Han som inte hade några bekymmer och han med ett alldeles speciellt skratt. Vart var han någonstans? Jag hade inte sätt skymten av honom sedan den kvällen då vi åt middag nere i resturangen då Gabriella och Vilma var med. Snart fick tankarna mig att sluta mina ögonlock och somna in i en orolig sömn.
_______________________________________________________________________________________
*En vecka senare*

Louis' perspektiv
Jag vaknade av doften av matos. Röster hördes från köket. Det brukade inte komma in folk till mitt rum på morgonen.. Hade aldrig hänt. Om man räknar bort Paul förstås, som kom in och väckte mig varje morgon när det var dags för arbete. Jag rynkade pannan och klev upp och gick ut i köket iklädd i bara kalsonger. Jag lyfte upp blicken från golvet och möttes av två glada blickar.

-Morning sunshine! hojtade Liam och sträckte på sig.

Jag mumlade ett 'morning' tillbaka och slog mig ner bredvid Harry som satt framför min lilla bar på en hög stol och försökte läsa en svensk dagstidning. Han grimaserade konstigt när han försökte uttala orden för sig själv, jag fnissade lågt och skakade på huvudet. Harry lyfte upp blicken från tidningen och tittade rakt på mig, log brett.

-What is it? frågade han och försökte hålla tillbaka ett skratt.

-Nothing.

Jag gäspade och gnuggade mig trött i ögonen, lutade mitt huvud på träbänken framför mig och slöt ögonen.

-Breakfast is ready! ropade Liam plötsligt.

Jag ryckte till. Liam och Harry skrattade åt mig och klappade mig vänskapligt på ryggen. Harry fick mig på benen igen och drog med mig ut på balkongen. Vi slog oss ner i varsin stol. Liam lade den skollheta tallriken med min frukost i mitt knä. Jag lyfte fort upp den och pustade ut.

-Sorry Lou, sa han med sin mjukaste röst.

-It's okay, svarade jag och log brett.

Vi åt under tystnad. Måsarna som cirkulerade uppe i luften och lät något förfärligt. Plötsligt kom jag in på andra tankar.

-How are things between you and Zayn? frågade jag och vände huvudet åt Liam's håll.

Hans mun stannade upp från hans tuggande. Han svalde och förde in ännu en bit stekt ägg i munnen.

-Why are you asking? mumlade han och pillade runt i maten med gaffeln.

-I don't know. You're not Ziam anymore.

Han skrattade och vinden ruffsade till hans hår.

-We're still Ziam, Lou. Don't worry about it.

-Promise?

-I promise.

Det blev obehagligt tyst igen, Harry hade redan ätit upp och han försökte få min uppmärksamhet genom att stryka sin fot mot min.

-Guess what we've been planning for today... sa han retsamt och skakade på håret.

Två skakningar och fem fingrar genom håret. Tusan. Nu lade jag märke till det igen.

-Do we have plans? Oh so exciting.. svarade jag och svalde det sista och stallde ifrån mig tallriken.

Jag såg på Harry som nu hade vänt bort sin blick från mig och tittade istället på Liam. Jag såg hur hans läppar formade 'should we tell him'. Jag höjde ena ögonbrynet och smällde till Harry på armen.

-Ouch! What was that for!? sa han och smekte sin vänstra överarm.

-What should you tell me? frågade jag.

Jag lät blicken svaja mellan Liam och Harry som hade klistrat på varsin bus-blick i deras ansikten. Typiskt dom att göra mig nervös. De visste mycket väl om att jag var en nyfiken person som var tvungen att få veta saker direkt och inte två minuter senare.

-Do it quick Liam, sa Harry till slut.

-Charlotta, Gabbi and Vilma are waiting in the entrance.

Jag reste mig upp fort och placerade händerna bakom huvudet, nöp mig själv i nacken för att se till så att jag inte drömde.

-Are you serious!? utropade jag småhoppade på stället av lycka.

Han nickade och gjorde tummen upp mot mig. Jag sprang in igen och satte riktning mot rummet. Varför hade de inte sagt någonting tidigare!? Jag rotade snabbt igenom garderoben och bestämde mig efter några minuters letning för en randig t-shirt och ett par röda chinos. Jag sprang fort in på badrummet och skymtade Liam och Harry till höger om mig. Jag tände badrumslampan och letade panikslaget efter waxet utan framsteg.

-Where's my hairwax!? ropade jag för mig själv och slog ut med armarna.

Jag hörde en vissling bakom mig och vände mig om. Liam höll upp en burk framför mig och log retsamt. Jag gick fort fram till honom och slet åt mig burken. Jag stod med fötterna brett isär framför spegeln och placerade en klick wax i luggen och ruffsade runt med händerna för att få till det så som jag ville. Efter några minuter efter ett ha kämpat med mitt envisa hår gick jag raskt vidare ut mot hallen och krånglade på mig skorna. Jag slet upp dörren och småsprang ut i korridoren. Stunden jag väntat på i en vecka var nu här. Tänk att man kunde ha så stor bubbla med saknad inom sig som bara väntade på att få spricka.



Charlotta's perspektiv
Jag stampade otåligt med fötterna i marken, tittade på klockan varannan sekund. Jag kom på mig själv med att bita på naglarna. Ingenting verkade få tiden att gå fortare, det kändes som att vi hade suttit här i evigheter.

-Är du otålig hjärtat? frågade Gabriella och log mot mig.

Jag nickade nervöst som svar och log tillbaka. Väldigt dum fråga.. Klart jag var otålig! Jag hade inte fått röra vid min andra halva på någon vecka. Det var rena rama tortyren för mig. Hur skulle jag klara mig när killarna for tillbaka till England? Det kunde dröja månader innan jag fick se hans underbara léende igen. Jag suckade högt. Jag fick helt enkelt sluta tänka på det. Jag visste ju själv att det skulle bli löst på något sätt. Plötsligt hördes snabba fotsteg från trapporna och jag reste mig spänt upp. Louis kom nerspringande från trapporna, stannade upp och förde blicken över rummet. Han tittade rakt på mig och brast ut i ett stort léende och småsprang mot mig. Jag gick mot honom och höll ut armarna, vi möttes i en varm kram. Han lyfte upp mig i luften och svingade mig runt,runt flera varv.

-Stop it! fnissade jag.

Han satte ner mig på fötterna igen och drog sina fingrar genom mitt långa,bruna hår.

-Sorry I'm just so..

Jag avbröt honom, han behövde inte säga någonting. Jag tryckte mina läppar mot hans och kände hur hela han slappnade av.

-Happy... mumlade han mitt i kyssen och drog mig ännu närmare intill honom.

-Excuse me but... where are Harry and Liam?

Våra läppar kom längre ifrån varandra, jag vände mig om och möttes av Vilma's oroliga blick. Louis nickade mot trappan.

-They are in my room, number 1013, svarade han och log varmt mot henne.

Vilma och Gabriella satte genast fart uppför trapporna och deras snabba fotsteg hördes snart inte mer. Det var tyst i entrén, inte en människa syntes till. Bara jag och Louis. En lycklig känsla for genom kroppen och jag kände hur hela jag fylldes med värme och glädje. Louis händer var placerade runt min midja och han kysste mig oavbrutet i pannan. Jag fnissade ännu en gång och höll hårt om honom.

-What do you think of.. a whole day full of shopping? frågade han mig såg mig nu rakt in i ögonen.

Hans blågråa ögon fick hela min kropp att rysa till.

-Sounds good, svarade jag sedan och bet tag i hans överläpp.

Vi gick ut genom entrén. Jag drog in doften av sommar och råkade snudda till Louis' hand. Jag drog undan handen och såg på honom med röda kinder. Han skrattade och tog tag i min hand, placerade sina fingrar mellan mina. Jag slappnade av och log mot honom. Detta skulle bli en underbar dag tillsammans med den jag älskade mest. Louis Tomlinson.

 
_______________________________________________________________________________________
Åååh så svårt det var att skriva från de andras perspektiv efter allt drama! Men Charlotta och Louis har fortfarande världens bästa förhållande... Håller ni inte med?
Mer drama kommer i nästa kapitel kan jag avslöja! :)
Nu ska jag sova, hoppas jag vaknar med massor med kommentarer imorgon! Godnatt♥