-Do you like it? frågade han.
-Like it? I LOVE it, svarade jag och vände mig om.
Jag gav honom en stor kram. Min blick stannade på brevet jag fått. 'Lämna Liam annars kan du få problem'. Vad skulle det betyda? Jag rös till. Vad menades med "problem"..?
________________________________________________________________________________
Harry's perspektiv
Hon såg så skärrad ut över det som hände. Killen skulle inte ha någonting med min flickvän att göra. Vilma berättade allt om honom, att han smsat henne men att hon inte svarat när vi varit på tivolit med namnet som jag inte kunde uttala, hon berättade att han tagit samma buss som henne för att få prata med henne. Jag var rasande inombords, men kunde självklart inte låta den ilskan gå ut över Vilma. Jag svalde och bet ihop, sa till henne att han aldrig kommer att kunna göra henne illa eller på något sätt "förfölja" henne mer, det skulle jag se till. Jag stannade upp och kysste henne, kramade henne, allt för att hon skulle känna sig trygg och lugna ner sig igen. Jag kände att hon blev lättare i andetagen. Det var skönt att höra. Jag tog tag i hennes hand igen och vi fortsatte att gå hemåt mot henne.
Efter ungefär 20 minuter svängde vi upp på hennes garage uppfart och gick mot dörren. Hon tog upp ett par nycklar ur fickan och låste upp dörren, ingen bil stod på uppfarten så jag antog att ingen var hemma.
-Is there no one at home? frågade jag samtidigt som jag sköt igen dörren och började snöra upp mina skor.
-No, sa hon och tittade på mig, hon log.
Jag gav henne en mjuk men ganska flirtig blick.
'Äntligen ensamma' tänkte jag för mig själv.

Vilma's perspektiv
Det tog ett tag att komma hem till mig, men ingen var hemma så vi skulle få ha huset för oss själva i några timmar till. Skönt det. Jag satte mig lugnt ner på trappan och började snöra upp skorna, samma gjorde Harry.
-Is there no one at home? hade han frågat mig.
Jag berättade att det inte var någon hemma och han gav mig en blick som jag aldrig fått förut. Han såg ovanligt mysig ut idag, varför visste jag inte. Jag fnissade lätt åt honom och gick till köket, tog fram två glas och fyllde dom med vatten och la i några isbitar. Gick sedan ut i vardagsrummet där Harry låg i soffan och tittade rakt upp på mig.
-Hello there beautiful, sa han och reste sig upp, kysste mig.
Det pirrade i hela kroppen, kunde inte fjärilarna i magen ge upp snart? Jag hade ju kysst Harry miljontals med gånger nu, ändå blev jag alldeles till mig när han rörde vid mig. Antagligen ett tecken på att jag är kär, tänkte jag.
-Thought you might be thirsty, sa jag samtidigt som jag drog upp tröjan fort på honom och stallde det iskalla glaset på hans mage.
Han for upp i soffan samtidigt som han gav ifrån sig ett lågt skrik. Jag skrattade högt åt honom. Stallde ifrån mig glasen på golvet och höll mig om magen. Harry tittade på mig och försökte dölja ett léende.
-Revenge! ropade han och reste sig upp.
Jag försökte komma undan, men Harry kom ifatt mig. Han tog tag om min midja och backade mig närmare intill honom. Han lyfte upp mig och bärde mig ut på våran baksida, mina ben hängde löst rakt ner mot marken och jag försökte komma loss. Jag insåg snart att det var en ganska dålig idé. Vi kom ut på baksidan, gick ner på trapporna och ut på gräset.
-So what should I do with you? sa han med en rolig röst och jag kände hur han tittade med blicken ut över våran stora trädgård.
-Aha! utbrast han efter några sekunder och gick rakt mot en vattenspridare som stod på gräset.
-You wouldn't dare! skrek jag och fnissade.
-Believe me, I dare, sa han och och skrattade åt mina försök att komma loss.
Han höll mig i sin famn medan han böjde sig ner och satte på vattenspridaren. Han hade rätt, han vågade. Strålarna började sakta åka åt ena sidan, bort från oss. Harry backade oss så att vi skulle få så mycket vatten på oss som möjligt.
-I also take this revenge with you, sa han tätt intill mitt öra.
Strålarna vände och kom mot oss, jag slöt ögonen och vattnet nuddade först mina fötter och sedan strilade vattnet nerför oss som regn. Jag skrek till lite, vattnet var så kallt, men så härligt svalkande. Harry vände mig om, skakade av håret så att vattnet skvätte åt alla håll. Han tittade mig rakt in i ögonen och log stort.
-It was great huh? frågade han.
-Yeah it was, sa jag och tittade ner i marken.
Han tog sitt pekfinger under min haka och lyfte upp min blick igen.
-What about a kiss in the fake rain? frågade han och lutade sin panna mot min, läpparna var inte mer än 2 centimeter ifrån varandra.
-It would be great, svarade jag och log mot honom.
Jag kände hur de första dropparna snuddade vid min rygg, och sekunden efter var vi täckta av vattnet som regnade nerför oss. Harry tittade på mig med sina gröna ögon, la sina känder strax bakom mina kindben och kysste mig, länge och passionerat.
-I've been dreaming about this for so long, sa han efter en stund när han sakta drog sina läppar ifrån mina.
-To take revenge on me? sa jag och skrattade lågt.
-No, to kiss the one I love in the rain, this is false rain, but it's the same thing.
Han närmade sig ännu en gång och kysste mig, såhär kunde jag stanna förevigt. Plötsligt slängde han sig på gräsmattan och la mig på rygg, satte sig på mig.
-Got you, skrattade han och höll upp mina armar ovanför huvudet.
-Harry get off of me! skrek jag.
-In your dreams babe.
Han log ett léende som liknade ett hånflin på pricken, böjde sig fram och kysste mig på halsen. Lutade sig sedan framåt mot mitt öra och viskade:
-I'll make this night the best ever, I promise.
Han tittade mig djupt i ögonen.
-I promise.

__________________________________________________________________________
Åååh så sött! Fortsättning på Vilma's och Harry's romantiska dag kommer imorgon, blev inte något långt inlägg idag. Kom inte på mycket mer att skriva och ville ha ett mystiskt 'slut' så fick bli såhär. Hoppas ni gillar det!
Glöm inte att kommentera! :)