag kunde inte gå i jeans precis. Jag började traska mot badrummet för att göra mig iordning. Stod en stund och plattade håret. Plötsligt ringde det på dörren. Jag brydde mig inte så mycket om det, fortsatte att platta ner dom få lockarna som var kvar på mina hårtoppar.
-Vilma! Du har besök! ropade Gabbi's mamma från hallen.
Besök? Jag? Vem ville mig något när alla mina vänner visste att jag skulle stanna hos Gabriella hela helgen?
Jag började gå mot hallen i ganska högt tempo. Var så nyfiken på att se vem det var! Jag passerade vardagsrummet och stannade tvärt upp när jag kom till hallen. Lutad mot dörrkarmen stod han, pillade med sin iPhone lite.
-Harry? sa jag och log stort.
-Hey babe! svarade Harry och tryckte ner mobilen i fickan.
Han gick fram mot mig och gav mig en kyss på kinden samtidigt som han gav mig en stor kram.
-Shouldn't we be seen until later tonight? sa jag sedan och tittade in i hans ögon medan han stod och höll händerna om min midja.
-I wanted to go out with you now, sa han. I couldn't wait.
Han tittade ner i marken, det verkade som han skämdes lite.
-It's okay sweetheart, sa jag. Han sken upp som en sol direkt.
-But I'm not ready yet... fortsatte jag sedan.
-It's you I want to be with, not your makeup, sa han och kramade om mig hårdare.
Jag log för mig själv, han tyckte om mig precis som jag var, fast än jag var osminkad. Han tycker att jag är vacker som jag är.
-Okay then. I'll just go get my phone, sa jag och vände mig om och gick och hämtade den. Jag drog på mig lite puder och pyttelite mascara på fransarna ändå, det kunde väl inte skada?
Jag gick ut i hallen igen och satte på mig mina skor.
-Hejdå! ropade jag till Gabbi's mamma. Jag kommer tillbaka om några timmar!
-Okej, vi ses! ropade hon tillbaka.
Han öppnade dörren för mig och stängde igen den försiktigt. Han tog tag om mina höfter och viskade i mitt öra:
"Tonight it's just you and me."


__________________________________________________________________

Ännu mer romantik!
Kapitel 5 kommer senare ikväll. Stay tuned!