Jag stallde ifrån mig laptopen på golvet och reste mig upp, gick fram till hennes mobil och läste på skärmen. Från ett nummer som hon inte hade lagt till på sin mobil. Jag läste fort igenom och mitt hjärta hoppade över minst 11 slag av nervositet och chock. Mycket riktigt, snart skulle jag verkligen få reda på vad som tyngde ner Zayn's axlar.
_____________________________________________________________________________________

Vilma's perspektiv
Jag läste nervöst vad som stod, om och om igen. Ville vara säker på att jag läste varenda ord rätt. Och det gjorde jag. Inte en punkt missade jag. En rysande känsla for genom kroppen och hjärtat bankade hårda,tunga slag i bröstet. Jag svalde hårt och bestämde mig för att läsa en gång till. Bara en gång.

"Hi Gabriella. I know, I shouldn't be texting you right now cause it's wrong. You're happy and you have the best boyfriend in the world, haven't you? But I need to talk to you. Don't worry, it's not something about Liam. It's about me, and a little bit about you. Call me as soon as possible. /Zayn"

Zayn, och Gabriella? Nej, nej och återigen nej. Jag kanske överreagerade. Zayn kanske bara ville prata med henne om någonting, han behövde inte vara kär i henne bara för att han ville prata med henne?

"Lägg av nu Vilma"tänkte jag för mig själv. "Det här är bara löjligt. Zayn är självklart inte kär i Gabbi. Hans bästa väns flickvän.. Nej det är inte möjligt."

Jag funderade ett tag, beslutade mig för att det var bäst om Gabriella inte läste det. Oavsett om det kanske var oviktigt, jag vägrade ta risken. Jag låste upp hennes mobil. Tog ett djupt andetag och raderade meddelandet. Borta. Jag pustade ut och la tillbaka mobilen på samma plats, sjönk ner i hennes fåtölj och återvände in på twitter. Läste lite ointressanta tweets, bestämde mig för att skriva någonting jag också. Det var ett par dagar sedan jag hade skrivit något senast.

"Gabbi is still sleeping. Don't know what we're going to do today.. Beautiful weather outside :) x"

Jag loggade ut och la ifrån mig datorn, lutade mig tillbaka i fåtöljen och suckade lågt. Gabriella gnydde från sängen. Jag reste mig upp och möttes av Gabriella's sömniga ögon, innan hon tryckte ner huvudet i kudden igen. Jag fnissade och skakade på huvudet.

-Godmorgon på dig också, sa jag och ryckte av henne täcket.

-Vad är klockan? gäspade hon och tryckte ner huvudet djupare i kudden.

-Uppfunnen, svarade jag och log retsamt.

Hon lyfte upp huvudet ur kudden, vred huvudet och tittade rakt på mig med en irriterad blick.

-Allvarligt, sa hon.

Jag såg hur hon försökte dölja sitt skratt och jag skakade bara på huvudet, slängde en blick på klockan ännu en gång.

-Fem över halv två, svarade jag och sträckte på mig. Du brukar inte sova såhär länge.

Hon suckade trött och satte sig upp, lutade ryggen mot väggen och la armarna i kors.

-Du har inte hört någonting från killarna då? frågade hon och tittade nyfiket på mig.

Jag skakade på huvudet.

-Ingenting, svarade jag.

En lögn. Folk brukade säga att "en gång är ingen gång". Men en lögn var en lögn för mycket. Speciellt om man talade till sin bästa vän, henne man aldrig ljög för eller svek. Jag bet mig nervöst i läppen och hoppades det bästa.
 

Harry's perspektiv
Zayn pustade ut och kramade om mig. Han grät inte längre, såg dock helt förstörd ut. Verkligen inte likt honom. Det skulle bli bra snart, så fort han pratat med Gabriella och fått lätta sina känslor som kvävde honom, då skulle allt återställas och allting skulle bli som vanligt igen.

-What if she doesn't answer? frågade han.

Jag rynkade pannan och ryckte på axlarna, drog undan en lock som hamnat framför ögonen på mig.

-Then she doesn't want to talk to you I guess... svarade jag och tittade osäkert på honom. You need to forget her soon or later though.

Han nickade förstående och den lilla gnistan började växa fram i ögonen på honom. Han log sitt normala léende, tungan strax bakom tänderna. Den vanliga killen som jag älskade att se.

-Thank you for everything, sa han. I'll tell Liam tonight. Or tomorrow..

-No Zayn, tonight! sa jag och la min hand på hans axel. Not tomorrow, not the next week, tonight.

Han såg ner i golvet som om han skämdes. Kliade sig i nacken och såg ut över resten av rummet. Gnistan som hade börjat växa fram i ögonen på honom var borta, han log inte längre. Jag fnyste lågt och drog honom intill mig igen.

-I'll always be here for you Zayn, always.
 
__________________________________________________________________________________
Spännande drama mellan Gabriella och Vilma igen kanske...? Och Zayn-dramat bara fortsätter!
Hoppas ni gillade kapitlet, blev själv väldigt nöjd faktiskt. Har bytt ut mitt ordförråd lite så tyckte att jag uttryckte mig bättre nu... Kände mig lite tvingad till att skriva pga en kommentar så ville få det här extra bra! Har massor med idéer på gång nu :)
Som alltid uppskattar jag era kommentarer! Dock inte kommentarer som pressar mig för hårt. Fick en sådan i ett inlägg men hänger inte ut någon♥