Hon såg på mig med en tom blick, tårarna fyllde ögonen och började sakta rinna längs med hennes kinder. Hon stod bara där, såg på mig. Jag svalde klumpen i halsen.
-Varför har du inte sagt något? snyftade hon och torkade bort en tår med pekfingret.
______________________________________________________________________________
Gabriella's perspektiv
Jag hade vaknat av att en dörr stängts, Vilma hade gått in på sitt rum. Jag hade legat kvar i några sekunder, men bestämt mig för att gå och säga god morgon till henne. Nu stod jag här och grät framför henne. Tårarna envisades med att fortsätta rinna nerför mina kinder trots att jag torkade bort dom gång på gång. Jag stod framför henne, väntade på att hon skulle säga någonting. Men hon satt bara kvar på sängkanten, tittade ner i marken, sa ingenting. Hon vände blicken uppåt mot mig och såg mig rakt in i ögonen.
-Jag ville inte säga någonting för jag trodde att du skulle bli arg, sa hon.
Jag såg hur hon svalde klumpen i halsen flera gånger och hon höll tillbaka tårarna.
-Jag vill inte förlora dig..
Jag slängde mina armar om henne och grät högt. Jag hörde hur hon inte kunde hålla tillbaka tårarna hon heller.
-Jag vill inte förlora dig heller Vilma.

Vi satt nere vid köksbordet med varsin kopp te. Vilma berättade för mig om hur hon kände, och vad hon tyckte.
-Jag tycker att vi börjar glida ifrån varandra... Jag vill inte att det ska ske. Vi har pojkvänner som är vänner med varandra, vi ska inte glida ifrån varandra pågrund av det. Vi måste försöka hålla ihop.
Jag nickade instämmande. Hon hade rätt. Vi hade faktiskt glidit isär en hel del på sistone, vi umgicks inte på det sättet som vi brukade. Jag bestämde mig snabbt för att göra allt jag kunde för att sätta min och hennes vänskap framför allt. Iallafall nästan. Vi drack upp våra koppar te under tystnad, det var spänt. Man kunde skära luften med en kniv vid det här laget.
-Jag måste hem och träffa mamma och pappa lite, kanske ta en dusch. Ska du med? frågade jag Vilma och tog en sista klunk av téet.
-Ja, visst! svarade hon och hela hennes ansikte sken upp.
Vi reste oss upp, lät kopparna stå kvar på bordet. Klockan på väggen visade nu 11:18. Vi gick upp för trappan och in på Vilmas rum. Jag lånade ett par shorts av Vilma och vi drog på oss varsitt linne. Mina kläder var skitiga efter gårdagen så jag la de i en påse. Vi bestämde oss för att strunta i att göra iordning oss.
-Du kan duscha och göra iordning dig hos mig, sa jag och log varmt mot Vilma.
-Tack.
Vi gick ner för trappan igen, tog på oss våra skor och steg ut genom dörren. En svalkande vind rufsade till mitt hår och en det doftade nyklippt gräs. Jag blev genast på bättre humör och insåg att det här skulle bli en bra dag. Jag la allt drama med Vilma bakom mig och levde i nuet. Vilma låste dörren efter oss och jag krokade arm med henne och så gick vi hem mot mig. Armkrok. Konversationerna flöt på bättre och vi pratade så som vi brukade. Fjantade oss, tramsade omkring där vi gick på trottoaren. Ja, jag hade verkligen världens bästa vän.
 
Charlotta's perspektiv 
Jag hade somnat direkt när jag la mig ner natten innan. Nu satt jag ute på verandan i solen och drog in doften av sommar och nybakade bullar som mamma just hade kommit ut med till mig där jag satt i stolen. Min mobil plingade till innan jag ens hann låsa den. Jag suckade lyckligt och fnissade. Min älskade Louis.. Han var snabb på att svara på sms. Vi pratade om allt möjligt. Om hur mycket vi saknade och älskade varandra, vilket vackert väder det var, vad vi skulle hitta på när vi träffades... Ja, allt mellan himmel och jord. Jag älskade att smsa med honom, det var något speciellt med det sättet som han svarade på. Det gjorde mig pirrig i hela kroppen. Plötsligt kom ett mindre roligt sms.

'I have to go, Paul is shouting at me like an idiot.. I'll call you later my dear. Love you! xx'

Jag skrattade för mig själv och svarade.

'Hahah, I love you too sweetheart. x'

Jag la ifrån mig mobilen på bordet bredvid och grabbade tag om en bulle. Jag tog ett stort bett av den och lutade mig tillbaka och slöt ögonen, tuggade sakta och njöt av solens varma strålar. Plötsligt hördes det en hög och otäck smäll inifrån. Jag flög upp ur stolen och andades snabbt och kort. Jag hörde mamma kvida inifrån. Högt och tydligt, och det lät inte bra. Inte bra alls.

_____________________________________________________________________________
Kort och spännande! Ännu lite mer drama på gång. Vad hände med Charlotta's mamma tror ni?
 Hoppas ni gillade detta kapitlet♥