-Möt mig bakom skolan på lunchrasten, var det sista han sagt till mig. Säg inte ja eller nej, gör det bara.
Vad ville han mig?
___________________________________________________________________________
Gabriella's perspektiv
Vi gick in genom entrén, det var fortfarande tyst. Jag stannade upp henne. Nu fick hon berätta.
-Vad är det som har hänt?
Vilma vände sig mot mig med tårar i ögonen. Det syntes på henne att hon var så arg, men samtidigt väldigt osäker.
-Han vill träffa mig på lunchrasten bakom skolan, sa hon sedan med svag röst.
Jag stirrade på henne. Vad FAN ville Jonathan henne efter allt som hänt? Varför tar han chansen att prata med henne nu när han sätt att hon har Harry?
-Gör ingenting dumt Vilma, sa jag och gav henne en allvarlig blick. Du älskar väl Harry eller hur?
Hon nickade fort, självklart älskade hon Harry. Vi började gå upp mot skåpen igen och jag höll armkrok med henne för att visa att jag alltid fanns där för henne.


Vilma's perspektiv
De första timmarna i skolan gick fort, jag skrattade och var med Gabriella hela tiden. Min bästa vän. Klockan slog 20 över 11, dags för lunch. Då mindes jag. Jag skulle ju träffa Jonathan nu. Det började oroligt göra ont i min mage, jag visste att det här inte var någon bra idé, men han hade låtit så bestämd när han sa det. Jag var rädd för honom, ville inte trotsa det han sa. Det var bäst att gå dit och säga som det var och sedan gå därifrån. Vi gick ut ur historia salen, mot våra skåp och lämnade mina böcker.
-Då var det dags.. sa jag till Gabriella och tittade på henne oroligt.
-Kom ihåg det jag sa Vilma, svarade hon. Gör ingenting dumt och försök att komma därifrån så fort som möjligt. Jag stannar här.
Jag nickade förstående. Hon hade rätt, det var bäst att jag skyndade mig med att säga det jag ville. Jag ville ändå inte vara med Jonathan så hur svårt kunde det vara?
Jag styrde mina fötter mot trapporna, gick sedan ner för dom och ut genom entrén, började gå mot sidan av skolan. Det blev svårare och svårare att gå för varje steg jag tog. Jag ville inte, men jag var tvungen. Varför kunde han inte bara låta mig va? Jag kom runt hörnet när jag fick syn på honom. Lutad mot stenväggen och blossade på en cigarett. Jag gick närmare och stannade precis bredvid honom när han la märke till mig. Han slängde iväg cigaretten.
-Hej där, sa han och blåste röken på mig. Så du kom ändå?
-Vad vill du? svarade jag och såg på honom med hat i blicken.
-Ville berätta för dig att jag fortfarande älskar dig, väldigt mycket, började han. När jag såg dig med han den andra killen så blev jag helt krossad, jag är avundsjuk på honom förstår du Vilma. Han har någonting som är mitt.
Han vände sig mot mig och kom närmare, tog tag om midjan på mig.
-Sluta! skrek jag och puttade bort honom ifrån mig. Hur tror du att jag kände mig när du låg med en av mina närmsta vänner tror du!?
Han stirrade med tom blick ner i marken, han skämdes. Precis som jag ville.
-Jag älskar en annan, och du får vänja dig vid det. Jag är inte din, långt ifrån! fortsatte jag sedan.
Tårarna brände bakom ögonlocken, jag var så arg. Jag ville inte ha någonting att göra med honom. Han gjorde mig arg och olycklig, Harry gjorde det motsatta, jag var lycklig och glad med honom. Han accepterade mig för den jag var. Jag vände på klacken och gick fort därifrån, jag kunde känna hur Jonathan's ögon fortfarande stirrade efter mig, jag gick runt hörnet och lugnade ner mig. En stor tyngd som funnits inom mig försvann, jag kände mig glad igen. Torkade bort en tår som runnit ner för min kind, jag kände mig obesegrad, stark. Jonathan skulle aldrig få krossa mig igen, aldrig.

De sista timmarna gick fort, vi satt på vår sista lektion som var matematik och jag var åter igen glad. Mina och Gabriella's samtal flöt på bra och vi skrattade som aldrig förr.
-Ja då var det dags att plocka ihop! sa plötsligt våran lärare Mattias. Vi ses imorgon igen men ni behöver inte ta med böckerna eftersom det är våran sista lektion tillsammans för detta läsåret. Tänkte att vi kunde ha det lite mysigt istället!
Hela klassen jublade, vi plockade ihop och sprang ut ur klassrummet. Jag tog upp mobilen och tittade twitter lite fort, ingenting speciellt hade hänt, bortsett att jag hade fått massvis med tweets från fans som frågade om jag var tillsammans med Harry. Orkade inte svara just nu, tryckte ner mobilen igen och lyfte blicken. Jag möttes av Liam som stod lutad mot ett par skåp och knäppte med mobilen. Gabriella rusade förbi mig och hoppade upp i hans famn. De stod länge och kramades, sura fans blängde på dom. Om jag ändå hade det så med Harry, visst det hade jag ju om man räknade bort allt drama med Jonathan. Jag skulle berätta för Harry idag bestämde jag mig för, han var värd att få veta. Jag, Gabriella och Liam gick tillsammans bort mot våra skåp och lämnade böckerna, Gabbi tog ut sin väska och låste skåpet igen.
-Liam följer med mig hem nu direkt, är det okej för dig? sa hon plötsligt och tittade på mig.
Jag nickade.
-Bra, vi hörs sen gumman ring om det är något!
Hon tog tag i Liam's hand och de gick tillsammans bort mot trapporna och försvann.


Harry's perspektiv
Vi hade jobbat duktigt idag i studion, så vi hade fått sluta tidigare än beräknat. Jag fick skjuts direkt till Vilma's skola, tänkte överraska henne. Liam hade berättat att de slutade klockan 3 och han skulle också dit och möta henne hade han tänkt, men han blev klar tidigare än jag så han hade redan åkt iväg. Jag inväntade Paul på parkeringen och efter ungefär tio minuter stannade en stor, svart bil bredvid mig. Jag berättade att jag behövde skjuts till samma ställe, han suckade ljudligt och skrattade sedan efteråt.
-Sometimes I feel like I'm your father and not your bodyguard.
Jag skrattade åt honom och satte mig i framsätet.
Efter några minuter blev jag avsläppt på parkeringen.
-Thanks for the ride, sa jag till Paul innan jag klev ut ur bilen och slog igen dörren. Jag möttes av Liam och Gabriella som kom ut genom porten hand i hand.
-Hey guys! ropade jag och vinkade mot dom.
De vinkade tillbaka och hälsade.
-Do you know where Vilma is?
-Yeah she's still up there, svarade Gabbi och log mot mig.
-Okay,thank you!
Jag gick in genom porten som Gabbi och Liam hade kommit ut genom, jag sprang upp för trapporna och bort mot deras skåp. Jag hade ganska bra lokalsinne så jag kom ihåg exakt hur och vart man skulle gå för att komma till deras skåp. Upp för trapporna och vänster. Så svårt var det inte. Jag gick uppför de sista trappstegen med ett stort léende på läpparna, var beredd på att överraska Vilma. Det var så roligt att överraska henne, hon blev jämt så glad och just det som allt handlade om, överraskad. Jag svängde vänster och möttes av en syn som gjorde mig så upprörd och arg.

Vilma's perspektiv
Jag stängde skåpte och låste det. Skulle precis vända mig om och gå när jag hörde en röst alldeles intill mig.
-Hej igen, sa Jonathan.
Jag ryckte till, vad gjorde han här? Hade jag inte gjort klart för honom att jag inte ville ha någonting med honom att göra?
-Ville bara reda ut saker och ting, började han och kom lite närmare. Snygg tröja, sa han och pekade på den grå skjortan.
-Tack, sa jag och backade lite.
-Backa inte undan när jag kommer närmare.
Han lät bestämt, nästan arg. Var han arg? Jag hade sagt rätt så extrema saker till honom för några timmar sedan, men jag hade bara varit ärlig. Det var väl ingenting att bli arg för eller..?
Han kramade om mig, jag försökte putta ifrån honom men det gick inte. Han kramade mig hårdare, det gjorde ont.
-Släpp mig! sa jag högt.
-Glöm det.
Han drog mig ännu närmare intill sig och började kyssa mig på halsen, jag slog honom i ansiktet med knytnäven.
-Hey! hörde jag en röst från min högra sida.
Jag vände blicken, Harry kom springandes mot oss. Jonathan vände upp blicken och stelnade till. Harry stannade upp bredvid och puttade iväg Jonathan.
-What are you doing!? skrek han. Leave MY girlfriend alone!
Jonathan backade och vek in genom en öppen dörr och smällde igen efter sig. Jag brast ut i gråt, slängde mig i Harry's armar.
-It's okay hun, sa han och kramade mig hårt. Who is that guy?
Jag lyfte upp huvudet från hans axel och tittade på honom.
-Don't cry, I'm here now, sa han och kysste mig. You can tell me everything later if you want to.
Han torkade bort mina tårar och drog fingrarna genom mitt hår.
-Should we go home to you? We can have a chill day today.
Jag nickade och hans armar lossnade om mig, han tog tag i min hand och vi började gå ut från skolan. När vi kom ut genom entrén så drog jag in frisk luft i lungorna, och började berätta. Om Jonathan, om smset, om idag, om allt. Jag hoppades på att han skulle ta allting bra. Han lyssnade noggrant när jag berättade. När jag var klar så granskade jag Harry med blicken, försökte se hur han tagit allting. Han såg fundersam ut. Men hans hand hade inte släppt min ännu, jag antog att det var ett bra tecken.
-I promise that this guy will never come near you again, sa han efter några sekunder och tittade på mig. You haven't done anything wrong.
Han stannade upp framför mig och såg mig djupt i ögonen. Sedan kysste han mig hårt och kramade om mig.
-I love you Vilma, sa han efter en stund.
-I love you too.

__________________________________________________________________
Skönt att Harry kommer som en lifesaver va!? Men tror ni att Jonathan kommer lämna Vilma ifred..? Well, det märker ni! Nu måste jag hitta på någonting spännande om turturduvorna Liam och Gabriella också.. ;)
Stay tuned!