Bilen började rulla framåt. Mot jobbet, mot blixtrande kameror, mot fansen, mot verkligheten. På något sätt så kändes det skönt, jag hade saknat fansen en hel del. Bestämde mig för att jag skulle skriva autografer och ta bilder som aldrig förr.
____________________________________________________________________
Gabriella's perspektiv
Huvudet skrek att jag borde ligga ner, det gjorde så förfärligt ont. Men jag var tvungen att säga hejdå till Liam. Jag kunde inte bara ligga kvar där när jag inte skulle få träffa honom förrän på fredag kväll när vår skolavslutning var, han hade ju dessutom gjort mig en riktigt stor tjänst efter allt det här. Jag tvingade mig upp ur sängen och gick ut i hallen tillsammans med Harry,Vilma och Liam. Vi stannade upp i hallen, kysste våra pojkvänner hejdå. Ville inte släppa armarna om Liam's hals, det var svårare än jag trodde. Jag pressade tillbaka tårarna som brände bakom ögonlocken. Jag kunde inte gråta nu, vi skulle ju inte vara ifrån varandra för evigt. 2 dagar var ingenting. Jag släppte armarna om honom och han kysste mig för sista gången på munnen, sen i pannan. Han vände sig om och killarna gick ut och stängde. Borta. Vilma ville hitta på någonting, hon såg väl antagligen att jag var lite nere. Jag föreslog att vi skulle göra smoothie, vilket hon mer än gärna gick med på. Vi gick ut i köket och plockade fram frysta jordgubbar och lite yoghurt. Vi hällde ner det i mixern och mixade i någon minut. Vi hällde upp det i stora, fina glas och tryckte ner varsin jordgubbe på glaskanten och körde ner varsitt sugrör i varje glas. Vi slog oss ner i sofforna utanför köket och slog på tvn, zappade mellan kanalerna och försökte hitta något intressant att titta på. Vi bestämde oss för att titta på något naturprogram. Fanns inget bättre iallafall. Jag stallde ifrån mig glaset och reste mig upp.
-Vart ska du? frågade Vilma med sugröret i munnen.
-Jag kommer om en minut igen, svarade jag och fortsatte gå mot mitt rum.
Jag letade fram två par täcken och tog med mig två stora kuddar och gick ut i vardagsrummet igen. Slänge ett täcke över Vilma och kudden råkade jag slänga i huvudet på henne. Jag fnissade åt den vita figuren som satt bredvid mig.
-Vad var det där bra för! ropade Vilma och jag kunde se hur hon log under täcket.
Hon slängde kudden åt sidan och drog av sig täcket. Hon var alldeles ljusrosa i ansiktet av smoothien som råkat skvätta upp på henne. Hon reste sig upp och gick stelt bort mot toaletten. Fnisset övergick till gap skratt och jag skrattade så att tårarna rann. Huvudet började värka igen och jag slutade plötsligt skratta och lutade mig tillbaka.
-Vad är det? skrattade Vilma när hon kom tillbaka in i vardagsrummet med papper i hela ansiktet.
-Huvudet började göra lite ont bara, svarade jag och masserade tinningarna.
-Ena stunden gap flabbar du och andra sitter du och masserar tinningarna..Hur mår du egentligen Gabriella? frågade Vilma och småskrattade lite fortfarande.
Jag flinade tillbaka åt henne, min bästa vän var verkligen en skämtare. Mobilen bredvid mig vibrerade till. Jag låste upp den och blev alldeles varm inombords. Syntes säkert utanpå också för Vilma frågade vad det var som jag log åt. Jag höll upp skärmen framför ansiktet på henne och hon utbrast ett "aaaaw" och log stort. Smset var från Liam.
'I miss you already, hope that these 2 days will go fast. Love you'
Jag förde fingarna snabbt över displayen och skrev snabbt in ett svar.
'Yeah me too, I love you more hun.'
Jag tog kort på skärmen och gick sedan in i en redigerings app och beskärde ut dom två små meningarna. Använde bilden som bakgrundsbild. Jag visste att om den fanns där med mig hela tiden i två dagar, skulle det gå fortare än vad jag hade väntat mig.


Liam's perspektiv
-Liam! ropade en man och väckte mig ur mina tankar.
Jag ryckte till och tittade på honom.
-All five now, sa han med lite svensk brytning och pekade mot inspelningsrummet.
Jag nickade förstående och tog fort upp mobilen och skickade iväg ett snabbt sms till Gabbi. Jag la ifrån mig min iPhone och gick sedan in till de andra.
-Is it Gabriella? frågade Louis och log gulligt.
Alla grabbarna tittade på mig, jag nickade. Grabbarna log stort och gjorde sig till med gulliga röster och började krama om varandra.
-Believe me it is really difficult, sa Harry och tittade på Zayn,Niall och Lou allvarligt.
-We know boys, we're just kidding, svarade Zayn.
Vi tog en snabb gruppkram innan vi började spela in What Makes You Beautiful. Jag tänkte på Gabriella. Jag skulle få henne att veta att hon var världens vackraste oavsett hur hon såg ut. För det är ju det hon var, världens vackraste.

____________________________________________________________________
Inte långt, men jag har ju förklarat varför jag inte gör det så jättelångt längre! Skriver mer imorgon. Hoppas ni gillade detta! Är egentligen inte på sånt skrivhumör ikväll pågrund av lite saker som hänt under kvällen. Gjorde det mest för att visa hur mycket jag älskar alla mina vänner som jag har hittat tack vare One Direction. Detta kapitlet är till er, love you guys ♥