Jag skulle precis svara innan jag märkte att han somnat. Han bröstkorg lyftes sakta av hans tunga andetag. Jag kysste honom på kinden och kravlade mig sedan upp till hans högra öra.


-I love you too, my little angel, viskade jag och la mig ner igen.
_______________________________________________________________________________________

Liam's perspektiv
Jag vaknade upp till ljudet av minimala vågor utanför, den sista kvällssolen sken in i det lilla tältet genom den öppna springan. Jag blundade och vände huvudet åt min högra sida.

-Hello beautif..

Till min stora fasa insåg jag att ingen låg vid min sida. Gabriella var inte där. Hjärtat slog trippelvolter inombords. Tänk fall det var det där freaket som var efter henne nu igen. Jag reste mig fort upp, tog på mig kalsongerna och krånglade mig ut ur tältet. Borta vid den nu brinnande brasan satt Gabriella med en stor, ljusgrå filt virad omkring sig. Jag lugnade ner mig och log. Hon kunde verkligen få mig orolig bara genom att gå några steg utanför tältet. Hennes hår fladdrade i den svalkande vinden, hon petade lite med en pinne i brasan och placerade en hårslinga bakom örat.


-So this is where you are, sa jag lågt och slog mig ner bakom henne, virade armarna långsamt omkring hennes mage.


Hon ryckte till, skrattade när hon insåg att det bara var jag och nickade.


-I was worried when I woke up for a couple of minutes ago, thought you had left me, fortsatte jag sedan.


Hon lutade sig tillbaka i min famn, tog tag i mina händer och kysste dom.


-I will never leave you, svarade hon och jag kunde känna i hela kroppen hur hon log, även om jag inte kunde se det.


Det blev tyst i några minuter, jag granskade solen som sjönk lägre och lägre ner på himlen och tog värmen med sig. Håren på armarna stallde sig upp och jag gallrade tänder, försökte tystna ner ljudet för att inte Gabriella skulle få veta att jag frös.


-You're so cold Liam! sa hon plötsligt och försökte gnugga mina armar varma.


Shit också, Hon hade upptäckt att jag frös. Jag ville inte sno filten ifrån henne, därför hade jag försökt dölja att jag faktiskt var iskall. Mitt försök var misslyckat.
Hon drog av sig filten och virade den runt både mig och henne, kravlade sig så nära mig hon kunde. Hennes kropp gjorde mig genast mycket varmare och snart slutade mina tänder att gallra. Äntligen. Vi satt där, tysta framför brasan som knastrade till någon gång då och då. Jag hade aldrig någonsin haft en sån här underbar kväll tillsammans med någon jag tyckt om. Jag tänkte tillbaka på mitt och Danielle's förhållande, som rasat till botten. Vi hade inte sätts på länge eftersom jag varit ute på turné, till slut försvann känslorna och det var bäst att vi gick skilda vägar. Jag hade verkligen tyckt om henne, velat göra det här med henne också. Men jag hann aldrig visa hur mycket jag älskade henne.  Det skulle jag aldrig låta hända mellan mig och Gabriella. Vi hade någonting speciellt tillsammans som ingen någonsin skulle förstå. Det var hon och jag mot världen, eller det kändes iallafall som det. Aldrig skulle jag låta det hända mellan mig och min älskade prinsessa. Aldrig någonsin.
Gabriella's gäspning drog mig ur mina tankar. Lika bra det, annars hade jag börjat rota i gamla minnen vilket jag absolut inte ville.


-Are you tired my princess? frågade jag.


-Yes, it was very comfortable in your arms, fnissade hon och borrade sig in i mina armar igen.


-It's even more comfortable in the bed inside, föreslog jag och lekte med hennes hår.


-Liam, nothing is more comfortable than your arms, svarade hon mjukt.


Mitt hjärta smälte långsamt, hela kroppen blev fylld med värme och jag kände en obeskrivlig känsla inuti min kropp som bara sprudlade av lycka. Jag hade verkligen hittat den perfekta flickvännen som visade för mig hur mycket hon älskade mig, hur mycket hon uppskattade min närvaro. Det var det enda jag begärde, att tjejen som jag älskade faktiskt ville ha mig nära lika mycket som jag ville ha henne nära. Jag suckade lyckligt, lutade hakan på hennes axel och vaggade henne långsamt i min famn samtidigt som jag kysste hennes hals mjukt och långsamt. Hennes andetag blev tyngre och tyngre, även hennes kropp slappnade av helt och snart insåg jag att hon somnat i min famn. Jag reste mig försiktigt upp, lyfte upp henne i min famn och bärde in henne i tältet, la henne försiktigt ner och virade täcket om henne. Hon var så söt när hon sov, alldeles fridfull. Jag kysste henne försiktigt på läpparna och gick sedan ut igen för att släcka brasan. Jag fyllde en hink med vatten några gånger och slängde över brasan som snart slocknade och bara gav ifrån sig illaluktande rök. Jag stallde ner hinken bredvid den nu icke-brinnande brasan och gick sedan in i tältet igen, drog igen blixtlåset och kröp ner under täcket så nära Gabriella som jag kunde. Jag gav henne en sista kyss i pannan, la mina armar omkring henne och drog in doften av hennes fuktiga men väldoftande hår. Snart drogs jag in i mitt livs bästa dröm. Jag och Gabriella stod framför ett nybyggt, stort hus med en vit färg som lyste rakt in i ögonen. Jag smekte handen över hennes gravida mage, hon log sitt varma léende. Allt var perfekt.

 

Jag vaknade av en välbekant röst och en hand som skakade om mig. Jag öppnade ögonen och möttes av Niall's blåa, pigga ögon.


-Good morning! sa han och ruffsade om mig i håret.


-Schh, you're waking Gabriella up, väste jag och höll ett finger för hans mun.


-Sorry, viskade han och fnissade lågt.


-Well, Paul and I thought you wanted breakfast. fortsatte han. I don't want to sing right now but we've bought Mc Donalds breakfast for you.


Han stallde ner två stora Mc Donalds påsar bredvid mig och två pappmuggar med dricka. Jag såg på honom med stora ögon, han började skratta hysteriskt. Gabriella gäspade bredvid mig och slog snart upp ögonen och tittade lustigt på mig och Niall.


-Oh good morning Niall, sa hon och började fnissa.


-Niall you woke her up... sa jag och försökte låta bestämd.


-It's okay, sa Gabriella och tittade glatt på påsarna. Is this for us!? Thank you Niall!


-You're welcome, log han och puttade till mig, kravlade sedan ut ur tältet.


-Wait, Niall! ropade jag efter honom.

Gabriella såg på mig med en konstig blick, undrade väl varför jag ville honom någonting mer.

-You can start, I'll be back in 3 seconds, sa jag och kysste henne godmorgon.

Jag kravlade mig fort ut efter Niall som var påväg upp mot bilen och Paul igen. Han stannade tvärt upp när han hörde mig bakom honom. Han la armarna i kors och mimade ett 'what' mot mig.

-How is things with Zayn? You know... Has he forgotten her? frågade jag och kliade mig nervöst i nacken.


-Well... He's crying himself to sleep every night, började han.


-How do you..


-I was with him until he fell asleep last night, sa han innan jag avslutat min fråga. But he'll be fine, Don't worry. It just takes some time.

Han fortsatte gå upp mot bilen, jag stod kvar och tittade efter dom tills jag inte såg dom längre. Var det verkligen så illa? Gråter sig Zayn till sömns varje natt? Det var inte möljligt, Zayn var inte sådan. Men Niall var inte heller en lögnare. Jag började gå tillbaka till tältet, väl inne möttes jag av Gabriella's nyvakna men alerta ögon. Hon mumsade i sig sina pommes frites fort. Jag skrattade, slog mig ner bredvid henne och började ta för mig av "frukosten" som Paul och Niall varit så omtänksamma och fixat till oss.

-So, what did you talk about? frågade hon och tittade nyfiket på mig.


-Nothing,  svarade jag och insåg snabbt hur iskallt det svaret var.


-Boy things, don't worry babe, sa jag sedan och kysste hennes saltiga läppar mjukt.

Hon såg genast mycket nöjdare ut, tog för sig av maten igen och såg helt bekymmerlös ut. Hur länge skulle jag egentligen få behöva dölja det här för henne? Jag visste inte vad som var mest fel. Att berätta för henne om Zayn's känslor, eller att fortsätta dölja det. Det bästa var att jag skulle försöka strunta i det istället. Zayn däremot behövde glömma henne, inte imorgon, inte nästa vecka, utan nu. Direkt.

 

________________________________________________________________________________________
Pjuh, nu är det klart! Har suttit och skrivit nu i ungefär 1,5 timma utan några pauser. DET mina vänner är väldigt jobbigt för fingrarna haha! Men nöjd blev jag iallafall :) Vad tyckte ni? Och vad tror ni kommer hända härnäst?
LEAVE A COMMENT PLEASE♥