Jag blev varm i hela kroppen och blev fylld med energi, kände mig plötsligt piggare. Jag såg fram emot en kväll med killarna, det behövdes.Jag kände på mig att detta skulle bli en bra kväll. En bra kväll med mina bästa vänner på en sen lördags kväll, perfekt.
_______________________________________________________________________
Gabriella's perspektiv
Jag kände hur min nacke ömmade, kunde knappt röra den. Jag öppnade ögonen och insåg att jag låg i soffan ute i Vilma's vardagsrum. Tv:n var fortfarande påslagen efter filmen. Vi hade väl somnat till filmen som vanligt, och jag hade på något sätt lyckats ligga illa. Hur det hade gått till visste jag inte, Vilma's stora soffa var nog den mjukaste i hela Stockholm. Jag grabbade tag om tv dosan och tryckte på den röda knappen som jag antog skulle stänga av tv:n. Jag chansade, hade rätt. Tv:n slocknade och rummet blev återigen mörkt. Svaga strålar från morgonsolen lyste in genom fönstren. Jag vred och vände på nacken, försökte mjuka upp den. Nackspärren släppte lite efter ett tag och jag kunde äntligen röra på mig utan att det skulle göra ont i hela kroppen. Jag reste mig upp och gnuggade mig i ögonen. Nere vid mina fötter låg Vilma fortfarande och sov fridfullt och andades långsamma och tunga andetag. Jag drog ett trött léende på läpparna och la mig ner igen, kliade mig i hårbotten och slöt ögonen. Klockan kunde inte vara mycket. 5 kanske? Ingen bra tid att vakna. Jag reste mig upp ännu en gång, ryckte till mig en kudde och la den bakom huvudet. Jag suckade lågt för mig själv, mycket skönare. Nacken verkade trivas bättre i högre läge. Jag drog ner filten som hängde på soffkanten och rystade ut den över min kropp, vred på mig och slöt ögonen. Min kropp började sakta slappnas av och jag somnade om efter en stund, med Liam i mina tankar. Som vanligt.
 

Jag vaknade upp ännu en gång, inte av nackspärren den här gången. Mardröm. Jag var alldeles kallsvettig och insåg snart att jag faktiskt grät. Jag hulkade efter luft, mina andetag var snabba och desperata efter syre. Mina tårar slutade snart att rinna, kinderna var alldeles våta. Jag torkade bort det med filtens vänstra kant och lutade mitt ansikte i handflatorna. Jag hade drömt att Liam lämnade mig, föralltid. Vi kunde inte vara tillsammans längre fast vi ville, jobbet kom ivägen. Vi hade stått på flygplatsen, han hade kramat om mig. Hårt och länge. Vi kysstes för sista gången och han gick iväg med de andra, jag såg honom försvinna runt ett hörn, mot flygplanet. Jag hade stått och tittat på när flygplanet sakta började köra framåt, sedan lyft upp i luften. Att aldrig mer få ha honom nära mig, att aldrig mer få se hans varma léende, att aldrig mer få nudda hans mjuka läppar.. Tanken skrämde mig. Jag rös till i hela kroppen och drog fingrarna genom håret. Reste mig upp och gick ner till köket för att hämta ett glas vatten, kanske slänga lite kallt vatten i ansiktet också. Jag tassade nerför trappan med lätta steg och gick mot köket, öppnade skåpet där glasen stod och tog fram ett. Fyllde det med vatten. Medan jag drack slängde jag iväg en blick mot klockan som satt upphängd precis innan man gick ut. 06.32 visade den, var det verkligen så tidigt? Jag stallde in glaset i diskmaskinen och släpade sedan fötterna efter mig, vidare mot badrummet. Jag tände badrumslampan, granskade mig själv i spegeln. Rödgråtna ögon, ruffsigt hår, rosiga kinder. Det där var inte jag. Jag brukade inte se ut sådär, var inte den typen. Jag skruvade på kranen och ändrade till den kallaste temperaturen, tvättade mig länge. Lät det kalla vattnet slå emot mitt ansikte och jag kände hur lugnet sakta kom krypandes in i min kropp igen. Jag visste att mardrömmen inte skulle bli sann. Jobbet skulle aldrig komma ivägen för mitt och Liam's förhållande, aldrig någonsin. Jag torkade av mitt ansikte och tittade på mig själv i spegeln igen, möttes av en bättre spegelbild. Ögonen var piggare och kinderna var inte lika rosiga. Kände mig piggare inombords också men bestämde mig för att gå upp och försöka somna om igen, såhär tidigt kunde jag inte vakna. Vilma skulle ändå inte vakna förrän om flera timmar. Jag släckte lampan i badrummet och gick med tunga steg uppför trappan som nu tog en evighet att komma uppför. Vilma's huvud stack upp i soffan, hon låg fortfarande lika stilla och sov. Jag kröp ner under filten igen, rättade till kuddarna och la mig för att försöka sova, för andra gången. Hoppades på att jag skulle få slippa otrevliga mardrömmar den här gången.
 

Louis' perspektiv
Det var tidigt, klockan var runt 9 kanske. Det hade blivit en ganska sen kväll igår så jag var tröttare än någonsin när Paul kom in för att väcka mig. Jag och grabbarna hade tittat på film inne hos Harry, Love Actually hade det blivit. Harry's favoritfilm. Jag gäspade stort och la ansiktet i kudden igen, var så trött. Min saknad efter Charlotta var enorm och jag kunde knappt vänta tills jag skulle få ha henne i mina armar igen.
-Get up Lou! väste Paul strängt och drog mig i armen.
-Go away.. mumlade jag i kudden och suckade.
-Yes I will, but you need to get up first.
Jag reste mig upp, satte mig på sängkanten och gnuggade mig i ögonen. Gäspade stort.
-I'm up.
Jag hörde hur Paul skrattade svagt och han försvann snart ut ur rummet. Hörde hur dörren ute i hallen stängdes igen och det blev tyst i hela hotellrummet. Tystnad. En sådan underbar tystnad som man gärna låg och sov till en morgon som denna. Solen lyste in på mig genom persiennerna och vädret verkade bli varmt idag. Jag stallde mig upp och gick mot köket. Jag gjorde mig en kopp te och gjorde iordning en rejäl macka. Jag slog mig ner vid bordet och sneglade på tidningen som låg bredvid mig. Massor med konstiga ord och bokstäver. Jag slängde i mig frukosten och gick sedan vidare mot min garderob, letade fram en blårandig t-shirt och drog på mig ett par ljusa,korta chinos. Enkel klädsel idag. Jag drog mig vidare in mot badrummet, tog en liten klick wax i handflatan och kletade in det i håret. Jag virvlade omkring med händerna en stund och fick snart håret som jag ville. Mitt ansikte hade blivit mycket piggare och jag var på gott humör, som alltid. Jag gick in i mitt sovrum igen, grabbade tag om min mobil och gick ut mot balkongen. En stol som stod mitt i solen passade perfekt för mig just nu, där kunde jag sitta och koppla av. Jag slog mig ner och drog upp mobilen, bestämde mig för att skicka iväg ett god morgon-sms till Charlotta. Det var som en vardags rutin för mig, jag var tvungen att säga god morgon till henne. Annars kunde hela dagen bli förstörd. Eller, det kändes så iallafall.

'Good morning beautiful. I guess that you're still sleeping but I just wanted to say good morning to you. Text me when you're awake. I'm gonna answer as fast as I can, promise. Love you. Lou xx.

Jag lutade mig tillbaka i stolen och njöt av solens varma strålar som värmde min hud. Lät tankarna flyga iväg till Charlotta. Tänk om hon var här med mig nu. Åååh vad jag saknade min ängel!
 
___________________________________________________________________
Romantik och saknad.. Och Gabriella drömmer mardrömmar stackaren. Vi får hoppas att dom inte fortsätter eller hur? Hur kommer Lou hantera sin otroliga saknad efter Charlotta? Kommer han fortfarande vara på sitt gamla och roliga humör, eller kommer han förändras helt och hållet? Stay tuned!
Kommentarer uppskattas som alltid ♥