Vi åkte iväg och jag vände mig bakåt och såg hur killarna stirrade efter oss med oroliga blickar. Brydde mig inte så mycket. Allt jag ville var att komma hem till Charlotta nu. Slänga armarna om henne, dra in doften av hennes hår, bara vara med henne. Jag antog att hon behövde det nu.
_______________________________________________________________________________
Liam's perspektiv
Jag slängde mig i sängen direkt när jag kommit innanför dörren till mitt hotell. Var utmattad och dog snart av saknad efter Gabriella, trots att det var ungefär ett dygn senast vi sågs. Jag låg kvar i sängen en stund, slöt ögonen och bara slappnade av. Bestämde mig sedan för att ta en dusch. Jag tog med mig mobilen in på badrummet, klädde av mig alla kläder och stallde mig i duschen. Det heta vattnet strilade nerför min kropp och jag skakade på håret, så som jag alltid gjorde i duschen. Håret blev ju inte precis torrt av att jag skakade på det, det gjorde ingen nytta när jag fortfarande stod i duschen. Men det var någonting jag hade fått för mig att jag skulle göra, och det var min grej liksom. Så varför inte? Jag tryckte ut det sista ur en flaska som bestod av en så väldoftande tvål. Tror att den hette AXE eller liknande... Jag smorde in min kropp så att löddret låg tätt ovanpå min hud, började nynna lite på What makes you beautiful. Nynnandet ledde till att jag snart stog och sjöng. Högt och ljudligt. Jag sköljde sedan av mig allting. Jag skruvade av duschen och sköt undan duschdrapperiet, sträckte mig efter handduken som hängde prydligt upphängd på väggen. Fortsatte sjunga slutet på låten. Jag skakade på håret igen och virade handduken om mina höfter, klev ut i duschen och stallde mig framför spegeln som hade dimmat igen. Jag ritade ett hjärta med pekfingret, skrev ett G inuti. Jag log nöjt för mig själv. Gabriella mitt hjärta. Plötsligt började mobilen ringa och en irriterande signal ekade i badrummet. Jag grabbade surt tag i tankestöraren och svarade.
-Yeah it's Liam? svarade jag irriterat.
-Hello sweetie, you sing really good while you shower, hörde jag Zayn's röst svara.
Jag kände i hela kroppen hur Zayn log, och jag kunde inte vara arg längre. Jag slappnade av och lät axlarna sjunka neråt.
-How do you know? frågade jag och låste upp badrumsdörren och klev ut.
-I went in to your room, but noticed that you were in the shower. Did not want to upset you so I'm calling instead. We should eat down here in the restaurant in about 20 minutes, are you ready in 20 minutes?
Jag kliade mig i huvudet och funderade, med mig lite i läppen.
-Yes, I'm coming soon, svarade jag sedan osäkert.
-Alright, see you soon then.
Jag tryckte på 'end call' med pekfingret och gick in i mitt rum, slängde mobilen på sängen och skakade på håret igen. Slängde en blick på klockan ovanför sängen och insåg att klockan faktiskt hade tickat på ganska ordentligt. Fem över fem. Hade vi verkligen varit på signeringen så länge? Jag gick fram till min garderob, plockade fram ett par gråa jeans och en svart t-shirt. Jag skulle ju bara på middag med mina grabbar trots allt, alla utom Louis. Just det, Boo Bear... Han hade åkt någonstans, vart visste vi inte. Han hade inte sagt någonting till oss, bara slängt sig in i bilen igen och åkt iväg. Men jag antog att han hade åkt för att vara med Char som jag nu börjat kalla henne. Han hade ju pratat om henne hela dagen trots allt. Jag drog upp jeansen och krånglade på mig t-shirten. Håret var snart torrt efter duschen efter alla skakningar jag gjort, men rakt var det inte. Lockigare än Harry's, och det var svårt att få. Jag plockade fram plattången som låg i byrån och gick vidare in mot badrummet igen, tryckte in sladden i eluttaget och tryckte på några knappar som fick igång den. Den värmdes snabbt upp. Jag tittade upp i spegeln igen och streck från mitt finger fanns fortfarande kvar i spegeln, hjärtat och G:et syntes fortfarande tydligt. Jag tog tag i plattången som nu var kokande varm, drog några snabba drag med den genom håret och skakade det ännu en gång åt sidan. Jag granskade mig själv i spegeln och var nöjd med det jag såg. Nyduschad och fräsch, doftade ljuvligt efter den där underbara tvålen. Jag letade fram min favoritparfym i skåpet bakom mig och sprutade den lätt på mig. Diesel, Only the brave. Världens mest väldoftande parfym om man ville ha min åsikt. Min mobil plingade från sovrummet, jag ryckte lätt till och gled ut ur badrummet, släckte lampan och släpade fötterna efter mig mot sovrummet. Ännu en gång. Jag sträckte mig efter mobilen som jag kastat mitt på sängen och låste upp den. Jag var lugn först och noterade att jag fått sms från Gabriella. Det pirrade till i kroppen. Jag läste början av smset lugnt och noggrant. Mitt under smset slogs mina ögon upp, stora som pingisbollar, och jag slutade läsa helt. Jag la snabbt ner mobilen i byxfickan, halvsprang ut i hallen, tryckte på mig mina skor slarvigt och ryckte upp dörren. Låste efter mig och sprang mot hissen som skulle ta mig ner till den nedersta våningen. Hjärtat bankade hårt innanför min bröstkorg och jag kände hur jag skakade i hela kroppen. Jag kunde inte fatta vad det var jag precis hade läst.
  

Louis' perspektiv
Jag kunde inte sitta still. Knäckte fingrarna som gjorde så otroligt ont, bet på naglarna, rullade tummarna... Gjorde allt som fick mig att göra någonting. Försökte tänka på annat. Vi svängde snart in på grusvägen jag åkt på ett dygn innan, jag skymtade Charlotta's hus längre fram och solen sken så vackert på deras framsida. Det hade kunnat vara en fin stund om det inte berodde på vad jag precis läst. Charlotta's mamma hade ramlat och skadat sig.. Jag visste inte hur illa det var. Det kanske inte var så illa som jag trodde, men jag var tvungen att försäkra mig om att det var okej med dom allihop. Har alltid varit personen som måste se till att allt och alla har det bra. Vi stannade precis bredvid trappan och jag klev ur bilen.
-Wait, when should I pick you up? frågade Paul och tittade på mig med en mjuk blick.
-10?
-Okay we say 10 o'clock then. I'll call you.
Jag sköt igen dörren och Paul åkte lugnt och fint iväg igen. Jag förstod inte hur han kunde ta det lugnt just nu, han borde vara orolig. Jag sprang uppför trappan och ringde på dörren. Ingen öppnade. Jag ringde på en gång till och stampade otåligt med fötterna. Jag antog att ingen var hemma, jag fick helt enkelt sitta och vänta tills dom kom hem. Det kunde inte dröja så länge till. Jag slog mig ner på det första trappsteget och såg ut över deras stora marker. Blommor överallt, ett stall syntes lite längre bort. Vinden fick trädtopparna att vifta på sig som hundsvansar. Jag skrattade för mig själv. Hundsvansar? Var det det bästa jag kunde komma på? Jag drog fingrarna genom luggen och suckade. Jag kanske inte behövde vara så orolig trots allt. Jag lutade mig tillbaka och slöt ögonen, njöt av dagens sista solstrålar. Svenska solstrålar. Jag vet inte hur länge det tog förrän jag hörde en bil rulla på gruset lite längre ifrån. Jag öppnade ögonen och gjorde klart för mig själv att det var Charlotta's bil som kom emot mig. Äntligen. Jag reste på mig och gick lugnt nerför trapporna, hann precis nerför allihop när bilen stannade exakt där Paul hade släppt av mig. Charlotta klev ur och såg chockat på mig. Jag la mina armar om henne och kramade henne hårt, drog snabbt in doften av hennes hår.
-What are you doing here? frågade hon och såg mig rakt in i ögonen.
Hennes bruna ögon borrade in sig i mina, fick mig att le stort. Kanske fånigt också.
-I wanted to see if everything was okay, with your mum and everything, svarade jag och kysste henne fort i pannan. Where is she?
Charlotta nickade åt sidan och jag vände blicken åt höger håll. Hennes mamma kom försiktigt gåendes med Charlotta's pappa som stöd. Jag gick fram till dom.
-Let me help you, sa jag och tog tag i hennes arm.
-Thank you Louis, but you don't..
-I want to help you Mrs. Persson.
Jag höll kvar i hennes arm och hennes pappa släppte. Vi gick uppför trappan försiktigt.
-So what have you been doing? frågade jag för att avbryta tystnaden.
'Dum fråga Louis', tänkte jag för mig själv. Du borde träna på att vara tyst istället.
-I slipped and hit my head on the table edge...
-That was unnecessary.
Hon skrattade lågt och nickade instämmande.
-Yeah, it really was.
 

Harry's perspektiv
Här stod jag med två av mina bästa vänner, Liam och Niall. Vi hade precis ringt till Liam och bett honom komma ner och äta middag med oss. Men vad han inte visste var att vi hade en stor överraskning till honom, jag hade redan fått min, och hela min kropp var pirrig efter den. Liam hade inte en aning om vad han skulle få se när han kom ut ur hissen, jag antog att han skyndade sig ännu mer när han fått smset. Det skulle bli så kul att se hans min, och att få skratta och applådera högt med de andra. Det här skulle bli en bra kväll. Inte så lång dock, eftersom en lång jobbdag väntade imorgon också. Men vi fick ta vara på de timmarna vi fick över. Det var absolut värt det, trots att man var tröttare än någonsin morgonen efteråt.
  
________________________________________________________________________
Åååh vad är överraskningen tror ni!? Och förresten, är inte Louis VÄRLDENS bästa pojkvän? En riktig gentleman.
Hoppas ni gillade kapitlet, kommentera för fulla muggar. Skrev bara från killarnas perspektiv den här gången märkte jag, men ett ännu längre kapitel kommer jag förmodligen slänga upp imorgon så håll utkik! ♥