-I love you, viskade hon lågt efter att några minuter hade gått.
-I love you too my angel.
Tiden rann iväg och jag märkte att hon började andas tyngre och långsammare. Hon somnade på mitt bröst den kvällen.
_______________________________________________________________________________
Louis's perspektiv
Jag låg i sängen i mitt rum med Charlotta som vilade sitt huvud på mitt bröst. Hon läste de sista raderna av vår bok Forever Young och slog sedan igen den. Hon suckade ljudligt och gnuggade sig i ögonen.
-Good one huh? frågade jag henne och gäspade.
-Yeah, really good, svarade hon och vred upp huvudet och såg mig rätt in i ögonen med en nyfiken blick.
-Is it my turn to get attention now? frågade jag och gjorde till rösten.
Hon skrattade och bara skakade på huvudet. Hennes skratt som klingade så härligt, hennes djupa bruna ögon som såg så nyfiket på mig hela tiden. Jag kunde inte få nog av henne.
-Just kiss me, sa jag och drog upp henne så att hon låg bredvid mig.
Hon satte sina läppar mot mina när jag plötsligt hörde hur Liam pratade från nedervåningen. Han lät nedstämd, ledsen på något sätt. Han var inte typen som blev ledsen, och min jobbiga pappa-roll tog över min kropp. Jag kunde inte bara strunta i att Liam stod där nere och kanske var ledsen. Jag var hans bästa vän, vi var som bröder, jag kunde inte strunta i det. Jag drog mig undan från Charlotta's kyss och lyssnade mer noggrant.
-What is it? frågade hon och tittade än en gång nyfiket på mig.
-Wait here, I'll be right back.
Jag drog av mig täcket och reste mig upp i bara kalsonger. Jag öppnade försiktigt dörren och hörde fortfarande hur Liam pratade med någon från kökshållet. Jag gick försiktigt nerför trappan. Vad var det som pågick egentligen? Varför var Liam ledsen?


Liam's perspektiv
Tårarna slutade äntligen rinna och jag torkade mig torr under ögonen. Hoppades på att hon inte skulle märka någonting. Jag började långsamt släppa armarna om henne.
-Why are you crying!? frågade hon direkt när hon såg mina ögon som antagligen var alldeles rödsprängda.
-I'm just so..
Hon tittade på mig och såg orolig ut.
-So happy, svarade jag sedan och log ett halvt léende mot henne.
-I know that isn't why you cry .. tell the truth to me, sa hon och tittade allvalrigt upp på mig.
Jag berättade allt för henne. Att mina tankar svävat iväg till min ex flickvän och att jag hade det så mycket bättre med henne, med Gabriella. Det var sanningen, jag hade det så himla mycket bättre med henne än vad jag hade med min andra. Gabriella hade allt jag sökte efter. Jag hoppades på att hon skulle ta allting på rätt sätt, att hon inte skulle tro att jag fortfarande tyckte om min föredetta. För det var en lögn, jag ville inte ha tillbaka henne. Gabriella var min, och jag ville att hon skulle vara det föralltid. En orolig känsla började virvla runt i magen på mig. Hade jag sårat henne när jag berättat allt? Hade jag förlorat en stor del av henne nu?
-I love you, avslutade jag allting med.
Hon skakade på huvudet , en tår rann nerför hennes kind. Hon tog ett snabbt steg framåt och kysste mig på
läpparna. 


Gabriella's perspektiv
Jag lyssnade noga på varje ord han sa, såg att han var ledsen. Jag ville inte se honom ledsen, jag ville inte se honom gråta. Det gjorde ont i mig när jag såg hur han försökte tränga tillbaka tårarna som fyllde ögonen. Han drog en snyftning som skärde i mig. Men hade han verkligen tänkt på sitt ex, när han var med mig? Jag ville inte att han skulle tycka om mig för att jag likade henne på något vis, jag ville att han skulle tycka om mig för mig. För den jag var. Han ville mig inte något illa.
-I love you, sa han och avslutade allting han hade berättat.
Han kliade sig i nacken nervöst. Jag skakade bara på huvudet, tog ett alldeles för snabbt steg framåt och kysste hans läppar hårt.
-I love you too stupid, sa jag och torkade bort det blöta under mina ögon med armen.
-Hey excuse me, hörde jag en röst säga bakom oss.
Jag vred på mig och såg hur Louis stack fram huvudet genom dörröppningen. Håret var ruffsigt och han såg trött ut.
-What's going on? frågade han och tittade oroligt på oss.
-Nothing, go back to bed. I will tell you tomorrow, svarade Liam och drog ett léende på läpparna.
-Talk to me when you need to.
Vi hörde hur Lou's fotsteg styrdes bortåt, gick sakta uppför trappan igen och stängde en dörr efter sig.
-Are we going to finish the sandwiches and watch movies down here then? frågade Liam och lät mycket piggare och gladare.
-Yeah sure, svarade jag och log mot honom.
-I love your smile.
-I love you.
Han slängde en blick åt mitt håll samtidigt som han hällde upp två stora glas Coca Cola och skrattade lågt.
-I love you too hun, you shouldn't believe anything else.
Han tog med sig mackorna och glasen och gick åt mitt håll, kysste mig fort och höll en arm om mig. Vi gick sakta mot det stora tv rummet. Jag slog mig ner i en stor, svart soffa. Liam gick fram till en stor bokhylla och valde film, A walk to remember fick det bli. 
-I love this movie, sa han och drog ut på 'love'.
Han började trycka på massvis olika knappar på dvd spelaren och kunde efter mycket om och men äntligen trycka in filmen. Jag reste mig upp och drog av mig min klänning. Såg hur Liam granskade min kropp, han visslade till lite och startade sedan tvn.
-What is it? frågade jag och tittade på honom med en ganska uppnosig blick.
-You're just turning me on but yeah, svarade han och tog av sig sina kläder.
Han gick sakta mot mig, la händerna på min midja och puttade ner mig i soffan. Han la sig bredvid och gjorde ett tecken att jag skulle lägga mig bredvid, vilket jag självklart inte hade någonting emot. Jag la mig försiktigt ner och han ryckte till.
-Damn you're cold!
-Good thing I have someone who is warm then, svarade jag och la mig ner helt. Han grabbade tag om en ganska lurvig filt som låg alldeles intill hans huvud ,drog filten över oss och strök sedan min kind med handflatan, la en arm om mig och drog mig ännu närmare.
-Let's watch this incredible movie my dear.
Han kysste min panna ömt samtidigt som han log. Jag tog en tugga av min macka och la sedan tillbaka huvudet på sin rätta plats, på hans bröst.
-Yeah, let's watch.
Jag började plötsligt känna mig spänd. Spänd? Det hade jag aldrig varit i Liam's närhet. Aldrig. Jag var orolig för att de orden som hade gått rakt in i hjärtat på mig alldeles nyss bara var en bluff. Var det en bluff?


Liam's perspektiv
Jag hade inte förlorat henne. Yes. Yes. Yes. En stark,glad känsla for igenom min kropp när vi låg där och tittade på början av A walk to remember. Jag skulle aldrig svika min ängel.

_____________________________________________________________________
Gabriella känner sig spänd i Liam's närhet helt plötsligt... Hur ska hon tackla det tror ni? Kommer hon stanna kvar hos honom?
Hoppas ni gillar det!
Förlåt ännu en gång för att jag inte skrivit på länge. Hoppas det inte gjorde någonting, och att jag inte gjorde er besvikna med detta kapitlet. Ni är värda ett bättre.. Lovar att jag ska försöka skriva ett bättre imorgon!♥