Jag längtade redan tills nästa gång vi skulle ses, när det skulle bli visste jag inte. Men det fick inte dröja allt för länge. Jag ville ha Vilma hos mig nu. Så hon kunde värma mig under natten, så att jag kunde vakna med henne vid min sida. Det var den bästa känslan som fanns, det var jag säker på.
_______________________________________________________________________________
Gabriella's perspektiv
Jag sprang i mörker. Ljuset fanns där borta, vart visste jag inte. Benen förflyttade sig fort under mig, det kändes som att jag flög. Plötsligt föll jag, ett långt fall, långt ner till marken. Någon ropade mitt namn tydligt. Jag kände igen rösten, kunde inte sätta fingret på vart jag hade hört den tidigare.
-Gabriella, Gabriella! ropade den.
Precis när fötterna träffade marken blev det ljust för ögonen. Jag vaknade upp med ett ryck. Jag var andfådd och alldeles skakig i hela kroppen. Svetten kylde ner mig, en droppe lämnade min panna och rann längs min kind. Munnen var torr. Vilma vände på sig, suckade tungt i sömnen men vaknade inte.
-Jävla mardrömmar! svor jag för mig själv och gnuggade mig i ögonen.
Hade drömt mardrömmar två gånger i rad nu, det var inte likt mig att göra det. Kanske hade jag någon mardröms period? Jag skakade på huvudet, insåg hur dum jag måste var som trodde att min hjärna helt plötsligt bestämde sig för att ge mig mardrömmar. Jag sköt undan täcket och tassade försiktigt ut i köket för att dricka någonting som kanske kunde få stressen att försvinna ut ur min kropp. Det var fortfarande mörkt ute, antog att det var mitt i natten. Jag tog fram en flaska med Fanta Exotic, tog fram ett glas ur ett av skåpen och fyllde det. Jag svepte den svalkande drycken fort och det kittlade härligt i halsen efter kolsyran. Jag drog ut en stol och slog mig ner, lutade mig tillbaka och tittade ut på gatan utanför. Gatubelysningarna lyste klart och sken in genom köksfönstret. Plötsligt kändes det som om någon iakttog mig. En rysning fick mig att få gåshud på armarna. En våg av kall luft vällde över mig och jag reste mig kvickt upp, lät glaset och fantan stå framme. Jag gick och försäkrade mig om att dörren var låst, gick sedan fort in på mitt rum och försökte att undvika att titta ut genom något av fönstrena. Känslan följde med mig ända in på mitt rum. Jag stängde dörren och plötsligt var känslan borta. Hårstråna lade sig ner på armarna och jag var som vanligt igen. Vilma låg fortfarande och sov tungt, jag kröp ner bredvid henne igen, la täcket över min kropp och tryckte min arm mot hennes för att känna så att hon verkligen var där. Vem var det som hade tittat på mig egentligen? Var det ens någon som hade gjort det, var det kanske jag som inbillade mig? Jag flyttade mig ännu närmare intill Vilma, slöt ögonen och somnade snart in i en orolig sömn.
 

Zayn's perspektiv
Jag vaknade själv idag, Paul stod inte och skrek mig upp ur sängen den här gången. Det kändes ovant, men ändå väldigt skönt att slippa få hörselskador varje morgon. Jag låg kvar en stund i sängen, spelade spel på mobilen och beslöt mig snart för att kliva upp. Jag ville gå och väcka de andra först, men lät dom sova en stund till. Klockan var inte mycket än, runt 7 på morgonen. Solen's första strålar lyste in genom persiennerna och fick rummet att bli obehagligt randigt. Min svarta morgonrock hängde lite slarvigt på dörrkanten, jag tog på mig den och virade den tätt intill min kropp. Slängde på mig en svart keps på huvudet också, den hade sett så ensam ut där på byrån. Röksuget började sakta krypa inom mig och jag bestämde mig för att ta det nu på en gång medan jag ändå hade tid till det. Jag gick ut ur rummet, mot hallen och tog fram en cigarett och en tändare ur cigarettpaketet som låg i min innerficka på jackan. Jag släpade fötterna efter mig ut på den stora balkongen, slog mig ner i en solstol och tände cigaretten. Första blosset var alltid det bästa hade jag kommit på. Jag hade lovat fansen att jag skulle sluta röka, och det skulle jag också. Jag är inte killen som säger något och gör någonting annat, nej verkligen inte. Jag skulle sluta, det var bara en tidsfråga. Jag hade redan dragit ner på rökandet, jag hade inte tid till det längre så jag var helt enkelt tvungen till det hade det känts som. Det var mycket lättare att vara tvungen att dra ner på det än att göra det av sig självt. Jag tog ännu ett bloss, blåste ut röken och lät tankarna springa fritt i mitt huvud. Plötsligt tänkte jag på gårdagen, varför vet jag inte. Det var Liam's och Harry's kväll med tjejerna, och vi hade fått vara med. Det var inte så pass speciellt att jag var tvungen att tänka på det. Liam och Harry borde tänka på det, inte jag. Gabriella hade fått mig att hamna i en spänd situation igår, det erkände jag. Jag hade varit kär, självklart hade jag varit det. Jag bärde på en stor hemlighet just nu, visste inte vem jag skulle berätta den för. Niall, Liam, Gabriella kanske...? Gabriella var jag tvungen att berätta för, så att hon kunde få veta varför jag blev spänd igår när hon börjat prata om mitt kärleksliv. Hon hade inte behövt börjat prata om det, hade hon inte gjort det hade jag säkert aldrig suttit här och tänkt så det knakade. Jag kliade mig lite i bakhuvudet och suckade högt för mig själv, tog ett bloss från cigaretten igen. Jag lutade mig tillbaka i stolen och slöt ögonen. Njöt av solens strålar, plågades av mina tankar. Hur skulle jag någonsin kunna komma ut ur det här? Det var mycket som stod på spel, och jag ville inte förlora någonting. Aldrig.
 
_______________________________________________________________________________________
Lilla Zayn... Hur är det med honom tror ni? Han verkar inte må så bra.. :(
Första kapitlet där hans perspektiv finns med, och det är inte ofta ni kommer få läsa från hans perspektiv! Några få gånger till skulle jag tippa på.. Om det blir som jag har tänkt! ;) Kommentera!♥