Det var helt fel tidpunkt och jag hade dessutom ingenting att oroa mig över. Liam och massvis med vakter överallt. Vad kunde gå snett?
________________________________________________________________________________
Liam's perspektiv
Vi hade signerat klart. Nu återstod det bara väldigt många personer som vi skulle krama och ta hand med. Jag hade ingenting emot det, men Gabriella verkade vara så nere. Spänd på något sätt. Det kom fram en tjej med ganska mörkt brunt hår och gröna ögon till oss, kramade om oss. Gabriella blev knäpp tyst, spände sig i hela kroppen. Jag såg på henne att någonting var fel. Jag kramade om tjejen som Gabbi just hade kramat och tittade allvarligt på henne. Hon tittade tillbaka med en skrämd blick. Ögonen var alldeles uppspärrade och det såg ut som att hon var en zombie eller liknande. Det var inte likt henne. Efter ungefär tio minuter var vi klara, allting hade gått fort. Lokalen tömdes sakta och det höga ljudet var helt plötsligt borta. Allt som hördes var Niall's tydliga skratt och alla andra som pratade om någonting som just då var ointressant för mig. Jag koncentrerade mig på Gabbi, försökte prata med henne. Hon var omöjlig att få kontakt med. Vi reste oss upp ur stolarna och började gå mot utgången. Jag tog tag i Gabriella's hand och drog henne intill mig. Hon började bli mer mjuk i rörelserna och var till slut helt avspänd. Tills vi klev ut genom dörren och skulle gå till de två bilarna som körde runt oss. Då förändrades allt.
 

Gabriella's perspektiv
Vi kom ut genom entré dörren. Jag såg henne stå där. Det långa, nästan svarta håret och dom gröna skarpa ögonen som såg rakt på mig och Liam. Jag tvärstannade. Benen ville inte röra sig, inte jag heller för den delen. 'Inte ett steg till' tänkte jag samtidigt som jag bet mig nervöst i läppen.
-What's wrong babe? frågade Liam och tittade oroligt på mig.
Jag stod stilla, sa inte ett ord. Svalde klumpen i halsen och tog ett steg framåt, närmare Liam.
-I'll tell you when we get into the car, svarade jag och log ett nervöst och falskt léende.
Det här var inget tillfälle då man log, verkligen inte. Men här kunde jag ju inte stå hela dagen. Jag drog mig ännu närmare intill Liam och vi började snabbt gå igenom folkhavet med Paul som gick beskyddande bakom oss. Han tillät oss inte att stanna någonstans, bara säga hej till allihop och fortsätta gå. Vi hoppade snabbt in i bilen och sköt igen dörren. Bilen började sakta åka iväg och fansen vinkade hejdå till oss. Vissa var lite galnare och sprang en bit efter bilen men gav snart upp. Jag tittade bakåt. Jag såg henne stå där. I mitten av allihop, hon stod ganska brett med benen och vinkade nonchalant till oss, log ett skrämmande léende och slängde håret åt sidan. Jag var inte lika rädd längre eftersom vi satt i bilen och hon inte kunde göra mig någonting ont. Jag lutade mig tillbaka i sätet och slöt ögonen. Framför mig satt Louis och Charlotta. Lou lekte med hennes hår och försökte fläta det. Det gick inte så bra som han hade tänkt. Louis gav upp efter ett tag och började istället kyssa henne på halsen retsamt. Hon skrattade högt när han kittlade henne med hans läppar.
-What was it that was wrong over there? sa Liam plötsligt och placerade sin hand på mitt lår.
Jag tog ett djupt andetag och berättade allting för honom. Berättade det hon hade viskat till mig och hur hon argt hade stalkat mig under de två timmarna som vi hade signerat och kramat fans. Lou och Charlotta lyssnade noga de också. Mitt i allting började min mobil vibrera i jeansfickan. Jag drog upp den och tittade på displayen. Dolt nummer. Jag antog att det var mamma som hade klantat till sig och dolt sitt nummer. 'Typiskt henne' tänkte jag och log lite för mig själv.
-Ja hallå? svarade jag med min gladaste röst.
-Jag har koll på dig. Det vet du va?
Jag blev helt tyst, Liam tog telefonen för mig. Han såg väl på mig att någonting var fel.
-Who are you and what do you want? sa han och lät arg.
Han tog bort mobilen från örat och tittade på displayen.
-She hung up.
En tung massa försvann från mitt bröst, jag kände mig lättad. Kanske hade hon fått klart för sig nu att hon inte kunde göra mig någonting.
-Don't worry babe, sa Liam och tittade på mig med en mjuk blick.
Han böjde sig åt mitt håll och kysste mig. Ömt och länge. Han hade rätt. Jag skulle inte oroa mig. Det här var bara löjligt. Visade jag något tecken på att jag var rädd över huvudtaget kunde ju hon bli uppmuntrad att gå på mig ännu värre. Det var bäst att bara behålla lugnet och vara cool i alla situationer. Ja, det var bäst. Så fick det bli.
Jag suckade lyckligt för mig själv. Jag kunde inte ha fått en bättre pojkvän än Liam. Han hade allt som fick mig att må bra och vara lycklig.
 
____________________________________________________________________________-
Romantik och jäkligt mycket drama! Vad tycker ni om det? Spännande va? Tror ni att tjejen kommer lämna detta söta par ifred nu när Liam röt ifrån?
Glöm inte att kommentera, vet inte hur många gånger jag har sagt det. Men det inspirerar mig så sjukt mycket att skriva när jag får kommentarer. Ni anar inte hur glad jag blir♥