Kapitel 59. | I was born to tell you I love you.

 
Previously:
Snart var  'Everything will be alright Liam'  nummer ett på trend listan. Jag älskade fansen så obeskrivligt mycket. De var alltid där för mig och stöttade mig genom allting. Ärlighet varade längst, det hade jag precis fått ett stort bevis på. Jag skulle vinna tillbaka Gabriella's hjärta med hjälp av ärlighet. Det var en sak som var säker. Jag slog igen datorn och lade ner den på golvet igen och åt upp mina smörgåsar, lät tankarna vandra fritt i huvudet på mig.
Plötsligt tänkte jag på Niall. Hur han tittat oroligt på mig när jag dyngsur kom gåendes, hur jag svurit till honom för att han brydde sig. Det var inte rätt. Jag bestämde mig kvickt för att prata med honom dagen därpå, reda ut alltihop och förklara mig. Om jag ens fick en chans till att göra det..
______________________________________________________________________________
 
Gabriella's perspektiv:
Jag vaknade upp med ett ryck. Mamma bankade hårt på dörren samtidigt som hon ropade mitt namn med panikslagen röst.
 
 
-Gabriella är du där!? ropade hon gång på gång.
 
-Mmmm, mumlade jag till svar och gnuggade mig i ögonen.
 
-Klockan är mycket gumman det är dags att gå upp nu!
 
 
Jag insåg att jag fortfarande låg i badet. Huden var alldeles knottrig av det kalla vattnet som låg som ett täcke över min kropp. Jag virade en handduk runt mig och tappade ur badet. Jag gick fort in på mitt rum och drog på mig min pyjamas. Jag slängde mig fort under täcket i hopp om att återfå värmen så fort som möjligt. Drömmarnas värld välkomnade mig ännu en gång.
 
 
Mobilen vibrerade ljudligt alldeles intill mitt öra. Jag sneglade på klockan som visade 03:00. Jag suckade högt samtidigt som ilskan kom krypandes in i kroppen på mig. Jag letade fram min mobil, tittade inte ens på vem det var som ringde innan jag svarade. Antog att det var Vilma som fått reda på allting, hon hade antagligen träffat på Liam eller någonting liknande. Henne hade jag ju inte sagt ett ord till än..
 
 
 
-Vad är ditt problem? svarade jag tjurigt.
 
-It's me.. mumlade Liam.
 
 
Jag stelnade till och tittade på displayen en gång till för att försäkra mig om att det inte var någon skämtare som låtsades. Men mycket riktigt var det faktiskt Liam som ringde.
 
 
-Are you still there? frågade han tyst.
 
-What part of  'We need to take a break'  did you not understand Liam? svarade jag, men ångrade mitt svar.
 
-I just wanted to see if you were okay. And I just wanted to s..
 
-I don't care what you wanted to do! It's three in the morning Liam, stop it!
 
 
Jag stängde ilsket av samtalet, försökte att andas ut ilskan. Vilken kille ringde än mitt i natten? Varför förstod han inte att jag behövde vara ifred för att kunna släppa allt det här? Vad var det som var så svårt att förstå?
Mina starka känslor för Liam som fanns djupt inombords letade sig sakta fram. Plötsligt ångrade jag att jag varit så arg och hård mot honom. Han kanske ville någonting viktigt, någonting som inte kunde vänta? Jag klämde tillbaka tårarna som brände bakom mina ögonlock och drog täcket över huvudet. Varför behöve kärleken vara så svår hela tiden?
 
Liam's perspektiv:
Hon slängde ilsket på luren innan jag hann avsluta det jag ville få sagt. Det jag hade legat och grubblat på i flera timmar, det som jag inte vågade göra.
 
 
-I just wanted to say that I love you, sa jag innan jag frustrerat slängde ifrån mig mobilen.
 
 
Jag visste att hon inte hörde. Hon hörde inte det jag tänkte på nu. Hon kunde inte heller se hur djupt sårad jag var. Hur skyldig jag kände mig.
Jag reste mig upp från sängen och drog snabbt på mig joggingbyxor och en hoodie. Jag småsprang ut i hallen, låste sedan upp och gick ut i den svarta korridoren. Jag låste dörren bakom mig igen och gick fort tre rum ifrån mitt. Jag ryckte upp dörren eftersom jag visste att den aldrig var låst.
Jag klev in i den kolsvarta sviten, ett svagt ljus lyste från vardagsrummet. Jag tassade försiktigt in och hittade Niall sittandes i soffan med ett glas cola bredvid sig. Han reste sig upp när han såg mig. Jag gick snabbt fram till honom och slängde armarna om hans hals. Tårarna forsade nerför mina kinder.
 
 
-Liam what is it? frågade han oroligt och strök mig över ryggen.
 
-I'm sorry Niall. I'm so sorry for what I did earlier today, snyftade jag.
 
-It's okay Liam, it's okay.
 
 
Jag satte mig ner i soffan och gömde ansiktet mellan knäna. Niall gick fort ut i köket och väsnades, kom snart tillbaka med ett stort glas cola. Jag tog några klunkar och lutade mig sedan tillbaka, torkade mina kinder torra med tröjärmen.
 
 
-Tell me everything. You're my best friend Liam and I'll always be here for you no matter what. What happened between you and Gabbi?
 
 
Jag tog ett djupt andetag och såg på honom. De djupt blåa ögonen såg rakt igenom mig, han visste vad som stod på även om jag inte sagt ett ord till honom ännu. Jag började sakta berätta allting, Niall satt tyst bredvid mig och lyssnade på vartenda ord jag sa, nickade till då och då. Tårarna rann hejdlöst nerför kinderna ännu en gång, det verkade som att dom aldrig tog slut. Som att jag hade ett helt hav bakom ögonen som envisades med att komma ut. Jag tog en klunk cola när jag var klar, tittade på Niall som nu hade ögonen blanka av tårar. Han hasade sig närmare mig och gav mig en hård och lång kram.
 
 
-I don't know anything about relationships because I've never had a serious one. But I know that she will come back to you, I promise.
 
 
Jag kramade hårt tillbaka och log samtidigt som jag grät hysteriskt. Världens bästa vän, brodern jag aldrig fick.. Det var Niall. Och jag skulle alltid ta hand om honom som en lillebror. Jag skulle se till så att han aldrig behövde bli sårad eller gå igenom såna här svåra tider. Hans hjärta var av guld. Rent guld.
 
 
-Thank you, snyftade jag.
 
 
___________________________________________________________________________
Förlåt för att det varit så lång tid mellan kapitlena. Jobbar på mig själv nu för tillfället, är inte den starkaste personen längre. Har inte haft någon motivation till att skriva, men jag kom på att varför skriver jag bara inte när jag mår dåligt? Skriva av mig sorgen och ilskan. Det kan vara någonting att klura på..
Iallafall! Vad tyckte ni om kapitlet!? Är inte i topp skriv-form just nu men det kommer!

Förlåt.

Har inte skrivit på superlänge.. Jag vet. Förlåt så hemskt mycket för det.
Det snurrar och bankar i mitt huvud just nu, har så mycket att tänka på och jag är ständigt orolig och virrig. Jag kommer att skriva så fort jag är bra, så fort jag har humöret till det, och tiden såklart. Men jag har inte lagt ner novellen!

Kapitel 58. | Please, please, don't leave me.

Jag satte mig i bilen, frusen och förvirrad med mamma nyfiket stirrande på mig bredvid. Hon såg väl på mig att jag inte var på humör i just den stunden, för hon sa ingenting. Inte ett enda ord under de få minuterna som det tog innan vi var hemma. Vi parkerade bredvid huset och jag klev snabbt ur och nästan rusade in. Jag slängde snabbt av mig skorna och började sedan tappa upp ett ångande hett bad. Jag drog av mig de våta kläderna som hade en stark doft av nyfallet regn. Jag satte mig sakta ner i badet. Huden brände och stack när det heta vattnet täckte min kropp. Kylan försvann efter några minuter och jag var äntligen varm igen. Jag slöt ögonen och lät en orolig sömn välkomna mig med sina obehagliga drömmar.
_______________________________________________________________________________
Liam's perspektiv;
Det dunkade i huvudet på mig när jag slarvigt slängde in tältet i bakluckan på bilen. Om det var ilska eller sorg visste jag inte. Lite av varje kanske. Jag var så arg på mig själv. Det var alltid jag som förstörde någonting bra. Som om det alltid var jag som slarvade bort den sista biten till pusslet och förstörde allting. Jag satte mig i bilen, spände fast mig och lutade mig tillbaka i sätet.
 
 
 
-You don't want to talk about it I guess? frågade Paul försiktigt.
 
 
 
Jag skakade bara på huvudet och stirrade tomt ut genom fönstret, bort från Paul's nyfikna blickar som visade att han hade tusen frågor som han ville ha svar på. Just nu ville jag bara ha min säng. Att få ligga i sängen med musiken dunkandes i hörlurarna var det bästa jag visste när jag bara ville skjuta verkligheten åt sidan för en stund. Jag brukade lyssna igenom vårt album och tänka på alla minnen från varenda låt vi spelat in. Jag mindes varenda studio vi varit i, vad vi hittat på för saker i studion bara för att retas med våra låtskrivare. Det fick mig att komma till en annan värld helt enkelt. Jag blev tvungen att tänka på någonting annat.
 
Paul parkerade bilen i ett privatgarage. Jag klev fort ut och började gå mot entrén.
 
 
 
-Wait! stoppade Paul mig.
 
 
 
Jag tittade irriterat på honom. Kunde han inte bara läsa mina tankar och förstå att jag ville in och slänga mig i sängen?
 
 
 
-You'll need this.. sade han och räckte mig en grå huvtröja.
 
 
 
Jag log snett och krånglade på mig den, drog luvan över huvudet. Inte många meter utanför hotellet stod det en stor massa med fans och några få paparazzis vid sidan om som riktade kamerorna mot mig så fort de såg mig komma gåendes på trottoaren. Jag drog ner huvan över ögonen och höll mig tätt bakom Paul.
Tjejskriken ekade i mitt huvud, ljudet från kamerorna hördes tydligt. Varenda liten bild de knäppte hördes så tydligt för stunden.
 
 
 
-Back off girls! He's tired! ropade Paul strängt till tjejerna som flockades runt om oss.
 
 
 
Efter mycket om och men stod vi äntligen innanför hotelldörrarna. Jag drog av mig luvan och tittade upp. Niall satt i en soffa längre bort och läste en tidning. Han tittade upp, slängde snabbt iväg tidningen när han såg att det var jag. Han såg orolig ut. Han kom snabbt gåendes mot mig med armarna utsträckta.
 
 
 
-What's wrong Liam? frågade han och stannade upp några meter framför mig.
 
 
-I don't want to talk about it, mumlade jag och gick förbi honom utan att ens titta.
 
 
-But what happe..
 
 
-I said, I don't want to fucking talk about it! Accept it! röt jag hårt till honom och rusade snabbt uppför trapporna.
 
 
 
Niall's ledsna ögon brände i nacken på mig trots att han inte längre var där. Det brände och sved i mina ögon, kunde inte tårarna vänta tills jag åtminstone var innanför rumsdörren? En tår droppade ner på tröjan som ett blankt 'Nej' till svar. Jag snyftade högt och vände in mot gången där mitt rum låg.
Inte en människa syntes till. Jag rotade snabbt upp mina rumsnycklar ur byxfickan och klev in i mitt rum, låste dörren bakom mig. Jag kunde inte hålla tårarna inne längre. Jag satte mig med ryggen mot dörren och grät högt. Det gick många minuter, men tårarna verkade aldrig vilja sluta rinna. Jag reste mig upp igen, slängde av mig skorna och hoodien. Jag släpade fötterna mot köket, letade fram ett A4 papper och en penna. Jag satte mig ner vid soffbordet och tänkte. Jag satte sedan pennan mot pappret och skrev allt som kom upp i mitt huvud.
 
 
"Gabriella. You're the one I want to live with for the rest of my life. I've been deply in love with you since the first time I saw you at the signing. And my feelings for you will never change. Ever. I can't give you everything in the world, but I can give you my heart and my love. And I can promise"

Tre tårar föll ner från min kind och landade med jämna mellanrum på pappret. Jag gned med handflatorna runt ögonen, torkade bort det blöta från mina kinder och snyftade. Jag satte pennan mot pappret igen och fortsatte.
 
 
"that I'll love you everyday for the rest of my life. I love you Gabriella, don't ever forget that. I will do everything to keep you as my girlfriend forever. Please, please.. Don't leave me. I love you so much."
 
 
Jag lade ifrån mig pennan och reste mig upp, gick in i badrummet och tog en lång varm dusch. Jag lät det heta vattnet rinna längs med min kropp länge innan jag klev ut, virade en handduk runt höfterna och rakade bort de små fjunen på mina kindben och på hakan. Jag gick sedan ut i köket, gjorde iordning två smörgåsar och hällde upp ett glas juice innan jag nästan sprang in på mitt rum och slängde mig i sängen. Jag tog upp min laptop från golvet och klickade mig raka vägen in på twitter. Jag hade inte skrivit någonting på två dagar.. Kände att det var dags att skriva någonting och låtsas som att allt var bra.
 
 
 
'Sorry I couldn't stop outside the hotel today guys! I was in a hurry.'
 
 
Jag klickade på 'post tweet' och lutade mig tillbaka och tog ett stort bett från smörgåsen. Några sekunder gick och sedan började tweets snabbt rulla in till mig. Jag började sakta läsa igenom dom. De flesta var lugna och snälla tweets, som vanligt. Plötsligt stelnade hela kroppen till. Jag läste en rad med arga tweets till mig. "I stood outside in the rain for hours! Is this what I deserve!?"   "THAT'S SO RUDE LIAM!"   "Next time I'll stay at home, I don't want to stand outside and wait for NOTHING!!"
 
Jag hade ljugit för dom för första gången. Jag hade inte alls bråttom. De förtjänade att få veta sanningen, varför skriver jag det bara inte? Jag brukade jämt läsa de elaka meddelandena utan dåligt samvete för jag visste att jag inte hade gjort något fel. Det var bara haters som försökte trycka ner mig. Men nu sved det inombords, det gjorde så fruktansvärt ont. De förtjänade inte det här.
 
 
'You guys deserve to hear the truth. I'm really sad at the moment, I was almost crying when I walked through the crowd. I'll be fine in a couple of days, don't worry. Love you no matter what. x'
 
 
Ännu en tår rullade nerför min kind och droppade ner på täcket som jag virat runt omkring mig. Ännu fler twittrade till mig efter det jag skrivit den här gången. Jag pressade ihop ögonen och klickade in för att se vad de skrivit.
 
 
"I'm so sorry Liam. Everything's gonna be alright. Stay strong. x"     "I'll always wait for you outside the hotel Liam, no matter what. Love you! x"    "What has happened babe?"
 
 
Snart var  'Everything will be alright Liam'  nummer ett på trend listan. Jag älskade fansen så obeskrivligt mycket. De var alltid där för mig och stöttade mig genom allting. Ärlighet varade längst, det hade jag precis fått ett stort bevis på. Jag skulle vinna tillbaka Gabriella's hjärta med hjälp av ärlighet. Det var en sak som var säker. Jag slog igen datorn och lade ner den på golvet igen och åt upp mina smörgåsar, lät tankarna vandra fritt i huvudet på mig.
Plötsligt tänkte jag på Niall. Hur han tittat oroligt på mig när jag dyngsur kom gåendes, hur jag svurit till honom för att han brydde sig. Det var inte rätt. Jag bestämde mig kvickt för att prata med honom dagen därpå, reda ut alltihop och förklara mig. Om jag ens fick en chans till att göra det..
 
__________________________________________________________________________________
Väldigt känslosamt kapitel.. Liam är helt förkrossad. Vad ska han göra härnäst? Kommer han lösa allting på egen hand? Vad känner Niall inom sig just nu tror ni..?
Kommentera vad ni tycker, får inte mycket kommentarer på sistone och har tappat väldigt mycket läsare för att jag har varit på ridläger och sådant.. Snälla kommentera. Det motiverar mig så obeskrivligt mycket. Ni är bäst!♥

Kapitel 57. | Broken.

Vad fan hade jag gjort? Hade jag förstört min chans att äntligen hitta en tjej som älskade mig för den jag var och inte för att jag var Liam Payne från One Direction. Hade jag sumpat ännu en tjej som jag älskar så att det gör ont?
Fan, fan, fan!
Jag sprang in i tältet igen, letade fort fram min mobil och skrev fort in Gabriella's nummer, hoppades att hon skulle svara.
 
-Leave me alone Liam, you don't love me! Admit it! skrek hon till mig kippandes efter andan och med gråten i halsen.
 
-Come back Gabriella, I love you more than I love life!
____________________________________________________________________________________
 
Gabriella's perspektiv;
Regnet öste inte på lika hårt under trädens kronor. "Skönt det" tänkte jag för mig själv och försökte torka bort mina tårar som envisades med att rinna nerför mina kinder.
 
Hade jag överreagerat totalt? Uppfattat allt på helt fel sätt? Jag älskade Liam, mer än någonting annat. Men min avundsjuka sida av mig själv var så känslig, så känslig att jag blev kokande arg på mig själv. Men jag visste vad som hänt mellan Danielle och honom. Jag tålde helt enkelt inte att höra hennes namn nämnas i mitt och Liam's förhållande, jag accepterade det inte.
 
Liam var alldeles tyst i luren. Jag ville ladda upp någonting riktigt elakt att säga, någonting som fick honom riktigt ledsen. Men jag kunde inte. Jag älskade honom för mycket för att se honom ännu mer förstörd än vad han redan var.
 
 
-Please come back.. viskade han tyst. You don't know what I was going to say.
 
 
Jag snyftade ett svar tillbaka, hoppades på att han skulle börja berätta vad det var han skulle säga. Ett pipande ljud hördes och sedan låstes min mobil igen. Jag stirrade förvånat på den, förstod inte att han faktiskt slängt på luren i örat på mig. Plötsligt kände jag en darrig hand ta tag i min arm, jag vände mig skräckslaget om och blev omfamnad av ett par starka armar och en mjuk, fuktig kyss.
Jag slappnade av,lät våra tungor mötas och leka med varandra. Plötsligt slutade han tvärt upp och kramade mig hårt.
 
 
-Our relationship is the best thing that has ever happened to me, Gabbi.
 
 
Hans röst var sprucken, bevisade fort att han grät tyst i mina armar. Mitt hjärta slog trippelvolter, hans ord flög snabbt förbi i mitt huvud och jag kände mig ond inombords. Hade jag verkligen fått självaste Liam Payne att gråta? Skulle jag ens tro på det han sagt?
 
 
-We should take a break for a few days Liam.
 
 
Jag blev förvånad av vad jag just hade slängt ur mig. Jag backade snabbt ut från hans famn, stod plötsligt framför honom. Jag möttes av hans rödgråtna, trötta ögon som tittade ledsamt på mig. Jag började rulla med en sten på marken med foten, vågande inte titta på honom. Jag ville inte börja gråta igen.
 
 
 
-Are we done or is it just a break..? frågade han med en mycket mer stabil röst.
 
 
-It's just a break, I need to get myself together..
 
 
-I don't want to lose you.
 
 
'I don't want to lose you either' tänkte jag i mitt huvud. Jag ville aldrig förlora killen som fick min vardag att bli så mycket enklare, han som jag i framtiden ville ha barn med. Han som jag ville gifta mig med, bli gammal med. Men sanningen var den att jag behövde tid att göra mig själv till en bättre människa. Jag behövde jobba med mina problem som jag hade, avundsjukan till exempel. Den måste lämna mig om jag och Liam ska få det här att funka.
 
 
-I'll call Paul so he can pick you up.. sa han och började sakta lunka bort mot tältet igen.
 
 
Det gjorde ont i mig att se honom släpa benen efter sig med huvudet tippat framåt. Han var krossad, det stod som skrivet i ett moln över honom. Jag ville inte vara tjejen som sårade Liam Payne. Det skulle inte stå i media, ingen skulle få reda på detta. Det var trots allt bara en paus, vi skulle lösa det här fint utan problem. Jag älskade honom, men jag ville inte ljuga för honom och befinna mig i ett förhållande där jag har problem med mig själv.
 
 
-No you don't have to, I can call my parents so they can pick me up, svarade jag tillbaka.
 
-Can I at least follow you to the car..? frågade han blygt och vände sig om.
 
 
Jag nickade och tog upp mobilen ur fickan, ringde min mamma och bad henne komma. 'Dröjer högst 10 minuter!' sa hon innan hon lade på och lämnade mig ensam med Liam som jag precis hade krossat i tusen bitar. Han gick och smsade, jag antog att han bad Paul hämta honom. Efter någon minut kom vi ut på vägen där mamma snart skulle hämta mig. Liam drog ännu en gång in mig i en varm och hård kram. Vi sa ingenting, stod bara där med våra armar om varandra. Det kändes tryggt att ha honom där trots att jag varit en sådan stor idiot mot honom den senaste halvtimmen. Plötsligt hördes ett brummande ljud från en bilmotor och inte långt efter det stod mamma parkerad med bilen alldeles intill mig och Liam. Hon tittade nyfiket på oss och körde fram en liten bit till för att lämna oss någorlunda ifred. Hans grepp om mig lossade sakta, han såg mig rakt in i ögonen.
 
 
-Call me when you're ready, sa han bestämt och släppte mig helt.
 
 
-What do you mean with "ready"? frågade jag förvirrat.
 
 
-You'll know when you're ready Gabriella, svarade han lugnt tillbaka och gick samma väg tillbaka som vi hade gått.
 
 
Jag satte mig i bilen, frusen och förvirrad med mamma nyfiket stirrande på mig bredvid. Hon såg väl på mig att jag inte var på humör i just den stunden, för hon sa ingenting. Inte ett enda ord under de få minuterna som det tog innan vi var hemma. Vi parkerade bredvid huset och jag klev snabbt ur och nästan rusade in. Jag slängde snabbt av mig skorna och började sedan tappa upp ett ångande hett bad. Jag drog av mig de våta kläderna som hade en stark doft av nyfallet regn. Jag satte mig sakta ner i badet. Huden brände och stack när det heta vattnet täckte min kropp. Kylan försvann efter några minuter och jag var äntligen varm igen. Jag slöt ögonen och lät en orolig sömn välkomna mig med sina obehagliga drömmar.
____________________________________________________________________________
Det var tänkt att detta kapitlet skulle bli längre, men en sak hände och min hjärna lade av, nu orkar jag inte skriva.. Ska krypa in under täcket och glo på en massa filmer resten av kvällen, orkar ingenting annat..
Men vad tror ni händer härnäst? Jag har massor med idéer om kommande kapitel och nästa kommer ut inom några dagar så håll utkik! Förlåt för att jag dröjde med detta och att det blev så kort, förlåt tusen gånger om♥

NU ÅKER JAG.

Hejsan alla underbara läsare! Gillade ni kapitel 56? Jag tyckte att det blev riktigt spännande där i slutet mellan Gabriella och Liam faktiskt... Dom har ju haft så mycket romantik så tänkte att det kanske skulle bli en liten gnutta drama mellan just dom två. Hoppas det var ok!
Nu är jag iallafall uppe, har inte sovit på ungefär ett dygn men ska iväg på ridläger i Kristianstad nu, Fenix Park heter lägret. Så jag kommer INTE uppdatera på MINST en vecka här!! Så att ni inte tror att jag dränkt mig eller liknande haha.. :)
Hoppas ni har ett bra sommarlov och hittar på roliga saker ni med!

Kapitel 56. | I need you in my life.

-I wanna be with you, I wanna feel your love, I wanna lay beside you..

Jag gosade in mig ännu mer i hans armar och kysste honom mjukt på halsen, log stort. Min favoritlåt. Han fortsatte att sjunga och vaggade mig sakta i hans famn.

-You know I'll be your life, your voice. Your reason to be, my life, my heart is breathing for this..
____________________________________________________________________________________
 
Zayn's perspektiv
Jag hade varit vaken hela natten, inte sovit en blund. Regnet smattrade mjukt på sovrumsfönstret. 
 
Niall och jag hade vingligt följt efter Sophia och Johanna ner till entrén där vi kramades och sade hejdå igår natt. Hur vi hade stött på dom från första början visste jag inte och hur vi plötsligt hade festat med dom visste jag inte heller. Det var jobbigt att ha minnesluckor från stunder man faktiskt behövde minnas. En sak jag mindes var Sophia's ögon. Ljusbruna. De hade satt sig rejält på minnet och jag mindes hur söt hon faktiskt hade varit när hon tittat blygt på mig under hela kvällen.

Plötsligt kände jag en hand snudda min arm, jag ryckte till och tittade förskräckt åt sidan och möttes av Niall's morgontrötta léende. Han var fullt påklädd men slängde sig i sängen iallafall, fuktig av regnet som öste ner utanför. Jag pustade ut och insåg hur löjlig jag måste sätt ut när jag väcktes ur mina tankar sådär.
 
 
 
-Where have you been? frågade jag och gnuggade honom i håret.
 
 
-I bought breakfast for Liam and Gabriella. They're camping you know..
 
 
 
Mindes jag inte att Niall hade åkt iväg? Jag stirrade konstigt på honom, kanske hade jag somnat för någon minut ändå, men det mindes jag väl inte heller. Han hade ju inte varit där när jag vaknat isåfall.. Jag skakade trött på huvudet. Jag var så trött på alla dessa minnesluckor från dumma fyllor. Var jag fortfarande full kanske?
 
 
 
-Why are you awake? frågade Niall och försökte kväva en gäspning. You look tired, fortsatte han sedan.
 
 
-I know.. I haven't slept so much, svarade jag och sträckte på mig.
 
 
-Why?
 
 
Jag kliade mig bekymrat i nacken och vred på mig, stirrade upp i taket med min tomma blick. Det var en bra fråga.. Varför hade jag inte kunnat sova? Inte ens jag själv visste det.
 
 
-What happened last night? frågade jag sedan snabbt och såg rakt in i Niall's ögon.
 
 
Han skrattade lågt, lade sedan huvudet på sne och stirrade underligt på mig med ett varmt léende, som om jag precis ställt världens knasigaste fråga. Hade jag det?
 
 
-You kissed her, Zayn, svarade han sedan och log ännu bredare.
 
 
-Kissed who?
 
 
-Sophia.
 
 
Liam's perspektiv
-I hate rain, muttrade jag surt och drog täcket över huvudet.
 
Gabriella fnissade och drog ner det igen, kysste mig mjukt på läpparna och började leka försiktigt med mitt hår. Jag slöt ögonen och njöt av varenda rysning jag fick när hon nådde hårtopparna, njöt av att höra henne skratta lågt varenda gång jag visade hur mycket jag rös av det. Plötsligt var det inte så farligt med regn längre. Gabriella's närhet fick mig att bli varmare inombords än någonsin. Inte ens Danielle hade fått mig att känna såhär.
 
Jag spärrade upp ögonen och gav mig själv ett slag i huvudet med tankarna. Inte tänka på Danielle, Liam. Hon är ute ur ditt liv för länge sedan, ni lämnade varandra för att få det bättre. Ni har det bättre utan varandra. Ta vara på tjejen som ligger i din famn istället, som aldrig kommer lämna dig eller låta dig gå. Och du ska aldrig någonsin lämna henne heller.
 
 
-Liam what is it? frågade Gabriella och väckte mig ur mina arga tankar.
 
 
-What do you mean babe? frågade jag tillbaka och försökte dölja hur arg jag var på mig själv för att jag tänkt på Danielle.
 
 
-You look like you've seen a ghost, sa hon sedan med allvarlig röst.
 
 
-Don't worry honey, I'm fine.
 
 
Hon ryckte på axlarna och lade sig ner bredvid mig igen, men fortsatte inte med att dra sina fingrar genom mitt hår, eller ens lägga en arm om mig. Hon var iskall och stel i hela kroppen. Jag lade en arm om henne för att visa att jag ville ha henne där. Hon svarade inte på det, låg bara kvar och vände bort blicken från mig. Jag suckade tungt och pressade ihop ögonen.
 
 
-Danielle crossed my mind, sa jag fort.
 
 
 
Hon vände tillbaka blicken mot mig och tittade surt på mig med tårar i ögonen.
 
 
 
-Why? frågade hon och försökte hålla tillbaka rösten.
 
 
-I don't know, började jag lugnt. Our relationship wasn't good at all. And then I thought of ours..
 
 
-Isn't our relationship good either?! sade hon högt och reste sig upp.
 
 
-No Gabbi! You are the..
 
 
-Forget it Liam, you don't have to explain things to me I'm not stupid. If you don't love me, say it!
 
 
Hon reste sig kvickt upp med tårarna rinnandes nerför hennes kinder, klädde på sig och sprang sedan ut i ösregnet snyftandes. Jag reste mig upp och sprang ut efter henne, insåg att hon sprang fort bort mot skogen, aldrig att jag skulle hinna ikapp henne nu. Jag blundade hårt och höll händerna för mitt ansikte, föll ihop på knä och kände hur tårarna brände bakom mina ögonlock. Vad fan hade jag gjort? Hade jag förstört min chans att äntligen hitta en tjej som älskade mig för den jag var och inte för att jag var Liam Payne från One Direction. Hade jag sumpat ännu en tjej som jag älskar så att det gör ont?
Fan, fan, fan!
Jag sprang in i tältet igen, letade fort fram min mobil och skrev fort in Gabriella's nummer, hoppades att hon skulle svara.
 
 
 
-Leave me alone Liam, you don't love me! Admit it! skrek hon till mig kippandes efter andan och med gråten i halsen.
 
 
-Come back Gabriella, I love you more than I love life!
 
 
___________________________________________________________________________________
Spännande spännande! Zayn har kysst en annan tjej samtidigt som han är kär i Gabriella.
Gabriella och Liam har precis haft sitt första och kanske största bråk... Hur löser dom det?
Fortsättning kommer så fort jag har tid!♥

Har dröjt lite.

Hejsan! Har inte skrivit här på länge jag vet men har försökt njuta av mitt sommarlov tillsammans med mina kära vänner och det kommer jag absolut fortsätta med. Blir inte så ea uppdatering dom närmsta två veckorna för jag åker på ridläger i skåne nästa lördag. Kommer dock nytt kapitel ikväll eller imorgonkväll. Håll utkik!

Kapitel 55. | Love is in the air.

Harry kanske inte skojade ändå.. Jag log ett busigt léende för mig själv och tog ännu en tugga av smörgåsen. Harry hade en viktig uppgift framför sig just nu. Han skulle tala om allt som hade hänt kvällen innan. Vilka de två tjejerna var, hur mycket jag hade hällt i mig, och speciellt om vad han och jag hade gjort. Jag såg verkligen fram emot att se hur han skulle tackla den situationen. Harry var inte den bästa på att prata om sånna saker, han var däremot bättre på att genomföra dom.
___________________________________________________________________________________________

Vilma's perspektiv
Huvudvärken hade långsamt börjat försvinna och jag kunde tänka mer klart. Jag reste mig upp ur soffan och började plocka upp lite tomma flaskor och burkar som låg överallt och gick sedan ut till köket och lade ner allting på köksbänken. Harry såg underligt på mig och lade en hand på min axel som fyllde hela min kropp med värme. Hans närvaro gjorde mig fortfarande helt pirrig i hela kroppen.


-Let me take care of that, sa han och drog mig intill sig i en varm kram.


Han sniffade försiktigt på mitt hår och pustade sedan ut och log ett snett léende mot mig,kysste mig i pannan och började fixa med disken igen.



-You should take a shower babe, sa han.



Jag nickade och gick lydigt in på toaletten, låste om mig och drog av mig de smutsiga underkläderna. Jag luktade försiktigt på mitt hår och förstod varför Harry sett så besvärad ut när han gjort likadant. Det var en blandad doft av sprit och Harry's väldoftande soffa som jag tydligen hade sovit på hela natten.


-Inte någon bra kombination.. sa jag tyst för mig själv.


Jag släpade fötterna in i duschen och lät vattnet strila sakta ner över min kropp samtidigt som jag löddrade in mig i massor av schampo och en kräm med doft av avocado. Jag skruvade upp värmen ytterligar,kände hur det varma vattnet brände min hud och det ganska stora badrummet blev värmefyllt. Efter att det hade gått ungefär 20 minuter bestämde jag mig för att min duschtid var slut för idag. Jag skruvade av duschen, drog duschdrapperiet åt sidan och insåg snart hur varmt jag verkligen duschat. Det ångade om min kropp och hela badrummet var alldeles dimmigt. Jag virade en handduk runt omkring min kropp och gick fram till spegeln och strök bort imman med handflatan. Jag konstaterade att jag genast såg mycket piggare ut, ögonen var klarvakna och kinderna rosiga. Jag grabbade tag om Harry's rakhyvel som låg på handfatet och började dra den sakta över mitt vänstra ben. Jag antog att det inte gjorde någonting om jag lånade den en enstaka gång.
När jag var klar jag lade jag mig ifrån den igen på samma ställe, låste upp badrumsdörren och klev ut. Mina ögon spärrades fort upp, kunde inte riktigt tro på det jag såg. På 20 minuter hade Harry städat hela lägenheten. Ingen disk låg på diskon, inga flaskor eller burkar någonstans, allt var bäddat och golven var dammsugade.



-What do you think?! ropade Harry från sovrummet.


-It looks really fresh Haz! ropade jag tillbaka.



Jag gick in på sovrummet och möttes av en mycket sliten, och till min stora förvåning, en naken Harry. Jag vände mig om fort som tusan och lutade pannan mot dörrkarmen.



-Tell me when I can turn around again, sa jag och skrattade högt.


-Now, sa han sedan och jag vände mig om igen.



Hans ögon var lite röda och håret var ruffsigare än någonsin. Han log stort mot mig, bytte sedan ut léendet mot en gäspning och slängde sig på rygg på den nybäddade sängen. Han placerade armarna bakom huvudet som stöd och pustade ut, gjorde en gest till mig att jag skulle komma.
Jag log som ett svar tillbaka och kravlade mig upp på sängen och satte mig gränsle över honom, kysste honom rätt på munnen och började sedan försöka trassla ut hans toviga lockar. Han placerade sina händer straxt ovanför min rumpa, plötsligt slog en doft av svett och än en gång sprit mot mig.



-You should take a shower as well Harry, sa jag och smekte med händerna över hans muskulösa mage.


-Yeah I know, svarade han trött med slutna ögon.


-I have to call my mum.. sa jag efter några sekunder och gled sakta av honom och gick ut mot vardagsrummet.


-Why?


-I don't have any clothes here, svarade jag och grabbade tag i min mobil som Harry lagt på köksbänken.


-Yes you have! ropade han.



Jag stannade tvärt upp och väntade på att han skulle säga någonting mer. Jag visste mycket väl att jag inte hade några kläder här, jag hade inte tagit med mig några igår när jag kom. Eller hade vi varit hemma hos mig igår på fyllan också?



-Your mum was here when you were showering, she left a bag full with clothes and stuff, fortsatte han sedan.



Jag skakade på huvudet och log glatt, min mamma visste verkligen när jag behövde henne. Hon kände mig alldeles för väl. Jag gick in på sovrummet igen och möttes av Harry i dörrkarmen med en handduk runt hans hals. Han gav mig en mjuk kyss i pannan och talade om att han skulle gå in och ta en dusch han också.
En stor, svart väska låg på "min" sida av sängen och precis som Harry sagt var den full med kläder, hon hade även packat ner en tandborste så jag antar att hon trodde att jag skulle vara hemifrån ett tag. Jag öppnade sidofacket och fick syn på ett vitt kuvert, inget var skrivet på det. Jag öppnade det omsorgsfullt och plockade sedan upp 1200 kronor och ett brev. Jag tryckte ner pengarna i kuvertet igen och började sedan läsa.



'Hej gumman.
Som du ser har jag packat ner väldigt mycket åt dig här och anledningen till det får du snart veta. Du stod i duschen när jag kom så jag passade på att skriva ner ett brev lite slarvigt till dig. Måste passa på att säga att du verkligen skaffat dig en stilig pojkvän, fast det kanske jag redan har sagt. Du måste ringa och tala om för mig hur då mår sedan, det är rätt stökigt här så jag antar att ni haft någon slags fest. Harry städar för fullt här just nu.
Men anledningen till att jag skriver det här är att jag vill att du håller dig hemifrån i några dagar.. Eller det bestämmer du ju själv men din gamla pojkvän Jonathan var här och sökte dig tillsammans med någon annan tjej igår precis efter att du hade åkt iväg. Jag sa att du var iväg med ett par kompisar till Malmö i en vecka för shopping och annat skoj. Jag tyckte att de verkade lite underliga så jag ville inte riktigt säga sanningen. Och jag vill absolut inte att du råkar ut för trubbel, du vet att du kan tala om för mig om det är någonting viktigt som jag behöver veta.
Ta hand om dig och ha så kul med Harry och dom andra så ses vi snart igen! Hör gärna av dig. Puss / Mamma.'



Jonathan och en annan tjej..? Jag fnyste tyst för mig själv och stoppade sedan ner brevet slarvigt i väskan och började klä på mig. Varför skulle Jonathan vilja prata med mig för, och varför med en annan tjej? Jag bestämde mig direkt för att strunta i vad mamma skrivit, hon kunde vara lite överkänslig när det kom till mina vänner som hon inte kände så bra. Hon hade nog bara överreagerat, stackars mamma. Inte hade hon varit tvungen att ljuga heller, tänk om Jonathan skulle få syn på mig nu här i Stockholm. Vad skulle han tro om min mamma då? Men jag kunde inte vara arg på henne för att hon ville skydda mig, självklart inte.

Jag krånglade till slut på mig en ljusblå, ganska kort klänning, tog en skvätt av min Britney Spears parfym och slängde mig sedan på sängen igen och drog in den nya doften av mig själv som inte var så främmande. Schampo, nytvättade kläder och parfym. Jag var inte tjejen som luktade unket och hade fettigt hår precis.
Plötsligt kom Harry lunkandes in på rummet med handduken slarvigt knuten runt höfterna, vattnet droppade från hans hår. Jag stirrade på honom när han rotade runt i byrån, försökte hitta någonting snyggt och någorlunda svalt en mulen men varm dag som denna. Han vände sig om och möttes av mina stirrande ögon. Han log snett och kastade sig ner bredvid mig, slöt sina ögon och lade en arm om mig. Plötsligt började regnet smattra mot fönstret, jag suckade besvärat och såg ner på min klänning som verkligen skulle bli för kall att bära nu, folk skulle stirra på mig som om jag inte var riktigt klok om jag gick ut iklädd i detta.



-I think we have to stay inside and cuddle today, what do you think of that idea? frågade han och tittade på mig med glada ögon.



Jag blev genast gladare när jag insåg att jag låg här tillsammans med Harry Styles. Léendet smög sig fram på mina läppar när han frågade om jag ville stanna inne och bara mysa tillsammans med honom resten av dagen.



-Sounds nice, svarade jag och kysste honom rakt på munnen.



Han log mitt under kyssen, reste sig sedan kvickt upp och drog ner persiennerna. Han stängde sedan igen sovrumsdörren och släckte lampan.



-Shut the door... började jag tyst sjunga för att se hur han reagerade.


-Turn the light off.. fortsatte han och skrattade sedan.


Vi kröp ner under täcket, han drog mig närmare intill honom och placerade sina starka armar runt mig, kysste mig sedan i pannan och fortsatte:



-I wanna be with you, I wanna feel your love, I wanna lay beside you..



Jag gosade in mig ännu mer i hans armar och kysste honom mjukt på halsen, log stort. Min favoritlåt. Han fortsatte att sjunga och vaggade mig sakta i hans famn.



-You know I'll be your life, your voice. Your reason to be, my life, my heart is breathing for this..

 
___________________________________________________________________________________________
Åååh så mycket kärlek. Så vackert ♥
Men vad är Jonathan ute efter den här gången tror ni? Och vem är tjejen han har släpat med sig..?
Kommentera massvis nu, ni är så duktiga på det! Blev väldigt nöjd med detta, ganska långa, kapitel. Hoppas ni är nöjda också!♥

Kapitel 54. | I've got a hangover.

Hon såg genast mycket nöjdare ut, tog för sig av maten igen och såg helt bekymmerlös ut. Hur länge skulle jag egentligen få behöva dölja det här för henne? Jag visste inte vad som var mest fel. Att berätta för henne om Zayn's känslor, eller att fortsätta dölja det. Det bästa var att jag skulle försöka strunta i det istället. Zayn däremot behövde glömma henne, inte imorgon, inte nästa vecka, utan nu. Direkt.
______________________________________________________________________________________________

Gabriella's perspektiv
Jag slängde i mig frukosten, eller ja frukost och frukost..Jag hade aldrig haft Mc Donalds som "frukost" förut. Jag sneglade försiktigt på Liam i smyg som då och då försökte gnugga bort påsarna under ögonen utan resultat, håret var alldeles morgonruffsigt. Jag ville bara slänga armarna om honom, trycka hans läppar mot mina och göra om allting som vi gjort igårkväll en gång till. Mitt livs bästa stund. Jag kunde fortfarande höra hans djupa och snabba andetag inuti mitt huvud, hur han sakta hade smekt försiktigt med händerna över min kropp.

-I look funny while I eat, don't I? frågade han plötsligt.


-What? No you dont, svarade jag alldeles för fort.


Jag insåg snart att jag verkligen hade svarat för fort och tänkte kvickt på vad jag skulle tillägga innan han trodde att jag hade mer än en skruv lös.


-I just love how you look when you're tired. You look so cute, sa jag sedan och log stort, förde in en pommes i munnen.


Han skrattade på ett sätt som bara han kunde, Liam Payne. Min pojkvän. Han mumlade ett 'you too' och kysste mig sedan mjukt på kinden.
Jag hade slingrat mig undan någorlunda bra, och jag pustade ut högt inombords för det. Tack gode Gud för att jag ibland kunde vara kvicktänkt.

Vi åt upp maten och slängde oss sedan ner under täcket igen, mätta och belåtna. Det hade börjat dugga utanför så regnet smattrade mot tält taket. Kylan sipprade in genom det lilla hålet vid dragkedjan, sanden var alldeles mörk utanför pågrund av regnet. Liam kravlade sig närmare mig, lade en arm under mitt huvud och en över min mage, drog mig ännu närmare intill. Jag vilade huvudet på hans bröst, kände hur hans hjärta bankade hårt innanför hans bröstkorg. Jag suckade lyckligt och njöt över hur underbart varm han var. Det kändes exakt som när man står och tar en varm dusch och sedan, helt plötsligt skiftar över till kallt istället. Känslan var den samma just nu när jag låg här med självaste Liam Payne som snart hade varit min pojkvän i tre veckor. Hans varma kropp mot min som så småningom var i samma temperatur. Såhär ville jag ha det föralltid. Jag i Liam's famn med hans starka armar runt omkring mig.
Åh vad jag älskade honom. Skulle alltid göra det oavsett vad som skulle hända i framtiden. Var det ens lagligt att tycka om någon såhär förbaskat mycket? Inte för att jag brydde mig, inga lagar kunde någonsin hindra mig ifrån att stanna hos Liam. Han var min. Min.


Vilma's perspektiv
Någonstans runt omkring mig ropade en röst att frukosten var klar. Eller var det en fråga om vad jag ville ha för frukost? Min mamma var inte den personen som gav mig frukost på morgonen precis, det brukade jag oftast fixa själv. Då slog det mig att jag fortfarande var hos Harry. Jag öppnade ögonen trött, insåg att jag låg på hans soffa i bara underkläder med en tunn filt virad runt min kropp. Det var stökigt runt omkring,flaskor överallt. Huvudvärken bankade hårt i skallen på mig.

-Sweetheart, what do you want for breakfast? ropade Harry från köket.


-Aspirin and a glass of water... mumlade jag och vred på mig.


Harry skrattade ljudligt från köket, jag kunde inte låta bli att le för mig själv. Vad hände egentligen igår? Jag mindes inte så mycket förutom att jag gjort mig iordning för kvällen inne på Harry's badrum, hög musik spelades runt omkring mig och bekanta röster hördes utifrån. Charlotta's röst, Niall's röst.. Hade vi haft fest?
Steg hördes och kom allt närmare. Plötsligt låg en tallrik med två smörgåsar
 på min mage och ett glas med vatten stalldes ner på bordet bredvid och en huvudvärkstablett lades bredvid. Harry slog sig ner vid mitt huvud och strök handen över min kind. Jag svalde tabletten med en klunk vatten och tog sedan ett stort bett av den ena smörgåsen.


-We had a party yesterday, sa Harry tyst. Charlotta, Lou, Zayn, Niall and two other girls were here. Don't you remember that?


Två andra tjejer?
Jag skakade långsamt på huvudet och såg rakt in i hans klarvakna, gröna ögon som borrade sig in i mina, fick mig att rysa i hela kroppen.
Han böjde sig ner, placerade munnen nära mitt vänstra öra.


-Don't you remember our wild night together either? viskade han med en hes röst, blinkade sedan mot mig och log det flirtiga léendet.


-You're so cheeky Harry, svarade jag bara och letade i minnet efter våran "vilda" natt tillsammans.


Han reste sig upp och gick ut mot köket igen i sina svarta boxershorts. Det värkte till i låren, träningsvärk konstaterade jag. Men från vad?
Harry kanske inte skojade ändå.. Jag log ett busigt léende för mig själv och tog ännu en tugga av smörgåsen. Harry hade en viktig uppgift framför sig just nu. Han skulle tala om allt som hade hänt kvällen innan. Vilka de två tjejerna var, hur mycket jag hade hällt i mig, och speciellt om vad han och jag hade gjort. Jag såg verkligen fram emot att se hur han skulle tackla den situationen. Harry var inte den bästa på att prata om sånna saker, han var däremot bättre på att genomföra dom.
 
__________________________________________________________________________________________
Hangover Vilma..?
Hade verkligen roligt när jag skrev detta kapitlet! Ännu en ny idé ploppade upp i huvudet på mig och jaa.. Om jag ska vara ärlig så kan detta bli mycket spännande i framtiden! Kapitlet blev inte så långt, jag beklagar men slängde bara ihop någonting enkelt nu.. Lovar att gottgöra er för det! Tiden rann liksom iväg idag..
Vilka var dom två tjejerna tror ni..? Och kommer Liam och Gabriella ALLTID vara såhär underbart söta tillsammans?
STAY TUNED!♥

Kort inlägg kommer om en stund!

Har varit ute med bror min och pappa och övningskört, trodde inte att vi skulle bli borta så länge men nu är vi påväg hem. Skriver så fort jag kan men det blir inte långt idag tyvärr :(


SEG UPPDATERING.

Vet att det har varit lite segt med uppdateringen men jag lovar att skriva så fort jag inte har någonting att göra! Tex imorgon, ska verkligen försöka! Idag kan jag inte för jag är så himla stressad, har tusen saker att göra innan jag ska lägga mig och skriver jag nu är det 99% säkert att det kommer bli ett riktigt rörigt kapitel. Så jag lägger skrivandet åt sidan tills imorgon! Imorgon kommer det upp ett nytt! :)
Jättekul att se att det faktiskt är sådär 78 stycken som klickar in på min blogg VARJE DAG även om jag inte har skrivit. Värmer jättemycket att det finns så många personer som är mega taggade på att läsa!♥

F*N vad jag tycker om er.

Hejsan allihop. Detta är tyvärr inget nytt kapitel som jag skriver just nu, men det kommer snart det också. Sommaren börjar dra igång på riktigt och jag vill inte riktigt sitta inne då men vill verkligen skriva detta inlägget till ER. Ni är BÄST. Som sagt jag läser VARENDA kommentar ni skriver och jag blir tårögd varenda gång. Ni kan verkligen få mig rörd med era fina ord. Tack för att ni läser bloggen och TACK för att ni tycker att jag är så duktig. Jag tar verkligen åt mig!♥

Postar en nytagen bild på mig själv för omväxlingens skull haha!♥


Kapitel 53. | Nothing's more comfortable.

Jag skulle precis svara innan jag märkte att han somnat. Han bröstkorg lyftes sakta av hans tunga andetag. Jag kysste honom på kinden och kravlade mig sedan upp till hans högra öra.


-I love you too, my little angel, viskade jag och la mig ner igen.
_______________________________________________________________________________________

Liam's perspektiv
Jag vaknade upp till ljudet av minimala vågor utanför, den sista kvällssolen sken in i det lilla tältet genom den öppna springan. Jag blundade och vände huvudet åt min högra sida.

-Hello beautif..

Till min stora fasa insåg jag att ingen låg vid min sida. Gabriella var inte där. Hjärtat slog trippelvolter inombords. Tänk fall det var det där freaket som var efter henne nu igen. Jag reste mig fort upp, tog på mig kalsongerna och krånglade mig ut ur tältet. Borta vid den nu brinnande brasan satt Gabriella med en stor, ljusgrå filt virad omkring sig. Jag lugnade ner mig och log. Hon kunde verkligen få mig orolig bara genom att gå några steg utanför tältet. Hennes hår fladdrade i den svalkande vinden, hon petade lite med en pinne i brasan och placerade en hårslinga bakom örat.


-So this is where you are, sa jag lågt och slog mig ner bakom henne, virade armarna långsamt omkring hennes mage.


Hon ryckte till, skrattade när hon insåg att det bara var jag och nickade.


-I was worried when I woke up for a couple of minutes ago, thought you had left me, fortsatte jag sedan.


Hon lutade sig tillbaka i min famn, tog tag i mina händer och kysste dom.


-I will never leave you, svarade hon och jag kunde känna i hela kroppen hur hon log, även om jag inte kunde se det.


Det blev tyst i några minuter, jag granskade solen som sjönk lägre och lägre ner på himlen och tog värmen med sig. Håren på armarna stallde sig upp och jag gallrade tänder, försökte tystna ner ljudet för att inte Gabriella skulle få veta att jag frös.


-You're so cold Liam! sa hon plötsligt och försökte gnugga mina armar varma.


Shit också, Hon hade upptäckt att jag frös. Jag ville inte sno filten ifrån henne, därför hade jag försökt dölja att jag faktiskt var iskall. Mitt försök var misslyckat.
Hon drog av sig filten och virade den runt både mig och henne, kravlade sig så nära mig hon kunde. Hennes kropp gjorde mig genast mycket varmare och snart slutade mina tänder att gallra. Äntligen. Vi satt där, tysta framför brasan som knastrade till någon gång då och då. Jag hade aldrig någonsin haft en sån här underbar kväll tillsammans med någon jag tyckt om. Jag tänkte tillbaka på mitt och Danielle's förhållande, som rasat till botten. Vi hade inte sätts på länge eftersom jag varit ute på turné, till slut försvann känslorna och det var bäst att vi gick skilda vägar. Jag hade verkligen tyckt om henne, velat göra det här med henne också. Men jag hann aldrig visa hur mycket jag älskade henne.  Det skulle jag aldrig låta hända mellan mig och Gabriella. Vi hade någonting speciellt tillsammans som ingen någonsin skulle förstå. Det var hon och jag mot världen, eller det kändes iallafall som det. Aldrig skulle jag låta det hända mellan mig och min älskade prinsessa. Aldrig någonsin.
Gabriella's gäspning drog mig ur mina tankar. Lika bra det, annars hade jag börjat rota i gamla minnen vilket jag absolut inte ville.


-Are you tired my princess? frågade jag.


-Yes, it was very comfortable in your arms, fnissade hon och borrade sig in i mina armar igen.


-It's even more comfortable in the bed inside, föreslog jag och lekte med hennes hår.


-Liam, nothing is more comfortable than your arms, svarade hon mjukt.


Mitt hjärta smälte långsamt, hela kroppen blev fylld med värme och jag kände en obeskrivlig känsla inuti min kropp som bara sprudlade av lycka. Jag hade verkligen hittat den perfekta flickvännen som visade för mig hur mycket hon älskade mig, hur mycket hon uppskattade min närvaro. Det var det enda jag begärde, att tjejen som jag älskade faktiskt ville ha mig nära lika mycket som jag ville ha henne nära. Jag suckade lyckligt, lutade hakan på hennes axel och vaggade henne långsamt i min famn samtidigt som jag kysste hennes hals mjukt och långsamt. Hennes andetag blev tyngre och tyngre, även hennes kropp slappnade av helt och snart insåg jag att hon somnat i min famn. Jag reste mig försiktigt upp, lyfte upp henne i min famn och bärde in henne i tältet, la henne försiktigt ner och virade täcket om henne. Hon var så söt när hon sov, alldeles fridfull. Jag kysste henne försiktigt på läpparna och gick sedan ut igen för att släcka brasan. Jag fyllde en hink med vatten några gånger och slängde över brasan som snart slocknade och bara gav ifrån sig illaluktande rök. Jag stallde ner hinken bredvid den nu icke-brinnande brasan och gick sedan in i tältet igen, drog igen blixtlåset och kröp ner under täcket så nära Gabriella som jag kunde. Jag gav henne en sista kyss i pannan, la mina armar omkring henne och drog in doften av hennes fuktiga men väldoftande hår. Snart drogs jag in i mitt livs bästa dröm. Jag och Gabriella stod framför ett nybyggt, stort hus med en vit färg som lyste rakt in i ögonen. Jag smekte handen över hennes gravida mage, hon log sitt varma léende. Allt var perfekt.

 

Jag vaknade av en välbekant röst och en hand som skakade om mig. Jag öppnade ögonen och möttes av Niall's blåa, pigga ögon.


-Good morning! sa han och ruffsade om mig i håret.


-Schh, you're waking Gabriella up, väste jag och höll ett finger för hans mun.


-Sorry, viskade han och fnissade lågt.


-Well, Paul and I thought you wanted breakfast. fortsatte han. I don't want to sing right now but we've bought Mc Donalds breakfast for you.


Han stallde ner två stora Mc Donalds påsar bredvid mig och två pappmuggar med dricka. Jag såg på honom med stora ögon, han började skratta hysteriskt. Gabriella gäspade bredvid mig och slog snart upp ögonen och tittade lustigt på mig och Niall.


-Oh good morning Niall, sa hon och började fnissa.


-Niall you woke her up... sa jag och försökte låta bestämd.


-It's okay, sa Gabriella och tittade glatt på påsarna. Is this for us!? Thank you Niall!


-You're welcome, log han och puttade till mig, kravlade sedan ut ur tältet.


-Wait, Niall! ropade jag efter honom.

Gabriella såg på mig med en konstig blick, undrade väl varför jag ville honom någonting mer.

-You can start, I'll be back in 3 seconds, sa jag och kysste henne godmorgon.

Jag kravlade mig fort ut efter Niall som var påväg upp mot bilen och Paul igen. Han stannade tvärt upp när han hörde mig bakom honom. Han la armarna i kors och mimade ett 'what' mot mig.

-How is things with Zayn? You know... Has he forgotten her? frågade jag och kliade mig nervöst i nacken.


-Well... He's crying himself to sleep every night, började han.


-How do you..


-I was with him until he fell asleep last night, sa han innan jag avslutat min fråga. But he'll be fine, Don't worry. It just takes some time.

Han fortsatte gå upp mot bilen, jag stod kvar och tittade efter dom tills jag inte såg dom längre. Var det verkligen så illa? Gråter sig Zayn till sömns varje natt? Det var inte möljligt, Zayn var inte sådan. Men Niall var inte heller en lögnare. Jag började gå tillbaka till tältet, väl inne möttes jag av Gabriella's nyvakna men alerta ögon. Hon mumsade i sig sina pommes frites fort. Jag skrattade, slog mig ner bredvid henne och började ta för mig av "frukosten" som Paul och Niall varit så omtänksamma och fixat till oss.

-So, what did you talk about? frågade hon och tittade nyfiket på mig.


-Nothing,  svarade jag och insåg snabbt hur iskallt det svaret var.


-Boy things, don't worry babe, sa jag sedan och kysste hennes saltiga läppar mjukt.

Hon såg genast mycket nöjdare ut, tog för sig av maten igen och såg helt bekymmerlös ut. Hur länge skulle jag egentligen få behöva dölja det här för henne? Jag visste inte vad som var mest fel. Att berätta för henne om Zayn's känslor, eller att fortsätta dölja det. Det bästa var att jag skulle försöka strunta i det istället. Zayn däremot behövde glömma henne, inte imorgon, inte nästa vecka, utan nu. Direkt.

 

________________________________________________________________________________________
Pjuh, nu är det klart! Har suttit och skrivit nu i ungefär 1,5 timma utan några pauser. DET mina vänner är väldigt jobbigt för fingrarna haha! Men nöjd blev jag iallafall :) Vad tyckte ni? Och vad tror ni kommer hända härnäst?
LEAVE A COMMENT PLEASE♥

NYTT KAPITEL IKVÄLL!

Håll utkik! :D


Ni är BÄST.

Ibland sitter jag här tårögd efter att ha läst era kommentarer. Jag blir så otroligt glad, skojar inte. Ni anar inte hur varm jag blir inombords och hur hela jag skiner upp när jag läser era kommentarer. Dom är så underbara och de får mig verkligen att bli peppad till att skriva nästa kapitel. Jag läser ALLA era kommentarer, missar inte en enda. Dock kan jag inte svara på alla kommentarer, men ni ska veta att jag läser varenda punkt ni skriver, om och om igen. Ni är guldvärda! :')
Nästa kapitel kommer ut så fort som det bara går! ♥



Hejsan och välkommen till min novellblogg With one look. Jag som skriver heter Sanna Linde och jag är 13 år gammal. Här i bloggen kommer ni att kunna följa mina noveller som killarna från One Direction medverkar i, samt några lyckliga tjejer. Hoppas ni gillar det jag skriver!
RSS 2.0