-I'm in love with your girlfriend.

Jag tittade upp och möttes av Liam's ansikte. Stelt, han blinkade inte. Hans varma blick var inte längre där, munnen var inte längre ett léende, bara ett streck. En tår rullade nerför min kind och ännu en gång fick jag smaka på mina tårar.
______________________________________________________________________________________

Zayn's perspektiv
Det kändes som att hjärtat skulle banka sig ut genom bröstkorgen, tvärs igenom. Jag ville bara resa mig upp och springa iväg, från Liam, från allt. Tår efter tår rullade nerför mina kinder, trots att jag fortfarande kämpade med att pressa tillbaka dom. Jag torkade mig med tröjärmen som blev våt med en gång. Luften var så spänd att man kunde skära den med en kniv.

-My girlfriend..? sa Liam till slut utan glädje i rösten.

Jag nickade och försökte att inte möta hans blick.

-Gabriella?

Jag nickade ännu en gång. Liam drog händerna genom håret och suckade ljudligt, såg sig omkring och kliade sig i nacken, sökte efter ord.

-I don't know what to say honestly.. sa han.

-You don't have to say something, svarade jag snabbt. You can be angry at me, it's okay. I'm sorry.

Jag reste mig upp och gick fort mot hallen med tårarna rinnandes nerför mina kinder, skulle precis trycka ner dörrhandtaget när jag kände en hand på min axel som kramade den hårt.

-I'm not angry at you Zayn, hörde jag Liam's röst säga alldeles bakom mig.

Jag vände mig om, Liam backade ett steg bakåt.

-You can be in love with my girlfriend, it's okay, sa han sedan.

Jag slängde en blick åt sidan och andades ut tungt. "Yeah right" tänkte jag för mig själv.

-Zayn look at me! sa Liam strängt. Seriously, it IS okay. Do you hear me? It IS okay!

Hans röst kom som en våg mot mig, jag märkte på honom att han var allvarlig. Hans bruna,skarpa ögon såg rakt in i mina.

-But you can't get her as your girlfriend, sa han sedan. I love her, and you know that. I hope you do.

Jag vågade inte säga någonting, munnen var torr och var nog ändå inte på humör för att trycka fram några ord. Jag nickade bara förstårligt och såg skamset ner i golvet.

-It's your choice if you want to tell her that you're in love with her, fortsatte han. But then you can lose..

-..Her as a friend, avslutade jag hans mening. I know.

Han nickade mot mig och la handen på min axel igen.

-I still love you bro, sa han och log mjukt mot mig. Don't forget that.

-Love you too, svarade jag.

Jag tryckte ner dörrhandtaget och gled ut genom dörröppningen, stängde den igen. Påväg mot mitt rum hann det fara flera tusen ord genom mitt huvud. Jag visste att Liam ljög, det hade jag sätt på honom. Egentligen var det inte okej att jag var djupt förälskad i min bästa väns flickvän, vilken kille skulle tycka att det var okej? Annars var det bara jag som inbillade mig. Liam var en av dom snällaste personerna jag kände, så han kunde väl tycka att det var okej. Vad visste jag? Jag fick helt enkelt ligga lågt ett tag, försöka att vara den gamla vanliga Zayn. Killen som bet sig i läppen när han var nervös, den blyga i One Direction. Jag klev in i mitt hotellrum och låste dörren efter mig. Drog fötterna efter mig in till köket, hämtade mobilen som låg på ett bord och gick sedan raka vägen in till mitt rum och drog av mysbyxorna och tröjan, slängde plaggen slarvigt på golvet och kröp ner under täcket. Jag checkade av min mobil en sista gång. Sms från Harry, sms från Niall. Men ingenting från Gabriella. En besviken känsla kom krypandes in i min kropp. Jag la ifrån mig mobilen på nattduksbordet och rummet blev mörkt och tyst. Jag slöt ögonen.

-Let it be Zayn, let it be, sa jag för mig själv.

Mina andetag blev tyngre och tyngre, och jag somnade snart till ljudet av mina snyftningar. De sista tårarna jag fällde på länge, hoppades jag.

  

Liam's perspektiv
Jag suckade högt för mig själv och slängde mig i sängen, tänkte på Zayn's ansikte när han berättade att han var kär i Gabriella. Shit, grabben var verkligen seriös i det han sa. Jag visste inte vad jag skulle tycka om det han alldeles precis sagt. Var det okej eller inte? Var det ens acceptabelt att tycka att det var okej? Jag var en sådan person, blev nästan aldrig arg. Zayn kunde inte hjälpa att han hade känslor för henne, och jag kunde inte hjälpa att jag var hennes pojkvän. Det hade bara blivit så, en dröm som gick i uppfyllelse. Jag reste mig upp ur sängen och traskade ut i köket, plockade bort Zayn's glas från bordet och hällde ut Coca Colan, ställde det på köksbänken. Jag plockade fram tre brödskivor och bredde dom med något svenskt smör som jag inte kunde uttala namnet på, la på skinka på alla tre och slog mig ner på samma stol som jag suttit på för sådär 15 minuter sedan, mitt glas med cola stod fortfarande nästan orört på bordet framför mig. Jag tog en klunk av det, kolsyran kittlade mig skönt i halsen och jag tänkte vidare på det jag grubblat över alldeles nyss...Jag hade sätt henne på signeringen och känt i hela kroppen att det var hon. Jag hade inte trott på kärlek vid första ögonkastet förrän den händelsen inträffat. Hon hade stulit mitt hjärta med bara en blick. Jag började småsjunga på 'Stole my heart'. Jag åt upp min första smörgås och sjöng refrängen 3 gånger innan jag insåg hur larvig jag var, skrattade tyst för mig själv. Självklart var det okej att Zayn var kär i min underbara,vackra och med ett enklare ord perfekta flickvän. Jag åt upp mina två andra smörgåsar och gjorde iordning efter mig i köket, gick sedan in i badrummet och log åt mig själv i spegeln. Jag grabbade tag om min eltandborste och pressade ut lite tandkräm på den, borstade längre än vad man egentligen ska. Jag spottade ut skummet i handfatet och skruvade på kranen, sköljde bort det så att det inte skulle fastna. Jag granskade mina tänder i spegeln och försäkrade mig om att de var 100% rena. Jag släckte lampan efter mig när jag gick ut och gick med lätta steg mot sängen, såg fram emot att få lite välförtjänt sömn.

-You stole my heart, with just one look... sjöng jag för mig själv.

Jag drog av mig shortsen och la de i korgen med smutstvätt som snart var full. Snart var det dags att skicka ner den till tvätten. Jag kröp ner under täcket och letade fram tv dosan som jag jämt gömde under kudden av någon anledning.

"Bad habit.." tänkte jag för mig själv och himlade med ögonen när jag äntligen fick fram den.

Jag tryckte igång tv:n och zappade mellan kanalerna innan jag bestämde mig för att titta på Pranked som gick på MTV. Ett program med massvis av skämt, precis vad jag behövde just nu. Nu var det en kille som blev utskickad i sjön på en luftmadrass. Jag skrattade tills jag blev alldeles öm i magen när han vaknade och insåg att han låg mitt ute i sjön. Plötsligt kom Zayn upp i mina tankar, mitt i allting. Jag kunde se framför mig hur han satt inne på sitt hotellrum, ledsen och helt förkrossad med ansiktet vilandes i handflatorna. Jag såg i mina tankar hur han torkade bort sina tårar med tröjärmen. Jag ville ha tillbaka den gamla Zayn. Han som inte hade några bekymmer och han med ett alldeles speciellt skratt. Vart var han någonstans? Jag hade inte sätt skymten av honom sedan den kvällen då vi åt middag nere i resturangen då Gabriella och Vilma var med. Snart fick tankarna mig att sluta mina ögonlock och somna in i en orolig sömn.



________________________________________________________________________________________
Sömniga grabbar som bara somnar hela tiden i slutet av kapitlen haha..
Men vad tror ni händer nu då? Är Liam verkligen helt OK med att Zayn är djupt förälskad i HANS flickvän? Och har Zayn verkligen fällt sina sista tårar?
Hoppas ni gillade det!♥