Kapitel 44. | Dry your tears.
Jag rättade till kuddarna och koncentrerade mig på filmen, skrattade högt när de gjorde någonting roligt på filmen. Det kändes ovant att skratta själv, Louis var oftast den som fick mig att skratta och framför allt den som skrattade med mig. Min andra halva. Kärlek, kärlek.. Underbara kärlek.
______________________________________________________________________________
Zayn's perspektiv
Halsen klumpade ihop sig när jag grät mot Harry's axel, tårarna verkade aldrig sluta rinna. Han höll om mig hårt och smekte min rygg med handflatan. Det lugnade ner mig för stunden, men sedan for mina tankar iväg igen, och jag grät ännu hårdare. Harry släppte taget om mig lite och axeln som jag gömt mig i försvann ifrån mitt ansikte.
-Zayn,you need to tell me why you're crying, sa han.
Hans händer var nu placerade på mina axlar, och hans blick såg rakt in i mina ögon. Allvarlig, men samtidigt mjuk. Magen knöt ihop sig, kinderna sved efter alla tårar som runnit nerför dom. Jag svalde klumpen i halsen och tog ett djupt andetag, torkade bort några tårar som precis lämnat ögonvrån.
-I.....I am...
-Boys, family meeting in the entrance. 5 minutes! ropade plötsligt Paul och slängde igen dörren.
Jag tittade på Harry och ryckte lite på axlarna.
-Dry your tears bro. Tell me later.
Han klappade mig vänskapligt på ryggen. Vi gick ut i hallen och satte på oss skorna.
-One second, I have to look myself in the mirror, sa jag och smet in på badrummet.
Jag hörde hur Harry skrattade lågt från hallen och suckade. Jag var inte så utséende fixerad som dom trodde.. Eller var jag det? Alla ville väl kolla sig i spegeln efter att man gråtit floder, eller vad det bara jag som tyckte det kanske? Jag granskade mig själv i spegeln. Ögonen var svagt rödkantade, kinderna såg ut som vanligt. Håret var fortfarande på plats, allt var i stort sätt som vanligt. Förutom ögonen, men de skulle väl lugna ner sig snart de också.
-No more tears Zayn, be strong, viskade jag för mig själv.
Jag släckte badrumslampan och gick ut där Harry stod lutad mot dörren med mobilen framför sig, twittrade säkert. När han fick syn på mig så låste han igen mobilen direkt, tryckte sedan ner den i högra fickan. Han öppnade dörren och vi gick ut, mot hissen. Väl nere i entrén möttes vi av tre, uppspelta killar. Liam, Niall och Louis stod uppradade framför Paul som stod brett med benen. Louis höll Niall under armen och gnuggade honom i håret. Liam stod bredvid och skrattade, tuggade lite på ett tuggummi. Vi stallde oss bredvid dom. Killarna lade inte märke till mina röda ögon. Tur det.
-Okay, so I have to tell you something, började Paul.
Niall och Louis stod fortfarande och fnissade, Paul tittade strängt på dom.
-You have much work to do in a couple of days now. You'll be working hard in one week. Which means that there's no time for girlfriends.
-WHAT!? ropade Liam, Louis och Harry samtidigt.
-You heard me. You can text them and call them, but you don't have the time to spend time with them at all.
Louis, Harry och Liam tittade på varandra och suckade högt. De såg helt förstörda ut. Jag var lättad, Niall såg inte ut att ha några bekymmer alls med det heller.
-I know it's hard boys, I've been in love as a teenager too. But you have to deal with it right now, sa Paul och gick sedan iväg ut genom entrén.
Vi gick efter honom, solen värmde min hud när vi kom ut och två-tre fans stod utanför för att hälsa på oss. Vi kramade om dom allihop, skrev autografer och tog bilder. Det fick mig att tänka på annat. Paul ropade på oss och vi förstod att det var dags att åka. Vi klev in i bilen, spände fast oss och bilen började snart att rulla iväg. Vi åkte under tystnad till studion, allt jag kunde höra var det brummande ljudet från bilens motor. Efter ett par minuter som kändes som timmar var vi framme. Louis sköt upp dörren och vi klev ut i värmen igen, även här fanns det några fans som ville ta bilder, vilket vi mer än gärna gjorde. Paul stod bakom oss och granskade varje rörelse vi gjorde. När fansen fått allt dom ville gick vi in i studion. Det luktade läder från lädersofforna som stod lite längre bort och det var svalare än utomhus. Plötsligt kände jag hur tårarna brände bakom ögonlocken igen. Hastigt gick jag bort mot ett rum längre bort, stängde dörren om mig och skönk ihop på golvet med ryggen mot väggen, gömde ansiktet i handflatorna. Några tårar började rinna nerför mina kinder igen och hon vägrade lämna mina tankar ifred. Det var inte läge att gråta nu, jag hade inte tid med det. Dörren öppnades och Harry kom in, stängde den igen. Han satte sig på huk framför mig och tog bort mina händer för mitt ansikte. Jag tittade upp, möttes av hans alldeles gröna ögon som tittade allvarligt på mig. Han sa ingenting, men jag visste vad han ville. Jag pressade tillbaka de sista tårarna och torkade mig torr om ögonen för andra gången,suckade lågt och kliade mig i nacken. Jag såg allvarligt tillbaka på Harry.
-I'm in love with Gabriella.
Harry's perspektiv
-I'm in love with Gabriella.
Mitt hjärta stannade för stunden. Zayn såg allvarligt på mig, rakt in i ögonen. Tusen tankar for genom mitt huvud på bara några sekunder. Gabriella? Det kunde inte vara sant. Hur länge hade han bärt på det?
-Why haven't you told me earlier? frågade jag med skakig röst.
-I were too scared, svarade han.
Jo visst var han allvarlig. Han gjorde inte en rörelse när han sa det, inte en enda.
-Shall you tell Liam?
-Never ever!
-Zayn, you have to do that! You're best friends, you can't keep all this inside you!
Han sänkte blicken och gömde ansiktet i handflatorna igen.
-I just.... I just don't know what to do, sa han.
Hans röst var hackig. Den lät förvirrad, spänd.
-I'm here for you, through everything, sa jag och la min hand på hans axel.
Han tittade upp på mig, hans bruna ögon blänkte av tårar.
-But you have to tell Liam.
________________________________________________________________________________
Okej, nu har Zayn erkänt. Hur kommer allt detta sluta?
Är väldigt nöjd med detta kapitlet även om det blev ganska kort. Mycket spänning och det älskar jag! :) Stay tuned och kommentera som ni brukar!♥
______________________________________________________________________________
Zayn's perspektiv
Halsen klumpade ihop sig när jag grät mot Harry's axel, tårarna verkade aldrig sluta rinna. Han höll om mig hårt och smekte min rygg med handflatan. Det lugnade ner mig för stunden, men sedan for mina tankar iväg igen, och jag grät ännu hårdare. Harry släppte taget om mig lite och axeln som jag gömt mig i försvann ifrån mitt ansikte.
-Zayn,you need to tell me why you're crying, sa han.
Hans händer var nu placerade på mina axlar, och hans blick såg rakt in i mina ögon. Allvarlig, men samtidigt mjuk. Magen knöt ihop sig, kinderna sved efter alla tårar som runnit nerför dom. Jag svalde klumpen i halsen och tog ett djupt andetag, torkade bort några tårar som precis lämnat ögonvrån.
-I.....I am...
-Boys, family meeting in the entrance. 5 minutes! ropade plötsligt Paul och slängde igen dörren.
Jag tittade på Harry och ryckte lite på axlarna.
-Dry your tears bro. Tell me later.
Han klappade mig vänskapligt på ryggen. Vi gick ut i hallen och satte på oss skorna.
-One second, I have to look myself in the mirror, sa jag och smet in på badrummet.
Jag hörde hur Harry skrattade lågt från hallen och suckade. Jag var inte så utséende fixerad som dom trodde.. Eller var jag det? Alla ville väl kolla sig i spegeln efter att man gråtit floder, eller vad det bara jag som tyckte det kanske? Jag granskade mig själv i spegeln. Ögonen var svagt rödkantade, kinderna såg ut som vanligt. Håret var fortfarande på plats, allt var i stort sätt som vanligt. Förutom ögonen, men de skulle väl lugna ner sig snart de också.
-No more tears Zayn, be strong, viskade jag för mig själv.
Jag släckte badrumslampan och gick ut där Harry stod lutad mot dörren med mobilen framför sig, twittrade säkert. När han fick syn på mig så låste han igen mobilen direkt, tryckte sedan ner den i högra fickan. Han öppnade dörren och vi gick ut, mot hissen. Väl nere i entrén möttes vi av tre, uppspelta killar. Liam, Niall och Louis stod uppradade framför Paul som stod brett med benen. Louis höll Niall under armen och gnuggade honom i håret. Liam stod bredvid och skrattade, tuggade lite på ett tuggummi. Vi stallde oss bredvid dom. Killarna lade inte märke till mina röda ögon. Tur det.
-Okay, so I have to tell you something, började Paul.
Niall och Louis stod fortfarande och fnissade, Paul tittade strängt på dom.
-You have much work to do in a couple of days now. You'll be working hard in one week. Which means that there's no time for girlfriends.
-WHAT!? ropade Liam, Louis och Harry samtidigt.
-You heard me. You can text them and call them, but you don't have the time to spend time with them at all.
Louis, Harry och Liam tittade på varandra och suckade högt. De såg helt förstörda ut. Jag var lättad, Niall såg inte ut att ha några bekymmer alls med det heller.
-I know it's hard boys, I've been in love as a teenager too. But you have to deal with it right now, sa Paul och gick sedan iväg ut genom entrén.
Vi gick efter honom, solen värmde min hud när vi kom ut och två-tre fans stod utanför för att hälsa på oss. Vi kramade om dom allihop, skrev autografer och tog bilder. Det fick mig att tänka på annat. Paul ropade på oss och vi förstod att det var dags att åka. Vi klev in i bilen, spände fast oss och bilen började snart att rulla iväg. Vi åkte under tystnad till studion, allt jag kunde höra var det brummande ljudet från bilens motor. Efter ett par minuter som kändes som timmar var vi framme. Louis sköt upp dörren och vi klev ut i värmen igen, även här fanns det några fans som ville ta bilder, vilket vi mer än gärna gjorde. Paul stod bakom oss och granskade varje rörelse vi gjorde. När fansen fått allt dom ville gick vi in i studion. Det luktade läder från lädersofforna som stod lite längre bort och det var svalare än utomhus. Plötsligt kände jag hur tårarna brände bakom ögonlocken igen. Hastigt gick jag bort mot ett rum längre bort, stängde dörren om mig och skönk ihop på golvet med ryggen mot väggen, gömde ansiktet i handflatorna. Några tårar började rinna nerför mina kinder igen och hon vägrade lämna mina tankar ifred. Det var inte läge att gråta nu, jag hade inte tid med det. Dörren öppnades och Harry kom in, stängde den igen. Han satte sig på huk framför mig och tog bort mina händer för mitt ansikte. Jag tittade upp, möttes av hans alldeles gröna ögon som tittade allvarligt på mig. Han sa ingenting, men jag visste vad han ville. Jag pressade tillbaka de sista tårarna och torkade mig torr om ögonen för andra gången,suckade lågt och kliade mig i nacken. Jag såg allvarligt tillbaka på Harry.
-I'm in love with Gabriella.
Harry's perspektiv
-I'm in love with Gabriella.
Mitt hjärta stannade för stunden. Zayn såg allvarligt på mig, rakt in i ögonen. Tusen tankar for genom mitt huvud på bara några sekunder. Gabriella? Det kunde inte vara sant. Hur länge hade han bärt på det?
-Why haven't you told me earlier? frågade jag med skakig röst.
-I were too scared, svarade han.
Jo visst var han allvarlig. Han gjorde inte en rörelse när han sa det, inte en enda.
-Shall you tell Liam?
-Never ever!
-Zayn, you have to do that! You're best friends, you can't keep all this inside you!
Han sänkte blicken och gömde ansiktet i handflatorna igen.
-I just.... I just don't know what to do, sa han.
Hans röst var hackig. Den lät förvirrad, spänd.
-I'm here for you, through everything, sa jag och la min hand på hans axel.
Han tittade upp på mig, hans bruna ögon blänkte av tårar.
-But you have to tell Liam.
________________________________________________________________________________
Okej, nu har Zayn erkänt. Hur kommer allt detta sluta?
Är väldigt nöjd med detta kapitlet även om det blev ganska kort. Mycket spänning och det älskar jag! :) Stay tuned och kommentera som ni brukar!♥
Kommentarer
Felicia
SJUKT BRA :-D
Asså jag älskar hur du skriver och man blir alldeles uppslukad av det. Jag vet tyvärr inte några tillräckligt bra ord. Asså shit och sjuk bra ur Zayns perspektiv =) Lilla stackaren :-( usch det måste vara jättetufft för honom :-S
Hoppas allt löser sig på ett bra sätt x) och det gör absolut inget att der va kortare för det räckte och det får en att LÄNGTA SJUKT MYCKET EFTER NÄSTA :-D <3
(sorry för lång och kanske förvirrande kommentar, men hoppas du förstår x))
Kram =)
Fanny
Jättefint skrivet! Du berättar verkligen i detalj och det gör att det blir jättespännande och roligt att läsa! Spännande med lite drama ;) längtar efter nästa kapitel! :) <3
Christine
du är så jävla grym sanna! ♥
Julia E
Ååå jag snackade med min kompis om vad vi trodde 'som gjorde Zayn ledsen! Och jag sa " jag tror att det är för han gillar nån av deras flickvänner" åååå jag hade rätt! Yaaaay :D <3 BTW: skit bra kapitel, blev själv tårögd :'D <3
Lova
Ååååh, älskar verkligen kapitlet! :D
Hanna
Åh, när kommer nästa kapitel ut? Längtar så jag blir galen! Du är så grymt duktig på att skriva, man lever sig verkligen in i din novell! :D
moamalik
http://moabestarodin.devote.se/ http://www.blogresponse.com/moamalik FRÅGA NÅGOT PÅ MIN BLOGRESPONS OCH DU VINNER EN KOSSA.
Zara
SAANNA jag älskar din novell, varje gång jag logggar in och ser att du har gjort ett nytt kapitel får jag glädje rus! :D:D
Trackback
