Vi tog en snabb gruppkram innan vi började spela in What Makes You Beautiful. Jag tänkte på Gabriella. Jag skulle få henne att veta att hon var världens vackraste oavsett hur hon såg ut. För det är ju det hon var, världens vackraste.
_______________________________________________________________________________
2 dagar senare..
Gabriella's perspektiv
2 dagar gick härligt fort, precis som jag trodde. För två dagar sedan hade jag legat hemma med Vilma och druckit smoothie, Charlotta hade tittat förbi och hängt med oss hela kvällen. Hon lovade att dyka upp på våran avslutning hon med.
Klockan slog 5, två timmar kvar tills avslutningen skulle dra igång. Jag låg i soffan och målade mina naglar i en fransk manikyr när det ringde på dörren. Jag stallde ifrån mig nagellacket och gick mot dörren samtidigt som jag blåste naglarna torra. Jag öppnade dörren och möttes av ett stort léende. Vilma stod framför mig med en ljusrosa klänning hängandes på en galge och lite locktångar och annat som vi behövde.
-Avslutnings fixning, here we come! utbrast hon och steg in innanför dörren.
-Jag kan inte fatta att det redan är sommarlov, svarade jag och lutade mig mot väggen och la armarna i kors, tittade på när Vilma försökte knyta av sig skorna med en enda hand.
-Kan du hålla den här? frågade hon och räckte fram galgen med klänningen till mig.
Jag grabbade tag i galgen och det gick genast mycket fortare för Vilma att klä av sig. Hon tog tillbaka klänningen och hon fortsatte gå in på mitt rum.
-Ska bara måla klart naglarna, sa jag och la mig ner i soffan igen.
-Gör det du, jag kommer snart.
Efter några minuter kom Vilma ut med en hel näve av nagellack. Jag tittade på henne med stora ögon. Skulle hon använda allt det där?
-Vilket ska jag använda? frågade hon och slängde sig i soffan hon med.
Hon la fram alla nagellack på en rad och jag tittade noga. Rött, vitt, genomskinligt, glittrigt... Jag stannade blicken på en rosa färg.
-Det där, sa jag och pekade. Det matchar din klänning.
-Att jag inte tänkte på det tidigare, svarade hon och suckade.

-Ser det här bra ut? frågade hon efter några minuter och höll upp händerna framför ansiktet på mig.
Jag nickade och log. Det såg faktiskt bra ut. Första gången som Vilma faktiskt målat naglarna och det blivit bra.
-Nu tycker jag att vi gör iordning oss! sa jag och reste mig upp och slog ut med armarna.
-After you Gabbi! svarade Vilma och stallde sig upp.
Hon gjorde en gest som visade att jag skulle gå före henne, jag skrattade. Jag gick in på badrummet och plockade fram mitt smink. Vilma kom in efter någon minut efter att hon hämtat det hon behövde. Vi började med ansiktet. Vi struntade i foundation nu för tiden och tog bara ett puder. Vi målade ögonbrynen, drog eyeliner över ögonen och drog försiktigt med mascaran på ögonfransarna. Inte för tillgjort, och inte för ofixat. Ett ord. Perfekt. Den här skolavslutningen skulle bli perfekt.
 

Vilma's perspektiv
Jag stod bakom Gabriella och höll på att locka hennes långa,blonda hår. Det blev så otroligt fint. Jag tog plattången och formade till hennes lugg, sprayade lite hårspray så att det skulle hålla sig.
-Vänd dig om, sa jag och tog tag i hennes axlar.
Min haka föll ner i marken, talförmågan försvann helt och hållet.
-Wow, sa jag.
Det var det enda som jag kunde säga. Wow. Hon var verkligen fin.
-Din tur! sa hon och stallde sig bakom mig.
Hon började reda ut lite små tovor med fingertopparna och det kittlades i nacken när hon råkade komma emot med nageln. Det tog några minuter innan det var klart, men jag blev så nöjd. Håret och sminket var klart, och klockan hade sprungit iväg. Halv 7 var snart klockan, vi sprang in i rummet och drog på oss våra klänningar. Jag hade min ljusrosa, Gabriella hade en likadan. Vi hade bestämt oss för att se nästan exakt likadana ut det här året, vi skulle vara extra finklädda. Vi skulle ju trots allt sluta 9an.
-Mamma skjutsar du oss till skolan nu? ropade Gabriella medan hon tog på sig sin ena, mycket höga sko.
-Ja visst när är ni klara? ropade hon tillbaka.
-En minut!
Vi gick fort ut i hallen eftersom det var rätt svårt att springa i höga Jeffreys.
-Vad fina ni är! sa Gabriella's mamma och höll ena handen för munnen.
Bakom henne stod Gabriella's pappa och höll med om att vi var fina. Vi gick ut och satte oss i bilen, åkte mot skolavslutningen.

Vi parkerade och klev ut ur bilen. Det doftade sommar och finklädda elever hade flockats i parken där avslutningen skulle hållas. Blickarna vändes mot oss när vi kom gåendes uppför backen. Vi fick komplimanger för vårt hår och våra klänningar, ja vi fick komplimanger för allt. Det var härligt. Jag spanade efter Harry. Skulle han hålla sitt ord och dyka upp? 'Klart han kommer dyka upp Vilma, var inte larvig nu!' tänkte jag. Klart att han skulle komma. Vi gick och satte oss med resten av vår klass, min blick mötte Jonathans som satt två rader bakom oss. Han tittade genast bort. Han hade undvikit mig ända sedan Harry överraskat honom ordentligt i korridoren. Det kändes tryggt. Jag och Gabbi slog oss ner bredvid varandra och 7orna började sjunga sommarlåtar. Vinden svalkade skönt och ruffsade om mig i håret. Rektorn ska nu presentera kvällens sista låt innan sommarlovet äntligen startar. Jag och Gabbi hade ännu inte fått syn på någon av grabbarna. Vi började bli oroliga. Någon petade till mig på axeln, jag vände mig om och såg Charlotta iklädd i ett par shorts och en skjorta och svarta Raybans.
-Hej tjejer! sa hon och log mot oss. Får jag slå mig ner?
Vi nickade glatt och hon sjönk ner bredvid mig.
-Var är killarna? frågade Gabriella och tittade nyfiket på henne.
-You'll see, svarade Charlotta och placerade solglasögonen på huvudet.
Vi vände oss framåt mot scenen igen. Fjärilarna i magen började flaxa omkring igen.
-Och nu, kvällens sista låt innan ni äntligen får ert sommarlov, sa rektorn och log ett gåtfullt léende. Res er upp för One Direction som framför låten Torn!
Alla reste sig upp, tjejerna runt omkring blev alldeles galna. Charlotta reste sig upp och vi följde efter. Hade killarna planerat det här alldeles själva utan att nämna någonting för oss? Jag tittade på Gabriella som log stort.
-Det här är otroligt! ropade hon högt till mig.
-Ja verkligen! svarade jag och fortsatte att klappa händerna.
Killarna kom ut, Liam började sjunga. Jag märkte att han spanade efter Gabriella, hittade henne tillslut. Man såg på henne hur lycklig hon var. Det lös om henne. Harry's och min blick möttes, han vinkade diskret till mig. Allt lät perfekt. Låten tog slut och alla skrek och klappade sina händer hårt.
-Thank you! ropade killarna i kör.
-We want to tell you something, började Liam. Many of you may already know that I and Harry have got girlfriends here in Sweden. We want to show everyone who they are.
Mitt hjärta dunkade hårt, jag tog tag i Gabriella's hand.
-Over there is my girlfriend, sa han och pekade på Gabriella.
Alla ansikten vändes mot henne. Hon torkade glädjetårar ur ögonvrån.
-And the girl next to her is my girlfriend, sa Harry och pekade på mig.
Applåder och visslingar fyllde luften. Jag kunde inte fatta det. Om någon timma skulle klipp från just det här ögonblicket ligga ute på Youtube. Snart skulle alla directioners i världen veta.


Gabriella's perspektiv
Jag satt där och kände mig som en stor fjant. Försökte torka bort tårarna innan de hann längre än ögonvrån. De gick av scenen igen och Charlotta kramade om mig och Vilma hårt. Jag kunde känna hur nyfikna människors blickar fortfarande brände i nacken på mig. Nu var det sommarlov. Vilket betydde att jag kunde vara med Liam när jag ville, hur länge jag ville och vart jag ville. Jag, Charlotta och Vilma gick iväg från scenen. Vi mötte killarna efter några minuter, omringade av tjejer som ville hälsa på dom. De hälsade snällt och vänligt och kramade om allihop. Liam kom närmare och jag slängde mig om hans armar. Han var inte så mycket längre än mig nu när jag hade höga klackar på mig. Jag kramade honom länge, kunde äntligen kyssa honom bland folk. Massor med personer ville ta kort på oss tillsammans. Liam tvekade inte en sekund. Jag stod bredvid honom med hans arm om min rygg. Harry hade armen om Vilma, Lou om Charlotta. Zayn och Niall stod och kramades med varandra, vi skrattade åt dom.
-I began to think that you wouldn't come at all, viskade jag i Liam's öra.
-I will never betray you my angel.
Hans läppar kysste mig ömt i pannan. En ilning for längs ryggraden. Här stod vi, bland hundratals med folk, och han kysste mig i pannan. Nu var det officiellt. Jag, Gabriella Kajrup, var nu tillsammans med Liam Payne. På riktigt. 

____________________________________________________________________________
Alla bitar faller på plats! Alltid gött med lite romantik eller hur? Såhär på kvällskvisten?
Hoppas ni gillade det! ♥