Kapitel 55. | Love is in the air.
___________________________________________________________________________________________
Vilma's perspektiv
Huvudvärken hade långsamt börjat försvinna och jag kunde tänka mer klart. Jag reste mig upp ur soffan och började plocka upp lite tomma flaskor och burkar som låg överallt och gick sedan ut till köket och lade ner allting på köksbänken. Harry såg underligt på mig och lade en hand på min axel som fyllde hela min kropp med värme. Hans närvaro gjorde mig fortfarande helt pirrig i hela kroppen.
-Let me take care of that, sa han och drog mig intill sig i en varm kram.
Han sniffade försiktigt på mitt hår och pustade sedan ut och log ett snett léende mot mig,kysste mig i pannan och började fixa med disken igen.
-You should take a shower babe, sa han.
Jag nickade och gick lydigt in på toaletten, låste om mig och drog av mig de smutsiga underkläderna. Jag luktade försiktigt på mitt hår och förstod varför Harry sett så besvärad ut när han gjort likadant. Det var en blandad doft av sprit och Harry's väldoftande soffa som jag tydligen hade sovit på hela natten.
-Inte någon bra kombination.. sa jag tyst för mig själv.
Jag släpade fötterna in i duschen och lät vattnet strila sakta ner över min kropp samtidigt som jag löddrade in mig i massor av schampo och en kräm med doft av avocado. Jag skruvade upp värmen ytterligar,kände hur det varma vattnet brände min hud och det ganska stora badrummet blev värmefyllt. Efter att det hade gått ungefär 20 minuter bestämde jag mig för att min duschtid var slut för idag. Jag skruvade av duschen, drog duschdrapperiet åt sidan och insåg snart hur varmt jag verkligen duschat. Det ångade om min kropp och hela badrummet var alldeles dimmigt. Jag virade en handduk runt omkring min kropp och gick fram till spegeln och strök bort imman med handflatan. Jag konstaterade att jag genast såg mycket piggare ut, ögonen var klarvakna och kinderna rosiga. Jag grabbade tag om Harry's rakhyvel som låg på handfatet och började dra den sakta över mitt vänstra ben. Jag antog att det inte gjorde någonting om jag lånade den en enstaka gång.
När jag var klar jag lade jag mig ifrån den igen på samma ställe, låste upp badrumsdörren och klev ut. Mina ögon spärrades fort upp, kunde inte riktigt tro på det jag såg. På 20 minuter hade Harry städat hela lägenheten. Ingen disk låg på diskon, inga flaskor eller burkar någonstans, allt var bäddat och golven var dammsugade.
-What do you think?! ropade Harry från sovrummet.
-It looks really fresh Haz! ropade jag tillbaka.
Jag gick in på sovrummet och möttes av en mycket sliten, och till min stora förvåning, en naken Harry. Jag vände mig om fort som tusan och lutade pannan mot dörrkarmen.
-Tell me when I can turn around again, sa jag och skrattade högt.
-Now, sa han sedan och jag vände mig om igen.
Hans ögon var lite röda och håret var ruffsigare än någonsin. Han log stort mot mig, bytte sedan ut léendet mot en gäspning och slängde sig på rygg på den nybäddade sängen. Han placerade armarna bakom huvudet som stöd och pustade ut, gjorde en gest till mig att jag skulle komma.
Jag log som ett svar tillbaka och kravlade mig upp på sängen och satte mig gränsle över honom, kysste honom rätt på munnen och började sedan försöka trassla ut hans toviga lockar. Han placerade sina händer straxt ovanför min rumpa, plötsligt slog en doft av svett och än en gång sprit mot mig.
-You should take a shower as well Harry, sa jag och smekte med händerna över hans muskulösa mage.
-Yeah I know, svarade han trött med slutna ögon.
-I have to call my mum.. sa jag efter några sekunder och gled sakta av honom och gick ut mot vardagsrummet.
-Why?
-I don't have any clothes here, svarade jag och grabbade tag i min mobil som Harry lagt på köksbänken.
-Yes you have! ropade han.
Jag stannade tvärt upp och väntade på att han skulle säga någonting mer. Jag visste mycket väl att jag inte hade några kläder här, jag hade inte tagit med mig några igår när jag kom. Eller hade vi varit hemma hos mig igår på fyllan också?
-Your mum was here when you were showering, she left a bag full with clothes and stuff, fortsatte han sedan.
Jag skakade på huvudet och log glatt, min mamma visste verkligen när jag behövde henne. Hon kände mig alldeles för väl. Jag gick in på sovrummet igen och möttes av Harry i dörrkarmen med en handduk runt hans hals. Han gav mig en mjuk kyss i pannan och talade om att han skulle gå in och ta en dusch han också.
En stor, svart väska låg på "min" sida av sängen och precis som Harry sagt var den full med kläder, hon hade även packat ner en tandborste så jag antar att hon trodde att jag skulle vara hemifrån ett tag. Jag öppnade sidofacket och fick syn på ett vitt kuvert, inget var skrivet på det. Jag öppnade det omsorgsfullt och plockade sedan upp 1200 kronor och ett brev. Jag tryckte ner pengarna i kuvertet igen och började sedan läsa.
'Hej gumman.
Som du ser har jag packat ner väldigt mycket åt dig här och anledningen till det får du snart veta. Du stod i duschen när jag kom så jag passade på att skriva ner ett brev lite slarvigt till dig. Måste passa på att säga att du verkligen skaffat dig en stilig pojkvän, fast det kanske jag redan har sagt. Du måste ringa och tala om för mig hur då mår sedan, det är rätt stökigt här så jag antar att ni haft någon slags fest. Harry städar för fullt här just nu.
Men anledningen till att jag skriver det här är att jag vill att du håller dig hemifrån i några dagar.. Eller det bestämmer du ju själv men din gamla pojkvän Jonathan var här och sökte dig tillsammans med någon annan tjej igår precis efter att du hade åkt iväg. Jag sa att du var iväg med ett par kompisar till Malmö i en vecka för shopping och annat skoj. Jag tyckte att de verkade lite underliga så jag ville inte riktigt säga sanningen. Och jag vill absolut inte att du råkar ut för trubbel, du vet att du kan tala om för mig om det är någonting viktigt som jag behöver veta.
Ta hand om dig och ha så kul med Harry och dom andra så ses vi snart igen! Hör gärna av dig. Puss / Mamma.'
Jonathan och en annan tjej..? Jag fnyste tyst för mig själv och stoppade sedan ner brevet slarvigt i väskan och började klä på mig. Varför skulle Jonathan vilja prata med mig för, och varför med en annan tjej? Jag bestämde mig direkt för att strunta i vad mamma skrivit, hon kunde vara lite överkänslig när det kom till mina vänner som hon inte kände så bra. Hon hade nog bara överreagerat, stackars mamma. Inte hade hon varit tvungen att ljuga heller, tänk om Jonathan skulle få syn på mig nu här i Stockholm. Vad skulle han tro om min mamma då? Men jag kunde inte vara arg på henne för att hon ville skydda mig, självklart inte.
Jag krånglade till slut på mig en ljusblå, ganska kort klänning, tog en skvätt av min Britney Spears parfym och slängde mig sedan på sängen igen och drog in den nya doften av mig själv som inte var så främmande. Schampo, nytvättade kläder och parfym. Jag var inte tjejen som luktade unket och hade fettigt hår precis.
Plötsligt kom Harry lunkandes in på rummet med handduken slarvigt knuten runt höfterna, vattnet droppade från hans hår. Jag stirrade på honom när han rotade runt i byrån, försökte hitta någonting snyggt och någorlunda svalt en mulen men varm dag som denna. Han vände sig om och möttes av mina stirrande ögon. Han log snett och kastade sig ner bredvid mig, slöt sina ögon och lade en arm om mig. Plötsligt började regnet smattra mot fönstret, jag suckade besvärat och såg ner på min klänning som verkligen skulle bli för kall att bära nu, folk skulle stirra på mig som om jag inte var riktigt klok om jag gick ut iklädd i detta.
-I think we have to stay inside and cuddle today, what do you think of that idea? frågade han och tittade på mig med glada ögon.
Jag blev genast gladare när jag insåg att jag låg här tillsammans med Harry Styles. Léendet smög sig fram på mina läppar när han frågade om jag ville stanna inne och bara mysa tillsammans med honom resten av dagen.
-Sounds nice, svarade jag och kysste honom rakt på munnen.
Han log mitt under kyssen, reste sig sedan kvickt upp och drog ner persiennerna. Han stängde sedan igen sovrumsdörren och släckte lampan.
-Shut the door... började jag tyst sjunga för att se hur han reagerade.
-Turn the light off.. fortsatte han och skrattade sedan.
Vi kröp ner under täcket, han drog mig närmare intill honom och placerade sina starka armar runt mig, kysste mig sedan i pannan och fortsatte:
-I wanna be with you, I wanna feel your love, I wanna lay beside you..
Jag gosade in mig ännu mer i hans armar och kysste honom mjukt på halsen, log stort. Min favoritlåt. Han fortsatte att sjunga och vaggade mig sakta i hans famn.
-You know I'll be your life, your voice. Your reason to be, my life, my heart is breathing for this..
___________________________________________________________________________________________
Åååh så mycket kärlek. Så vackert ♥
Men vad är Jonathan ute efter den här gången tror ni? Och vem är tjejen han har släpat med sig..?
Kommentera massvis nu, ni är så duktiga på det! Blev väldigt nöjd med detta, ganska långa, kapitel. Hoppas ni är nöjda också!♥
Kapitel 54. | I've got a hangover.
______________________________________________________________________________________________
Gabriella's perspektiv
Jag slängde i mig frukosten, eller ja frukost och frukost..Jag hade aldrig haft Mc Donalds som "frukost" förut. Jag sneglade försiktigt på Liam i smyg som då och då försökte gnugga bort påsarna under ögonen utan resultat, håret var alldeles morgonruffsigt. Jag ville bara slänga armarna om honom, trycka hans läppar mot mina och göra om allting som vi gjort igårkväll en gång till. Mitt livs bästa stund. Jag kunde fortfarande höra hans djupa och snabba andetag inuti mitt huvud, hur han sakta hade smekt försiktigt med händerna över min kropp.
-I look funny while I eat, don't I? frågade han plötsligt.
-What? No you dont, svarade jag alldeles för fort.
Jag insåg snart att jag verkligen hade svarat för fort och tänkte kvickt på vad jag skulle tillägga innan han trodde att jag hade mer än en skruv lös.
-I just love how you look when you're tired. You look so cute, sa jag sedan och log stort, förde in en pommes i munnen.
Han skrattade på ett sätt som bara han kunde, Liam Payne. Min pojkvän. Han mumlade ett 'you too' och kysste mig sedan mjukt på kinden.
Jag hade slingrat mig undan någorlunda bra, och jag pustade ut högt inombords för det. Tack gode Gud för att jag ibland kunde vara kvicktänkt.
Vi åt upp maten och slängde oss sedan ner under täcket igen, mätta och belåtna. Det hade börjat dugga utanför så regnet smattrade mot tält taket. Kylan sipprade in genom det lilla hålet vid dragkedjan, sanden var alldeles mörk utanför pågrund av regnet. Liam kravlade sig närmare mig, lade en arm under mitt huvud och en över min mage, drog mig ännu närmare intill. Jag vilade huvudet på hans bröst, kände hur hans hjärta bankade hårt innanför hans bröstkorg. Jag suckade lyckligt och njöt över hur underbart varm han var. Det kändes exakt som när man står och tar en varm dusch och sedan, helt plötsligt skiftar över till kallt istället. Känslan var den samma just nu när jag låg här med självaste Liam Payne som snart hade varit min pojkvän i tre veckor. Hans varma kropp mot min som så småningom var i samma temperatur. Såhär ville jag ha det föralltid. Jag i Liam's famn med hans starka armar runt omkring mig.
Åh vad jag älskade honom. Skulle alltid göra det oavsett vad som skulle hända i framtiden. Var det ens lagligt att tycka om någon såhär förbaskat mycket? Inte för att jag brydde mig, inga lagar kunde någonsin hindra mig ifrån att stanna hos Liam. Han var min. Min.
Vilma's perspektiv
Någonstans runt omkring mig ropade en röst att frukosten var klar. Eller var det en fråga om vad jag ville ha för frukost? Min mamma var inte den personen som gav mig frukost på morgonen precis, det brukade jag oftast fixa själv. Då slog det mig att jag fortfarande var hos Harry. Jag öppnade ögonen trött, insåg att jag låg på hans soffa i bara underkläder med en tunn filt virad runt min kropp. Det var stökigt runt omkring,flaskor överallt. Huvudvärken bankade hårt i skallen på mig.
-Sweetheart, what do you want for breakfast? ropade Harry från köket.
-Aspirin and a glass of water... mumlade jag och vred på mig.
Harry skrattade ljudligt från köket, jag kunde inte låta bli att le för mig själv. Vad hände egentligen igår? Jag mindes inte så mycket förutom att jag gjort mig iordning för kvällen inne på Harry's badrum, hög musik spelades runt omkring mig och bekanta röster hördes utifrån. Charlotta's röst, Niall's röst.. Hade vi haft fest?
Steg hördes och kom allt närmare. Plötsligt låg en tallrik med två smörgåsar
på min mage och ett glas med vatten stalldes ner på bordet bredvid och en huvudvärkstablett lades bredvid. Harry slog sig ner vid mitt huvud och strök handen över min kind. Jag svalde tabletten med en klunk vatten och tog sedan ett stort bett av den ena smörgåsen.
-We had a party yesterday, sa Harry tyst. Charlotta, Lou, Zayn, Niall and two other girls were here. Don't you remember that?
Två andra tjejer?
Jag skakade långsamt på huvudet och såg rakt in i hans klarvakna, gröna ögon som borrade sig in i mina, fick mig att rysa i hela kroppen.
Han böjde sig ner, placerade munnen nära mitt vänstra öra.
-Don't you remember our wild night together either? viskade han med en hes röst, blinkade sedan mot mig och log det flirtiga léendet.
-You're so cheeky Harry, svarade jag bara och letade i minnet efter våran "vilda" natt tillsammans.
Han reste sig upp och gick ut mot köket igen i sina svarta boxershorts. Det värkte till i låren, träningsvärk konstaterade jag. Men från vad?
Harry kanske inte skojade ändå.. Jag log ett busigt léende för mig själv och tog ännu en tugga av smörgåsen. Harry hade en viktig uppgift framför sig just nu. Han skulle tala om allt som hade hänt kvällen innan. Vilka de två tjejerna var, hur mycket jag hade hällt i mig, och speciellt om vad han och jag hade gjort. Jag såg verkligen fram emot att se hur han skulle tackla den situationen. Harry var inte den bästa på att prata om sånna saker, han var däremot bättre på att genomföra dom.
__________________________________________________________________________________________
Hangover Vilma..?
Hade verkligen roligt när jag skrev detta kapitlet! Ännu en ny idé ploppade upp i huvudet på mig och jaa.. Om jag ska vara ärlig så kan detta bli mycket spännande i framtiden! Kapitlet blev inte så långt, jag beklagar men slängde bara ihop någonting enkelt nu.. Lovar att gottgöra er för det! Tiden rann liksom iväg idag..
Vilka var dom två tjejerna tror ni..? Och kommer Liam och Gabriella ALLTID vara såhär underbart söta tillsammans?
STAY TUNED!♥
Kapitel 53. | Nothing's more comfortable.
-I love you too, my little angel, viskade jag och la mig ner igen.
_______________________________________________________________________________________
Liam's perspektiv
Jag vaknade upp till ljudet av minimala vågor utanför, den sista kvällssolen sken in i det lilla tältet genom den öppna springan. Jag blundade och vände huvudet åt min högra sida.
-Hello beautif..
Till min stora fasa insåg jag att ingen låg vid min sida. Gabriella var inte där. Hjärtat slog trippelvolter inombords. Tänk fall det var det där freaket som var efter henne nu igen. Jag reste mig fort upp, tog på mig kalsongerna och krånglade mig ut ur tältet. Borta vid den nu brinnande brasan satt Gabriella med en stor, ljusgrå filt virad omkring sig. Jag lugnade ner mig och log. Hon kunde verkligen få mig orolig bara genom att gå några steg utanför tältet. Hennes hår fladdrade i den svalkande vinden, hon petade lite med en pinne i brasan och placerade en hårslinga bakom örat.
-So this is where you are, sa jag lågt och slog mig ner bakom henne, virade armarna långsamt omkring hennes mage.
Hon ryckte till, skrattade när hon insåg att det bara var jag och nickade.
-I was worried when I woke up for a couple of minutes ago, thought you had left me, fortsatte jag sedan.
Hon lutade sig tillbaka i min famn, tog tag i mina händer och kysste dom.
-I will never leave you, svarade hon och jag kunde känna i hela kroppen hur hon log, även om jag inte kunde se det.
Det blev tyst i några minuter, jag granskade solen som sjönk lägre och lägre ner på himlen och tog värmen med sig. Håren på armarna stallde sig upp och jag gallrade tänder, försökte tystna ner ljudet för att inte Gabriella skulle få veta att jag frös.
-You're so cold Liam! sa hon plötsligt och försökte gnugga mina armar varma.
Shit också, Hon hade upptäckt att jag frös. Jag ville inte sno filten ifrån henne, därför hade jag försökt dölja att jag faktiskt var iskall. Mitt försök var misslyckat.
Hon drog av sig filten och virade den runt både mig och henne, kravlade sig så nära mig hon kunde. Hennes kropp gjorde mig genast mycket varmare och snart slutade mina tänder att gallra. Äntligen. Vi satt där, tysta framför brasan som knastrade till någon gång då och då. Jag hade aldrig någonsin haft en sån här underbar kväll tillsammans med någon jag tyckt om. Jag tänkte tillbaka på mitt och Danielle's förhållande, som rasat till botten. Vi hade inte sätts på länge eftersom jag varit ute på turné, till slut försvann känslorna och det var bäst att vi gick skilda vägar. Jag hade verkligen tyckt om henne, velat göra det här med henne också. Men jag hann aldrig visa hur mycket jag älskade henne. Det skulle jag aldrig låta hända mellan mig och Gabriella. Vi hade någonting speciellt tillsammans som ingen någonsin skulle förstå. Det var hon och jag mot världen, eller det kändes iallafall som det. Aldrig skulle jag låta det hända mellan mig och min älskade prinsessa. Aldrig någonsin.
Gabriella's gäspning drog mig ur mina tankar. Lika bra det, annars hade jag börjat rota i gamla minnen vilket jag absolut inte ville.
-Are you tired my princess? frågade jag.
-Yes, it was very comfortable in your arms, fnissade hon och borrade sig in i mina armar igen.
-It's even more comfortable in the bed inside, föreslog jag och lekte med hennes hår.
-Liam, nothing is more comfortable than your arms, svarade hon mjukt.
Mitt hjärta smälte långsamt, hela kroppen blev fylld med värme och jag kände en obeskrivlig känsla inuti min kropp som bara sprudlade av lycka. Jag hade verkligen hittat den perfekta flickvännen som visade för mig hur mycket hon älskade mig, hur mycket hon uppskattade min närvaro. Det var det enda jag begärde, att tjejen som jag älskade faktiskt ville ha mig nära lika mycket som jag ville ha henne nära. Jag suckade lyckligt, lutade hakan på hennes axel och vaggade henne långsamt i min famn samtidigt som jag kysste hennes hals mjukt och långsamt. Hennes andetag blev tyngre och tyngre, även hennes kropp slappnade av helt och snart insåg jag att hon somnat i min famn. Jag reste mig försiktigt upp, lyfte upp henne i min famn och bärde in henne i tältet, la henne försiktigt ner och virade täcket om henne. Hon var så söt när hon sov, alldeles fridfull. Jag kysste henne försiktigt på läpparna och gick sedan ut igen för att släcka brasan. Jag fyllde en hink med vatten några gånger och slängde över brasan som snart slocknade och bara gav ifrån sig illaluktande rök. Jag stallde ner hinken bredvid den nu icke-brinnande brasan och gick sedan in i tältet igen, drog igen blixtlåset och kröp ner under täcket så nära Gabriella som jag kunde. Jag gav henne en sista kyss i pannan, la mina armar omkring henne och drog in doften av hennes fuktiga men väldoftande hår. Snart drogs jag in i mitt livs bästa dröm. Jag och Gabriella stod framför ett nybyggt, stort hus med en vit färg som lyste rakt in i ögonen. Jag smekte handen över hennes gravida mage, hon log sitt varma léende. Allt var perfekt.
Jag vaknade av en välbekant röst och en hand som skakade om mig. Jag öppnade ögonen och möttes av Niall's blåa, pigga ögon.
-Good morning! sa han och ruffsade om mig i håret.
-Schh, you're waking Gabriella up, väste jag och höll ett finger för hans mun.
-Sorry, viskade han och fnissade lågt.
-Well, Paul and I thought you wanted breakfast. fortsatte han. I don't want to sing right now but we've bought Mc Donalds breakfast for you.
Han stallde ner två stora Mc Donalds påsar bredvid mig och två pappmuggar med dricka. Jag såg på honom med stora ögon, han började skratta hysteriskt. Gabriella gäspade bredvid mig och slog snart upp ögonen och tittade lustigt på mig och Niall.
-Oh good morning Niall, sa hon och började fnissa.
-Niall you woke her up... sa jag och försökte låta bestämd.
-It's okay, sa Gabriella och tittade glatt på påsarna. Is this for us!? Thank you Niall!
-You're welcome, log han och puttade till mig, kravlade sedan ut ur tältet.
-Wait, Niall! ropade jag efter honom.
Gabriella såg på mig med en konstig blick, undrade väl varför jag ville honom någonting mer.
-You can start, I'll be back in 3 seconds, sa jag och kysste henne godmorgon.
Jag kravlade mig fort ut efter Niall som var påväg upp mot bilen och Paul igen. Han stannade tvärt upp när han hörde mig bakom honom. Han la armarna i kors och mimade ett 'what' mot mig.
-How is things with Zayn? You know... Has he forgotten her? frågade jag och kliade mig nervöst i nacken.
-Well... He's crying himself to sleep every night, började han.
-How do you..
-I was with him until he fell asleep last night, sa han innan jag avslutat min fråga. But he'll be fine, Don't worry. It just takes some time.
Han fortsatte gå upp mot bilen, jag stod kvar och tittade efter dom tills jag inte såg dom längre. Var det verkligen så illa? Gråter sig Zayn till sömns varje natt? Det var inte möljligt, Zayn var inte sådan. Men Niall var inte heller en lögnare. Jag började gå tillbaka till tältet, väl inne möttes jag av Gabriella's nyvakna men alerta ögon. Hon mumsade i sig sina pommes frites fort. Jag skrattade, slog mig ner bredvid henne och började ta för mig av "frukosten" som Paul och Niall varit så omtänksamma och fixat till oss.
-So, what did you talk about? frågade hon och tittade nyfiket på mig.
-Nothing, svarade jag och insåg snabbt hur iskallt det svaret var.
-Boy things, don't worry babe, sa jag sedan och kysste hennes saltiga läppar mjukt.
Hon såg genast mycket nöjdare ut, tog för sig av maten igen och såg helt bekymmerlös ut. Hur länge skulle jag egentligen få behöva dölja det här för henne? Jag visste inte vad som var mest fel. Att berätta för henne om Zayn's känslor, eller att fortsätta dölja det. Det bästa var att jag skulle försöka strunta i det istället. Zayn däremot behövde glömma henne, inte imorgon, inte nästa vecka, utan nu. Direkt.
________________________________________________________________________________________
Pjuh, nu är det klart! Har suttit och skrivit nu i ungefär 1,5 timma utan några pauser. DET mina vänner är väldigt jobbigt för fingrarna haha! Men nöjd blev jag iallafall :) Vad tyckte ni? Och vad tror ni kommer hända härnäst?
LEAVE A COMMENT PLEASE♥
Kapitel 52. | Never mind I'll find someone like you.
Jag kunde ändå inte få henne. Eller kunde jag det? Nej Zayn, det kan du inte. Jag tryckte tillbaka tårarna som envisats med att pressas ut i ögonvrån. Såhär kunde det inte fortsätta. Jag kunde inte trycka tillbaka tårar varje gång jag hörde namnet 'Gabriella'. Niall, Lou och Charlotta fortsatte att prata som ingenting runt omkring mig. Jag lyssnade inte. Tänkte på henne. På Gabriella. Fan också.
__________________________________________________________________________________________
Liam's perspektiv
-Open your eyes, viskade jag till henne och höll henne tätt intill framför mig.
Hon satte händerna för munnen och fnissade, lutade sig bakåt på min axel. Jag kysste henne i nacken och granskade det jag gjort iordning. Jag hade krånglat upp ett blått, ganska stort tält och lagt en hög med pinnar lite längre bort för att tända en brasa lite senare. Vågorna rullade sakta upp mot stranden och drog sig sedan tillbaka, och så fortsatte det. Solen var fortfarande högt upp på himlen, en hel mysig dag kvar med min Gabriella.
-This is perfect Liam, andades hon fram och drog med mig bort till tältet.
-Shall we go for a swim?
Hon tittade förskräckt på mig.
-What is it? frågade jag och tittade på henne med en undrande blick.
-I don't have a bikini with me, svarade hon och ryckte på axlarna, tittade skamset ner i marken.
Jag skrattade lågt och drog in henne i min famn, satte en hårslinga bakom hennes öra.
-You don't need a bikini, trust me, svarade jag lågt och nickade till min panna mot hennes.
Jag började lirka av henne hennes shorts och drog långsamt hennes tröja över huvudet, bhn knäpptes upp med en gång. Hon andades tungt och kysste mig mjukt på halsen, fick av min t-shirt och mina shorts.
-Let's go skinny dipping babe, svarade hon och började lirka av hennes trosor.
Jag nickade och kysste henne rätt på munnen.
-Yeah, mumlade jag och kände hur lusten kom sakta krypandes in i min kropp.
"Tonight. Wait until tonight." tänkte jag och tog tag i hennes hand, gick sakta ut i vattnet.
Jag lyfte upp henne, hon flätade sina ben runt mina höfter och kysste mig mjukt, lutade sedan sitt huvud mot mitt. Vattnet nådde nästan upp till min bringa, jag började reta Gabriella med att sätta ner henne i vattnet. Till slut släppte jag ner henne helt och hon skrek till och tittade ilsket på mig. Jag fnissade till och kysste henne i pannan. Vattnet var precis över hennes byst, hon brydde sig inte om det alls. Hon fnittrade bara, började svätta vatten på mig. Hennes ögon strålade av glädje när hon skrek och skrattade, jag tryckte ner henne under vattenytan och gnodde runt i hennes hår. Hon skuttade direkt upp igen och började springa mot land. Jag kom upp bakom henne och lyfte upp henne igen, svinga runt henne i vattnet. Runt, runt. Hon höll hårt om mina armar, hennes långa hår gav ifrån sig vattendroppar som for ner i vattnet igen. Vi kom upp på land, slängde ner bredvid varandra i sanden. Hon klättrade upp på mig och kysste mig långsamt på halsen.
-I love you more than words can say Liam, don't ever forget that. Okay? viskade hon och fortsatte kyssa mig på halsen.
Håret på armarna reste sig upp och en rysning for längs med ryggraden, hennes varma läppar mot min hud var det bästa jag visste. Det kändes som att jag var i himmelriket.
-Promise, stönade jag och drog mina fingrar genom hennes hår, pressade henne närmare min kropp.
Gabriella's perspektiv
Kroppen var redo, huvudet var redo, JAG var redo. Det var så mycket knasiga känslor som rusade inom mig, några känslor jag aldrig känt förut. Jag var oskuld, så jag hade ju inte precis någon aning om hur man skulle känna sig och hur hela grejen skulle kännas. Men Liam var rädd om mig, han behandlade mig som den dyrbaraste diamanten i alla lägen. Detta kunde inte gå fel. Jag satte mig upp och stirrade rakt in i Liam's ögon. Han såg på mig med en blick som jag aldrig mött förut. Jag nickade mot tältet och han förstod direkt vad jag menade. Vi kravlade oss in i det mörka tältet och drog igen dragkedjan efter oss. Han log mot mig och tryckte ner mig på rygg, började kyssa mig från halsen och neråt. Jag slöt ögonen och lekte med hans hår. Plötsligt slutade han och tittade på mig.
-You trust me, right? frågade han lågt, rösten var djupare än vanligt.
Jag nickade och undrade för mig själv varför han frågat så. Han böjde sig fram och viskade tätt intill mitt öra:
-Then trust me when I'm saying that this will be a memory for the rest of our lives.
Han trängde in i mig, jag skrek till inombords, hela kroppen blev stel. Men efter några få sekunder slappnade jag av igen och lät honom göra sitt, antar att det var det bästa att göra eftersom jag inte var så himla erfaren när det kom till ämnet 'sex'. Efter några minuter som kändes som timmar gav han ifrån sig ett högt ljud och rullade sedan åt sidan, la sig bredvid mig. Jag tittade försiktigt ner och insåg att han lämnat spår efter sig på det högra låret, jag log för mig själv och flyttade mig närmare intill honom. Hans kropp var alldeles klibbig av svett och jag antog att han tyckte likadant om min. Jag kysste honom på nyckelbenet och la armen om hans mage, vilade huvudet mot hans axel. Han svarade genom att lägga armen under mitt huvud. Han gav mig en mjuk kyss i pannan.
-I love you, mumlade han.
Jag skulle precis svara innan jag märkte att han somnat. Han bröstkorg lyftes sakta av hans tunga andetag. Jag kysste honom på kinden och kravlade mig sedan upp till hans högra öra.
-I love you too, my little angel, viskade jag och la mig ner igen.
________________________________________________________________________________________
Oj oj, här hettade det verkligen till! Hoppas ni blev nöjda, inte så långt dock men "sagan" fortsätter väldigt snart! Hoppas ni inte har fått vänta allt för länge! :)
Nu måste jag ta mig en dusch och ladda batterierna inför morgondagen. Sista riktiga skolveckan nu.. Känns oerhört skönt. Glöm inte att kommentera, det får mig bara mer motiverad till att skriva bättre! ♥
Kapitel 51. | Don't mention her name.
Starka armar kramade mig bakifrån och jag kände igen doften direkt. Harry. Hans lockar kittlade mig på kinden, jag fnissade till.
-Here I am, babe, viskade han intill mitt öra och kysste mig ömt på halsen.
___________________________________________________________________________________________
Louis' perspektiv
Charlotta höll upp ett underklädesset framför mig i svag, rosa färg.
-What do you think? frågade hon och blinkade mot mig.
-I love them, but take them in red color instead, svarade jag och kysste henne i pannan.
Hon tittade på mig med tusen frågor i blicken.
-You're so much sexier in red, sa jag sedan och puttade till henne i sidan och började virvla runt i butiken, höll påsarna med kläder i ett fast grepp.
Hon fnissade, mumlade ett 'okay then' och började leta efter samma underkläder fast i rött. Jag sneglade på henne mellan kläderna, granskade henne från topp till tå. Hennes långa, bruna hår som sträckte sig längs med hela ryggen och slutade precis innan rumpan. Slitna jeansshorts med en istoppad skjorta med avklippta ärmar, som ett linne. En liten,svart väska vilade på hennes vänstra axel. Snygg, underbar personlighet och dessutom kunde hon klä sig på ett sätt som fick mig knäsvag.
-Found them! utbrast hon plötsligt och väckte mig från mina tankar.
Hon höll upp dom framför sig, jag blinkade ett svar tillbaka och log brett. Vi gick mot kassan. Charlotta la upp det hon valt och började sedan rota fram sin plånbok i väskan. Jag suckade och hejdade hennes hand.
-Let me pay for you babe, sa jag och drog fram min plånbok istället.
-Lou you've paid everything for me, let me pay this time.
-You wish.
Jag ruffsade till henne i håret så att hon fick en busig frisyr. Hon tittade på mig och blåste bort en hårslinga som låg tvärs över hennes ansikte. Jag skrattade och skakade på huvudet, betalade för henne och började gå mot utgången.
-Wait, are you Louis Tomlinson? hörde jag en röst bakom mig.
Jag vände mig om och möttes av tre fnittriga tjejer. 'Probably fans' tänkte jag för mig själv och slog på mitt charmigaste léende. Charlotta gömde sig blygt bakom ryggen på mig.
-Yes I am, svarade jag efter alldeles för många sekunder.
Jag pratade några minuter med tjejerna som var väldigt lugna om man jämförde med en del andra. Väldigt fnittriga dock, men det skulle jag också ha varit om jag träffade någon som jag beundrade mycket. Till exempel Charlotta. Jag blev helt fnittrig inombords när jag såg på henne.
-This is my girlfriend by the way, sa jag plötsligt och drog fram Charlotta bakom mig. She's swedish.
Tjejerna fnyste chockat och mumlade ett hej till henne. Jag lät Charlotta gå, kände att hon blev alldeles för spänd i situationen. Jag tog några sista bilder och skrev några sista autografer och slank sedan iväg med Charlotta igen.
-I don't like when you do that.. mumlade hon och tog på sig sina solglasögon.
-When I do what?
-When you introduce me to the fans.. It feels so wierd. They want to talk to you, not me.
Jag stallde mig framför henne och slängde armarna om hennes hals, kramade om henne hårt.
-I want them to respect that I'm with you, sa jag och höll armarna om henne. That I'm your boyfriend, and that you're my girlfriend.
Jag tog tag i hennes hand igen och hon log brett mot mig. Vi gick ut ur butiken, möttes av ännu fler fans. Jag hälsade snabbt på dom och gick sedan vidare. Jag hatade att Charlotta skulle behöva stå ut med detta varje gång vi var ute tillsammans. Fans överallt, bilder och autografer. Och framför allt blev hon osäker. Det var inte likt henne.
Vi gick ut ur butiken Zara med ännu fler, tunga påsar.
-I love you babe, but these bags are damn heavy! stönade jag bakom henne.
Hon skrattade som svar tillbaka och drog några fingrar genom håret, fortsatte att gå.
-Well, I would appreciate it if I atleast got a kiss!
Hon vände sig om, gick mot mig och lyfte sig på tå och kysste mig mjukt på läpparna. Jag log mitt i kyssen och höll henne tätt intill mig.
-I can carry more bags for you now, sa jag.
Hon slank in med armen genom min och lutade huvudet mot min axel, vi fortsatte att gå. Vi kom in på ett samtalsämne som handlade om mat och jag kände genast hur magen började kurra. Sötsug. Vi hade just gått förbi Espresso House noterade jag. Jag vände tvärt om och gick rakt mot fiket.
-Where you going!? frågade Charlotta och försökte hänga med i mina raska takt.
-I'm hungry, okay?
Vi slog oss ner utomhus, ensamma vid ett bord mittemot varandra. Jag hade valt två stora vaniljmuffinsar, en chokladbakelse och en kall burk Coca Cola. Nu skulle jag väl säkert bli mätt för resten av livet. Charlotta satt framför mig och smuttade på sin fanta, framför sig hade hon en chokladbakelse. Jag högg in på den ena muffinsen och fick i mig den på några sekunder. Charlotta såg på mig med stora ögon och skakade sedan på huvudet.
-What? mumlade jag med hela munnen full av cola och smulor från muffinsen.
-I love you, svarade hon.
-I love you too sweetheart.
Jag böjde mig fram över bordet och kysste henne, jag sneglade ut över gatan mitt under kyssen. Förde blicken från person till person, tills jag till slut fäste den på två, mycket bekanta individer.
Zayn's perspektiv
Några timmar hade gått, jag och Niall hade träffat på mycket fans som jag tackade Gud för. Mina tankar på Gabriella var som bortblåsta och jag kände mig som en helt ny person. Niall och jag skämtade som vanligt medan vi gick och skrattade så hårt att magen värkte. Jag svingade runt påsarna och råkade smälla till Niall rakt i bakhuvudet, vilket gjorde att vi skrattade ännu hårdare.
-Niall! Zayn! ropade plötsligt en röst som jag kände igen.
Vi stannade upp och såg oss omkring, hittade ingen som vi kände igen. Vi ryckte på axlarna och fortsatte.
-Over here! ropade rösten igen.
Vi stannade ännu en gång, Niall skakade på huvudet och fortsatte gå.
-Probably paparazzis.. mumlade han.
-No Niall, over there! Look!
Jag pekade mot ett litet bord utanför Espresso House som Louis och Charlotta satt vid. Niall skrattade högt och vi började gå mot dom.
-Are you blind or something?! utbrast Louis när vi närmade oss.
-You need to grow so we can see you better brotha! sa Niall.
Nu skrattade alla fyra, vi slog oss ner på varsin stol bredvid turturduvorna.
-So you're out shopping just like us? frågade Charlotta och placerade solglasögonen på huvudet.
-What does it look like? svarade jag och insåg snart hur spydigt jag hade fått det att låta.
Skratten upphörde. Louis tittade strängt på mig.
-Sorry, I didn't mean to be cheeky, sa jag sedan och klappade till Charlotta på axeln.
Jag sneglade på Louis igen. Hans blick var genast mycket mjukare och samtalet flöt på.
-I wonder what Gabriella and Liam are doing right now.. sa Charlotta plötsligt och borstade bort några smulor som ramlat ner i knät på henne.
Jag stelnade till direkt i hela kroppen. Nej. Inte det namnet. Inte hon som precis försvunnit ut ur mina tankar. Jag hade väl kommit över henne, hon hade ju trots allt Liam. Jag kunde ändå inte få henne. Eller kunde jag det? Nej Zayn, det kan du inte. Jag tryckte tillbaka tårarna som envisats med att pressas ut i ögonvrån. Såhär kunde det inte fortsätta. Jag kunde inte trycka tillbaka tårar varje gång jag hörde namnet 'Gabriella'. Niall, Lou och Charlotta fortsatte att prata som ingenting runt omkring mig. Jag lyssnade inte. Tänkte på henne. På Gabriella. Fan också.
_______________________________________________________________________________________
SPÄNNANDE!? Zayn's olyckliga kärleksdrama fortsätter.. Kommer han någonsin att kunna komma över detta?
Förlåt för att det har dröjt med ett nytt kapitel, tiden räcker inte alltid till. Men här har ni ett kapitel iallafall! Nästa kommer förmodligen på torsdag då jag är klar med mina prov och alla möjliga läxor. Kommentarer uppskattas like always♥
Kapitel 50. | Here I am, babe.
Vi gick ut genom entrén. Jag drog in doften av sommar och råkade snudda till Louis' hand. Jag drog undan handen och såg på honom med röda kinder. Han skrattade och tog tag i min hand, placerade sina fingrar mellan mina. Jag slappnade av och log mot honom. Detta skulle bli en underbar dag tillsammans med den jag älskade mest. Louis Tomlinson.
_____________________________________________________________________________________
Zayn's perspektiv
Jag vaknade upp av att måsarna skriade högt alldeles utanför mitt sovrumsfönster. Jag gnuggade mig i ögonen och suckade högt för mig själv.
-Stupid seagulls.. mumlade jag surt för mig själv.
Jag reste mig upp och gick fram till fönstret, vinklade på persiennerna. Precis som jag tänkt flög måsarna iväg skrämt och det blev äntligen tyst. Jag slängde mig i sängen igen och tittade till mobilen så som jag alltid hade gjort varje morgon den senaste veckan. Varje morgon hoppades jag på att jag skulle läsa hennes namn på displayen, men idag var den återigen svart. Jag bet mig besviket på insidan av läppen och slängde ifrån mig mobilen och traskade vidare ut på balkongen. Jag hämtade upp min tändare och ett cigarettpaket på vägen och slog mig ner i den mjuka,vita stolen på min stora balkong. Ännu en dag med strålande solsken och det syntes inte till ett enda moln på himlen. Jag drog upp den sista cigaretten ur paketet och fumlade fram tändaren. Jag lutade mig tillbaka i stolen. Jag var tvungen att sluta med det här snart, precis som jag hade lovat fansen. Aldrig skulle jag svika dom. Aldrig.
Några minuter senare gick jag in igen för att göra mig iordning. Jag slängde det tomma cigarettpaketet i papperskorgen och gick vidare in på rummet och började rota runt i byrån. Solig dag, vilket betydde att jag inte behövde gå med allt för långa byxor på mig och långärmade tröjor. Nej, nej och återigen nej. Jag valde ett par halvkorta, mörka jeans och krånglade på mig en vit, tight t-shirt. Svalt och enkelt. Helt och hållet min stil. Jag tryckte ner min tysta mobil och ett par svarta Rayban-solglasögon i jeansfickan. Exakt likadana som Harry's. Tänkte att det kunde vara behövligt i dagens solstrålar. Jag traskade vidare in i badrummet och drog en klick vax genom håret, orkade inte göra mig iordning allt för mycket. Jag drog upp mobilen och började skriva ett sms till Niall.
'Hey buddie, shopping today? I feel a little bit girly today you know ha ha..'
Efter bara några sekunder plingade min mobil till. Niall var för en gångs skull snabb på att svara på sina sms som han fick.
'Hi cutie, I feel girly today as well so of course! Come over to my crib? Haha'
Jag flinade för mig själv. Ja, självklart kunde jag komma över till hans "crib". Jag skickade snabbt ett 'yes' tillbaka och gick ut i hallen och drog på mig skorna, letade fram min plånbok som låg i min jackficka och klev snabbt ut genom dörren och låste efter mig. Jag placerade solglasögonen på näsan och gick mot Niall's rum med blicken fäst på mina fötter.
-Hi Zayn! ropade en välbekant röst.
Jag vände mig om och till min stora förvåning möttes jag av en sprudlande glad Gabriella med Vilma flåsandes tätt bakom henne. Hon vinkade glatt och slängde hennes blonda, långa hår åt sidan. Mitt hjärta hoppade över flera slag och jag vinkade glatt tillbaka.
-Hi girls.. Uhm.. What are you doing here? frågade jag och tvingade mina mungipor att forma ett léende.
-We're going to meet Harry and Liam! Louis told us that they're in his room. Uhm... Which number was it on the room again..
Hon höll handen för pannan och kämpade med att komma ihåg.
-1013? sa jag och tittade undrande på henne.
-Yeah! Sorry for my bad memory, svarade hon glatt och hennes kinder färgades rosenröda på bara några sekunder.
Jag pekade på hans rum några meter bakom mig och fortsatte gå.
-Oh.. Uhm thank you! ropade hon efter mig.
Jag vinkade ett 'varsågod' tillbaka. Jag stannade upp framför Niall's rum och bankade hårt på dörren, tre knackningar. Niall öppnade. Han såg klar ut så jag bestämde mig för att stanna utanför sålänge.
-Wait 2 seconds I just have to grab my sunglasses! ropade han och sprang tillbaka in på sitt rum.
Hans fotsteg hördes ända ut när han klampade omkring med skorna därinne. Efter någon minut kom han igen och jag backade tillbaka för att släppa ut honom. Han låste omsorgsfullt efter sig, vi började gå mot trapporna.
-One day full of shopping with you, how exciting! utropade han och rättade till kepsen.
Jag skrattade tillbaka som svar och dunkade honom vänskapligt i ryggen. Jag kunde inte sluta tänka på henne. Hennes blåa ögon som såg så glatt på mig och hennes skratt som klingade i öronen.
"Zayn skärp dig!" hördes rösten inom mig.
Rösten hade rätt. Hon var här för att träffa Liam, inte mig. Då fick jag låta det vara. Deras förhållande skulle jag inte bry mig om. Jag slängde en snabb blick på Niall och log diskret för mig själv. Skönt att jag iallafall hade honom, han var den typen av person som fick än att komma in på andra tankar. Vi gick ut genom entrén och värmen kom som ett slag mot min kropp.
-Okay it is really hot! sa Niall och drog i tröjan för att fläkta sig.
En lång tjej med gyllenbrunt, ganska långt hår iklädd i en ljusrosa klänning gick förbi. Niall visslade tyst och tittade efter henne bakom de svarta solglasögonen.
-Wow, mumlade han. But swedish girls are way much hotter than the weather right now!
Vilma's perspektiv
Hjärtat hade rusat när vi sprungit på Zayn helt plötsligt. Jag hade låtit Gabriella sköta snacket för annars hade jag bara snubblat på orden. Ingen visste att jag hade raderat smset som Gabbi fått från honom. Inte ens Harry visste om det, och jag hade inte tänkt säga någonting heller. Detta skulle bli min lilla hemlighet. Vi knackade försiktigt på dörren till Louis rum och stampade otåligt med fötterna i marken. Jag hade gjort mig lite extra fin idag, klätt upp mig och lockat mitt hår. Jag var van vid att ha det spikrakt så det här var en total makeover för mig. En blommig jumpsuit med ballerina skor i spets. Jag var totalnöjd med mitt klädval idag. Snabba fotsteg hördes från andra sidan dörren och snart öppnades den av Liam.
-Oh, hi there babe! utropade han och kysste Gabriella rätt på munnen.
Han kramade om mig lite fort också och vi klev in i det stora hotellrummet. Jag tittade på Gabriella med stora ögon, formade mina läppar till ett 'wow' och sparkade av mig skorna. Jag hade aldrig varit i ett sånt här stort hotellrum. Det var säkert minst lika stort som mitt hus. Ljus inredning, fina möbler som såg ovanligt dyra ut. Allt var perfekt. Liam väntade på oss i dörrkarmen ut mot balkongen med ett brett léende på läpparna. Jag undrade vart Harry var. Det var ju han som jag hade sett fram emot att träffa mest av alla, även om det var väldigt roligt att se dom andra också. Vi klev ut på balkongen och jag sökte överallt efter Harry med blicken. Han var ingenstans. Gabriella la sig ner på träplankorna bredvid Liam som låg iklädd i enbart badshorts. De pratade om någonting, vad visste jag inte. Liam kysste Gabriella gång på gång och det bara strålade om dom. En positiv energi låg som en tät dimma i luften. Jag ville träffa Harry, och det var nu.
-Excuse me Liam but where's..
Starka armar kramade mig bakifrån och jag kände igen doften direkt. Harry. Hans lockar kittlade mig på kinden, jag fnissade till.
-Here I am, babe, viskade han intill mitt öra och kysste mig ömt på halsen.
_____________________________________________________________________________________
Kärlek underbara kärlek... Och spänt för både Vilma och Zayn. Vilma raderade smset, Zayn är tokkär. Kan det bli mer spännande?
Fick en kick direkt efter skolan och satte mig och skrev ner det här. Har massvis med idéer faktiskt, dock inte lika mycket tid men ska försöka skriva ner mina idéer i ännu fler kapitel så fort jag kan! Kommentarer uppskattas!♥
Kapitel 49. | Louis Tomlinson.
Han som inte hade några bekymmer och han med ett alldeles speciellt skratt. Vart var han någonstans? Jag hade inte sätt skymten av honom sedan den kvällen då vi åt middag nere i resturangen då Gabriella och Vilma var med. Snart fick tankarna mig att sluta mina ögonlock och somna in i en orolig sömn.
_______________________________________________________________________________________
*En vecka senare*
Louis' perspektiv
Jag vaknade av doften av matos. Röster hördes från köket. Det brukade inte komma in folk till mitt rum på morgonen.. Hade aldrig hänt. Om man räknar bort Paul förstås, som kom in och väckte mig varje morgon när det var dags för arbete. Jag rynkade pannan och klev upp och gick ut i köket iklädd i bara kalsonger. Jag lyfte upp blicken från golvet och möttes av två glada blickar.
-Morning sunshine! hojtade Liam och sträckte på sig.
Jag mumlade ett 'morning' tillbaka och slog mig ner bredvid Harry som satt framför min lilla bar på en hög stol och försökte läsa en svensk dagstidning. Han grimaserade konstigt när han försökte uttala orden för sig själv, jag fnissade lågt och skakade på huvudet. Harry lyfte upp blicken från tidningen och tittade rakt på mig, log brett.
-What is it? frågade han och försökte hålla tillbaka ett skratt.
-Nothing.
Jag gäspade och gnuggade mig trött i ögonen, lutade mitt huvud på träbänken framför mig och slöt ögonen.
-Breakfast is ready! ropade Liam plötsligt.
Jag ryckte till. Liam och Harry skrattade åt mig och klappade mig vänskapligt på ryggen. Harry fick mig på benen igen och drog med mig ut på balkongen. Vi slog oss ner i varsin stol. Liam lade den skollheta tallriken med min frukost i mitt knä. Jag lyfte fort upp den och pustade ut.
-Sorry Lou, sa han med sin mjukaste röst.
-It's okay, svarade jag och log brett.
Vi åt under tystnad. Måsarna som cirkulerade uppe i luften och lät något förfärligt. Plötsligt kom jag in på andra tankar.
-How are things between you and Zayn? frågade jag och vände huvudet åt Liam's håll.
Hans mun stannade upp från hans tuggande. Han svalde och förde in ännu en bit stekt ägg i munnen.
-Why are you asking? mumlade han och pillade runt i maten med gaffeln.
-I don't know. You're not Ziam anymore.
Han skrattade och vinden ruffsade till hans hår.
-We're still Ziam, Lou. Don't worry about it.
-Promise?
-I promise.
Det blev obehagligt tyst igen, Harry hade redan ätit upp och han försökte få min uppmärksamhet genom att stryka sin fot mot min.
-Guess what we've been planning for today... sa han retsamt och skakade på håret.
Två skakningar och fem fingrar genom håret. Tusan. Nu lade jag märke till det igen.
-Do we have plans? Oh so exciting.. svarade jag och svalde det sista och stallde ifrån mig tallriken.
Jag såg på Harry som nu hade vänt bort sin blick från mig och tittade istället på Liam. Jag såg hur hans läppar formade 'should we tell him'. Jag höjde ena ögonbrynet och smällde till Harry på armen.
-Ouch! What was that for!? sa han och smekte sin vänstra överarm.
-What should you tell me? frågade jag.
Jag lät blicken svaja mellan Liam och Harry som hade klistrat på varsin bus-blick i deras ansikten. Typiskt dom att göra mig nervös. De visste mycket väl om att jag var en nyfiken person som var tvungen att få veta saker direkt och inte två minuter senare.
-Do it quick Liam, sa Harry till slut.
-Charlotta, Gabbi and Vilma are waiting in the entrance.
Jag reste mig upp fort och placerade händerna bakom huvudet, nöp mig själv i nacken för att se till så att jag inte drömde.
-Are you serious!? utropade jag småhoppade på stället av lycka.
Han nickade och gjorde tummen upp mot mig. Jag sprang in igen och satte riktning mot rummet. Varför hade de inte sagt någonting tidigare!? Jag rotade snabbt igenom garderoben och bestämde mig efter några minuters letning för en randig t-shirt och ett par röda chinos. Jag sprang fort in på badrummet och skymtade Liam och Harry till höger om mig. Jag tände badrumslampan och letade panikslaget efter waxet utan framsteg.
-Where's my hairwax!? ropade jag för mig själv och slog ut med armarna.
Jag hörde en vissling bakom mig och vände mig om. Liam höll upp en burk framför mig och log retsamt. Jag gick fort fram till honom och slet åt mig burken. Jag stod med fötterna brett isär framför spegeln och placerade en klick wax i luggen och ruffsade runt med händerna för att få till det så som jag ville. Efter några minuter efter ett ha kämpat med mitt envisa hår gick jag raskt vidare ut mot hallen och krånglade på mig skorna. Jag slet upp dörren och småsprang ut i korridoren. Stunden jag väntat på i en vecka var nu här. Tänk att man kunde ha så stor bubbla med saknad inom sig som bara väntade på att få spricka.
Charlotta's perspektiv
Jag stampade otåligt med fötterna i marken, tittade på klockan varannan sekund. Jag kom på mig själv med att bita på naglarna. Ingenting verkade få tiden att gå fortare, det kändes som att vi hade suttit här i evigheter.
-Är du otålig hjärtat? frågade Gabriella och log mot mig.
Jag nickade nervöst som svar och log tillbaka. Väldigt dum fråga.. Klart jag var otålig! Jag hade inte fått röra vid min andra halva på någon vecka. Det var rena rama tortyren för mig. Hur skulle jag klara mig när killarna for tillbaka till England? Det kunde dröja månader innan jag fick se hans underbara léende igen. Jag suckade högt. Jag fick helt enkelt sluta tänka på det. Jag visste ju själv att det skulle bli löst på något sätt. Plötsligt hördes snabba fotsteg från trapporna och jag reste mig spänt upp. Louis kom nerspringande från trapporna, stannade upp och förde blicken över rummet. Han tittade rakt på mig och brast ut i ett stort léende och småsprang mot mig. Jag gick mot honom och höll ut armarna, vi möttes i en varm kram. Han lyfte upp mig i luften och svingade mig runt,runt flera varv.
-Stop it! fnissade jag.
Han satte ner mig på fötterna igen och drog sina fingrar genom mitt långa,bruna hår.
-Sorry I'm just so..
Jag avbröt honom, han behövde inte säga någonting. Jag tryckte mina läppar mot hans och kände hur hela han slappnade av.
-Happy... mumlade han mitt i kyssen och drog mig ännu närmare intill honom.
-Excuse me but... where are Harry and Liam?
Våra läppar kom längre ifrån varandra, jag vände mig om och möttes av Vilma's oroliga blick. Louis nickade mot trappan.
-They are in my room, number 1013, svarade han och log varmt mot henne.
Vilma och Gabriella satte genast fart uppför trapporna och deras snabba fotsteg hördes snart inte mer. Det var tyst i entrén, inte en människa syntes till. Bara jag och Louis. En lycklig känsla for genom kroppen och jag kände hur hela jag fylldes med värme och glädje. Louis händer var placerade runt min midja och han kysste mig oavbrutet i pannan. Jag fnissade ännu en gång och höll hårt om honom.
-What do you think of.. a whole day full of shopping? frågade han mig såg mig nu rakt in i ögonen.
Hans blågråa ögon fick hela min kropp att rysa till.
-Sounds good, svarade jag sedan och bet tag i hans överläpp.
Vi gick ut genom entrén. Jag drog in doften av sommar och råkade snudda till Louis' hand. Jag drog undan handen och såg på honom med röda kinder. Han skrattade och tog tag i min hand, placerade sina fingrar mellan mina. Jag slappnade av och log mot honom. Detta skulle bli en underbar dag tillsammans med den jag älskade mest. Louis Tomlinson.
_______________________________________________________________________________________
Åååh så svårt det var att skriva från de andras perspektiv efter allt drama! Men Charlotta och Louis har fortfarande världens bästa förhållande... Håller ni inte med?
Mer drama kommer i nästa kapitel kan jag avslöja! :)
Nu ska jag sova, hoppas jag vaknar med massor med kommentarer imorgon! Godnatt♥
Anledning till varför jag inte skriver VARJE DAG...
Kapitel 48. | No more tears.
-I'm in love with your girlfriend.
Jag tittade upp och möttes av Liam's ansikte. Stelt, han blinkade inte. Hans varma blick var inte längre där, munnen var inte längre ett léende, bara ett streck. En tår rullade nerför min kind och ännu en gång fick jag smaka på mina tårar.
______________________________________________________________________________________
Zayn's perspektiv
Det kändes som att hjärtat skulle banka sig ut genom bröstkorgen, tvärs igenom. Jag ville bara resa mig upp och springa iväg, från Liam, från allt. Tår efter tår rullade nerför mina kinder, trots att jag fortfarande kämpade med att pressa tillbaka dom. Jag torkade mig med tröjärmen som blev våt med en gång. Luften var så spänd att man kunde skära den med en kniv.
-My girlfriend..? sa Liam till slut utan glädje i rösten.
Jag nickade och försökte att inte möta hans blick.
-Gabriella?
Jag nickade ännu en gång. Liam drog händerna genom håret och suckade ljudligt, såg sig omkring och kliade sig i nacken, sökte efter ord.
-I don't know what to say honestly.. sa han.
-You don't have to say something, svarade jag snabbt. You can be angry at me, it's okay. I'm sorry.
Jag reste mig upp och gick fort mot hallen med tårarna rinnandes nerför mina kinder, skulle precis trycka ner dörrhandtaget när jag kände en hand på min axel som kramade den hårt.
-I'm not angry at you Zayn, hörde jag Liam's röst säga alldeles bakom mig.
Jag vände mig om, Liam backade ett steg bakåt.
-You can be in love with my girlfriend, it's okay, sa han sedan.
Jag slängde en blick åt sidan och andades ut tungt. "Yeah right" tänkte jag för mig själv.
-Zayn look at me! sa Liam strängt. Seriously, it IS okay. Do you hear me? It IS okay!
Hans röst kom som en våg mot mig, jag märkte på honom att han var allvarlig. Hans bruna,skarpa ögon såg rakt in i mina.
-But you can't get her as your girlfriend, sa han sedan. I love her, and you know that. I hope you do.
Jag vågade inte säga någonting, munnen var torr och var nog ändå inte på humör för att trycka fram några ord. Jag nickade bara förstårligt och såg skamset ner i golvet.
-It's your choice if you want to tell her that you're in love with her, fortsatte han. But then you can lose..
-..Her as a friend, avslutade jag hans mening. I know.
Han nickade mot mig och la handen på min axel igen.
-I still love you bro, sa han och log mjukt mot mig. Don't forget that.
-Love you too, svarade jag.
Jag tryckte ner dörrhandtaget och gled ut genom dörröppningen, stängde den igen. Påväg mot mitt rum hann det fara flera tusen ord genom mitt huvud. Jag visste att Liam ljög, det hade jag sätt på honom. Egentligen var det inte okej att jag var djupt förälskad i min bästa väns flickvän, vilken kille skulle tycka att det var okej? Annars var det bara jag som inbillade mig. Liam var en av dom snällaste personerna jag kände, så han kunde väl tycka att det var okej. Vad visste jag? Jag fick helt enkelt ligga lågt ett tag, försöka att vara den gamla vanliga Zayn. Killen som bet sig i läppen när han var nervös, den blyga i One Direction. Jag klev in i mitt hotellrum och låste dörren efter mig. Drog fötterna efter mig in till köket, hämtade mobilen som låg på ett bord och gick sedan raka vägen in till mitt rum och drog av mysbyxorna och tröjan, slängde plaggen slarvigt på golvet och kröp ner under täcket. Jag checkade av min mobil en sista gång. Sms från Harry, sms från Niall. Men ingenting från Gabriella. En besviken känsla kom krypandes in i min kropp. Jag la ifrån mig mobilen på nattduksbordet och rummet blev mörkt och tyst. Jag slöt ögonen.
-Let it be Zayn, let it be, sa jag för mig själv.
Mina andetag blev tyngre och tyngre, och jag somnade snart till ljudet av mina snyftningar. De sista tårarna jag fällde på länge, hoppades jag.
Liam's perspektiv
Jag suckade högt för mig själv och slängde mig i sängen, tänkte på Zayn's ansikte när han berättade att han var kär i Gabriella. Shit, grabben var verkligen seriös i det han sa. Jag visste inte vad jag skulle tycka om det han alldeles precis sagt. Var det okej eller inte? Var det ens acceptabelt att tycka att det var okej? Jag var en sådan person, blev nästan aldrig arg. Zayn kunde inte hjälpa att han hade känslor för henne, och jag kunde inte hjälpa att jag var hennes pojkvän. Det hade bara blivit så, en dröm som gick i uppfyllelse. Jag reste mig upp ur sängen och traskade ut i köket, plockade bort Zayn's glas från bordet och hällde ut Coca Colan, ställde det på köksbänken. Jag plockade fram tre brödskivor och bredde dom med något svenskt smör som jag inte kunde uttala namnet på, la på skinka på alla tre och slog mig ner på samma stol som jag suttit på för sådär 15 minuter sedan, mitt glas med cola stod fortfarande nästan orört på bordet framför mig. Jag tog en klunk av det, kolsyran kittlade mig skönt i halsen och jag tänkte vidare på det jag grubblat över alldeles nyss...Jag hade sätt henne på signeringen och känt i hela kroppen att det var hon. Jag hade inte trott på kärlek vid första ögonkastet förrän den händelsen inträffat. Hon hade stulit mitt hjärta med bara en blick. Jag började småsjunga på 'Stole my heart'. Jag åt upp min första smörgås och sjöng refrängen 3 gånger innan jag insåg hur larvig jag var, skrattade tyst för mig själv. Självklart var det okej att Zayn var kär i min underbara,vackra och med ett enklare ord perfekta flickvän. Jag åt upp mina två andra smörgåsar och gjorde iordning efter mig i köket, gick sedan in i badrummet och log åt mig själv i spegeln. Jag grabbade tag om min eltandborste och pressade ut lite tandkräm på den, borstade längre än vad man egentligen ska. Jag spottade ut skummet i handfatet och skruvade på kranen, sköljde bort det så att det inte skulle fastna. Jag granskade mina tänder i spegeln och försäkrade mig om att de var 100% rena. Jag släckte lampan efter mig när jag gick ut och gick med lätta steg mot sängen, såg fram emot att få lite välförtjänt sömn.
-You stole my heart, with just one look... sjöng jag för mig själv.
Jag drog av mig shortsen och la de i korgen med smutstvätt som snart var full. Snart var det dags att skicka ner den till tvätten. Jag kröp ner under täcket och letade fram tv dosan som jag jämt gömde under kudden av någon anledning.
"Bad habit.." tänkte jag för mig själv och himlade med ögonen när jag äntligen fick fram den.
Jag tryckte igång tv:n och zappade mellan kanalerna innan jag bestämde mig för att titta på Pranked som gick på MTV. Ett program med massvis av skämt, precis vad jag behövde just nu. Nu var det en kille som blev utskickad i sjön på en luftmadrass. Jag skrattade tills jag blev alldeles öm i magen när han vaknade och insåg att han låg mitt ute i sjön. Plötsligt kom Zayn upp i mina tankar, mitt i allting. Jag kunde se framför mig hur han satt inne på sitt hotellrum, ledsen och helt förkrossad med ansiktet vilandes i handflatorna. Jag såg i mina tankar hur han torkade bort sina tårar med tröjärmen. Jag ville ha tillbaka den gamla Zayn. Han som inte hade några bekymmer och han med ett alldeles speciellt skratt. Vart var han någonstans? Jag hade inte sätt skymten av honom sedan den kvällen då vi åt middag nere i resturangen då Gabriella och Vilma var med. Snart fick tankarna mig att sluta mina ögonlock och somna in i en orolig sömn.
________________________________________________________________________________________
Sömniga grabbar som bara somnar hela tiden i slutet av kapitlen haha..
Men vad tror ni händer nu då? Är Liam verkligen helt OK med att Zayn är djupt förälskad i HANS flickvän? Och har Zayn verkligen fällt sina sista tårar?
Hoppas ni gillade det!♥
Kapitel 47. | I wish.
-I'll always be here for you Zayn, always.
____________________________________________________________________________
Liam's perspektiv
Jag suckade högt och lutade mig tillbaka i stolen. Sneglade på klockan som jag hade slängt på på armen. Huvudet kokade, jag var så ivrig att komma igång med det här så att jag fick åka hem och ringa Gabriella någon gång.
-What are they doing in there!? utropade Louis och sträckte på sig.
-I could have slept now! gäspade Niall och gnuggade sig i ögonen.
-Me too! svarade Louis.
Jag tittade på dom med en allvarlig blick som fick dom att inse att jag ville att dom bara skulle stänga munnen några sekunder, vände sedan bort huvudet och började trumma med fingrarna på låret. Dörren öppnades längre bort, Harry och Zayn klev ut. Louis reste sig upp och la armarna i kors, försökte se allvarlig ut.
-You haven't cheated on me, have you? sa han och slängde håret åt sidan.
-No Louis, i'm never going to cheat on you, svarade Harry och tog tag i Louis armar, började dansa omkring i rummet med honom.
Zayn slog sig ner mellan mig och Niall, bet sig i läppen innan han hasade sig åt mitt håll.
-I need to talk to you tonight, do you have time for that? frågade han.
Man hörde på hans röst att han var nervös. En jobbig känsla for genom huvudet, jag ville bara skrika till honom att jag verkligen inte hade tid för det. Att jag bara ville lägga mig i sängen, lyfta luren och slå en signal åt Gabriella. Jag kanske inte hade tid för det egentligen, men en minut räckte för mig. Ville berätta att vi inte kunde ses på ett tag, men framför allt ville jag höra hennes röst. Se om hon är okej. Men Zayn ville prata, och jag kunde inte skjuta honom åt sidan.
-Yeah sure, svarade jag utan att tänka.
Paul rullade med ögonen och klappade hårt med händerna.
-I'm your bodyguard but it feels like I'm your daddy, sa han. Let's work!
-Of course daddy, svarade Louis för att göra honom ännu mer irriterad.
Paul sparkade lätt till Louis på rumpan, Niall's skratt ekade i hela studion och det smittade av sig på oss. Jag drog på mig hörlurarna och gjorde mig redo. Dörren om mig stängdes. Jag tog ett djupt andetag, var beredd på att göra bra ifrån mig.
Zayn's perspektiv
Jag klev ut ur duschen, kroppen ångade och spegeln var dimmig. Efter den långa dagen i studion med tankar som hade skänkt mig huvudvärk tyckte jag att jag var värd en varm dusch, rensa tankarna lite innan jag skulle styra fötterna i riktning mot Liam's rum. Jag funderade på vad jag skulle säga till honom medan jag gick mot mitt rum med handduken virad om höfterna och gnuggade runt en annan i håret för att få det torrt.
-Liam, I have something to tell you. It's not good news.. sa jag för mig själv.
Nej det kunde jag verkligen inte säga. Jag lät som en polis, eller en advokat. Och det ville jag verkligen inte låta som. Orden skulle lämna min mun, komma från mig och mina tankar. Jag skulle inte behöva göra mig till för att säga det. Jag öppnade garderobsdörren och drog fram mina svarta mysbyxor och en grå tjocktröja, klädde på mig i lugn takt. Jag gick tillbaka och hängde upp handdukarna i badrummet, gnuggade bort dimman från spegeln. Jag såg ut som jag brukade varje kväll konstaterade jag direkt. Håret fuktigt och ruffsigt. Doften av schampo hängde tungt i luften, lät badrumsdörren stå på glänt för att få in lite luft. Jag började virra runt i hotellrummet. Drack ett glas vatten, rökte en efterlängtad cigarett. Väntade hela tiden på att min mobil skulle plinga till och signalera att jag hade ett nytt sms att läsa. Men ingenting hördes. Jag stirrade på den svarta displayen som nu låg framför mig på köksbordet. Varför hade hon inte svarat? Jag hade väntat och väntat så länge nu.
-It's best to get it done before I change my mind, suckade jag för mig själv och reste mig upp ur köksstolen i en enda rörelse.
Jag gick ut i hallen, tänkte ta på mig skorna men ångrade mig direkt. Jag skulle ju inte gå så långt precis. Jag tryckte ner dörrhandtaget och gick ut i den stora korridoren som låg öde. De hade släckt ner så att ljuset från taklamporna sken varmt. Mitt huvud skrek att jag skulle vända om, jag bet bara tag i läppen på insidan och tryckte mig framåt tills jag stod framför Liam's dörr. Jag behövde bara knacka en gång, sedan var det för sent för att ändra sig. En enda gång. Jag lyfte armen, satte knogarna mot dörren och knackade på.
"One time.."ekade rösten i mitt huvud, om och om igen.
Liam öppnade, iklädd i shorts och bar överkropp. Han hade mobilen tryckt mot örat, log mot mig och gjorde en gest åt mig att komma in.
-Babe I have to go, Zayn is here now, sa han och gick mot köket.
Hjärtat hoppade över ett slag, han pratade med tjejen som jag var kär i. Jag gick sakta efter honom. Liam var min bästa vän, min bror. Jag ville inte såra honom på något sätt, eller göra honom arg. Fan Zayn, var du tvungen att bli kär i din bästa väns flickvän?
-Yeah love you too hun, I call you tomorrow, sa han och började plocka med några glas i ett av köksskåpen.
Jag slog mig ner på en stol och såg mig omkring, hans hotellrum såg verkligen inte ut som mitt. Rent överallt, andra tavlor på väggarna och andra möbler, annan inredning. Det hade jag lagt märke till varje gång jag varit här inne.
-Bye, sa han och la sedan ifrån sig mobilen.
Han började mixtra med en flaska Coca Cola och isbitar på köksbänken, grimaserade när han gjorde fel.
-What was on your mind then? frågade han och slängde ett léende åt mitt håll.
Jag är kär i din flickvän, tokkär. Jag önskar att jag hade gjort något innan du hade gjorde det på signeringen, att det var jag som hade hållt henne vid sidan om bordet. Nu är allt för sent.
-I have to tell you something, började jag och blundade hårt.
-Is it important? frågade han med ryggen vänd mot mig.
-Mhm..
Han vände sig om med två glas fyllda med läsk och isbitar som flöt på ytan, slog sig ner framför mig. Det blev tyst för några sekunder.
-Go on then! sa han ivrigt och såg på mig med en varm blick, tog en klunk av Coca Colan.
Magen knöt ihop sig, jag svalde klumpen i halsen och försökte pressa tillbaka tårarna som fyllde mina ögon. Jag såg ner i det vitmålade bordet. Jag tog en klunk jag också och tog ett djupt andetag, kände hur Liam's ögon stirrade på mig.
-I'm in love with your girlfriend.
Jag tittade upp och möttes av Liam's ansikte. Stelt, han blinkade inte. Hans varma blick var inte längre där, munnen var inte längre ett léende, bara ett streck. En tår rullade nerför min kind och ännu en gång fick jag smaka på mina tårar.
_________________________________________________________________________________
Sådär ja! Har så sjukt mycket idéer nu så hade velat skriva ett längre kapitel, men har plugg att göra ikväll också tyvärr :( Mycket i skolan nu dom sista veckorna..
Hoppas ni gillade det iallafall! Ju fler kommentarer desto bättre kapitel kommer jag skriva♥
Kapitel 46. | Things will get better.
_____________________________________________________________________________________
Vilma's perspektiv
Jag läste nervöst vad som stod, om och om igen. Ville vara säker på att jag läste varenda ord rätt. Och det gjorde jag. Inte en punkt missade jag. En rysande känsla for genom kroppen och hjärtat bankade hårda,tunga slag i bröstet. Jag svalde hårt och bestämde mig för att läsa en gång till. Bara en gång.
"Hi Gabriella. I know, I shouldn't be texting you right now cause it's wrong. You're happy and you have the best boyfriend in the world, haven't you? But I need to talk to you. Don't worry, it's not something about Liam. It's about me, and a little bit about you. Call me as soon as possible. /Zayn"
Zayn, och Gabriella? Nej, nej och återigen nej. Jag kanske överreagerade. Zayn kanske bara ville prata med henne om någonting, han behövde inte vara kär i henne bara för att han ville prata med henne?
"Lägg av nu Vilma"tänkte jag för mig själv. "Det här är bara löjligt. Zayn är självklart inte kär i Gabbi. Hans bästa väns flickvän.. Nej det är inte möjligt."
Jag funderade ett tag, beslutade mig för att det var bäst om Gabriella inte läste det. Oavsett om det kanske var oviktigt, jag vägrade ta risken. Jag låste upp hennes mobil. Tog ett djupt andetag och raderade meddelandet. Borta. Jag pustade ut och la tillbaka mobilen på samma plats, sjönk ner i hennes fåtölj och återvände in på twitter. Läste lite ointressanta tweets, bestämde mig för att skriva någonting jag också. Det var ett par dagar sedan jag hade skrivit något senast.
"Gabbi is still sleeping. Don't know what we're going to do today.. Beautiful weather outside :) x"
Jag loggade ut och la ifrån mig datorn, lutade mig tillbaka i fåtöljen och suckade lågt. Gabriella gnydde från sängen. Jag reste mig upp och möttes av Gabriella's sömniga ögon, innan hon tryckte ner huvudet i kudden igen. Jag fnissade och skakade på huvudet.
-Godmorgon på dig också, sa jag och ryckte av henne täcket.
-Vad är klockan? gäspade hon och tryckte ner huvudet djupare i kudden.
-Uppfunnen, svarade jag och log retsamt.
Hon lyfte upp huvudet ur kudden, vred huvudet och tittade rakt på mig med en irriterad blick.
-Allvarligt, sa hon.
Jag såg hur hon försökte dölja sitt skratt och jag skakade bara på huvudet, slängde en blick på klockan ännu en gång.
-Fem över halv två, svarade jag och sträckte på mig. Du brukar inte sova såhär länge.
Hon suckade trött och satte sig upp, lutade ryggen mot väggen och la armarna i kors.
-Du har inte hört någonting från killarna då? frågade hon och tittade nyfiket på mig.
Jag skakade på huvudet.
-Ingenting, svarade jag.
En lögn. Folk brukade säga att "en gång är ingen gång". Men en lögn var en lögn för mycket. Speciellt om man talade till sin bästa vän, henne man aldrig ljög för eller svek. Jag bet mig nervöst i läppen och hoppades det bästa.
Harry's perspektiv
Zayn pustade ut och kramade om mig. Han grät inte längre, såg dock helt förstörd ut. Verkligen inte likt honom. Det skulle bli bra snart, så fort han pratat med Gabriella och fått lätta sina känslor som kvävde honom, då skulle allt återställas och allting skulle bli som vanligt igen.
-What if she doesn't answer? frågade han.
Jag rynkade pannan och ryckte på axlarna, drog undan en lock som hamnat framför ögonen på mig.
-Then she doesn't want to talk to you I guess... svarade jag och tittade osäkert på honom. You need to forget her soon or later though.
Han nickade förstående och den lilla gnistan började växa fram i ögonen på honom. Han log sitt normala léende, tungan strax bakom tänderna. Den vanliga killen som jag älskade att se.
-Thank you for everything, sa han. I'll tell Liam tonight. Or tomorrow..
-No Zayn, tonight! sa jag och la min hand på hans axel. Not tomorrow, not the next week, tonight.
Han såg ner i golvet som om han skämdes. Kliade sig i nacken och såg ut över resten av rummet. Gnistan som hade börjat växa fram i ögonen på honom var borta, han log inte längre. Jag fnyste lågt och drog honom intill mig igen.
-I'll always be here for you Zayn, always.
__________________________________________________________________________________
Spännande drama mellan Gabriella och Vilma igen kanske...? Och Zayn-dramat bara fortsätter!
Hoppas ni gillade kapitlet, blev själv väldigt nöjd faktiskt. Har bytt ut mitt ordförråd lite så tyckte att jag uttryckte mig bättre nu... Kände mig lite tvingad till att skriva pga en kommentar så ville få det här extra bra! Har massor med idéer på gång nu :)
Som alltid uppskattar jag era kommentarer! Dock inte kommentarer som pressar mig för hårt. Fick en sådan i ett inlägg men hänger inte ut någon♥
Kapitel 45. | Twitter.
-I just.... I just don't know what to do, sa han.
Hans röst var hackig. Den lät förvirrad, spänd.
-I'm here for you, through everything, sa jag och la min hand på hans axel.
Han tittade upp på mig, hans bruna ögon blänkte av tårar.
-But you have to tell Liam.
__________________________________________________________________________
Vilma's perspektiv
Jag satt i köket med flingskålen framför mig, läste tidningen. Jag hade vaknat av att Gabriella's stökat runt i huset, väsnats i köket. Jag hade ändå inte kunnat somna om så jag hade bestämt mig för att stiga upp iallafall. Hennes mamma, Åsa som hon hette, hade erbjudit mig chokladpuffar med mjölk. Favoritfrukosten.. Verkligen ingenting som man tackade nej till. Hon slog sig ner framför mig och började bläddra i en Ellos katalog.
-Vad tycker du om den här tunikan?
Hon höll upp katalogen mot mig och tog en klunk av sitt svarta kaffe. Jag nickade nöjt och mumsade på puffarna.
-Jättefin, mumlade jag.
-Värd att skicka efter? frågade hon.
-Absolut.
Sedan blev det tyst igen. Då och då hörde man hur någon av oss vände blad. Jag kunde känna hur hon sneglade lite på mig då och då. Jag reste mig upp och sköljde av skålen, ställde den på diskbänken.
-Jo... Jo du Vilma?
Jag vände mig om och möttes av Åsa's blick som såg mig rakt in i ögonen. Jag lutade mig mot väggen och gäspade lätt.
-Är killarna som ni träffat bra? Alltså.. Är dom snälla och så? frågade hon.
-Ja, jättebra. Hur snälla som helst.
Jag antog att jag svarade lite för kort, för Åsa lade huvudet på sned och höjde ena ögonbrynet.
-Fast det är lite ovant att se hur man är med i tidningar och på nyheter då och då... fortsatte jag sedan. Och att folk från hela världen pratar om än, men det är väl någonting man vänjer sig vid..
Hon nickade förstående och återvände till tidningen, tog en till klunk av sitt kaffe. Jag gick in på Gabriella's rum där hon fortfarande låg och sov sött, tunga andetag och håret var ruffsigt. Jag log lite för mig själv.. Att hon alltid skulle sova så länge nu på sistone. Jag slängde en blick på klockan som tickade ovanför hennes säng. Ett. Prick. Det var inte likt henne att sova till klockan 1.. Jag log lite för mig själv och gav ifrån mig en svag suck, slog mig ner i hennes mjuka fotölj och loggade in på hennes laptop. Lösenordet hade jag kunnat länge. GabriellaVilmaForever123. Jag hade varit med och kommit på det, det kanske inte var så lustigt att jag kunde det utantill. Jag tryckte upp internet, loggade direkt in på twitter och läste lite meddelanden som skickats till mig. Både trevliga och otrevliga. Vissa sa att jag var väldigt vacker och verkade vara en bra person, andra skickade bara hat-tweets till mig. Jag läste snabbt igenom dom, tog inte åt mig. Varför skulle jag lägga ner tid på dom negativa personerna när det fanns personer runt omkring mig som älskade mig för den jag var? De var inte värda min tid helt enkelt. Jag läste lite nytt som folk hade skrivit, självklart om One Direction. Zayn's namn dök upp på skärmen och jag blev glad att åtminstone en av killarna hade skrivit något.. Jag började läsa.
"In the studio with the lads.. I'm not in a great mood today.. Sorry for that :( x x"
Jag rynkade pannan och bet mig lite i läppen. Zayn var ju jämt på bra humör... Han var så himla glad när vi hade varit med honom iallafall, hans ögon hade skimrat som tusen stjärnor och hela han lös av glädje. Vad hade hänt nu? Jag skakade på huvudet. Om det hade hänt något så skulle jag väl snart få reda på det iallafall. Plötsligt vibrerade Gabriella's mobil högt som låg på nattduksbordet. Skärmen lyste och jag kunde se på långt håll att det inte var Liam som hade skrivit. Jag var inte den som läste andras sms, men detta gjorde mig nyfiken. Jag stallde ifrån mig laptopen på golvet och reste mig upp, gick fram till hennes mobil och läste på skärmen. Från ett nummer som hon inte hade lagt till på sin mobil. Jag läste fort igenom och mitt hjärta hoppade över minst 11 slag av nervositet och chock. Mycket riktigt, snart skulle jag verkligen få reda på vad som tyngde ner Zayn's axlar.
________________________________________________________________________________
Superkort kapitel, förlåt för det! Men måste somna tidigare än vanligt och hade jag fortsatt med att skriva så hade ni fått ett alldeles för långt kapitel eftersom jag har sååå mycket idéer om vad jag ska skriva...:)
Men vem hade smsat Gabriella, och vad stod det i smset...?
Kommentarer uppskattas!♥
Kapitel 44. | Dry your tears.
______________________________________________________________________________
Zayn's perspektiv
Halsen klumpade ihop sig när jag grät mot Harry's axel, tårarna verkade aldrig sluta rinna. Han höll om mig hårt och smekte min rygg med handflatan. Det lugnade ner mig för stunden, men sedan for mina tankar iväg igen, och jag grät ännu hårdare. Harry släppte taget om mig lite och axeln som jag gömt mig i försvann ifrån mitt ansikte.
-Zayn,you need to tell me why you're crying, sa han.
Hans händer var nu placerade på mina axlar, och hans blick såg rakt in i mina ögon. Allvarlig, men samtidigt mjuk. Magen knöt ihop sig, kinderna sved efter alla tårar som runnit nerför dom. Jag svalde klumpen i halsen och tog ett djupt andetag, torkade bort några tårar som precis lämnat ögonvrån.
-I.....I am...
-Boys, family meeting in the entrance. 5 minutes! ropade plötsligt Paul och slängde igen dörren.
Jag tittade på Harry och ryckte lite på axlarna.
-Dry your tears bro. Tell me later.
Han klappade mig vänskapligt på ryggen. Vi gick ut i hallen och satte på oss skorna.
-One second, I have to look myself in the mirror, sa jag och smet in på badrummet.
Jag hörde hur Harry skrattade lågt från hallen och suckade. Jag var inte så utséende fixerad som dom trodde.. Eller var jag det? Alla ville väl kolla sig i spegeln efter att man gråtit floder, eller vad det bara jag som tyckte det kanske? Jag granskade mig själv i spegeln. Ögonen var svagt rödkantade, kinderna såg ut som vanligt. Håret var fortfarande på plats, allt var i stort sätt som vanligt. Förutom ögonen, men de skulle väl lugna ner sig snart de också.
-No more tears Zayn, be strong, viskade jag för mig själv.
Jag släckte badrumslampan och gick ut där Harry stod lutad mot dörren med mobilen framför sig, twittrade säkert. När han fick syn på mig så låste han igen mobilen direkt, tryckte sedan ner den i högra fickan. Han öppnade dörren och vi gick ut, mot hissen. Väl nere i entrén möttes vi av tre, uppspelta killar. Liam, Niall och Louis stod uppradade framför Paul som stod brett med benen. Louis höll Niall under armen och gnuggade honom i håret. Liam stod bredvid och skrattade, tuggade lite på ett tuggummi. Vi stallde oss bredvid dom. Killarna lade inte märke till mina röda ögon. Tur det.
-Okay, so I have to tell you something, började Paul.
Niall och Louis stod fortfarande och fnissade, Paul tittade strängt på dom.
-You have much work to do in a couple of days now. You'll be working hard in one week. Which means that there's no time for girlfriends.
-WHAT!? ropade Liam, Louis och Harry samtidigt.
-You heard me. You can text them and call them, but you don't have the time to spend time with them at all.
Louis, Harry och Liam tittade på varandra och suckade högt. De såg helt förstörda ut. Jag var lättad, Niall såg inte ut att ha några bekymmer alls med det heller.
-I know it's hard boys, I've been in love as a teenager too. But you have to deal with it right now, sa Paul och gick sedan iväg ut genom entrén.
Vi gick efter honom, solen värmde min hud när vi kom ut och två-tre fans stod utanför för att hälsa på oss. Vi kramade om dom allihop, skrev autografer och tog bilder. Det fick mig att tänka på annat. Paul ropade på oss och vi förstod att det var dags att åka. Vi klev in i bilen, spände fast oss och bilen började snart att rulla iväg. Vi åkte under tystnad till studion, allt jag kunde höra var det brummande ljudet från bilens motor. Efter ett par minuter som kändes som timmar var vi framme. Louis sköt upp dörren och vi klev ut i värmen igen, även här fanns det några fans som ville ta bilder, vilket vi mer än gärna gjorde. Paul stod bakom oss och granskade varje rörelse vi gjorde. När fansen fått allt dom ville gick vi in i studion. Det luktade läder från lädersofforna som stod lite längre bort och det var svalare än utomhus. Plötsligt kände jag hur tårarna brände bakom ögonlocken igen. Hastigt gick jag bort mot ett rum längre bort, stängde dörren om mig och skönk ihop på golvet med ryggen mot väggen, gömde ansiktet i handflatorna. Några tårar började rinna nerför mina kinder igen och hon vägrade lämna mina tankar ifred. Det var inte läge att gråta nu, jag hade inte tid med det. Dörren öppnades och Harry kom in, stängde den igen. Han satte sig på huk framför mig och tog bort mina händer för mitt ansikte. Jag tittade upp, möttes av hans alldeles gröna ögon som tittade allvarligt på mig. Han sa ingenting, men jag visste vad han ville. Jag pressade tillbaka de sista tårarna och torkade mig torr om ögonen för andra gången,suckade lågt och kliade mig i nacken. Jag såg allvarligt tillbaka på Harry.
-I'm in love with Gabriella.
Harry's perspektiv
-I'm in love with Gabriella.
Mitt hjärta stannade för stunden. Zayn såg allvarligt på mig, rakt in i ögonen. Tusen tankar for genom mitt huvud på bara några sekunder. Gabriella? Det kunde inte vara sant. Hur länge hade han bärt på det?
-Why haven't you told me earlier? frågade jag med skakig röst.
-I were too scared, svarade han.
Jo visst var han allvarlig. Han gjorde inte en rörelse när han sa det, inte en enda.
-Shall you tell Liam?
-Never ever!
-Zayn, you have to do that! You're best friends, you can't keep all this inside you!
Han sänkte blicken och gömde ansiktet i handflatorna igen.
-I just.... I just don't know what to do, sa han.
Hans röst var hackig. Den lät förvirrad, spänd.
-I'm here for you, through everything, sa jag och la min hand på hans axel.
Han tittade upp på mig, hans bruna ögon blänkte av tårar.
-But you have to tell Liam.
________________________________________________________________________________
Okej, nu har Zayn erkänt. Hur kommer allt detta sluta?
Är väldigt nöjd med detta kapitlet även om det blev ganska kort. Mycket spänning och det älskar jag! :) Stay tuned och kommentera som ni brukar!♥
Kapitel 43. | I need to talk to YOU.
__________________________________________________________________________
Harry's perspektiv
-Get up now Harry!
Mitt täcke slets bort och det blev kallt där jag låg med bara kalsonger. Jag slet till mig täcket igen och virade in mig i det.
-I'm serious.
Jag kisade försiktigt med ögonen för att kunna se vad som hände runt omkring. Paul stirrade på mig med armarna i kors, han såg strängare ut än vanligt. Jag reste mig upp med täcket virat om mig och började dra fötterna ut ur rummet. Jag svor tyst för mig själv när jag passerade Paul som nu hade ändrat ansiktsuttryck från strängt till nöjt.
-Are you never tired or what? mumlade jag och gick mot badrummet.
Jag hörde hur Paul fnyste bakom mig och gick efter, jag kunde känna i hela kroppen hur han log för sig själv. Han visste att jag inte var en morgon människa, men det hade han fått handskas med så länge nu så han visste väl vilka knep han skulle använda för att få upp mig ur sängen. Jag började piggna till och låste efter mig på toaletten, släppte täcket som föll ihop på golvet i en hög. Jag granskade mig själv i spegeln. Ögonen var tröttna och håret var lite tovig.. Jag drog fingrarna genom det för att reda ut de värsta tovorna och skakade sedan på håret, ruffsade till det lite. Det hade inte gått så bra som jag trodde, bestämde mig för att ställa mig i duschen istället. Jag krånglade av mig mina Calvin Klein kalsonger och drog för duschdrapperiet, skruvade på kranen. Jag lät det heta vattnet rinna ner över min kropp, tog lite schampo och skrubbade runt det i håret. Jag kände hur min pigga sida sakta kom krypandes inuti mig och jag kände mig som en helt annan människa efter den varma duschen, sprutade ner mig själv med min favoritparfym, Blue de Chanel. Granskade mig i spegeln igen, var äntligen nöjd med mig själv. Vattnet droppade från mitt hår och jag hade handduken slarvigt virad runt mina höfter, kroppen var blank efter vattnet. Jag gick ut från det ångfyllda badrummet med täcket över armen och såg ut över köket som låg alldeles framför mig, såg att det låg en lapp på köksbänken. Jag gick nyfiket fram och läste det.
'Hello there shower boy. Come over to my room before we're going to the studio? Need to talk to someone. I need to talk to you. /Zayn'
Jag la ifrån mig lappen och gick vidare in mot mitt rum, slängde täcket i sängen igen och började leta fram någonting som jag kunde ha på mig. Vädret var strålande vackert ute så jag kunde inte ha någonting alldeles för varmt, vi skulle jobba inomhus i studion idag också så det kanske var bäst att välja någonting svalt. Jag tog fram en vit t-shirt och ett par kortare, beiga chinos. Jag skakade håret någorlunda torrt och tog på mig mitt halsband. Jag skulle precis lämna rummet när jag såg min mobil ligga på nattduksbordet. Den fick jag ju absolut inte glömma! Jag tryckte ner den i fickan och släckte sedan i rummet efter mig, lät sängen ligga obäddad. Jag skulle ju ändå ligga i den ikväll så vad var meningen med att bädda den egentligen? Jag drog på mig mina vita, låga converse och gick ut ur mitt rum, låste efter mig och gick bort mot rummet där Zayn bodde. Längst bort i den breda och stora korridoren. Jag struntade i att varken knacka eller ringa på, han kunde allt få bli överraskad. Jag klev in och sparkade av mig skorna, strosade runt lite i lägenheten. Hans säng var fint bäddad till skillnad från min, en tröja låg slarvigt slängd på sovrumsgolvet. Badrummet luktade starkt av Zayn's parfym. Jag gick in till köket, såg Zayn sitta med huvudet vilat i handflatorna lutad mot bordet.
-Zayn? sa jag osäkert.
Han vände sig om och ögonen var rödgråtna, kinderna våta. Han såg på mig med tom blick. Jag sa ingenting, gick fort fram mot honom och kramade om honom, han gömde sitt ansikte mot min vänstra axel och grät. Jag visste inte hur jag skulle trösta honom. Om jag bara visste vad som hade hänt..
Charlotta's perspektiv
Jag vaknade upp i min säng. Hade gjort mig iordning för natten och gått in på mitt rum och slängt mig i sängen direkt efter att Louis hade åkt igår, somnat nästan direkt. Varför jag hade varit så himla trött visste jag inte, antar att det bara var så. Det var skönt att vakna tidigt iallafall. Jag tog tag i fjärrkontrollen och tryckte på 'on'. Tv:n gick igång med ett knastrande ljud och visade tv 4. Nyheterna hade precis börjat och helt plötsligt var jag verkligen inte sugen på att titta längre. Jag tog fram min mobil, gick in på twitter och läste lite nya tweets. Louis hade precis skrivit en ny.
'time to work in the studio today with the guys, gonna be fun!! miss my baby :( love u charlotta see u soon. xx'
Jag log för mig själv och svarade.
'Miss you too my favourite. Thank you for yesterday, you're the best. Love you! x'
Jag stängde ner twitter och lutade mig tillbaka i sängen, drog täcket lite längre upp och koncentrerade mig på tv:n som nu visade något matprogram. Plötsligt vibrerade min telefon.
'Good morning my dear, saw your tweet. I had a great time yesterday, and by the way you're loved by the fans haha'
'Good morning Lou. Haha feels great to hear :)'
'I have to work now, Paul forces me to leave the phone at home... Love you, I'll call you later.'
'Hahah poor boy... love you 2.'
Jag la ifrån mig mobilen och suckade lyckligt för mig själv, tryckte ner huvudet i kudden och sträckte på mig. Jag gäspade stort och gav ifrån mig ett litet tjut. Jag såg mig omkring i rummet och såg en tröja ligga i ett hörn borta vid garderoberna. Jag kände igen den tröjan, det var Louis'. Jag reste mig kvickt upp och gick mot hörnet där den låg, plockade upp den. Jag tryckte den mot näsan och drog in doften av Louis. Jag drog av mig mitt svarta nattlinne och krånglade på mig tröjan som var alldeles för stor för mig, kröp ner i sängen igen och zappade mellan kanalerna. Fastnade på en kanal där White Chicks var igång, min favoritfilm när det kom till kategorin 'komedi'. Jag rättade till kuddarna och koncentrerade mig på filmen, skrattade högt när de gjorde någonting roligt på filmen. Det kändes ovant att skratta själv, Louis var oftast den som fick mig att skratta och framför allt den som skrattade med mig. Min andra halva. Kärlek, kärlek.. Underbara kärlek.
_______________________________________________________________________________________
Mycket, MYCKET drama med Zayn däruppe och underbar kärlek mellan Charlotta och Louis. Vad är det med Zayn nu då? Vad är det för någonting som tynger ner hans axlar? Hm... Spännande.
Kommentarer uppskattas som alltid♥
Kapitel 42. | I don't want to lose anything.
Jag längtade redan tills nästa gång vi skulle ses, när det skulle bli visste jag inte. Men det fick inte dröja allt för länge. Jag ville ha Vilma hos mig nu. Så hon kunde värma mig under natten, så att jag kunde vakna med henne vid min sida. Det var den bästa känslan som fanns, det var jag säker på.
_______________________________________________________________________________
Gabriella's perspektiv
Jag sprang i mörker. Ljuset fanns där borta, vart visste jag inte. Benen förflyttade sig fort under mig, det kändes som att jag flög. Plötsligt föll jag, ett långt fall, långt ner till marken. Någon ropade mitt namn tydligt. Jag kände igen rösten, kunde inte sätta fingret på vart jag hade hört den tidigare.
-Gabriella, Gabriella! ropade den.
Precis när fötterna träffade marken blev det ljust för ögonen. Jag vaknade upp med ett ryck. Jag var andfådd och alldeles skakig i hela kroppen. Svetten kylde ner mig, en droppe lämnade min panna och rann längs min kind. Munnen var torr. Vilma vände på sig, suckade tungt i sömnen men vaknade inte.
-Jävla mardrömmar! svor jag för mig själv och gnuggade mig i ögonen.
Hade drömt mardrömmar två gånger i rad nu, det var inte likt mig att göra det. Kanske hade jag någon mardröms period? Jag skakade på huvudet, insåg hur dum jag måste var som trodde att min hjärna helt plötsligt bestämde sig för att ge mig mardrömmar. Jag sköt undan täcket och tassade försiktigt ut i köket för att dricka någonting som kanske kunde få stressen att försvinna ut ur min kropp. Det var fortfarande mörkt ute, antog att det var mitt i natten. Jag tog fram en flaska med Fanta Exotic, tog fram ett glas ur ett av skåpen och fyllde det. Jag svepte den svalkande drycken fort och det kittlade härligt i halsen efter kolsyran. Jag drog ut en stol och slog mig ner, lutade mig tillbaka och tittade ut på gatan utanför. Gatubelysningarna lyste klart och sken in genom köksfönstret. Plötsligt kändes det som om någon iakttog mig. En rysning fick mig att få gåshud på armarna. En våg av kall luft vällde över mig och jag reste mig kvickt upp, lät glaset och fantan stå framme. Jag gick och försäkrade mig om att dörren var låst, gick sedan fort in på mitt rum och försökte att undvika att titta ut genom något av fönstrena. Känslan följde med mig ända in på mitt rum. Jag stängde dörren och plötsligt var känslan borta. Hårstråna lade sig ner på armarna och jag var som vanligt igen. Vilma låg fortfarande och sov tungt, jag kröp ner bredvid henne igen, la täcket över min kropp och tryckte min arm mot hennes för att känna så att hon verkligen var där. Vem var det som hade tittat på mig egentligen? Var det ens någon som hade gjort det, var det kanske jag som inbillade mig? Jag flyttade mig ännu närmare intill Vilma, slöt ögonen och somnade snart in i en orolig sömn.
Zayn's perspektiv
Jag vaknade själv idag, Paul stod inte och skrek mig upp ur sängen den här gången. Det kändes ovant, men ändå väldigt skönt att slippa få hörselskador varje morgon. Jag låg kvar en stund i sängen, spelade spel på mobilen och beslöt mig snart för att kliva upp. Jag ville gå och väcka de andra först, men lät dom sova en stund till. Klockan var inte mycket än, runt 7 på morgonen. Solen's första strålar lyste in genom persiennerna och fick rummet att bli obehagligt randigt. Min svarta morgonrock hängde lite slarvigt på dörrkanten, jag tog på mig den och virade den tätt intill min kropp. Slängde på mig en svart keps på huvudet också, den hade sett så ensam ut där på byrån. Röksuget började sakta krypa inom mig och jag bestämde mig för att ta det nu på en gång medan jag ändå hade tid till det. Jag gick ut ur rummet, mot hallen och tog fram en cigarett och en tändare ur cigarettpaketet som låg i min innerficka på jackan. Jag släpade fötterna efter mig ut på den stora balkongen, slog mig ner i en solstol och tände cigaretten. Första blosset var alltid det bästa hade jag kommit på. Jag hade lovat fansen att jag skulle sluta röka, och det skulle jag också. Jag är inte killen som säger något och gör någonting annat, nej verkligen inte. Jag skulle sluta, det var bara en tidsfråga. Jag hade redan dragit ner på rökandet, jag hade inte tid till det längre så jag var helt enkelt tvungen till det hade det känts som. Det var mycket lättare att vara tvungen att dra ner på det än att göra det av sig självt. Jag tog ännu ett bloss, blåste ut röken och lät tankarna springa fritt i mitt huvud. Plötsligt tänkte jag på gårdagen, varför vet jag inte. Det var Liam's och Harry's kväll med tjejerna, och vi hade fått vara med. Det var inte så pass speciellt att jag var tvungen att tänka på det. Liam och Harry borde tänka på det, inte jag. Gabriella hade fått mig att hamna i en spänd situation igår, det erkände jag. Jag hade varit kär, självklart hade jag varit det. Jag bärde på en stor hemlighet just nu, visste inte vem jag skulle berätta den för. Niall, Liam, Gabriella kanske...? Gabriella var jag tvungen att berätta för, så att hon kunde få veta varför jag blev spänd igår när hon börjat prata om mitt kärleksliv. Hon hade inte behövt börjat prata om det, hade hon inte gjort det hade jag säkert aldrig suttit här och tänkt så det knakade. Jag kliade mig lite i bakhuvudet och suckade högt för mig själv, tog ett bloss från cigaretten igen. Jag lutade mig tillbaka i stolen och slöt ögonen. Njöt av solens strålar, plågades av mina tankar. Hur skulle jag någonsin kunna komma ut ur det här? Det var mycket som stod på spel, och jag ville inte förlora någonting. Aldrig.
_______________________________________________________________________________________
Lilla Zayn... Hur är det med honom tror ni? Han verkar inte må så bra.. :(
Första kapitlet där hans perspektiv finns med, och det är inte ofta ni kommer få läsa från hans perspektiv! Några få gånger till skulle jag tippa på.. Om det blir som jag har tänkt! ;) Kommentera!♥
Kapitel 41. | Long story.
Det skulle bli så kul att se hans min, och att få skratta och applådera högt med de andra. Det här skulle bli en bra kväll. Inte så lång dock, eftersom en lång jobbdag väntade imorgon också. Men vi fick ta vara på de timmarna vi fick över. Det var absolut värt det, trots att man var tröttare än någonsin morgonen efteråt.
__________________________________________________________________________________
Vilma's perspektiv
Vi hade stått och fönat håret när min mobil ringde. Vi hade varit hemma hos Gabriella ett par timmar nu, bara pratat och tagit det lugnt. Klockan var runt halv 5. Jag gjorde en gest åt Gabriella att hon skulle stänga av fönen, det gjorde hon. Likaså gjorde jag. Jag drog fingrarna snabbt genom håret.
-Ja hallå?
Jag granskade mig själv i spegeln, mina rödgråtna ögon var helt borta och jag såg piggare ut än någonsin. Nyduschad, nyklädd, och snart nyfixad. Gud så skönt det kändes!
-Hello it's me, svarade en välbekant röst.
Jag log stort för mig själv. 'Det är han' mimade jag till Gabriella som tittade nyfiket på mig.
-Hi babe, svarade jag och satte mig på badkarskanten.
-What are you doing?
-Nothing special, drying my hair with Gabbi. What about you?
-Not much. Do you have any plans for tonight?
Jag tittade frågande på Gabriella som bet lite på sin vänstra pekfinger-nagel.
-Wait a second, sa jag till Harry och tryckte mobilen mot axeln.
-Har vi några planer ikväll? frågade jag henne.
Hon skakade på huvudet.
-No we haven't.
-Okay... Can you and Gabriella come over to our place? Around... a quarter to five?
-Yeah... of course.
-Good! Tell Gabriella that she can't text Liam, okay?
-Okay..
-Alright, see you soon babe. Bye, love you!
-Love you too.
Jag la ifrån mig mobilen på handfatet och tittade på Gabriella, försökte dölja ett léende. Antog att jag såg dum ut.
-Vad är det? frågade hon och log hon också.
-Vi har bråttom, vi ska vara på deras hotell kvart i 5!
Hon vevade som en flaxande fågel med armarna och sprang sedan iväg för att antagligen hämta mobilen.
-Harry sa att du inte fick smsa Liam förresten! ropade jag efter henne.
-Varför?
-Han sa inte det, men det är väl bäst att du inte gör det om han sa det!
Jag hörde hur hon drog ur mobilen ur telefonladdaren och kom snabbt gående mot badrummet igen. Hon lutade sig mot dörrkarmen och pustade ut.
-Ja ska vi inte åka då?! frågade hon och halvskrattade.
-Eh... Jo visst! svarade jag och reste mig upp och låtsades som ingenting.
Hon vände sig om och gick före mig, jag släckte lyset på badrummet och gick efter med fjärilar i magen. Vi gick ut i hallen och satte på oss våra ytterkläder i lugn och ro, under tystnad.
-Mamma, har du lust att köra mig och Vilma in till centrum? ropade hon till sin mamma som stod och bakade bullar i köket, som vanligt.
-Nej jag har inte tid nu älskling! Men pappa kan säkert, han är ute i garaget. Hör med honom!
Hon himlade med ögonen och slängde en blick på mig. Hon tryckte ner dörrhandtaget och vi gick ut, hon hade mig hack i häl. Vi kunde höra hur hennes pappa väsnades från garaget på långt håll. Garaget var som hans andra hem, ibland stannade han därute hela dagarna och trixade med bilen eller så satt han bara där och såg knepig ut. Det hände ibland att Gabriella's mamma fick komma ut med mat till honom hade Gabbi berättat för mig.
-Pappa kan du skjutsa oss? frågade hon och vi klev in genom garagedörren.
-Ja självklart, vart ska ni? frågade han tillbaka.
Han la ifrån sig glasögonen, reste på sig och sträckte på ryggen.
-Centrum, vi ska träffa killarna ikväll.
Han nickade förstående och vi gick direkt ut till bilen, satte oss och körde iväg. Jag tittade nervöst på klockan som prydde min vänstra handled, började trumma lite med fingrarna på bilrutan. Bad till Gud om att det inte märktes på mig att jag var nervös.
-Är du nervös Vilma?
Jag vände blicken blixtfort mot Gabriella som log retsamt mot mig. Hon hade läst mina tankar... igen.
-Va? Nej det är jag inte...
Jag försökte låtsas som ingenting, vände bort blicken utåt igen. Men hennes blick fortsatte irritera mig. Jag vände tillbaka blicken mot henne, möttes av hennes skarpa ögon och det där sjukt irriterande retsamma....söta léendet. Jag kunde inte hålla mig för skratt.
-Ja okej jag är nervös, vadå då!? skrattade jag och knuffade till henne på axeln.
Hon skrattade bara och skakade på huvudet. Sa ingenting. Hennes ögon lyste av glädje och de strålade mer än alla stjärnor på himlen.
-Ja då var vi framme mina damer! hojtade plötsligt hennes pappa med sin chaufför röst.
Jag tittade snabbt ut för att se vart han hade släppt av oss. Alldeles utanför deras hotell.
-Hur visste du att de bodde här!? frågade Gabriella häpet.
-Gabriella, grabbarna är med i varenda nyhetssändning och i varenda tidning. Hur skulle jag inte kunna veta att de bodde här?
-Du är ju knäpp.
-Hör av er när ni rör er hemåt sedan!
Vi smällde igen dörrarna efter oss och bilen som vi några sekunder innan hade suttit i, körde iväg och syntes snart inte mer. Jag drog ett djupt andetag och pustade högt ut. Tittade på Gabbi som granskade hotellet uppifrån och ner.
-Ja, nu är vi här, sa hon och la en arm om mig.
Vi fnissade lågt för oss själva och gick in genom entrén. Ingen av oss hade en susning om vad vi skulle få vara med och göra alldeles strax. Vi möttes av tre, ivriga killar som kom springande mot oss. En av dom var min. Harry. Min Harry.
-Hello girls! ropade alla tre i kör och drog in oss i en härlig gruppkram.
Jag fick en kyss i pannan av Harry som stod framför mig. Jag fnissade och kände hur mina kinder började hetta. De drog med oss till ett litet rum med ett rund bord. Sex stolar. Prydligt dukat, och det var ännu mer perfekt än den första dejten som jag och Gabriella hade haft med dom för snart två veckor sedan.
-Wow, fick jag ur mig.
Vi slog oss ner på varsin stol och Niall tog ett djupt andetag och började sedan prata.
-Okay, so here's the plan....
Gabriella's perspektiv
-That's phenomenal! utropade Vilma.
Vi reste oss upp från stolarna och gick iväg, vart visste jag inte. Men jag skulle väl snart få veta. Jag tittade på Vilma och Harry som stod och höll om varandra, var allmänt gulliga. Jag saknade Liam. Saknade att ha honom i mina armar, saknade hans ruffsiga hår, saknade hans doft... Allting. Vi stannade framför en hiss.
-Gabbi, you can text Liam now. Tell him that you're waiting in the entrence, sa Harry.
Han log ett gåtfullt léende, men brydde mig inte om det så mycket. Var bara glad att jag äntligen fick höra av mig till honom.
'Hi babe. I'm waiting in the entrence, come when you're ready. Love you.'
Jag skickade iväg det. Zayn och Niall försökte dölja sina skratt bakom bredvid mig och de gav ifrån sig gisliknande ljud istället. Jag fnissade och höll handen för munnen för att inte smittas av de två skratt maskinerna, samtidigt som jag väntade på svar från Liam.
-Be prepared, I think I heard the elevator! väste Harry till oss.
Vi tystade våra skratt och stod framför hissen. Den gav ifrån sig ett plingande ljud och dörrarna öppnades. Jag blev glad av vad jag såg. Liam, färdigfixad iklädd i jeans och en t-shirt. Han tog ett enda stort steg mot mig och lyfte upp mig, rakt upp i luften. Kramade mig hårt och borrade in sitt huvud tätt intill min hals.
-Suuurprise! ropade de andra fyra och klappade med händerna.
Han satte ner mig och tittade mig rakt i ögonen, sedan på det andra.
-Yeah, this was really a surprise, svarade han och log tacksamt mot dom.
-The best surprise ever, viskade han i mitt öra och kysste mig sedan på kinden.
En rysning klättrade längs med ryggraden och gjorde så att jag fick gåshus. Liam's röst, så nära.
Vi gick in till bordet som vi suttit vid bara några minuter innan, slog oss ner. En kypare från resturangen kom och frågade vad vi ville ha att äta. Vi tittade igenom menyn lite fort och kyparen skrev ner det vi ville ha, försvann sedan in genom ett par svängdörrar. Det här visste jag inte om, jag gled med blicken åt Niall's håll och han såg nöjd ut. Antagligen var det han som kommit på det här med kypare och mat från hotellresturangen.. Den blonda, gulliga krabaten. Jag sökte efter Liam's hand under bordet och placerade mina fingrar mellan hans när jag äntligen hittade den. Han tittade på mig med en varm blick, flyttade stolen lite närmare mig och pussade mig på näsan. Jag fnissade tyst. Jag hörde hur Zayn suckade framför mig där han satt.
-What is it bad boy? frågade jag.
Han drog ett léende på läpparna. Han satte två fingrar för munnen, granskade sedan mig och Liam.
-You can't keep your hands off each other right?
-Of course we can!
Han fnyste och tittade ut över resturangsborden, försökte hitta någonting att fästa blicken på.
-Have you ever been in love Zayn?
Jag tittade på honom med den där irriterande blicken som jag vet att Vilma avskydde. Han stelnade till, såg mig rakt i ögonen.
-Believe me, I have.
Det var någonting med den blicken.. Någonting som jag inte kunde sätta fingret på. Den var full med frågor, och det kändes fel att jag inte hade svar på dom. 'Believe me, I have.' Hade han varit kär, eller var han kanske kär just nu? Jag hoppades att jag inte hade sårat honom,det var det sista jag ville.
Liam's perspektiv
Gabriella kramade min hand hårt, jag tittade direkt på henne och log.
-Hey there, sa jag.
Jag skulle precis böja mig fram och kyssa henne när maten plötsligt en arm hindrade min väg mot hennes läppar. Servitrisen placerade maten framför mig och jag skrattade lågt, såg att Gabriella också gjorde det. Hon hade verkligen kommit vid precis rätt tillfälle med armen. Jag släppte Gabriella's hand och grabbade tag i besticken som glänste så kristallklart att jag kunde spegla mig själv i dom.
-Bon appétit! hojtade Niall och högg snabbt in.
Jag var också utsvulten, så jag började äta rätt fort jag också. Vi pratade om allt möjligt under tiden, skrattade och bara hade en bra stund tillsammans. Det kändes tomt utan Louis och Charlotta, men dom hade det väl också bra. Förhoppningsvis. Jag mötte Zayn's blick och det slog mig snabbt att någonting var fel. Hans ögon var tomma på ord, hela han var...förändrad. Det kändes så iallafall. Han skrattade till då och då, hängde med i våra samtal, men han sa inte så mycket själv. Jag visste ju att han var blyg, självklart var det anledningen. Vad hade han att vara nere för? Han var ju den mest bekymmerlösa personen i världen.
Charlotta's perspektiv
Jag stod kvar med pappa vid bilen en stund, såg hur Louis gick tillsammans med min mamma uppför trapporna. Han höll i henne som om hon var en dyrbar diamant.
-Han är en bra grabb, Lotta.
Pappa log mot mig och började sedan gå uppför trapporna han också. Han hade rätt, han var verkligen en bra grabb. Den bästa, om man skulle uttrycka sig korrekt. Jag gick efter dom, pappa drog upp nyckeln ur byxfickan och låste upp dörren. Vi klädde av oss skorna och Louis hjälpte mamma att slå sig ner i soffan i vårt vardagsrum. Jag slog mig ner i en fåtölj framför dom.
-Do you have anything to eat or drink, ma'am?
Louis tittade frågande på mamma som skrattade lågt.
-Coffee and a bun that's out in the kitchen, please, svarade hon.
Louis var iväg fort och vi hörde hur han öppnade och stängde lite här och var. Det var tyst i några minuter och jag granskade mamma som satt tillbakalutad med ett bandage runt huvudet.
-Gör det ont? frågade jag.
Dum fråga Charlotta, väldigt dum fråga. Jag ångrade mig fort och bet mig i läppen. Mamma tittade på mig och log snett, nickade sedan. Det blev tyst igen. Jag hade ingenting att säga, var fortfarande rätt skakis efter dagens händelse. Men mamma var ju vid liv, och det var ju det enda viktiga iallafall.
-Har du funderat på att välja honom till din för evigt? frågade hon plötsligt.
-Vad menar du?
-Ja du vet... till din man?
En glad men konstig känsla for genom magen och avslöjade sig på mina läppar som log stort.
-Mamma jag är för ung!
-Vad spelar det för roll! Ni är som gjorda för varandra!
Hon gav mig en menande blick och jag fnyste bara åt henne, skakade på huvudet och försökte vika undan för hennes blickar. Louis kom snart tillbaka med kaffe och fem stycken bullar.
-Five is better than one, förklarade han.
Mamma smuttade på sitt kaffe och vi satt kvar där med henne, pratade om allting. Om olyckan, om livet, om hur det såg ut just nu, om allt. Louis lyssnade med tålamod och försökte verka intresserad av det hon sa, jag visste att han inte var det. Det syntes. Jag var den som brydde mig om minsta lilla grej, var intresserad. Men till och med jag brydde mig inte just nu faktiskt. Klockan sprang iväg och när jag tittade på klockan skulle den snart slå tio över sju.
-You don't have to sit here and talk to me, go and have fun you two instead, sa mamma till slut.
Jag hade längtat länge efter just den meningen. Jag hade suttit här och bara längtat efter att få tillbringa tid med Louis. Ensam. Äntligen fick jag lov till att göra det! Jag nickade tackande till mamma och vi reste oss upp, Lou slängde en filt över mamma som precis hade lagt sig ner i soffan för att vila sig lite. Han skrattade lågt sitt underbara skratt som gjorde att jag föll för honom på nytt varenda gång. Vi gick ut på altanen som jag tidigare hade suttit på i lugn och ro, vi gick ner på gräset och solens strålar värmde baksidan fortfarande. Vattnet från en bäck hördes lite längre bort och fåglarna kvittrade glatt... Det var en vacker dag, verkligen. Louis la sina händer på min midja bakom mig och kramade om mig....trodde jag. Han drog ner mig på gräsmattan och la sig snabbt över mig. Han drog fingrarna genom mitt hår och började kyssa mig överallt i ansiktet. Jag fnissade och han kysste mig hårt på läpparna. Stunden jag hade längtat efter i mer än 24 timmar, mer än ett dygn.
Louis' perspektiv
Mobilen ringde, inte nu. Inte nu, bönade jag inuti huvudet. Inte nu när jag fått spendera några timmar själv med Charlotta här ute, skrattat med henne och bara visat att hon är hela min värld. Jag kunde inte lämna henne nu, det var omöjligt. Jag drog upp mobilen ur fickan och suckade.
-Hello? svarade jag och ruffsade runt i håret lite.
-Hi Lou, i'm here now. Are you coming out? svarade Paul.
-I prefer to stay here..
-But you're not. We have work tomorrow, come out now.
Hans röst var mycket strängare nu. Jag la på och tryckte ner mobilen i fickan igen, la mig tillrätta bredvid Charlotta igen på gräset.
-Paul?
Jag nickade. Hon såg besviken ut.. Timmarna hade gått fort hos henne. Jag föredrog att stanna här. Men jag kunde inte. Jag kunde inte stanna hos henne när jag som mest ville det. Typiskt.
-I want to stay babe, but I can't.
Hon nickade och jag visste att hon förstod. Vi skulle inte vara ifrån varandra resten av livet, även om det kändes så nu. Så kändes det varenda gång vi var med varandra.
-I gotta go, sa jag och reste mig upp.
Jag tog tag i hennes händer och hjälpte henne upp på benen, vi gick hand i hand uppför trappan till altanen, sedan in i huset igen. Jag såg att hennes mamma hade somnat i soffan, skönt för henne. Hon behövde verkligen vila. Vi tassade ut i hallen, jag slog mig ner på hallbyrån och knöt på mig skorna så sakta jag bara kunde, försökte dra ut på tiden. Det hade inte gått så bra som jag trott. Jag reste mig upp igen, såg på Charlotta. Hon hade rödkantade ögon och tittade på mig med en vilsen blick.
-Don't be sad sweetheart.
Jag drog mig intill henne i en varm kram.
-I'm not, just tired.
Jag placerade mina händer i hennes nacke och kysste henne.
-Go to sleep, I'll text you tomorrow morning.
Jag tittade henne i ögonen, märkte nu att hon hade rätt. Hon var trött, inte ledsen. Mitt misstag.
-I love you, viskade hon och kramade mig hårt för andra gången.
-I love you too.
Jag kysste henne hejdå en sista gång och klev ut genom dörren, släpade fötterna nerför trappan och precis som Paul hade sagt stog han där med bilen som han lämnat av mig med för några timmar sedan. Jag satte mig i framsätet, stängde dörren efter mig och lutade mig tillbaka. Bilen började rulla.
-You love her right? frågade han plötsligt.
-I love her more than I love life.
Han log och klappade mig på axeln.
-I'm glad you're happy.
Harry's perspektiv
Tiden hade gått fort, en helt underbar kväll hade det varit. Efter middagen hade vi gått upp till Niall's rum, tittat på några filmer. När vi var som mest avslappnade kom plötsligt en av våra säkerhetsvakter in i rummet. Vi tittade underligt på honom, undrade vad han ville oss såhär dags.
-It's late, and you will be working in the studio early tomorrow. I drive the girls home, come down when you're ready.
Han försvann ut igen, stängde dörren efter sig. Jag kramade om Vilma.
-I don't want you to leave.
Hon kramade mig bara hårdare, och reste sig snart upp tillsammans med Gabriella.
-Do you follow us out? frågade Gabriella och tittade på mig och Liam.
-Of course, but I don't think those two will do it..
Jag nickade bort mot Niall och Zayn som somnat tillsammans i sängen. Vi skrattade lågt och började gå ut mot hallen, tjejerna tog på sig skorna och vi hjälpte dom på med jackorna. Jag och Liam struntade i både skor och jackor, vi skulle ju inte gå ut någonstans så det behövdes ju inte. Vi valde trapporna ner för att det skulle ta lite längre tid, pratade inte så mycket. Helt plötsligt var vi nere i entrén igen, det hade gått fortare än vi trott.
-I'll call you tomorrow okay? Love you.
Jag kysste Vilma och tittade allvarligt in i hennes ögon. Hon nickade.
-Love you too.
Jag släppte taget om henne. Hon och Gabriella försvann ut till bilen, hoppade in och snart var dom borta. Jag suckade. Liam slängde sig över mig i en stor kram och dunkade vänskapligt till mig i ryggen.
-Thank you for the most amazing evening ever, sa han och vi började gå mot hissen.
-You deserved it.
Vi halvsprang in i hissen och tryckte in rätt våning. Dörrarna skulle precis slå igen när jag fick syn på en ganska lång gestalt som gled in genom dörrarna i entrén. Louis.
Jag stoppade dörrarna i sista sekund med foten och ropade på honom, han kom mot oss och gled snart in i hissen han med. Dörrarna stängdes.
-Where have you been? frågade jag.
-I've been with Charlotta.
Jag och Liam tittade underligt på honom.. Varför kom det så plötsligt förut och varför var det så bråttom iväg?
-Long story, förklarade han sig sedan. I'll tell you more tomorrow.
Vi pustade ut och hissdörrarna öppnades igen, vi klev ut i våran stora korridor.
-I'm so tired... gäspade jag och började leta fram nycklarna ur byxfixan.
-Me too... fortsatte Louis.
-See you tomorrow guys, hojtade jag innan jag gled in genom dörren.
-Yeah, see you tomorrow, svarade dom tillbaka.
Jag gick in och låste dörren efter mig, lutade mig mot väggen. Arbetet i studion imorgon skulle bli lättare än någonsin efter den här kvällen. Jag längtade redan tills nästa gång vi skulle ses, när det skulle bli visste jag inte. Men det fick inte dröja allt för länge. Jag ville ha Vilma hos mig nu. Så hon kunde värma mig under natten, så att jag kunde vakna med henne vid min sida. Det var den bästa känslan som fanns, det var jag säker på.
______________________________________________________________________________________
Romantik hej vilt... Men vad hände med Zayn nu då? Hoppas han inte blev sårad eller något liknande stackaren... Vad tror ni?
Har hållt på med detta kapitlet i TIMMAR nu, det blev långt som in i sjutton och ni som orkade läsa allt borde få nobel-pris. Kommentera iallafall, skulle vilja ha maaaaassvis med kommentarer efter att jag jobbat så hårt med detta kapitlet!♥
Kapitel 40. | Surprise.
Vi åkte iväg och jag vände mig bakåt och såg hur killarna stirrade efter oss med oroliga blickar. Brydde mig inte så mycket. Allt jag ville var att komma hem till Charlotta nu. Slänga armarna om henne, dra in doften av hennes hår, bara vara med henne. Jag antog att hon behövde det nu.
_______________________________________________________________________________
Liam's perspektiv
Jag slängde mig i sängen direkt när jag kommit innanför dörren till mitt hotell. Var utmattad och dog snart av saknad efter Gabriella, trots att det var ungefär ett dygn senast vi sågs. Jag låg kvar i sängen en stund, slöt ögonen och bara slappnade av. Bestämde mig sedan för att ta en dusch. Jag tog med mig mobilen in på badrummet, klädde av mig alla kläder och stallde mig i duschen. Det heta vattnet strilade nerför min kropp och jag skakade på håret, så som jag alltid gjorde i duschen. Håret blev ju inte precis torrt av att jag skakade på det, det gjorde ingen nytta när jag fortfarande stod i duschen. Men det var någonting jag hade fått för mig att jag skulle göra, och det var min grej liksom. Så varför inte? Jag tryckte ut det sista ur en flaska som bestod av en så väldoftande tvål. Tror att den hette AXE eller liknande... Jag smorde in min kropp så att löddret låg tätt ovanpå min hud, började nynna lite på What makes you beautiful. Nynnandet ledde till att jag snart stog och sjöng. Högt och ljudligt. Jag sköljde sedan av mig allting. Jag skruvade av duschen och sköt undan duschdrapperiet, sträckte mig efter handduken som hängde prydligt upphängd på väggen. Fortsatte sjunga slutet på låten. Jag skakade på håret igen och virade handduken om mina höfter, klev ut i duschen och stallde mig framför spegeln som hade dimmat igen. Jag ritade ett hjärta med pekfingret, skrev ett G inuti. Jag log nöjt för mig själv. Gabriella mitt hjärta. Plötsligt började mobilen ringa och en irriterande signal ekade i badrummet. Jag grabbade surt tag i tankestöraren och svarade.
-Yeah it's Liam? svarade jag irriterat.
-Hello sweetie, you sing really good while you shower, hörde jag Zayn's röst svara.
Jag kände i hela kroppen hur Zayn log, och jag kunde inte vara arg längre. Jag slappnade av och lät axlarna sjunka neråt.
-How do you know? frågade jag och låste upp badrumsdörren och klev ut.
-I went in to your room, but noticed that you were in the shower. Did not want to upset you so I'm calling instead. We should eat down here in the restaurant in about 20 minutes, are you ready in 20 minutes?
Jag kliade mig i huvudet och funderade, med mig lite i läppen.
-Yes, I'm coming soon, svarade jag sedan osäkert.
-Alright, see you soon then.
Jag tryckte på 'end call' med pekfingret och gick in i mitt rum, slängde mobilen på sängen och skakade på håret igen. Slängde en blick på klockan ovanför sängen och insåg att klockan faktiskt hade tickat på ganska ordentligt. Fem över fem. Hade vi verkligen varit på signeringen så länge? Jag gick fram till min garderob, plockade fram ett par gråa jeans och en svart t-shirt. Jag skulle ju bara på middag med mina grabbar trots allt, alla utom Louis. Just det, Boo Bear... Han hade åkt någonstans, vart visste vi inte. Han hade inte sagt någonting till oss, bara slängt sig in i bilen igen och åkt iväg. Men jag antog att han hade åkt för att vara med Char som jag nu börjat kalla henne. Han hade ju pratat om henne hela dagen trots allt. Jag drog upp jeansen och krånglade på mig t-shirten. Håret var snart torrt efter duschen efter alla skakningar jag gjort, men rakt var det inte. Lockigare än Harry's, och det var svårt att få. Jag plockade fram plattången som låg i byrån och gick vidare in mot badrummet igen, tryckte in sladden i eluttaget och tryckte på några knappar som fick igång den. Den värmdes snabbt upp. Jag tittade upp i spegeln igen och streck från mitt finger fanns fortfarande kvar i spegeln, hjärtat och G:et syntes fortfarande tydligt. Jag tog tag i plattången som nu var kokande varm, drog några snabba drag med den genom håret och skakade det ännu en gång åt sidan. Jag granskade mig själv i spegeln och var nöjd med det jag såg. Nyduschad och fräsch, doftade ljuvligt efter den där underbara tvålen. Jag letade fram min favoritparfym i skåpet bakom mig och sprutade den lätt på mig. Diesel, Only the brave. Världens mest väldoftande parfym om man ville ha min åsikt. Min mobil plingade från sovrummet, jag ryckte lätt till och gled ut ur badrummet, släckte lampan och släpade fötterna efter mig mot sovrummet. Ännu en gång. Jag sträckte mig efter mobilen som jag kastat mitt på sängen och låste upp den. Jag var lugn först och noterade att jag fått sms från Gabriella. Det pirrade till i kroppen. Jag läste början av smset lugnt och noggrant. Mitt under smset slogs mina ögon upp, stora som pingisbollar, och jag slutade läsa helt. Jag la snabbt ner mobilen i byxfickan, halvsprang ut i hallen, tryckte på mig mina skor slarvigt och ryckte upp dörren. Låste efter mig och sprang mot hissen som skulle ta mig ner till den nedersta våningen. Hjärtat bankade hårt innanför min bröstkorg och jag kände hur jag skakade i hela kroppen. Jag kunde inte fatta vad det var jag precis hade läst.
Louis' perspektiv
Jag kunde inte sitta still. Knäckte fingrarna som gjorde så otroligt ont, bet på naglarna, rullade tummarna... Gjorde allt som fick mig att göra någonting. Försökte tänka på annat. Vi svängde snart in på grusvägen jag åkt på ett dygn innan, jag skymtade Charlotta's hus längre fram och solen sken så vackert på deras framsida. Det hade kunnat vara en fin stund om det inte berodde på vad jag precis läst. Charlotta's mamma hade ramlat och skadat sig.. Jag visste inte hur illa det var. Det kanske inte var så illa som jag trodde, men jag var tvungen att försäkra mig om att det var okej med dom allihop. Har alltid varit personen som måste se till att allt och alla har det bra. Vi stannade precis bredvid trappan och jag klev ur bilen.
-Wait, when should I pick you up? frågade Paul och tittade på mig med en mjuk blick.
-10?
-Okay we say 10 o'clock then. I'll call you.
Jag sköt igen dörren och Paul åkte lugnt och fint iväg igen. Jag förstod inte hur han kunde ta det lugnt just nu, han borde vara orolig. Jag sprang uppför trappan och ringde på dörren. Ingen öppnade. Jag ringde på en gång till och stampade otåligt med fötterna. Jag antog att ingen var hemma, jag fick helt enkelt sitta och vänta tills dom kom hem. Det kunde inte dröja så länge till. Jag slog mig ner på det första trappsteget och såg ut över deras stora marker. Blommor överallt, ett stall syntes lite längre bort. Vinden fick trädtopparna att vifta på sig som hundsvansar. Jag skrattade för mig själv. Hundsvansar? Var det det bästa jag kunde komma på? Jag drog fingrarna genom luggen och suckade. Jag kanske inte behövde vara så orolig trots allt. Jag lutade mig tillbaka och slöt ögonen, njöt av dagens sista solstrålar. Svenska solstrålar. Jag vet inte hur länge det tog förrän jag hörde en bil rulla på gruset lite längre ifrån. Jag öppnade ögonen och gjorde klart för mig själv att det var Charlotta's bil som kom emot mig. Äntligen. Jag reste på mig och gick lugnt nerför trapporna, hann precis nerför allihop när bilen stannade exakt där Paul hade släppt av mig. Charlotta klev ur och såg chockat på mig. Jag la mina armar om henne och kramade henne hårt, drog snabbt in doften av hennes hår.
-What are you doing here? frågade hon och såg mig rakt in i ögonen.
Hennes bruna ögon borrade in sig i mina, fick mig att le stort. Kanske fånigt också.
-I wanted to see if everything was okay, with your mum and everything, svarade jag och kysste henne fort i pannan. Where is she?
Charlotta nickade åt sidan och jag vände blicken åt höger håll. Hennes mamma kom försiktigt gåendes med Charlotta's pappa som stöd. Jag gick fram till dom.
-Let me help you, sa jag och tog tag i hennes arm.
-Thank you Louis, but you don't..
-I want to help you Mrs. Persson.
Jag höll kvar i hennes arm och hennes pappa släppte. Vi gick uppför trappan försiktigt.
-So what have you been doing? frågade jag för att avbryta tystnaden.
'Dum fråga Louis', tänkte jag för mig själv. Du borde träna på att vara tyst istället.
-I slipped and hit my head on the table edge...
-That was unnecessary.
Hon skrattade lågt och nickade instämmande.
-Yeah, it really was.
Harry's perspektiv
Här stod jag med två av mina bästa vänner, Liam och Niall. Vi hade precis ringt till Liam och bett honom komma ner och äta middag med oss. Men vad han inte visste var att vi hade en stor överraskning till honom, jag hade redan fått min, och hela min kropp var pirrig efter den. Liam hade inte en aning om vad han skulle få se när han kom ut ur hissen, jag antog att han skyndade sig ännu mer när han fått smset. Det skulle bli så kul att se hans min, och att få skratta och applådera högt med de andra. Det här skulle bli en bra kväll. Inte så lång dock, eftersom en lång jobbdag väntade imorgon också. Men vi fick ta vara på de timmarna vi fick över. Det var absolut värt det, trots att man var tröttare än någonsin morgonen efteråt.
________________________________________________________________________
Åååh vad är överraskningen tror ni!? Och förresten, är inte Louis VÄRLDENS bästa pojkvän? En riktig gentleman.
Hoppas ni gillade kapitlet, kommentera för fulla muggar. Skrev bara från killarnas perspektiv den här gången märkte jag, men ett ännu längre kapitel kommer jag förmodligen slänga upp imorgon så håll utkik! ♥
Kapitel 39. | Hospital.
Plötsligt hördes det en hög och otäck smäll inifrån. Jag flög upp ur stolen och andades snabbt och kort. Jag hörde mamma kvida inifrån. Högt och tydligt, och det lät inte bra. Inte bra alls.
________________________________________________________________________________________
Harry's perspektiv
Jag tryckte ner mobilen efter att Vilma plötsligt sagt att hon var tvungen att lägga på när vi var mitt uppe i en konversation. Jag satte mig på sängkanten och tänkte igenom vad hon hade sagt... Så farligt kunde det väl inte vara? Vilma överreagerade bara. Allt skulle bli bra. Min hotelldörr slogs upp och avbröt mina tankar. In i rummet stormade mina fyra bästa vänner med Louis i täten. Niall och Liam tog ett fast tag i mina ben, Louis och Zayn i mina armar.
-One, two, three! räknade de och lyfte upp mig på tre.
De bärde mig ut i hotell korridoren och låste dörren efter oss. De sprang vidare med mig i luften in i hissen och tryckte på 1:an. Dörrarna gled långsamt igen.
-What are you guys doing with me!? frågade jag och tittade förskräckt upp på dom.
-Schhh...
Louis höll pekfingret över munnen och såg hundra procent allvarlig ut. Niall brast ut i skratt och smittade snabbt av sig på oss andra. Alla förutom Louis, som fortfarande stod där och var allvarligare än någonsin. Ett snabbt 'pling' hördes och dörrarna gled upp igen. Killarna sprang ut med mig, ner för en liten trappa och mot de stora dörrarna. Dörrvakterna öppnade de för oss och vi sprang vidare ut på trottoaren och mot en av våra stora,svarta bilar. Paul sköt upp dörren för oss och jag kastades in i sätet och killarna hoppade in efter mig och drog igen dörren.
-Sometimes it's hard to be your friend! flåsade Zayn och lutade sig tillbaka i sätet.
-What do you mean?
-Harry, you can't even walk by yourself, sa Liam.
-But I..
-No Harry. Just admit that you can't walk by yourself.
Jag satte mig upp och tittade hotfullt på Louis som satt bredvid mig med ett hånflin. Jag slog honom lätt på kinden.
-Guys, you're the wierdest persons I've ever met. But I still love you.
-Aaaaw Hazza!
Killarna slängde sig över mig och kramade mig hårt. Så hårt att jag funderade på om jag skulle vara platt som en dörrmatta efteråt. De skrattade åt mitt ihoptryckta ansikte och släppte mig sedan, lät mig vara.
-I'm in a really great mood today.. sa Louis plötsligt och log nöjt.
-Louis, you're always in a great mood, svarade Liam snabbt.
-Yeah yeah, whatever..
Vi lutade oss tillbaka i sätena och åkte under tystnad mot signeringen. Höga byggnader reste sig på båda sidorna om bilen och det var redan ganska mycket folk ute. Snart visste jag att vi var nära signeringen när ungdomar började flockas på trottoarkanten och vinkade mot bilen. Jag såg mycket vackra tjejer, men ingen så vacker som min egna. Vilma. Skriken blev allt högre ju närmare signeringen vi kom och folkmassorna blev större. Den här signeringen skulle ta så lång tid. Men det var det minsta vi kunde göra för fansen, som faktiskt utvecklat oss till de vi är idag. Hur skulle jag någonsin kunna tacka dom tillräckligt?
Charlotta's perspektiv
Jag klev försiktigt in genom dörren.
-Mamma..? ropade jag lågt.
Inget svar tillbaka.
-Mamma..?! ropade jag ännu en gång, lite högre.
Jag fortsatte att titta mig omkring samtidigt som jag gick, fortfarande inget svar.
Jag kom in i köket och hittade henne liggandes på golvet med en bunke och en slev bredvid. Hon kved tyst för sig själv och höll sig om bakre delen av huvudet.
-Mamma vad har hänt!? utbrast jag och sprang fram till henne.
Jag slängde mig ner på knä och försökte prata med henne.
-Jag halkade och... fick hon fram och svalde försiktigt en klump i halsen.
Hon nickade upp mot den vassa bordskanten och jag insåg fort att hon hade slagit i huvudet kraftigt.
Hon tog bort handen från bakhuvudet och fingrarna var täckta av mörkrött blod.
-Mamma ligg stilla, jag ringer efter en ambulans! sa jag högt till henne och reste mig upp.
Jag tog tag om en liten handduk som hängde på väggen och la den under hennes huvud.
-Håll den där och försök trycka huvudet så hårt du kan mot den.
Jag virrade omkring i huset och letade efter hemtelefonen, hittade den snart och slog in 112. Jag förklarade för dom vad som hade hänt och dom försökte hålla mig lugn och sa till mig att jag skulle hålla min mamma lugn också. De skulle skicka en ambulans direkt. Jag la på luren och gick tillbaka in där mamma låg, hon kved tyst för sig själv och en tår lämnade min ögonvrå. Jag torkade snabbt bort den. Hon skulle inte få se mig gråta av oro, speciellt inte nu. Det var inte rätt läge. Jag hukade mig bredvid henne.
-Känns det bättre? frågade jag och tog tag i hennes hand.
-Det gör ont, svarade hon.
Hon försökte forma läpparna till ett léende men misslyckades. Jag satt och höll hennes hand, pratade lugnt med henne. Det tog inte lång stund innan jag hörde ambulans sirener och snart klev det in två ambulansmän i huset. De lyfte upp mamma på en bår och bad mig följa med i bilen. Jag gick chockat efter, tittade på mamma som låg blixtstilla på båren och hade slutna ögon. Jag låste dörren efter mig och gick efter. Jag satte mig i ambulansen och de sköt in mamma. Ambulansen var snabbt iväg och under hela resan satt jag bara där, tittade på mannen som tog hand om alla sorters piller i en liten låda. Han tryckte i mamma smärtstillande. För bara någon halvtimma sedan hade jag suttit i solen på verandan och njutit av livet, allt hade varit frid och fröjd. Nu satt jag i en ambulans. Vilken vändning.
Jag satt i soffan i väntrummet, väntade på att de skulle komma ut och säga någonting till mig. Jag gick fram och tillbaka i korridorerna då och då, tog en kopp kaffe, köpte tuggummin för att ha någonting att göra. Plötsligt kom jag och tänka på Louis. Jag drog upp mobilen och började skriva ett nytt meddelande,skickade sedan iväg det. Det tog några timmar innan de kom ut med henne. Mamma hade krökt rygg och ett andage virat runt huvudet.
-10 stygn, sa hon och tittade trött på mig.
-Var glad för att du klarade dig utan större skador, svarade jag och gick fram till henne.
-Hon måste ta det lugnt, och se till så att golvet inte är halt, sa en av männen som gick bakom henne.
Han skrattade lågt och klappade vänligt till mamma på ryggen.
-Ta hand om dig nu och ring om det skulle uppstå några konsekvenser.
Mamma nickade och vi började gå utåt. Vi kom ut genom entrén och möttes av pappas oroliga blick.
-Lilla hjärtat vad har du haft för dig? utbrast han och sprang fram till mamma, kramade henne.
-Det tar vi sen, akta huvudet! sa hon och puttade undan honom lite.
-Ja ja, förlåt. Vi tar det senare då.
Vi satte oss i bilen och rullade iväg hemåt. Det skulle bli så skönt att komma hem efter att ha spenderat minst 5 timmar på det där förbaskade sjukhuset som luktade så himla vidrigt. Komma hem och känna doften av sitt eget ställe. Jag längtade tills jag fick slänga armarna om Lou igen.
Louis' perspektiv
Jag var just påväg att kliva ur bilen med grabbarna när jag fick ett sms. Jag slängde mig i bilen igen och ropade till Paul att vi var tvungna att åka hem till Charlotta. Nu. Direkt. Vi åkte iväg och jag vände mig bakåt och såg hur killarna stirrade efter oss med oroliga blickar. Brydde mig inte så mycket. Allt jag ville var att komma hem till Charlotta nu. Slänga armarna om henne, dra in doften av hennes hår, bara vara med henne. Jag antog att hon behövde det nu.
____________________________________________________________________________________
Hoppas det är bra med Charlotta's mamma eller hur!? Jag tycker att jag har lyckats bra med att klämma in lite mer grejer från Lou's och Charlotta's perspektiv. Tycker inte ni också det!?
Nu ska jag lägga mig och sova, det är sent och jag börjar bli sjuk.. Usch :( Hoppas ni gillade kapitlet!♥
Kapitel 38. | My best friend.
Hon såg på mig med en tom blick, tårarna fyllde ögonen och började sakta rinna längs med hennes kinder. Hon stod bara där, såg på mig. Jag svalde klumpen i halsen.
-Varför har du inte sagt något? snyftade hon och torkade bort en tår med pekfingret.
______________________________________________________________________________
Gabriella's perspektiv
Jag hade vaknat av att en dörr stängts, Vilma hade gått in på sitt rum. Jag hade legat kvar i några sekunder, men bestämt mig för att gå och säga god morgon till henne. Nu stod jag här och grät framför henne. Tårarna envisades med att fortsätta rinna nerför mina kinder trots att jag torkade bort dom gång på gång. Jag stod framför henne, väntade på att hon skulle säga någonting. Men hon satt bara kvar på sängkanten, tittade ner i marken, sa ingenting. Hon vände blicken uppåt mot mig och såg mig rakt in i ögonen.
-Jag ville inte säga någonting för jag trodde att du skulle bli arg, sa hon.
Jag såg hur hon svalde klumpen i halsen flera gånger och hon höll tillbaka tårarna.
-Jag vill inte förlora dig..
Jag slängde mina armar om henne och grät högt. Jag hörde hur hon inte kunde hålla tillbaka tårarna hon heller.
-Jag vill inte förlora dig heller Vilma.
Vi satt nere vid köksbordet med varsin kopp te. Vilma berättade för mig om hur hon kände, och vad hon tyckte.
-Jag tycker att vi börjar glida ifrån varandra... Jag vill inte att det ska ske. Vi har pojkvänner som är vänner med varandra, vi ska inte glida ifrån varandra pågrund av det. Vi måste försöka hålla ihop.
Jag nickade instämmande. Hon hade rätt. Vi hade faktiskt glidit isär en hel del på sistone, vi umgicks inte på det sättet som vi brukade. Jag bestämde mig snabbt för att göra allt jag kunde för att sätta min och hennes vänskap framför allt. Iallafall nästan. Vi drack upp våra koppar te under tystnad, det var spänt. Man kunde skära luften med en kniv vid det här laget.
-Jag måste hem och träffa mamma och pappa lite, kanske ta en dusch. Ska du med? frågade jag Vilma och tog en sista klunk av téet.
-Ja, visst! svarade hon och hela hennes ansikte sken upp.
Vi reste oss upp, lät kopparna stå kvar på bordet. Klockan på väggen visade nu 11:18. Vi gick upp för trappan och in på Vilmas rum. Jag lånade ett par shorts av Vilma och vi drog på oss varsitt linne. Mina kläder var skitiga efter gårdagen så jag la de i en påse. Vi bestämde oss för att strunta i att göra iordning oss.
-Du kan duscha och göra iordning dig hos mig, sa jag och log varmt mot Vilma.
-Tack.
Vi gick ner för trappan igen, tog på oss våra skor och steg ut genom dörren. En svalkande vind rufsade till mitt hår och en det doftade nyklippt gräs. Jag blev genast på bättre humör och insåg att det här skulle bli en bra dag. Jag la allt drama med Vilma bakom mig och levde i nuet. Vilma låste dörren efter oss och jag krokade arm med henne och så gick vi hem mot mig. Armkrok. Konversationerna flöt på bättre och vi pratade så som vi brukade. Fjantade oss, tramsade omkring där vi gick på trottoaren. Ja, jag hade verkligen världens bästa vän.
Charlotta's perspektiv
Jag hade somnat direkt när jag la mig ner natten innan. Nu satt jag ute på verandan i solen och drog in doften av sommar och nybakade bullar som mamma just hade kommit ut med till mig där jag satt i stolen. Min mobil plingade till innan jag ens hann låsa den. Jag suckade lyckligt och fnissade. Min älskade Louis.. Han var snabb på att svara på sms. Vi pratade om allt möjligt. Om hur mycket vi saknade och älskade varandra, vilket vackert väder det var, vad vi skulle hitta på när vi träffades... Ja, allt mellan himmel och jord. Jag älskade att smsa med honom, det var något speciellt med det sättet som han svarade på. Det gjorde mig pirrig i hela kroppen. Plötsligt kom ett mindre roligt sms.
'I have to go, Paul is shouting at me like an idiot.. I'll call you later my dear. Love you! xx'
Jag skrattade för mig själv och svarade.
'Hahah, I love you too sweetheart. x'
Jag la ifrån mig mobilen på bordet bredvid och grabbade tag om en bulle. Jag tog ett stort bett av den och lutade mig tillbaka och slöt ögonen, tuggade sakta och njöt av solens varma strålar. Plötsligt hördes det en hög och otäck smäll inifrån. Jag flög upp ur stolen och andades snabbt och kort. Jag hörde mamma kvida inifrån. Högt och tydligt, och det lät inte bra. Inte bra alls.
_____________________________________________________________________________
Kort och spännande! Ännu lite mer drama på gång. Vad hände med Charlotta's mamma tror ni?
Hoppas ni gillade detta kapitlet♥
Kapitel 37. | What have I done?
Jag lutade mig tillbaka i stolen och njöt av solens varma strålar som värmde min hud. Lät tankarna flyga iväg till Charlotta. Tänk om hon var här med mig nu. Åååh vad jag saknade min ängel!
___________________________________________________________________________________
Vilma's perspektiv
Jag vaknade upp med en klump i magen. Var det hunger, eller var det oro? Jag vred och vände på mig, hade ingen aning om vad som höll på att hända med mig. För några dagar sedan hade det känts som att alla pusselbitar fallit på plats. Nu kändes ingenting rätt längre. Eller jo, inför sig. Harry's och mitt förhållande var perfekt, han hade allt jag någonsin kunnat be om. Men vad var meningen med allting om man inte hade sin bästa vän vid sin sida? Jag kunde inte sluta tänka på det. Varför tog jag inte upp det igår? Ju längre jag väntade desto värre kunde det bli. Jag kanske var tvungen att låta det ligga vid sidan om lite, jag visste ju inte hur det skulle se ut om några dagar. Kanske var vi närmare än någonsin då? Jag var tvungen att prata med Harry, det var en sak som var säker. Jag började leta efter mobilen med mina händer och fann den snart under kudden. Jag låste upp den och klickade snabbt in på sms och letade fram min och Harry's konversation, påbörjade ett nytt meddelande.
'Good morning, I hope I'm not the one that wakes you up. I need to talk to you, it's important. Love you. x'
Det fick duga, inte så långt kanske och jag beskrev inte vad som var viktigt. Men det fick vänta tills vi pratade. Han skulle förstå och lyssna sådär bra som han alltid gjorde. Jag lugnade ner mig och klickade på 'skicka'. Klockan var snart halv 10. Gabriella låg och sov med tunga andetag, hon hade påsar under ögonen och det var nog första gången på väldigt länge som jag sätt henne så trött. Jag log för mig själv.
-Min allra käraste syster, viskade jag och la mig ordentligt igen.
Hon var en sån himla nära vän, en syster helt enkelt. Syster. Det vibrerade i mobilen och jag läste på displayen. Harry.
'Good morning babe, I'm awake. Early morning today.. I'll call you in five minutes, love you too. x'
Jag reste mig försiktigt upp och smög in i mitt rum, stängde dörren efter mig. Ville gärna prata med Harry själv utan att väcka Gabriella. Hon behövde sömn, det hade jag ju sätt för bara någon minut sedan. Det vibrerade ännu en gång till i mobilen, långa vibrationer. Jag läste Harry's namn på displayen och väntade några sekunder, ville inte svara för fort.
-Hello?
-Hi sweetheart, what's wrong?
Harry's varma röst, jag hade saknat den. Jag lugnade genast ner mig och satte mig på sängkanten.
-It's about Gabbi.. började jag.
Jag drog ett djupt andetag.
-It feels like we are slipping away from each other, I don't want that. I don't want to lose her, she's like a sister for me. I love her so much and I don't know what to do. She never talks to me anymore, it feels like Liam means more to her than I've ever did. I have to talk to her but I don't know what to say and I.. I can't live without her.
Jag pustade ut, jag hade sagt det. Det kändes som att en tung sten lättade från mitt bröst.
-I don't know what to say either. Why..
-Sch!
Jag hyssjade Harry, han hade inte pratat klart men jag tänkte inte på det just vid den sekunden. Fotsteg hördes utanför sovrumsdörren. Golvet knarrade.
-Call me later okay? viskade jag till Harry.
-Okay, I'm here for you babe. I love you, svarade han.
-I love you too.
Jag klickade på 'avsluta samtalet' och la mobilen på nattduksbordet. Tre knackningar på dörren och handtaget trycktes ner. Gabriella steg in, påsarna var fortfarande kvar under ögonen och hon såg på mig med tårar i ögonen. Tusen tankar virvlade omkring i huvudet på mig på bara några sekunder. Fan, fan, fan! Det som inte fick hända hade just hänt. Gabriella hade vaknat, hört mig prata i telefon, hört vad jag sagt. Hon såg på mig med en tom blick, tårarna fyllde ögonen och började sakta rinna längs med hennes kinder. Hon stod bara där, såg på mig. Jag svalde klumpen i halsen.
-Varför har du inte sagt något? snyftade hon och torkade bort en tår med pekfingret.
______________________________________________________________________________
Kort kapitel men sjukt mycket drama! Ska försöka att hitta en bubbla med tid imorgon för att skriva ett längre så att ni får en fortsättning på detta trubbel som Vilma hamnat i... Vad händer tror ni?
Nu ska jag sova, godnatt!♥
