Det ringde plötsligt på dörren, och jag kunde räkna ut vilka det var. Jag gick och öppnade och sedan minns jag inte så mycket mer. En smäll och allt svartnade för ögonen, jag hörde Liam's röst som sa att allt skulle ordna sig. Det dunkade så fruktansvärt i huvudet. Rösterna försvann, verkligheten försvann, allt försvann.
________________________________________________________________________
Liam's perspektiv
Våran morgon startade perfekt. Jag vaknade upp bredvid den jag älskade, Gabriella. Hon klädde på sig och gjorde frukost åt oss två. Hon hade gjort riktigt goda smörgåsar och téet som vi drack var something to die for. Hon gick ut i köket med disken, började sedan fixa sig efter ett tag. Jag låg kvar i hennes säng en stund efter att jag hade tagit på mig kläder, smsade lite med Niall som precis hade vaknat han också. Han skrev att han saknade mig och att jag och Harry var tvugna att vara i studion 2 dagar i sträck, utan fritid. Hur skulle jag klara mig utan Gabbi i 2 dagar? Jag gick in på toaletten där hon stod och fixade sig, tänkte berätta för henne. Hon stod och fixade sig, jag la undan sminket och sa till henne att hon var finare utan. Vilket var sant. Hon erbjöd sig att platta mitt hår, hon brände mig i nacken bland annat. Jag tittade på henne när hon småskrattade åt mig. Jag kunde inte berätta för henne nu när hon skrattade. Det skulle bli helt fel. Jag lät det vara och hon fortsatte med mitt hår. Plötsligt ringde det på dörren, inget speciellt med det tänkte jag. Gabriella gick ut från rummet och mot dörren, jag drog snabbt upp mobilen och skickade iväg ett sms till Harry.
'Niall just said to me that we'd work for 2 days now with no spare time. Has anyone told you?' skrev jag och klickade på "send"
Det tog några sekunder innan han svarade.
'Yep.. hate it'
Kort svar, men tillräckligt för att jag skulle kunna lista ut att Harry tyckte samma som jag om det. Jag tryckte ner mobilen i fickan igen och jag hoppade till av ett otäckt ljud utifrån hallen. Dörren slog igen, men inga fotsteg hördes. Vad höll Gabriella på med? Jag gick snabbt ut i hallen och fann henne liggande på hallgolvet med händerna för pannan. Jag sprang fram till henne. Hennes blick var tom, ögonen irrade fram och tillbaka. Det var konstigt att inte hennes mamma hade vaknat av smällen. Jag lyfte upp henne i min famn, kikade ut genom dörr kikhålet och såg ingenting. Jag gick med henne i min famn till hennes rum samtidigt som jag pratade med henne. Sa att allt skulle ordna sig. Jag la försiktigt ner henne i sängen och strök henne över pannan. Hon vaknade upp, hennes ögon var klarare. 'Tack gode gud' tänkte jag. Hon såg skräckslagen ut.
-I'm here it's okay, sa jag och la mig bredvid henne, höll om henne.
-What happened? frågade jag.
-I don't know.. All I remember is that someone grabbed my head and knocked me. A big bang.
Jag låg där, tittade henne rakt in i ögonen. Jag visste inte vad jag skulle säga. Hade någon knockat henne? Vem, och varför?
-That's scary stuff. Try to remember honey, sa jag och kysste henne i pannan.
Hon ryckte till, antog att hon hade ont.
-Sorry for that, sa jag fort och skämdes.
-It's okay my dear.
Jag samlade mod för att berätta det Niall hade skrivit till mig. Jag var tvungen att säga det, väntade jag kunde det bli för stora konsekvenser. Jag ville inte riskera mitt och Gabbi's förtroende för varandra.
-I know that there is no mode for this now. But I must tell you something.. började jag och svalde oron i min hals.
Hon tittade på mig, gjorde en blick som ville att jag skulle fortsätta.
-Niall wrote to me that we needed to work 2 days now, with no free time. I want to be with you, but you have school graduation when I have a day off. I promise to show up there with all the guys.
Pratade jag för fort? Jag höll andan och väntade på svaret, hoppades på att hon skulle ta det bra.
-I understand you, it's okay for me. I can wait forever to see you again, svarade hon och log mot mig.
'Yes, yes yes!' tänkte jag för mig själv. Vi låg där och pratade en stund, om allting. Hennes värk i huvudet började gå över och hon återgick till det normala. Vi hörde ett plingande ljud från hallen igen, dörren ringde.
-This time I open, stay here, sa jag och gick ut till hallen.
Tittade i kikhålet och blev lättad över att se vilka det var. Jag öppnade dörren.
-Hi guys! sa jag högt och kramade om Vilma och Harry.
-Hi Liam, svarade Vilma.
Jag började berätta för dom, allt som hänt på så kort tid med Gabbi nu på morgonen. Vilma slängde av sig jackan och skorna och sprang in till Gabbi's rum, slängde sig över henne och kramade henne hårt. Dom började prata om någonting på svenska som jag inte förstod. Jag tittade på Harry som såg nedstämd ut.
-I love them so much, sa han och nickade mot sängen där Vilma fortfarande kramade om Gabbi.
-Yeah, me toom, svarade jag och suckade lyckligt.
Jag gav Harry en 'bro-hug' och vi stod kvar utanför Gabriella's rum och pratade, slängde en hastig blick mot rummet. Vima och Gabriella verkade komma överens om någonting. Om jag bara visste vad..

________________________________________________________________
Skönt att Gabriella mår bra va!?
Har prov att plugga till ikväll därför jag inte kunde skriva så långt. Skriver längre imorgon såklart! Tack till alla ni som läser♥