Gabriella's perspektiv
_____________________
-Gabriellaa..? Hörde du vad jag sade nu? ropade en röst och avbröt mina tankar.
Jag tittade snabbt in mot klassrummet igen, alla blickar var vända mot mig.
-Jaa.. det där blir 75 meter, svarade jag osäkert.
Läraren tittade fundersamt på mig, men jag svarade rätt så jag kunde pusta ut. Jag kom undan ännu en gång..
Jag hade drömt mig bort på matte lektionen, som alltid. Förut när jag gick i sjuan och åttan hade jag gått in i salen och bara fokuserat på talen som min lärare gav mig, jag satt alltid längst fram närmast tavlan för att vara mer koncentrerad på vad min lärare sa. Nu, när jag hade börjat nian, satte jag mig näst längst bak intill ett fönster tillsammans med min bästa vän Vilma. Hur fem stycken tonårsgrabbar kunde påverka mitt liv var otroligt. Jag och Vilma hade varit fast för pojkbandet One Direction i några månader nu, allt vi pratade om var hur snygga de var. Min favorit var absolut Liam. Han med de djupa bruna ögonen och léendet att dö för.. Vilma hade Harry som favorit, han med den lockiga frisyren och rösten som sticker ut. Jag tror att resten av våra klasskamrater hade börjat tröttna på oss. Men det gjorde inte mig speciellt mycket, särskilt inte när jag hade Vilma vid min sida. Hon förstod mig bättre än någon annan.
Plötsligt säger läraren att det är dags att sluta för dagen. Jag och Vilma slog ihop våra böcker fort och nästan sprang ut ur salen, äntligen helg!
-Åååh äntligen är helgen här Gabbi! ropade Vilma och gav mig en stor kram.
Jaa.. äntligen var helgen här. Detta var ingen vanlig helg, av två anledningar. Första anledningen var att det var helgen innan vårt sommarlov, vilket jag och Vilma hade sätt fram emot länge nu. Men det bästa av allt var att vi skulle gå på en signering, en One Direction signering. Vi kunde inte vänta längre. Imorgon skulle jag få träffa Liam, han som jag legat och fantiserat om så länge. Han som jag bara tittat på genom datorskärmen. Imorgon skulle jag få träffa honom, jag skulle stå mitt framför honom. Det kändes som en dröm, men jag förstod att det inte var det när Vilma plötsligt dunsade till mig i sidan. Hon hade väl antagligen sätt att jag drömde mig bort, ännu en gång.
-Drömmer du om Liam Payne nu igen? retades Vilma.
Jag skrattade lågt och himlade med ögonen samtidigt som jag styrde fötterna mot mitt skåp. Jag vred om nyckeln och lade in mina böcker, tog sedan mina skor och min jacka och började klä på mig.
-Vad hittar vi på ikväll? frågade Vilma och gav mig en nyfiken blick och ett stort léende.
-Jag vet faktiskt inte, vad vill du göra? frågade jag henne samtidigt som jag gled nerför väggen och började knyta mina vita Converse.
-Kan vi inte ha spa-kväll bara du och jag? Massvis med tända ljus och bara pyssla om oss själva, kanske baka någonting gott? frågade hon mig.
-Jo visst kan vi göra det.
Vi tog våra väskor och styrde fötterna mot mitt hus. Vilma skulle sova hos mig inatt eftersom vi skulle upp tidigt imorgon för att göra oss redo för vårat möte med killarna i våra drömmar. Konversationerna flöt på medan vi gick och vi skrattade så att tårarna rann. Vi hade så kul ihop hon och jag. Efter ungefär en kvart var vi utanför mitt hus. Jag tryckte ner handtaget och gjorde en gest mot Vilma att gå in. Doften av nybakade bullar slog emot oss när vi klev in. Vi slängde av oss ytterkläderna och sprang mot köket.
-Mums fillibaba! hojtade jag och fuktade läpparna. Vilma brast ut i skratt.
Våra munnar var alldeles igenfyllda av alla bullar vi tryckt i oss, vi skrattade åt varandra. Vi såg nog alldeles förjäkliga ut tänkte jag.


Vilma's perspektiv
_________________
Vi satt nere i Gabbi's källare med handdukarna virade runt våra huvuden, vi hade dragit på oss våra nattlinnen. Ansiktsmasken satt kletigt i våra ansikten, vi hade precis mumsat i oss fruktsallad. Efter bullarna som vi åt tidigare hade vi ingen lust att baka någonting.. Det fick räcka med några dussin bullar i magen. Gabbi började nynna till What makes you beautiful som hördes tydligt från högtalarna. Jag nynnade efter. Efter 3 minuter tog låten slut.
-Vad säger du Vilma, ska vi lägga oss så att det blir lördag någongång? utbrast Gabbi och slog ihop med händerna.
-Ja det tycker jag verkligen! sa jag samtidigt som jag småskrattade åt Gabbi. Hon såg så otroligt lustig ut med den gröna färgen i ansiktet.
Vi tvättade bort maskerna och drog av oss våra handdukar som var alldeles fuktiga av vårt hår. Vi gick uppför trappan mot Gabbi's rum. Hennes mamma hade bäddat iordning för oss och placerat en tillbringare med nyblandad saft på bordet bredvid Gabbi's säng. Vi kröp ner under varsitt täcke och började prata om hur awesome morgondagen skulle bli. Efter någon timmes babblande så bestämde vi oss för att sova.
-Godnatt Vilma, see you tomorrow! sade Gabbi och jag kunde se framför mig hur hon log för sig själv.
-Godnatt på dig, sade jag och slöt sedan ögonen.
Jag tänkte på Harry, precis som alltid när jag försökte sova. Det var så mycket lättare att somna då tyckte jag. Efter några minuter kände jag hur jag drogs bort från verkligheten, kom till en annan värld. Jag sov.

Dagen efter..
Gabriella's perspektiv
___________________
-GABRIEEEELLAAAA, dags att vakna nu! ropade en röst. Jag kände hur min säng började röra på sig och jag slog upp ögonen. Ovanför mig stod Vilma och hoppade med världens största léende på läpparna. Hon slängde sig ner på mig och började kittla mig för fullt. Jag skrattade så att tårarna rann.
-Jag är vaken, jag är vaken! skrek jag samtidigt som jag drog efter andan.
Vilma hoppade ner från sängen och sprang runt i rummet, jag trodde att hon hade blivit alldeles tokig! Men snart var jag också uppe och sprang med henne. Dagen var här.
Vi sprang in på badrummet och började göra iordning oss. Vi hade duschat dagen innan så vi behövde inte göra det idag, skönt det. Jag började med att göra iordning håret, jag brukar inte göra så mycket med det. Bara låta det vara liksom.. Men eftersom det var en stor dag för mig så tog jag mig tid och började platta det. Jag drog lite eyeliner och kletade på lite maskara, sedan slängde jag på lite puder och rouge. Efter ungefär 20 minuters fixande så var jag nöjd, jag ville inte göra mig iordning för mycket. Vilma däremot var lite mer utséende fixerad än vad jag är, hon tog lite längre tid på sig. Men det gjorde ingenting, även om jag tyckte att hon var fin som hon var.
Vi började klä på oss lite hastigt, vi tog båda två jeans och varsitt slappt linne, bekvämt och snyggt. Efter någon timma så bad jag mamma att skjutsa oss in till Café Opera där vi skulle träffa dom. Vi tog på oss ytterkläderna och rusade ut till bilen och slängde oss i baksätet. Vi var så glada och förväntansfulla!

10 minuter senare var vi framme, först på plats. Vi var väldigt tidiga, klockan var ju bara 6 på morgonen.. Men vi ville vara säkra på att vara där först, och det var vi också. Vilken lättnad. Vi stallde oss utanför och började småskrika för oss själva. Jag och min bästa vän skulle äntligen få en dröm sann. Detta kunde inte bli bättre.
Vi stod där länge, det kom fler och fler tjejer, för varje minut som gick. Till slut var vi hundratals som stod därute, förväntansfulla och glada. Jag och Vilma stod först, det fanns några tjejer som blängde surt på oss, men det brydde vi oss inte om.
4 timmar senare kom det massor med vakter som skulle öppna dörrarna för oss. Vi stod där, kanske bara någon minut, men det kändes som år. Vi kunde inte hålla oss längre. Plötsligt var det dags att gå in, eller nej vänta, SPRINGA in.
Vi stallde oss först och lokalen fylldes snabbt, musiken började spelas och våran favoritlåt One Thing började spelas. Vi sjöng högt med, resten av tjejerna också. Jag ville aldrig att denna dag skulle ta slut. Vilma tog tag i min hand och såg på mig med sina blåa ögon som var alldeles blanka. Hon formade munnen till ord, jag tror att hon sa 'Nu gäller det' men jag hann inte koncentrera mig riktigt på vad hon sa. Plötsligt fylldes lokalen med höga skrik och musiken tystnade. Framför oss stod fem killar. Framför oss stod One Direction. Min blick mötte Liam's, vi tittade på varandra länge. Han log mot mig. Tiden stannade, jorden slutade snurra. Såhär kunde jag ha det förevigt.
Killarna sjöng några låtar, och äntligen var det dags för signering. Vi var först i kön, och vi började gå mot dom. Harry och Liam fäste sina blickar på oss direkt. Jag slängde håret åt sidan och log. Vi fick varsin bok signerade av först Niall, efter kom Louis och sedan Zayn. Efter dom satt Harry och bredvid honom satt han jag längtat mest efter. Liam.
Han signerade boken åt mig och sedan böjde han sig fram och gav mig en kram.
-Stay here beside us, you and your friend, hörde jag honom viska i mitt öra.
Jag tittade djupt in i hans ögon, han log mot mig och gav mig en menande blick. Vilma tog tag i min hand och drog mig åt sidan.
-Liam viskade att vi skulle stanna här vid sidan om, sade jag.
-Jag vet, svarade Vilma. Harry viskade samma sak till mig.
Vi tittade på varandra med stora ögon, vad kunde detta betyda? Jag sneglade mot Harry och Liam, båda två vände blicken samtidigt, Harry gjorde ett tecken åt oss som visade att vi skulle stanna där.
Jag och Vilma skrek lite tyst och kramade varandra. Var det här en dröm? Vad höll på att hända?

Spännande va!?
Kommentera gärna och säg vad ni tycker.
Jobbar på kapitel 2, hoppas att det kommer ut så snart som möjligt. Håll utkik!