Jag kröp ner under filten tillsammans med honom och han gav mig en varm kyss i pannan. Han tog tag i tv dosan igen och tryckte på play.
-Let's watch the rest of the movie, sa han trött och log.
______________________________________________________________________
Liam's perspektiv
Jag vaknade av att solens strålar sken rakt in i mina ögon. Jag öppnade ögonen försiktigt och fick kisa för att inte bli bländad. Rummet sken i en härlig nyans och tvn var fortfarande på efter filmen. Typiskt mig att somna mitt i. Gabriella låg fortfarande och sov lugnt på min axel, man kunde se hur ögonen rörde sig med små rörelser under hennes ögonlock. Hon drömde.
-Wake up beautiful, viskade jag i hennes öra.
Hon slog upp ögonlocken och tittade trött på mig, gnuggade sig i ögonen.
-It's early Liam, sa hon och gäspade stort.
-No it's eleven o'clock.
Hon tittade runt i rummet och stannade blicken vid den stora klockan som hängde ovanför tv:n.
-Okay you're right.
Jag drog en suck och skrattade. Plötsligt hördes det musik från hallen. Någon spelade på en gitarr. Bara några sekunder efteråt kom Zayn och Niall insmygandes i rummet och sjöng på 'Wake up song'. Vi hade väckt Zayn och Harry tidigare med den lilla sången.
-Sorry boys we're already awake, sa jag och flinade åt dom.
-Damn it, we've failed Niall, sa Zayn och släpade fötterna ut ur rummet igen.
Niall gick med tunga steg efter och dom såg verkligen missnöjda ut. Gabriella's skratt hördes tätt intill mitt öra. Det hade ett underbart klingande ljud. Jag fick aldrig nog av hennes léende och skratt. Det gick verkligen inte.
-Wait boys! ropade jag efter killarna.
Vi hörde hur dom sprang tillbaka och for snart in i rummet med en rasande fart på benen.
-We can always play for Harry,Vilma,Lou and Charlotta? sa jag och slog ut med armarna.
-Good idéa! svarade de glatt.
Jag och Gabbi reste oss upp ur soffan och gick tillsammans med killarna upp för trappan och in i rummet där Lou och Charlotta låg och sov.
-Schh.. väste Niall och höll pekfingret för munnen.
Jag satte mig ner vid Lou's fötter med Gabbi bredvid.
-It's time to get up in the morning..In the morning, we've got McDonald's breakfast for you..
Vi sjöng det lugnt och det sovande paret rörde inte en min.
-It's time to get uuup!! började vi sedan skrik sjunga tillsammans.
Jag reste mig upp och hoppade i sängen och viftade häftigt med armarna i luften. Nu däremot, vaknade båda två med ett ryck och log stort.
-Good morning to you too boys and Gabriella, skrattade Charlotta och kysste Lou på kinden som vägrade öppna ögonlocken.
-We've got to move on boys! ropade Gabriella som nu var otroligt uppspelt.
Vi tassade in i nästa rum där ännu ett par låg och sov sött. Harry hade tagit mer än halva täcket för stackars Vilma som försökte dra tillbaka det så gott det gick medan hon sov. Vi gjorde oss än en gång redo för en mardröms väckning. Niall började lugnt spela för andra gången.
-It's time to get up...
Vi hann inte längre förrän Paul slängde upp dörren för att driva med oss och han log stort. Harry och Vilma vaknade av dörren som slog in i väggen.
-Daddy you ruined the whole thing! utbrast jag och gjorde till rösten så att den skulle låta gråtfärdig.
-Bu-hu-huu... hörde jag ännu en tillgjord röst gny bakom mig.
Jag vände mig om och möttes av Harry's mycket sällsynta värsting skratt. Jag gav honom en irriterad blick men förstod snart att han drev med mig också.
-You have an hour on you to make you ready. You have a signing to do today, you know, sa Paul och slank ut genom dörren.
Just det! Signeringen! Det hade jag helt glömt bort, resten av gänget tittade chockat på varandra och vi insåg snart allihop att alla hade glömt det. Hur kunde vi ha gjort det?
 

Harry's perspektiv
Vi satt tysta och trötta i bilen. Jag, Vilma, Niall och Zayn. De enda som verkade vara pigga var Niall och Zayn. De skrattade och skojade med varandra. De skulle vara glada att de inte hade fått en rejäl väckning iallafall. Jag såg fram emot signeringen, det gjorde jag verkligen. Att få se alla underbara fans, krama om dom, visa dom att vi uppskattar deras stöd så himla mycket. Det fanns ingenting bättre än att prata med dom och se dom glada. Det enda negativa med hela processen var att vi var tvugna att se fans gråta då och då. Jag förstod inte varför dom grät. Visst, jag vet att dom tycker om vår musik och självklart oss. Vi bjöd så mycket på oss själva så de hade verkligen kommit nära oss. Men någonting jag aldrig förstod mig på var när dom grät. Lycka? Glädjetårar? Ja, jag antog att det var det. Jag hade ju också gråtit av lycka så det var väl helt normalt. Jag sköt tankarna åt sidan och försökte lugna ner killarna som hade börjat ställa Vilma riktigt konstiga frågor.
-Harry is good isn't he?
-He had shaved his dingeling right?
-Boys boys, stop it! sa jag och höll för munnen på dom.
Vilma bara skrattade åt dom och gömde sig i knät för att inte visa hur mycket hon skrattade.
-You can't ask that kind of questions! sa jag och märkte snart att jag inte kunde vara seriös.
-Sorry Harry, sa Zayn och gav mig en blöt puss på kinden.
Jag ruffsade till håret och skakade det åt sidan. Med andra ord 'hairflip'.
-Flip your curls for the girls! skrattade Niall och Zayn hängde på.
Jag tittade på Vilma och gav henne en konstig blick. Hon drog bort skratt tårarna som rann nerför kinderna och hon var alldeles röd i ansiktet.
-You're cute when you're blushing did you know? sa jag och blinkade mot henne.
Hon rodnade ännu mer och försökte dölja det. Jag drog henne intill mig och kysste henne pannan. Hon var så mycket mer än någonting vackert jag ville titta på. En glad rysning kittlade mig uppför ryggraden och stannade vid nacken. Jag älskade den känslan.
 

Vilma's perspektiv
Vi klev ut bland hundratals skrikande tjejer. Förut var jag en av dom, det var jag fortfarande, men på ett annat sätt. Killarna stannade fort hos några tjejer och gjorde dom lyckliga genom att skriva en autograf. Vi gick in i lokalen och pustade ut. Jag tittade på Gabriella. Hon tittade på mig med stora ögon och mimade 'Jäklar'. Ja, det ordet stämde in ganska bra. Jäklar. Vi kunde inte föreställa oss hur killarna orkade med det här ljudet varje dag, och dom hade självklart varit värre om värre situationer. Den här folkmassan utanför var inte stor över huvudtaget i jämfört med vad det hade varit i andra länder. Jag förstod inte varför killarna inte var döva ännu. Vi gick in i en stor sal där åtta stolar stod uppradade bakom ett bord. Åtta? Varför åtta? Vad jag visste så var det fem medlemmar i One Direction. Då slog det mig. Killarna plus mig, Charlotta och Gabriella blev åtta. Skulle vi med få signera? Vi slog oss ner i stolarna. Harry satt först, jag bredvid. Liam och Gabriella satt efter oss och sedan Lou med Charlotta. Niall och Zayn gosade med varandra i slutet.
-Should we sign autographs too?! frågade jag Harry med en låg stämma.
-Surprise... svarade han och närmade sig mina läppar.
Han kysste mig långsamt, jag lutade huvudet bakåt. Bort från honom.
-I don't even have an autograph! sa jag och tittade vettskrämt på honom.
-Don't think about it babe, just write down anything.
Jag lugnade ner mig och kysste honom ännu en gång. Sista kyssen innan lokalen fylldes med tjejer och ett fåtal antal killar. Blixtrar från kameror kom från alla möjliga håll och det var verkligen alldeles för hög ljudnivå för mig. Jag var inte van vid det här. Jag hade aldrig blivit fotograferad av okända människor förut, och jag hade absolut inte skrivit autografer! Jag kände hur många stirrade på mig med avund i blicken. Hur skulle detta gå egentligen? Bandet drogs bort från ingången och tjejerna började blygt gå mot oss. Jag tog ett fast grepp om pennan, tittade på Harry.
-I can't do this, sa jag högt med skrikande tjejer i bakgrunden.
-Yes you can. It's not that difficult.
 

__________________________________________________________________
Sådär ja. Jag är sjuk idag, min hjärna är inte sammarbetsvillig. Det har tagit ungefär 1,5 timma att göra det här kapitlet. Det brukar inte ta så lång tid. Men jag lovade er att få ut kapitel 29 idag, och det höll jag. Sviker er aldrig! :)
Men hur går det för Vilma och hennes autograf tror ni? Hoppas ni gillade det ♥