Kapitel 9. | When I look at you.

Sedan vände han om och klev in i bilen, jag gjorde ett tecken åt Vilma att hon skulle ringa mig när hon kom hem. Hon nickade. Jag vinkade när dom åkte iväg, gjorde slängkyssar till Liam. Sedan var dom borta. Gone. Jag klev in genom dörren och slog igen den sedan. Lutade mig sakta bakåt mot den och andades ut.
-Hej gumman!Har du haft det kul!? ropade mamma från vardagsrummet.
-Ja, det har jag verkligen, svarade jag tyst för mig själv och slöt ögonen. Aldrig trodde jag att jag skulle kunna bli så kär på bara 3 dagar.

__________________________________________________________________________
Vilma's perspektiv
(För extra feeling, lyssna på When I look at you)
Vi stannade upp vid Gabriella's hus. Hon och Liam klev ut, sa hejdå. De såg så lyckliga ut när de stog där på trappsteget och kysstes. Låten 'When I look at you' av Miley Cyrus kom upp i huvudet. Jag tänkte på Harry samtidigt som låten spelades högt inuti mitt huvud. Jag försökte hålla tillbaka tårarna, men jag insåg snart att det var omöjligt. Tårarna började rinna nerför mina kinder.
-What's wrong hun!? nästan skrek Harry åt mig och höll händerna vid mina kindben.
Han tittade på mig, torkade bort tår efter tår. Kramade om mig hårt och vi satt bara där. Jag drog in doften av Harry. Doften av honom som jag var kär i, han som jag ville leva med. Jag kramade honom hårdare. Varför grät jag egentligen? Jag var inte upprörd för det där med Jonathan, han var inte värd min tid eller mina tårar. Jag grät inte för honom längre, jag tyckte inte om honom. Inte alls. Jag ville inte tycka om honom, ville inte tänka på honom. Då slog tanken mig.Glädjetårar. Självklart, jag var lycklig, jag har sett mamma gråta ibland när hon mått riktigt bra. Hon gråter för att allt är så perfekt. Min vardag har blivit så mycket bättre med Harry, han gjorde mig jämt på bra humör. Jonathan skulle inte förstöra det här, det kunde han glömma.
-Why are you crying? frågade han sedan och tittade mig allvarligt i ögonen.
-Hapiness.
Han pustade ut och log mot mig. Kramade om mig igen, kysste mig i nacken.
-I thought you were sad, sa han tyst.


Harry's perspektiv
Hon hade plötsligt börjat gråta. Jag hörde hur hon drog efter andan, hon försökte dölja det men hon avslöjade sig med små snyftningar. Jag hade tittat på henne, kramat henne. Hade jag gjort någonting fel? Var hon ledsen på mig? Besviken..? Jag frågade henne oroligt, hon avslöjade att det var glädjetårar. Jag pustade ut. Kramade om henne igen. Jag hade inte gjort fel, tack gode Gud för det.

Vilma's perspektiv
Mina tårar hade börjat torka, jag började dra med pekfingrarna under ögonen för att lugna ner ögonen. Så gjorde jag alltid efter att jag hade gråtit, oftast för att ta bort mascaran som runnit. Nu kom jag på att jag inte hade mascara. Gammal vana. Vi hörde hur Paul startade bilmotorn och vi insåg att att det var dags att åka igen. Jag torkade bort de sista tårarna som satt i ögonvrån och försökte se oberörd ut. Ville inte vara ledsen inför Liam också, det kändes som för mycket.
Han öppnade bildörren och klev in, slog sedan igen dörren efter sig. Tittade ut mot Gabbi som stod på trappsteget och vinkade åt oss. Hon slängkysste Liam, sedan såg vi henne inte mer. Bilen rullade hemåt mot mig. Jag hade inte varit hemma på 3 dagar. Det skulle bli skönt att komma hem och slänga sig i sin egen, stora säng för en natt. Men jag skulle sakna Harry så oerhört mycket.

Efter ungefär 10 minuter svängde vi in på gatan som jag bodde på.
-You can stop here, sa jag till Paul och han nickade och tryckte lätt på bromsen.
Vi stannade utanför ett vitt, ganska stort hus med en stor, vacker ek på framsidan som vaggade lätt i takt med vinden. Harry granskade huset med blicken och såg nöjd ut, imponerad. Jag förstod inte varför. Jag bodde ju knappast bättre än vad han gjorde.
-I follow Vilma to the front door, sa han till Paul och han suckade högt.
-Take the time you need.. sa han ännu en gång, nästan lite irriterat.
Vi klev ut och han slog igen dörren, och gick bakom mig fram till dörren.
-I really want to meet your parents tonight, viskade han i mitt öra och öppnade dörren och drog med mig in.
Vänta... va? Träffa mina föräldrar, ikväll? Det var sent, klockan var runt tjugo i elva skulle jag tro. Jag höll tummarna för att mina föräldrar inte sov. Vi tog av oss jackorna och skorna och gick vidare mot vardagsrummet som låg lite längre ifrån. Man kunde höra att tv:n var påslagen. Dom var vakna. Yes.
-Stay here, we can't surprise them too hard, sa jag och kysste honom lätt på läpparna.
Sedan släppte jag taget om hans hand och gick själv in till vardagsrummet, det kändes nästan som att jag svävade på rosa moln.
-Hej gumman! sa mamma och log stort mot mig.
Pappade gjorde samma sak och gav mig en nickning som hej. Jag hälsade på dom och pratade lite innan jag började berätta.
-Jaa.. ni vet väl att jag dejtar Harry vid det här laget, började jag sakta.
Mamma och pappa lyssnade nyfiket.
-Han ville följa med hit idag och hälsa på er lite fort, sa jag sedan och pustade ut, hoppades på att dom skulle godkänna det.
Mamma lös upp.
-Självklart!
Jag ropade in Harry och han kom försiktigt in och hälsade så hjärtligt på mina föräldar. De verkade redan tycka om honom väldigt mycket. De pratade ett tag om allt möjligt, lärde känna varandra lite. Klockan tickade och det hade redan gått 20 minuter.
-Is it okay if I stay here for the night? sa Harry plötsligt.
Jag tittade förvånat på honom med stora ögon, men märkte mig inte.
-Of course it is! svarade pappa och slog ut med armarna. You're a part of the family now.
A part of the family.. En del av familjen. Familj. Jag tänkte på orden. Han hade rätt, Harry var faktiskt en del av oss nu. Min andra halva.
Han tackade så mycket och lät så säker på sin grej. Vi satt kvar en stund till och pratade, sedan bestämde vi oss för att gå upp och lägga oss. Det var trots allt väldigt sent. Vi sa godnatt till mina föräldar och gick mot trapporna. Det var svårt att sätta foten på steg för steg just nu, jag var så trött att jag kunde falla ihop när som helst. Men jag var tvungen att duscha först, såklart. Det behövdes verkligen nu.
Vi gick in på mitt rum och Harry slängde sig i min säng på ett sådär gulligt sätt som bara han kunde.
Jag slängde mig bredvid honom och vi bara låg där. Han berättade att när jag hade gått in för att prata med mina föräldrar först så hade han vetat att han skulle få sova här. Han var säker på det. Så han skickade iväg ett sms till Paul och sa att han blev kvar över natten, att han kunde hämta upp honom klockan 6 på morgonen dagen därpå. Paul hade accepterat hans val och kört iväg. Jag skrattade åt honom. Kanske var det därför som han lät så säker där nere för en stund sedan?
Vi låg där en stund till och bara höll om varandra, pratade.
-I'm gonna take a shower, sa jag efter att några minuter hade gått.
Jag reste mig upp och började leta fram min pyjamas ur klädskåpet.
-Can I come with you?
Han tittade på mig med sina gröna ögon som riktigt borrade sig in i mig. Jag blev varm i hela kroppen. Jag gav honom en nickning och drog med mig honom mot badrummet. Vi klev in, låste dörren och började ta av oss våra kläder. Harry tog mer än gärna av sig. Jag hade vetat länge att han älskade att vara naken, så han tyckte mer att det var en skön känsla att få ta av sig kläderna. Jag däremot, var väldigt blyg när det kom till den biten.
-You don't have to be shy my love, sa han och drog mig närmare intill sig, och gav mig en snabb kram.
Det här var det bästa med honom. Han förstod hur jag betedde mig i olika situationer, han förstod hur jag tänkte. Han lugnade ner mig. Helt plötsligt var jag inte blyg längre. Jag tog av mig resten av kläderna och vi klev in i duschen. Jag skruvade på strålen och vi lät vattnet strila nerför våra nakna kroppar. Vi stod där länge, fjantade oss. Slängde shampoo lödder på varandra och hade det bara kul. Skrattet bröt plötsligt upp, och han blev lite mer allvarlig. Han kom emot mig samtidigt som vattnet rann över oss. Han höll om mig, och gav mig en lång och härlig kyss. Det for en ilande känsla längs ryggraden och gjorde mig helt varm inombords. Sedan backade han tillbaka och bara såg på mig. Han böjde sig fram och viskade i mitt öra:
I love you.

_____________________________________________________________________
Romantik, romantik, romantik... Gudars vad jag skriver mycket romantik!
Men hur går det nu mellan Vilma och Jonathan..? Kommer hon kanske bli kär i honom igen? Hur ska hon hantera den här situationen?
STAY TUNED! ♥



Kommentarer
Lova

Omg, förlåt om jag dampar sönder nu men du skriver som en jag vet inte vad! Du är sjukt duktig :D haha, absolut ÄLSKAR din novell Sanna :3 haha, nu har jag en till novell att följa (a) :D

kram xx

2012-03-06 @ 09:21:51
URL: http://hazzastyles.blogg.se/
Nathalie

suuuuper bra !! Du är så jäkla duktigt !! vill bara läsa mer !! hopps kapitel 10 kommer snart !! kram på dig <3

2012-03-06 @ 10:21:26
URL: http://lovelyone.devote.se/
amanda

oh harregud, helt fast ju..

läst hela om igen typ tre gånger, superbra verkligen, nästa kapitel måste komma snart! :D <3

2012-03-06 @ 19:08:30
URL: http://diditforlove.blogg.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0